Politiska frågor är komplexa och jag måste på gott och ont lita på att mina valda representanter fattar intelligenta och moraliska beslut från dag till dag. Min röst på valdagen indikerar egentligen endast vilka företrädare jag vill ha. Den säger mycket lite om vilken politik jag vill att de ska föra - eftersom alla mina åsikter inom politikens alla områden komprimeras till en enda röst. Men alla som vet något om datakomprimering vet att det inte låter sig göras.
Mitt minimikrav på ett demokratiskt valsystem är därför möjligheten att med säkerhet kunna rösta på antingen oppositionen eller positionen. Ty eftersom informationsinnehållet i min röst består av en enda bit duger den bara till att säga ja eller nej. Mer än så kan den inte säga.
I ett flerpartisystem är det emellertid långt ifrån säkert var min röst till slut hamnar. Det avgörs istället genom nattmanglingar och kohandel.
Eftersom få väljare har mer än 70% åsiktsöverensstämmelse med något enskilt parti är det vidare av yttersta vikt att de på förhand vet vilka delar av partiprogrammet "deras parti" ämnar kämpa för.
Hur glad blir jag om mitt partivals talesman efter avslutade förhandlingar nöjt förklarar att de har fått gehör för 30% av sina ståndpunkter - nämligen just de 30% där jag är oense.*
Och just med tanke på det alltid osäkra utfallet av förhandlingar måste väljarna ha möjligheten att med säkerhet kunna rösta bort sittande styre. Inte som i skräckexemplet Finland där du aldrig på förhand vet vilka två av de tre stora som väljer att bilda regering tillsammans. Eller som i de pragmatiska lokalalliansernas Norge.
* Och om du som jag inte är överens till mer än 44% med något enskilt parti förstår du kanske varför jag anser att politikens makt bör vara strängt begränsad till explicit gemensamma åtaganden. Till och med om "mitt parti" finge egen majoritet skulle jag vara oense med majoriteten av dess politiska beslut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar