Finns det några människor idag som tycker att äktenskapet är viktigt, ja rentav oerhört viktigt, som institution, livsprojekt och grund för familj och samhälle?
Ja, om vi lyssnar på dagens vänster - feminister, miljöpartister, liberaler och libertarianer inräknade - så talar de idag alla varmt om äktenskapet. Men det märkliga är att om vi lyssnar på gårdagens vänster så såg de sällan eller aldrig några fördelar med äktenskapet. Fri kärlek har det hetat. Äktenskap var inget annat än en kul grej som man kunde ingå när man rundat 35 och ville samla kompisarna.
Fast jag tror egentligen inte att dagens vurmande för äktenskapet sticker djupare än så heller.
-Varför kan inte jaag få gifta mig i kyrkan som alla dom andra tjurarna? Och gärna med de andra tjurarna…
Det finns emellertid en grupp människor som tar äktenskapet på största allvar idag och det är personligt troende.* För dem är inte äktenskapet en romantisk fernissa. Det är dyrbart, heligt och livslångt. De ger sina löften med största allvar inför Gud (som de faktiskt tror på) och människor. Nej, det är inte alltid de håller sina löften, nej, det är inte alltid de lever lyckligt i alla sina dagar, men de tror på äktenskapet som ideal i den bästa av världar.
Om moralvänstern får som den vill kommer framtiden för äktenskapet tillhöra just den grupp aktivister som alltid hatat det, vare sig de kallar sig ledarskribenter, frihetliga bloggare eller partiledare.
De enda som inte med gott samvete kan gå till bygdens kyrka och gifta sig blir just den grupp för vilken äktenskapet är ett heligt förbund.
- - -
Jag undrar förresten hur mycket romantik som kommer finnas kvar efter några år när allt innehåll har ersatts av yta. När "I denna ljuva sommartid" har ersatts av "La Dolce Vita" och en nypromoverad teologie hedersdoktor har tagit gamle kyrkoherdens plats vid altaret.
Men
djup blir det nog ändå ty all erfarenhet visar att utan Gud sjunker människan fort och djupt. Utan gränser finns det ingen gräns för vad framtidens vigselritualer kan komma innehålla av skräp och låg moral. Och lika säkert kommer de fortsätta titta längtansfullt mot de troende vars hemliga äktenskap i källarlokaler skimrar lika rosa som aldrig förr.
Dyrt blir det också - för riksförbundets femtusen medlemmar - att underhålla alla gamla kyrkor som står tomma året runt förutom några få lördagar om sommaren.
*Jo, självklart finns det många andra, icke troende såväl som troende, som också tar sitt äktenskap på stort allvar men för de flesta av dessa är det inte heligt. Det är en i grunden sekulär handling med lite kyrklig garnityr. Visst är trohet och ömsesidig överlåtelse viktig också för dessa människor men äktenskapet som sådant är bara en juridisk konstruktion - och hur denna är konstruerad är underordnat. Det är klart alla ska få gifta sig, typ.
