fredag, januari 18, 2008

För vem är äktenskapet viktigt?

Finns det några människor idag som tycker att äktenskapet är viktigt, ja rentav oerhört viktigt, som institution, livsprojekt och grund för familj och samhälle?

Ja, om vi lyssnar på dagens vänster - feminister, miljöpartister, liberaler och libertarianer inräknade - så talar de idag alla varmt om äktenskapet. Men det märkliga är att om vi lyssnar på gårdagens vänster så såg de sällan eller aldrig några fördelar med äktenskapet. Fri kärlek har det hetat. Äktenskap var inget annat än en kul grej som man kunde ingå när man rundat 35 och ville samla kompisarna.

Fast jag tror egentligen inte att dagens vurmande för äktenskapet sticker djupare än så heller.

-Varför kan inte jaag få gifta mig i kyrkan som alla dom andra tjurarna? Och gärna med de andra tjurarna…

Det finns emellertid en grupp människor som tar äktenskapet på största allvar idag och det är personligt troende.* För dem är inte äktenskapet en romantisk fernissa. Det är dyrbart, heligt och livslångt. De ger sina löften med största allvar inför Gud (som de faktiskt tror på) och människor. Nej, det är inte alltid de håller sina löften, nej, det är inte alltid de lever lyckligt i alla sina dagar, men de tror på äktenskapet som ideal i den bästa av världar.

Om moralvänstern får som den vill kommer framtiden för äktenskapet tillhöra just den grupp aktivister som alltid hatat det, vare sig de kallar sig ledarskribenter, frihetliga bloggare eller partiledare.

De enda som inte med gott samvete kan gå till bygdens kyrka och gifta sig blir just den grupp för vilken äktenskapet är ett heligt förbund.

- - -

Jag undrar förresten hur mycket romantik som kommer finnas kvar efter några år när allt innehåll har ersatts av yta. När "I denna ljuva sommartid" har ersatts av "La Dolce Vita" och en nypromoverad teologie hedersdoktor har tagit gamle kyrkoherdens plats vid altaret.

Men djup blir det nog ändå ty all erfarenhet visar att utan Gud sjunker människan fort och djupt. Utan gränser finns det ingen gräns för vad framtidens vigselritualer kan komma innehålla av skräp och låg moral. Och lika säkert kommer de fortsätta titta längtansfullt mot de troende vars hemliga äktenskap i källarlokaler skimrar lika rosa som aldrig förr.

Dyrt blir det också - för riksförbundets femtusen medlemmar - att underhålla alla gamla kyrkor som står tomma året runt förutom några få lördagar om sommaren.


*Jo, självklart finns det många andra, icke troende såväl som troende, som också tar sitt äktenskap på stort allvar men för de flesta av dessa är det inte heligt. Det är en i grunden sekulär handling med lite kyrklig garnityr. Visst är trohet och ömsesidig överlåtelse viktig också för dessa människor men äktenskapet som sådant är bara en juridisk konstruktion - och hur denna är konstruerad är underordnat. Det är klart alla ska få gifta sig, typ.

7 kommentarer:

kyrksyster sa...

Ja, det är ju det som man ibland undrar över... varför är det så viktigt att få gifta sig i kyrkan för dom som aldrig annars bryr sig?

Anders Lundblad sa...

Ja, och låt mig samtidigt säga att udden i mitt inlägg inte är riktat mot den lilla ofullkomliga människan men mot den högröstade eliten. Andligt allvar finner vi både här och där, också där vi minst förväntar - dock tror jag att vi gör människor en björntjänst om vi påstår att alla vägar är lika goda. Jag hoppas det också framgent finns levande kyrkor som väntar med öppna armar på alla från trasiga hem och familjer. För det kommer sannerligen behövas.

Nineve sa...

Vad gäller äktenskapet, så får inte heller jag gifta mig i kyrkan eftersom jag är singel.

Jag är kristen, lem i kyrkan och varje gudstjänst även vigslar är ett uttryck för min tro...varje vigsel är församlingens gudstjänst ett uttryck för vår gemensamma tro.

Anonym sa...

Förstår inte logiken i din diskussion om äktenskapet. Om du vill att de som verkligen har en ärlig och djup tro ska få gifta sig i kyrkan, varför ska man då stänga ute de troende som samtidigt är homosexuella? Ju mer jag pratar med och diskuterar med kristna, och läser vad kristna skriver, ju fler törnar får min fördom att kristna försöker leva efter kärleksbudet. När jag t ex läser din blogg blir min förundran bara större; varför verkar så många kristna tycka det är så viktigt med hämd och straff, medan respekt för, och tro på människan liksom kärlek och förlåtelse tycks ha halkat längre ned på listan. Vore spännande att få en ledtråd!
Lite besviken

Anders Lundblad sa...

Hej Anonym! Den här bloggkommentarens udd var riktad mot de röster som i alla år har hånat äktenskapet men som idag vurmar för det. Död åt familjen á la Gudrun Schyman t.ex. Det luktar lite hyckleri.

När detta är sagt har du självklart rätt i att en homosexuell kan vara lika ärlig, lika troende och lika överlåten som en heterosexuell. Men kristen tro handlar inte bara om ärlighet och tro. Den handlar också om verkligheten. Jag tror alltså att det finns en Gud. Jag tror att Jesus är en verklig person som jag måste förhålla mig till.

Denne Jesus älskar alla utan förbehåll. Vilket han visat framförallt genom att dö för våra synder (t.ex. våra medvetna själviska val). Men jag tror också att hans kärlek visar sig därigenom att han vill leda oss genom livet, visa den bästa vägen. Bibeln använder bilden av en Herde. Frågan när det gäller homosexualitet är förstås om detta är någonting som Jesus vill hjälpa oss ut ur, eller om det går att förena med hans bästa vilja för oss. Jag tror att Jesus leder oss ut ur en homosexuell livsstil - för vår egen skull. Däremot är det inte tal om hämnd eller straff.

När det gäller homosexuella äktenskap tror jag att Jesus omöjligt kan välsigna det. Däremot önskar han välsigna den homosexuelle genom att visa en annan väg. Härom kan vi förstås vara oense men som jag sa inledningsvis - kristen tro handlar inte om mina åsikter kontra dina utan om vad Jesus tycker och vem han är. Du får fråga honom själv - jag är ett ofullkomligt språkrör.

I en kristen församling finns människor med alla slags bakgrund, sår, svagheter, synder och problem. Det gemensamma är att vi (förhoppningsvis) söker Jesus. Inte för att be honom välsigna våra svagheter men för att be honom visa oss en bättre väg. Vi ger honom rätt - men det betyder inte att vi blir helgon på fläcken. Det måste finnas plats för en vandring men riktningen på den vandringen är avgörande. Kristen tro är en provocerande anomali i ett postmodernt samhälle och om den överlever står och faller med den avgörande frågan: lever och talar Jesus på riktigt idag? Är han Herden med kraft att bära oss på sina axlar?

(Till sist, när det gäller lagstiftningen tror jag kanske att den enda vägen är att avskaffa det juridiska äktenskapet. Skilja stat och kyrka helt. Så kan alla gifta sig som de vill privat.)

Anders Lundblad sa...

Lästips:
Banning Gay Marriage Is Not The Answer

Anonym sa...

Hej Anders!

Tack för ett rakt, ärligt och tydligt svar.
Själv tror jag att Gud är ett namn på något mycket större än diskussioner om vem man får älska. Jag tror att kärleken=Gud är störst och att vi går en lång omväg om vi ska ta oss rätten att fördöma vissa sorters kärlek. Människor kan nog inte heller avgöra vad som är möjligt eller inte för Gud eller Jesus.
Kärlek kommer ur det gudomliga i människan, finns det något som skulle vara ”synd” så är det att försöka tränga undan den kärleken.
Det är nog inte upp till oss att avgöra om andras kärlek är rätt eller fel. Kärlek är ingen svaghet utan vår största styrka.

Snarare är det vars och ens uppgift att rannsaka sin kärlek och fråga sig: Vad innehåller den?, hur mycket är ren kärlek? Hur mycket är maktbegär, konvention(lättja), egoism och andra destruktiva komponenter? Det kan ingen annan än man själv veta.
När det kommer till familjen tror jag att Gudrun tänkte på att det kan vara vanskligt att se familjen som en mall för ett kärleksfullt liv. Många slås ihjäl och stympas känslomässigt i familjens hägn (även i kristna familjer). (Som du ser är jag inte mycket för mallar överhuvudtaget.)

Kanske handlar det om religion respektive andlighet. Jag vet att många känner sig hjälpta av ett regelverk och en kultur kring andligheten. Detta är nog en fråga om läggning. Själv känner jag det oftast som att regelverket utgör ett hinder för att urskilja den äkta andligheten(man kanske kan kalla det tilltalet från Gud)

Du frågar:Lever och talar Jesus på riktigt idag? För att verkligen höra ordentligt vad han snackar om tror jag man får rensa bort en del gamla grejer som man kommit fram till på kyrkomöten under medeltiden.

Kristen tro är en anomali som provocerar. Ja, och den ska inte anpassa sig till samtidens konventioner. Men det finns också en fara att den istället hänger kvar i det förflutnas konventioner. Ska den vara levande får vi som du sa fråga Jesus själv!

När det gäller lagstiftningen om äktenskapet kan jag hålla med dig.
Anonym