Sidor

onsdag, oktober 08, 2008

Frans Balans och andra predikanter

Tittade på SVTs program om Märsta Pingst ikväll. Riktigt hyfsat program. Verkar vara en härlig församling. De små snuttarna av Johannes predikan räckte för att göra mig glad.

Men de "balanserade" rösterna i programmet gjorde mig inte lika glad. Det finns någonting i den tillbakalutade analysen som provocerar mig. Rösten av den som har distans, bedömer von oben. Rösten av den som inte låter sig ryckas med. (Hur kommer det sig förresten att alla som tycker likadant låter likadant?)

Men en predikant kan inte vara balanserad. Han ska inte vara balanserad!

Teologisk balans uppnår vi inte genom fifty/fifty-lösningar. Det är bara människans eget förstånd som kräver att summan ska bli hundra procent. Förnumstiga teologer som nickar och ler åt de ivriga karismatikernas överdrifter luktar högmod.

Genom att göra Guds Ord fullt ut förståeligt gör vi det samtidigt helt mänskligt. Men då upphör det att vara Guds Ord. Då berövar vi Ordet dess kraft.

Sann balans tror jag att vi erhåller genom att lägga 100% i alla vågskålar. Summan blir paradoxal men så är också Jesus både sann Gud och sann människa. Allt är möjligt. Ingenting är omöjligt.

Den fulla bilden får vi genom att alla lemmar ger sitt bidrag - inte genom att varje predikant strömlinjeformas på en teologisk missionsskola till en kristenhetens Frans Balans.

2 kommentarer:

Rune Lundblad sa...

Jag håller med. När Gud är verksam händer saker som är obegripliga för förnuftet. Man kan få höra sådant man aldrig har hört och se sådant man aldrig har sett.Det omöjliga blir möjligt. 1 Kor 2:10-16

Syster Cathrine sa...

Håller fullständigt med dig! Det får bli slut på ett kompromissande med Guds Ord och istället låta Guds Ord få förvandla människor fullt ut. Jag var med Mission SOS till Filippinerna 2001 och har med egna ögon sett hur Johannes Amritzer praktiserar äkta "apostlagärningar" utan kruseduller och massa omsvep i predikningarna! Och resultat blev det i form av nya lärjungar och dopkandidater, helande- och befrielseunder. Han vågar gå med Gud eller rättare sagt han skulle aldrig våga gå utan Gud. God bless him!!! Hela kristi kropp behöver ta efter honom och bli mer Kristuslika. /Cathrine