Valgomaten

Jag har kört igenom Aftenpostens valgomat inför det norska stortingsvalet.

Kolla in resultatet här till vänster.

Framgång

Jag hörde en väldigt bra predikan i söndags. Joakim från skol- och studentrörelsen Ny generation talade om att hjälpa nästa generation. Se potentialen i våra medmänniskor, våra elever och våra barn.

Det finns oändligt med pocketar om hur jag kan lyckas, men var är böckerna som talar om hur jag kan hjälpa andra att lyckas?

Jesus gav sitt liv för att vi skulle få leva. Det är den största uppgiften på jorden. Vi är kallade att investera våra liv i andra. Det ger den största avkastningen, den största tillfredsställelsen och den största lönen.

Yannick Tregaro.

JFK

"Ask not what your country can do for you - ask what you can do for your country"

Så sa president John vid sitt installationstal 1961, och en liten rennässans av det budskapet hade väl inte gjort något. En av de mest tragiska aspekterna i dagens valrörelser är den ständiga fokuseringen på vad humhumisterna vill göra för mig och min grupp.

Jag önskar att varje väljare såg till flertalets bästa och inte bara det egna skafferiet. Samtidigt vet jag, när politikerna kontrollerar mellan hälften och tre fjärdedelar av den totala ekonomin, att många på kort sikt inte har råd att tänka på något annat än sig själv och sina käraste.

Vi behöver två ting - mod i väljarkåren att tänka långsiktigt, samt en mindre stat med färre ingrepp i privatekonomin. Det sistnämnda underlättar för det förra, men det förra måste ändå starta. Några måste våga språnget över blockgränsen, ur (den falska) tryggheten och se möjligheterna. Jag hoppas att det är det steget de nya moderaterna vill underlätta.

Kartan eller verkligheten

Läs Stefan Gustavssons artikel i tidningen Dagen. Här är ett smakprov:

"På samma sätt är den avgörande frågan när det gäller abort inte vilken lagstiftning som ger ofarligast aborter, utan vad som är vår moraliska bedömning av själva handlingen: Är det rätt att avbryta livet på det barn vars existens man själv är upphov till?"

Abortlagstiftningen tar sin utgångspunkt i rådande praxis. Abort förekommer alltså måste det vara tillåtet. I ett försök att utplåna skulden har man tagit bort normen. Men skulden är där ändå. Normen är skriven i sten och kan inte suddas bort av välvilliga politiker.

Dagens extremdemokratiska samhälle har kastat alla kompasser överbord. Sanningen röstar vi fram vart fjärde år. Verkligheten skapar vi i riksdagen.

Vad hjälper det oss människor om vi gör nya kartor. Jorden är ändå rund.

Hammardemokraterna

KG Hammar vill avskaffa snésträck förändra kyrkovalet pga det låga valdeltagandet. Det låga valdeltagandet öppnar för extrema rörelser att kuppa församlingarna och det måste till varje pris undvikas. Och visst vore det beklagligt om sverigedemokraterna fick en plattform i svenska kyrkan, men jämfört med den extremism som Hammar själv representerar vet jag faktiskt inte vad jag ska välja. De är väl lika goda kålsupare, kan jag tro.

Jag är också övertygad om att de verkligt extrema rörelser som ärkebiskopen egentligen oroas över är av typen Frimodig kyrka. Hammar har insett att hans religion inte har så stort stöd bland de kyrkligt aktiva och därför måste något göras. Eftersom hans demokratiska rötter inte sticker så djupt är valet enkelt. Begränsa demokratin! Låt de filtrerade rösterna avgöra istället - filtrerade genom lämplig teologisk eller politisk skolning och solida medlemmar av hammardemokraterna. Vi kan ju inte ha en kyrka som går emot samhällets demokratiska värderingar.

