onsdag, november 14, 2007

Jag kan inte låta bli…

Jag kan inte låta bli att skriva lite om lag och nåd. Extra aktuellt i karismatiska kretsar i Norge idag pga några artiklar i Magazinet av Leif Jacobsen. Se här. Och vill du höra motargument kan du ju t.ex. kolla här.

For the record, jag håller med Leif Jacobsen. Det är något som inte stämmer med "nådförkunnelsen". Men ändå kan jag inte komma ifrån känslan att nådförkunnelsens kritiker åtminstone delvis missar målet. Det är ju inte så att Åge Åleskjær tycker att en kristen kan leva hur som helst (bort det!). Men samtidigt hävdar nådförkunnelsen envist att lagen är till ingen nytta.

Detta om lagens nytta är nådförkunnarnas praktiska utgångspunkt. Så här uppfattar jag deras resonemang:

Det visar sig i praktiken att det inte hjälper, det är "nyttesløst", att läsa lagen för en människa. Hon blir inte bättre för det. Att hon vet vad som är rätt betyder inte att hon gör det som är rätt. Om en kristen syndar hjälper det inte att tala om för henne att hon syndar. Hon blir inte bättre för det. Hon kan ta sig i kragen en stund men ramlar snart igen. Det är alltså meningslöst att predika mot synd i kyrkan. Folk blir inte heligare av det.

Nådförkunnarnas lösning på syndaproblemet är istället att stärka den invärtes människan genom att predika nåden från Golgata och seger över synden. Man väljer att mata anden så att anden blir större och starkare än köttet, typ. Och det är totalt meningslöst, ja det är närmast destruktivt, att föreläsa lagen samtidigt. Bara anden är stark nog kommer helgelsen. Det är Guds verk allena. Lagen är till ingen nytta.

För att sedan sy ihop detta rent teologiskt väljer man den beryktade lösningen att förlägga bergspredikans förmaningar till det gamla förbundet etc etc. Men jag tror att denna bibeltolkning egentligen är sekundär - den är ett tillägg för att få en helhetlig systematisk teologi.

Vad kan vi nu säga om detta? Ja, för det första måste vi erkänna att en av rötterna till denna undervisning är Hagins tes "du är en ande, har en själ och bor i en kropp". Och anden är den del av människan som blir född på nytt. Blir helig och felfri. Den pånyttfödda anden kan inte synda. Den är ditt verkliga jag och den kristna växten handlar om att låta anden växa och dominera själen och kroppen. Helgelsen är ett resultat av att jag befinner mig i vinstocken. Frukten kommer automatiskt när det blir höst. Det behövs ingen lag. En kristen älskar rättfärdigheten.

Och visst finns det stora mått av sanning i detta. Men det är inte hela sanningen. Låt oss jämföra med en jude i GT. Jag ställde en fråga i min förra bloggpost: "Hur blev en jude frälst i GT? Genom lagen, omskärelsen eller offertjänsten?" Ja, det beror på vad vi menar med frälst. Om vi med frälsning menar "att få del i välsignelsen" så skedde det genom att hålla lagen (och i synnerhet Shema). Men om vi menar "hur han blev en jude" så skedde det genom omskärelsen - av nåd på grund av förbundet med Abraham.

Du kunde alltså vara en tjuv och mördare och samtidigt ett omskuret barn av Abraham. Men Jesus vände sig emot det. Gud kan uppväcka barn av Abraham ur dessa stenar. Det är inte likgiltigt hur du lever. Det är inte likgiltigt hur ditt hjärta ser ut. Jude är man i sitt hjärta säger Paulus.

Jo, men som pånyttfödd kristen har jag ett rent hjärta. I min invärtes människa älskar jag Guds lag. Det har bara inte börjat visa sig i mina handlingar än...

Hm, jag kommer osökt att tänka på Jakob. Du säger att du har tro (är född på nytt?). Visa mig då din tro med dina gärningar. Ty tro utan gärningar är död - en icke-tro.

Låt oss inte lura oss själva. Vår inställning till Guds bud visar om vi är sanna judar, avslöjar om vi är Guds barn. Älskar vi Herdens röst? Lyder vi Honom? Om ni älskar mig håller ni mina bud. Och kom ihåg, det är irrelevant på vilket sätt han talar till oss. Genom 2 M 20 eller genom "the still small voice". (Se min bloggpost om väderkvarnar, käpphästar och fågelskrämmor.)

Lyssna! Guds röst kommer alltid utifrån (även när han talar i hjärtat). Det är inte vår egen röst. Det är inte våra egna bud. Det är Guds röst, hans bud, hans befallningar. Och ibland kommer hans röst vara i konflikt med min vilja. Då måste jag vara "lagisk" om jag vill vara en kristen. Då måste jag lyda - annars bygger jag mitt liv på sand.

Jag tror att det är detta som är kärnan. Om Guds röst och min röst är i konflikt - vilken ska jag välja? Kan jag välja min egen väg och i längden förbli en kristen? Är det inte så att själva ingångsporten till det kristna livet heter "Jesus är Herre".

Om vi är överens om att vi måste följa Guds röst även när den går emot vår egen vilja så är jag lugn. Då är oenigheten semantik. Men om friheten från lagen betyder att jag står fritt att välja ja eller nej och ändå kan bevara gudsgemenskapen då är oenigheten djup.

