söndag, mars 09, 2008

Vad är nytt med detta?

Jag har följt den något överhettade debatten om nådesförkunnelsen det senaste året och blivit stundtals förvirrad. Är det verkligen fråga om villolära, heresi? Är det svart eller vitt eller handlar det om gradskillnad, vad vi betonar? Jag ställde därför ett par frågor till Andréas Glandberger på hans blogg Aletheia.se. Andreas har översatt Åge Åleskjærs bok "Fullkommen frihet" till svenska och jag antar därför att han känner till kärnan i budskapet relativt väl. Här följer min fråga och Andreas svar:

Jag:
Få eller inga från trosrörelsen (som jag tillhör) har väl problem med att frälsningen är av nåd allena, ej heller att kraften i det kristna livet är av nåd allena. Det kan ej förtjänas - det hjälper inte att ta sig i kragen. Men när Åge kallar sitt budskap för en ny reformation så låter det som om det är fråga om något mer. Låt mig därför ställa några enkla frågor utifrån budordet om äktenskapsbrott:

1) Tycker Gud fortfarande att äktenskapsbrott är fel? Om ja, gå till nästa fråga.
2) Spelar det någon roll om en kristen har en utomäktenskaplig affär? Blir han skadad av detta? Om ja, gå till nästa fråga.
3) Hur ska denne kristne broder få veta att äktenskapsbrott är fel? Kan en pastor säga det till honom? Måste vi vänta tills den Helige Ande uppenbarar det för honom? Kan den Helige Ande använda 2 Mos 20 för att uppenbara det?
4) Om denne broder får uppenbarelse om att han lever i strid mot Guds vilja måste han då lyda - göra bättring - eller är det valfritt?

Jag tror inte att det är speciellt fruktbart att hålla långa predikningar om allt vi inte får göra. Jag blir mer motiverad till ett livslångt äktenskap genom att höra om äktenskapets välsignelser och se goda förebilder i min närhet. Fy-predikningar leder sällan någon vart. Men detta är i första hand ett pedagogiskt problem, inte ett teologiskt. Den springande punkten gäller frågorna ovan. Om nådesförkunnelsen svarar ja på frågorna så tror jag att oenigheten egentligen är semantik.

Andreas:
1.) Ja.
2.) Ja.
3.) Om han är frälst, en ny skapelse vet han att det är fel. Jesus sa att den som ser på en kvinna m lust i sitt hjärta har redan begått äktenskapsbrott. Om han inte förstår att det är fel hoppas jag att de runt honom, de äldste/ pastorer undervisar/tillrättavisar honom och visar vad Ordet säger.
4.) Synd är synd oavsett om vi tror på lagen eller inte, och om han vill leva det kristna livet vänder han om.

Bra frågor som egentligen kräver längre svar.
Om detta är vad nådesförkunnelsen står för så är det ingen villolära. Synd är fortfarande synd - och synden definieras av "Ordet". I den bästa av världar förstår vi av oss själva att vi lever fel men om inte kan en pastor undervisa/tillrättavisa utifrån Ordet - t.ex. 2 Mos 20 (de tio budorden). Och i så fall är vi väl tillbaka på ruta ett och hela förvirringen beror på att det kallas en "ny reformation". Ty vad är nytt med detta?

8 kommentarer:

My Corner sa...

Jeg har selv hørt følgende uttalt av en predikant på et møte i ***kirken.(denne er ikke medlem!!!)
Om du sitter hjemmer og ser på en stygg (porno) film og så kommer hjem til meg og jeg (predikanten) sier skal vi be til Gud, da behøver du ikke ha dårlig samvittighet, du er allerde tilgitt!!

Anders Lundblad sa...

My Corner, jag ser flera delar i detta. För det första: är det Ordet som definerar synd? Jo (enligt min respondent). Och för det andra: måste vi omvända oss? Jo.

Därför tror jag att kritiken mot nådesförkunnelsen bommar om den fokuserar på dessa frågor. Frågan är istället vilken hjälp Guds lag, hans goda instruktionsbok, kan ge oss för att få ordning på våra liv och vårt samhälle. Nådesförkunnelsen säger "nada". Jag säger "Guds Ord är mina fötters lykta, och ett ljus på min stig."

Det exempel du tar upp handlar förstås om huruvida Guds förlåtelse är tillräcklig för ett liv "i seger". Och det är det inte. Ett lyckligt och helt liv är att inte synda och det uppnår jag genom att följa Jesu rekommendationer (riv ut ögat, typ). I walk the line. I kraft av Guds nåd förstås :-)

Lars sa...

Det største problemet er bibelsynet, ikke nådeforkynnelsen i seg selv. Åge hevder at GT ikke er til oss. Ok, det kan jeg muligens gå med på. Men så fortsetter han og sier at alt som skjedde før korset er GT. Altså er Fader Vår ikke for oss og bergprekenen er ikke for oss. Da begynner det å skurre kraftig i mine ører.

Men han stopper ikke der. Han deler opp brevene i NT også. Noen var til jødekristne og noen til oss hedningekristne. Peter, Jakob, Judas og Johannes er ikke til oss, bare Paulus og kanskje Timoteus og Titus. Dette er jo meget alvorlig!

