Offer

Som kristen tror jag på offer. Den ena sidan av detta är att offra mina pengar, min tid, min bekvämlighet för andra människor. Det är inte något jag gör för att Gud ska bli glad eller för att Gud kräver det eller för att vinna poäng i himlen. Skälet till sådana offer är för att hjälpa andra människor. Punkt. Givetvis gläder det Guds hjärta, men det är inte därför jag gör det. Vi ger pengar till fattiga för att de fattiga ska få det bättre.

Men det finns också ett annat slags offer som är mer omtvistat. Nämligen offer till Gud. Ungefär som Abraham och Isak. Varför gav Abraham sin son till Gud? Varför ska jag offra lovsång till Gud? Varför ska jag fasta? Varför ska vi frambära våra kroppar som ett levande offer (whatever that means)?

De som invänder mot denna sortens kristna offer gör det gärna utifrån tanken på Jesu fullkomliga offer. Vi behöver inte offra någonting. Jesus har gjort allt. Men då tror jag att de har missförstått hela avsikten med det kristna offret. Det är nämligen inte ett offer för att blidka Gud. Gud är redan blidkad. Det är heller inte ett offer för att få lön - typ, ge en tia och få hundrafalt tillbaka.

Det kristna offret är vårt sätt att komma in i Guds rike. Guds rike är här nu - men för att vandra i det riket måste vi byta kung. Och sättet jag gör det på är genom offer. Jag ger avkall på mina skatter, min förmåga, mitt rykte. Jag försätter mig självmant i beroendeställning till Gud.

Först sedan jag gett Gud min skatt kommer mitt hjärta hamna rätt. Ty där min skatt är där kommer också mitt hjärta vara. Det är först när jag offrat min skatt till Gud som mitt hjärta kan fokusera på Gud. Först då kommer jag in i Guds barns frihet - psalm 23 om du vill.