Statens barn

Jo då, visst har Gud gett människan rättigheter. Men det som åsyftas är självklart rätten till liv, frihet och att eftersträva lycka. Rätten till arbete, bidrag etc är blott socialdemokratiska begreppsförvirringar. Liberalernas problem idag är att i brist på gud ser man inget annat alternativ än att åberopa staten som givare av rättigheter. Men det är tyvärr betydligt lättare att manipulera staten än Gud - och resultatet är evigt expanderande rättigheter (på allehanda minoriteters bekostnad) tills mamma statens starkaste barn blir "ansvarsflyende monster". Och de svagare sitter fast i gnäll, medan de letar efter snälla storasyskon som kan tala deras sak.

Högre veckopeng!

Norsk valfrihet

Fordi både høyre- og venstre-siden i norsk politikk i stort sett snakker om offentlig velferd blir det hele til et nullsummespill. Økte bevilgninger til barnehagene gjør at disse kan tilby større valgfrihet for sine brukere (f.eks. dagis, nattis og helgis), men på bekostning av valgfriheten til hjemmeværende pappaer. Kontantstøtten vil på den andre siden øke valgfriheten for de som ikke ønsker en statlig oppdragelse av sine barn, på bekostning av et dårligere barnehagetilbud. Derfor er spørsmålet i dagens velferdsstat vems valgfrihet som er viktigst.

En annen side av saken er selvfølgelig at noen burde sette spørsmålstegn ved hele konseptet med skattefinansiert velferd. Sann valgfrihet er å senke skatten til et minimum, og la alle bruke sine egne penger etter eget hode. Ja, den fattige vil ikke ha så mange relle valg, men vem har sagt at det er en menneskelig rettighet å kunne velge hva jeg vil gjøre med andres penger?

Inntill det skjer vil valgfrihet til syvende og sidst alltid begrenses til hva finansministern vil la oss velge mellom.

Polsk riksdag i Norge

Det är stortingsval i Norge i höst. Den nuvarande regeringen är en minoritetsregering bestående av tre centrum-höger-partier. De har regerat med hoppande majoritet. Ibland har de samarbetat åt höger med Fremskrittspartiet och ibland åt vänster med sossarna.

Inför detta valet har både Arbeiderpartiet och Fremskrittspartiet deklarerat att de inte tänker stödja en sådan regeringskonstellation, varken passivt eller aktivt. Arbeiderpartiet eftersom de ser stora möjligheter för vänstermajoritet i kammaren, och Frp eftersom de önskar vara med i regeringen själva, i synnerhet som den nuvarande regeringen vägrar ingå ett formaliserat samarbete med Frp.

Om det därför blir en borgerlig majoritet är det högst osäkert om vad som kommer ske. Nuvarande statsminister Bondevik kommer antagligen vägra avgå och istället försöka tvinga Frp att rösta mot deras budgetförslag. Då kan han säga att Frp har fällt en borgerlig regering och öppnat för en vänsterregering. Men eftersom nuvarande regeringen heller inte skulle stödja en Frp-regering är det självklart lika mycket Bondevikgänget som bereder vägen för en vänsterregering. Det sista gäller i ännu högre grad eftersom det är den avgående statsministern som ska peka på en naturlig ny regeringsbildare.

Men en vänsterregering, med borgerlig majoritet i stortinget, måste förstås samarbeta med ett borgerligt parti. Och det partiet kan i praktiken bara bli Kristelig Folkeparti. Så när alla röster är räknade är frågan om Kristelig folkeparti föredrar att samarbeta med sossarna framför Frp. Om Krf inte vill stödja en sossebudget måste ett nytt alternativ prövas, t.ex. en ren Høyreregering med formaliserat samarbete med både Krf og Frp.

Min prognos, om det blir borgerlig majoritet, är alltså antingen en vänsterregering med stöd av Krf, eller en Høyre-regering med stöd av både Krf och Frp. För övrigt är jag glad att jag inte har rösträtt i Norge.

Deltagandedemokrati

Peter Eriksson sa i sitt sommarprogram att han vill ha mer deltagandedemokrati, ty deltagande medför ansvar och utveckling för den enskilde. Det är bra. Men den absolut bästa formen av deltagande demokrati är den personliga friheten. För ned beslutanderätten till individen och familjen. Låt individen och familjen behålla sina pengar själva. Då ska du få se på deltagande, ansvarstagande och utveckling!

Vänsterns tal om demokrati är bara båg. Demokratin ökar inte när allt fler beslut läggs under en majoritet och dessutom komprimeras till en åsikt i taget.

Riksdagen kan bara anta en budget, men denna budget måste passa alla. Ju fler områden denna budget ska finansiera desto sämre kommer den med nödvändighet passa.

Dessutom måste alla mina åsikter angående alla dessa områden sammanfattas till ett partis färdiga program, där jag i bästa fall är överens om en bråkdel. En gång vart fjärde år får jag göra mitt val och genom detta överlåta makten över 50-70% av mina pengar. Demokrati? Ja, formellt, men ack så överskattat (pun not intended).

Nej, statsmakten måste minskas till ett minimum. Allt annat är i högsta grad odemokratiskt. Bara liberal frihet är i överensstämmelse med demokratins ideal om folkstyre och självstyre.

Medfött

Jag talade om medfödda egenskaper häromsistens. Lite väl lättvint kanhända men låt mig fördjupa mina tankar.

Vi människor är inte bara biologi. Vi är heller inte bara biologi och en fri vilja. Dessa två komponenter är givetvis viktiga och tror du bara på den första blir du gärna marxist och räknar du även med den andra blir du liberal.

Men till vår gudagivna fria vilja måste vi också lägga vår fallna natur. Där Darwin tror att vi har rätat på ryggen genom årmiljonerna har vi i själva verket gjort motsatt resa. Från härlighet till djurlikhet. Från gemenskap till kunskap. Från Guds barn till homo sapiens, den förnuftiga, intelligenta men bedragna människan.

Därför är det glada folkets tes om nedärvd homosexualitet delvis sann (se där, nu talade jag visst klarspråk), precis som all annan fallenhet för synd också är både nedärvd och förvärvd. När någon, kanske jag, slår sig för bröstet och berömmer sig av sin präktighet vet jag därför En som inte blir imponerad.

Vad menar jag då? Jo, även om det inte är mitt fel att jag ligger i vattnet. Ja, även om jag blev iknuffad, eller kanske ändock föddes i sjön, behöver jag likväl en frälsarkrans. Ty jag kan inte simma till land för egen maskin.

Jesu lärjungar frågade vems felet är men Jesus sa, glöm det och se på lösningen istället. Vi små svaga människor kan på nytt bli fyllda av Guds härlighet. Låt oss därför sluta försvara vår läggning för synd och istället ropa till Herren om hjälp.

Arvslära

Vi ärver våra egenskaper från vår mamma och pappa. Och så lär vi oss en del på egen hand. Detta brukar kallas arv och miljö.

Våra ärvda egenskaper kan vi föra vidare till nästa generation på känt vis. Våra inlärda idéer får vi försöka vidareföra på annat vis, t.ex. genom att gå i stolta parader och ropa slogans.

Nu finns det dock en mycket hotad folkgrupp i vårt samhälle. De är i och för sig mycket duktiga på att föra ut sina frågor, men de kan inte få barn. Eller kan och kan, men pga en medfödd egenskap vill de inte. Eller vill och vill, nog önskar de barn, men de är inte villiga att göra det som krävs.

Det konstiga är att denna medfödda egenskap är denna folkgrupps speciella kännetecken. Utan denna egenskap skulle folkgruppen inte ens existera. Ändå existerar den. Hur har då denna medfödda egenskap kunnat föras vidare?

Kanske det hela inte är så medfött trots allt.

Dela med tvång

De tvättäkta gudrunfeministerna tycker visst inte ens om kvinnor, bara sin egen karriär.
Varför framställs aldrig delad föräldraledighet som vad det är? Ett sätt att ta ifrån mammorna deras välförtjänade rättighet att vara tillsammans med sina nyfödda älsklingar.

Sanningen är att feministkommunisterna tar tid från kvinnorna och ger till männen. F.ö. en julklapp som knappt står på någons önskelista.
Feminism i sin nuvarande svenska form är bara människans gamla själviskhet i nya färger. Kvinnors bästa? Barnens bästa? Pyttsan.