Merkelig nok siterer Åge fra Hebreerbrevet i boka si, som må være skrevet til jødekristne, det ligger jo i navnet. Det får jeg ikke til å henge sammen.

Åge bygger hele denne teologien på en feil oversettelse av et eneste vers som han oversetter til at vi må rett inndele Guds ord.

"Hele Skriften er innåndet av Gud og nyttig til lærdom, til overbevisning, til rettledning." Dette siterer Åge i boka si og slutter mitt i verset. Fortsettelsen lyder: ", til opptuktelse i rettferdighet."

Anders Lundblad sa...

Ja Lars, och därför tror jag att "det goda teologiska samtalet" måste fokusera på just detta. Vi får inte sätta upp en fågelskrämma och påstå att nådesförkunnelsen godkänner synd. Även om det finns en sådan risk i förlängningen.

Som min miniintervju "avslöjade" så måste ju även en uttalad proponent för nådesförkunnelsen til syvende og sidst luta sig mot Ordet för att kunna tillrättavisa synd. En aldrig så liten självmotsägelse altså - men eftersom jag är diplomatiskt lagd väljer jag att tolka detta som hans egentliga hållning. Problemet är förstås att det säkert finns de som följer nådesförkunnelsen mer bokstavligt - och då står de ganska hjälplösa när köttet försvarar synden.

Jon Erik Kristiansen sa...

Jeg har leste bøkene til Åge og jeg vil gi dem terningkast 1. Det ene poenget får han pga noe er bra. Jeg synes Åge bommer totalt når han først danner et bilde av at alle andre kristene, utenom OKS er loviske og sliter med det. For det andre forkynner han da et frelsende budskap til disse kristne, som han først hadde plassert utenfor Guds nåde. Dette er det gamle trikset om å forkynne lov og evangelium, nåe som han selv er på krigsstien mot.
Et paradoks hele greia!

For meg handler det ikke om så dype ting som bibelsyn, men om hans holdning til andre kristne som kommer fram i disse bøkene.

Var ikke Åge frelst før han fikk åpenbaringen om dette med nåden? Joda, men derfor blir det så patetisk at han skriver det han gjør. Han han vært toneangivende som predikant i Norge i 25 år, og om han opplever at Jesus har falt ut av nåden tidligere pga loviske kristendom, er det å takke Gud for at han har kommet innenfor Guds nåde. Det har jeg vært helt fra da jeg ble frelst, jeg klarte ikke og prøvde ikke å leve som en kristen. Jeg bare ønsket å unngå å brenne i Helvetet.

Opplever folk at det ber for mye, leser for mye i bibelen, slik at det blir stress, må de finne ut av dette selv.
Jeg har ikke slitt med det at jeg ber for mye, men at jeg må ta meg i nakken for å lese og be. Det er jeg glad for at jeg har gjort.
Loviskhet er et ikke eksisterende ord i mitt sinn, pga vi lever ikke i lovens tidsalder, men i nådens.
Be mer!!!! Det er godt for deg!!

Jon Erik Kristiansen sa...

Det er selvfølgelig ikke Jesus som har falt ut av nåden, men Åge jeg skulle skrive i avsnitt 3.

Han han vært toneangivende som predikant i Norge i 25 år, og om han opplever at "ÅGE" har falt ut av nåden tidligere pga loviske kristendom, er det å takke Gud for at han har kommet innenfor Guds nåde.

Anders Lundblad sa...

"For det andre forkynner han da et frelsende budskap til disse kristne, som han først hadde plassert utenfor Guds nåde. Dette er det gamle trikset om å forkynne lov og evangelium, nåe som han selv er på krigsstien mot. Et paradoks hele greia!"

He he, ja så kallad lagiskhet/prestation hamnar vi i nästan oavsett vad vi predikar. Jag var på ett möte på OKS i somras där Peter Ljunggren höll en predikan om att allt är färdigt (det gällde helande). Men när han skulle bjuda in till förbön fick han bekymmer - eftersom allt var färdigt och egentligen behövde du inte förbön. MEN du kunde komma fram och få förbön för att få ljus över att du inte behövde förbön, typ.

Och hade du gått ett år på bibelskolan så behövde du ett år till - eftersom det var mera ljus nu. Så om du satt där i bänken så visste du att allt var färdigt (pga nåden), men du behövde tydligen mera ljus - eftersom du uppenbart fortfarande hade problem. Paradox var ordet!

Då är nog en mild press till bön bra. Även "ofrivillig" bön gör nämligen nytta. Ungefär som morötter.

Jon Erik Kristiansen sa...

:-) paradokser er nok mange av både her og der.

Tilbake til topic. Jeg synes Åge er en av norges dyktigste predikanter, som f deg til å forstå poengene og han gjør det lett å forstå vanskelige ting. Men når det gjelder nådeforkynnelsen synes jeg han burde folde seg til å forkynne det han brenner for, og ikke plassere andre kristne i en boks eller definere dere ståsted, for så å forkynne "frelsesbudskapet" til brødre og søstre som har levd med Gud i Hans nåde og tro i 50 år.

Jeg blir stresset av slik mas, om at NÅ MÅ JEG BLI FRELST AV NÅDE! Det har jeg vært hele tiden, jeg trenger å vokse opp til manns modenhet i Kristus. Ved tro av nåde!