Men här tror jag alltså att "nådförespråkarna" inte ser någon konflikt. Konflikten mellan den kristnes vilja och Guds vilja är en schimär. I sitt hjärta vill nämligen den kristne det samma som Gud. Det behövs bara mera ljus. Den invärtes människan är syndfri i tankar, ord och gärningar. Och det hjälper ingenting att tvinga köttet att lyda. Lösningen är att predika nåden än mer så att anden blir starkare och köttet svagare. Då kommer med tiden viljan förändra sig - så att också den utvärtes människan vill det samma som Gud.

Som sagt, visst ligger det något i att vi ska "mata anden så att anden kan äta upp köttet" men det räcker inte. Vi har nämligen en fri vilja, även som pånyttfödda kristna. Vår ande är inte en helig robot. Det är inte säkert att vår ande automatiskt kommer leda oss rätt. Guds röst är inte synonym med vår röst. Vi måste vilja gå rätt.

Vad är lösningen då? Ty också jag erkänner att dömande predikanter har begränsad framgång. En riktigt uppmuntrande predikan är ofta mer framgånsgrik i att motivera mig till ett heligt liv. När vi fokuserar på det positiva har vi inte tid att synda. Men det betyder inte att jag inte behöver höra vad som är rätt och fel. Det är klart jag behöver. Hur ska jag annars kunna följa Jesus om jag inte vet vad han tycker. Och det är klart att jag kommer fela ibland - men då är det kristna svaret förlåtelse. Det kristna livet handlar om att vandra i ljuset, i förlåtelsen. Jag väljer att följa Jesus. I vardagen försöker jag, i samarbete med den Helige Ande, tillämpa bergspredikan. WWJD? Och jag ber gärna om förlåtelse när jag missar målet.

Är jag osäker på vad Jesus skulle göra i min situation kan jag gå till Ordet - som den Helige Ande hjälper mig att förstå. Jaha, det är fel att döda. Jaha, min kropp är ett tempel. Jaha, det är bra att vila. OK, Helige Ande, hjälp mig att följa Guds goda lag idag. Hjälp mig att välja rätt. Tack för att du visar mig vad som är din vilja.

Är det meningsfullt eller meningslöst att uppmuntra en kristen att lyda Guds bud även om han inte känner gensvar i sitt hjärta? Ja, även om hans samvete säger något annat? Det är frågan.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Interessant lesning.

Kristofer Tingdahl sa...

Jag, som stark naadefoeresprakare ser lagen som ett raettesnoere. Om bygget som anden ger inte aer i lod med lagen aer naagot fel. Om andens verk inte leder till gaerningar aer tron doed och Gud's naad varit foergaeves.

Anders Lundblad sa...

Ja, det var lite mindre krångligt uttryckt, Kristofer, och jag håller helt med dig!

Rickard S sa...

Just kring det att vår vilja krockar med Guds vilja som troende kristna vill jag lägga in följande bibelvers.

Fil 2:13 Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske.

Om du vill finna Guds vilja så verkar han sin vilja i oss. Din gärning är då inte av lag utan av kärleken. Såsom skriften säger. "Kristikärlek tvingar oss."

När vi är fria från synden genom Kristus offer och lagens krav på straff genom hans dom, så är vi fria, men nu är vi bunda till honom av kärlek.

Att vi är fria från lagen är en hjälp, eftersom budet väkte synden till liv. På samma sätt väcker anden rättfärdigheten till liv. Vi är inte i bokstavens förbund eller dödens ämbete längre.

Om dödens udd är synden så har synden sin kraft (dynamis)i lagen.

Inte vill vi ge synden och döden kraft med hjälp av lagen?

Många kristna tänker att synd stoppar nåd, Men som synd kunde stoppa nåd så vore synden större än nåden. Nåden är större än synden. Det innbär att det är nåd som stoppar synd.

Om din vilja är synd så är det hans nåd som reser dig upp och ger dig ny kraft att gå vidare inte lagen. Lagen kräver av dig, men lyfter inte ett finger för att hjälpa dig.

Nåden kräver inget men kommer alltid till din undsättning om du släpper din egenrättfärdighet.

Lagen fördömmer den bäste, men nåden rättfärdiggör den sämste.

Din ande är ett med Guds ande som pånyttfödd. Han verkar i dig att vilja. Sök i ditt hjärta där finner du din nya rättfärdiga natur. Du i kristus och kristus i dig.

Han är din nya natur och han är din rättfärdighet.

Han fullbordade lagen och tog lagens alla krav på straff för att friköpa oss från lagens förbannelse.

Lagen kom för att synden skulle bli uppenbarad.

Vi vet redan om synden, nu har anden kommit för att uppenbara den rättfärdighet gavs oss som del när han i utbyte tog vår synd.

Vad ska vi med lagen om den bara genom budet väcker synden till liv?

"Men vad säger Skriften: Driv ut slavinnan och hennes son. Ty hennes son skall inte ärva tillsammans med den fria hustruns son"

Slavinnan är bilen på berget Sinai och moselagen. Driv ut lagen och hennes avkomma!

Den väcker ju bara synden till liv.

Vi har ett nytt förbund Andens förbund.

Rickard S