Mina fäders Gud

Jag tror på mina fäders Gud.

Jag tror på mamma och pappas Gud.
Jag tror på mormor och morfars Gud.
Jag tror på farmor och farfars Gud.
Jag tror på min systers Gud.

Jag tror på den Gud som burit min släkt genom allt.

Jag tror på samme Gud som Anders elva år trodde på.
Jag har inte vuxit ifrån min Gud.
Jag har inte blivit för smart för min Gud.
Jag har inte blivit så stor att jag inte får plats i Hans famn.

Och när jag inte tror så håller jag ändå fast vid min tro.

Om den bar mormor så kan den bära mig.
Jag behöver den.
Min familj behöver den.

Jag har inget annat att ge till mina barn.
Inget annat som kan bära dem genom livet.
Bara min tro på mina fäders Gud.

Mitt hjärta brister när jag ser mina vänners familjer splittras.
När jag ser mina barns vänner förlora sina familjer.
Ändå ingen anklagelse.
Ingen första sten.

Vem är jag att anklaga!
Vem är jag att döma!

Men jag förstår hur dyrbar mina fäders tro är.
Inte för att den är fullkomlig men därför att den bär.

Den finns kvar.
Den består.

Vart skulle jag fly för Hans ansikte.

Toge jag morgonrodnadens vingar,
gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
så skulle också där mina fäders Gud finna mig.

Tro. Förlåtelse. Himlen.
Det är allt jag har.

Klippa du som brast för mig, låt mig gömma mig i dig.

Scot McKnight om presidentvalet

Scot McKnight på Jesus Creed ger sina skäl för en kristen att stödja Obama och/eller McCain.

The McCain Case
http://www.jesuscreed.org/?p=4280

The Obama Case
http://www.jesuscreed.org/?p=4318

Bloggbladsmoln

En ny gåta

Vad är det för fel på utvecklingsläran?

Svar.

Redan de gamla grekerna...

Redan de gamla grekerna uppskattade en god talare.

Enligt de senaste opinionsmätningarna väljer USA en orator till president. Jag tror inte att det är särskilt klokt.

Frans Balans och andra predikanter

Tittade på SVTs program om Märsta Pingst ikväll. Riktigt hyfsat program. Verkar vara en härlig församling. De små snuttarna av Johannes predikan räckte för att göra mig glad.

Men de "balanserade" rösterna i programmet gjorde mig inte lika glad. Det finns någonting i den tillbakalutade analysen som provocerar mig. Rösten av den som har distans, bedömer von oben. Rösten av den som inte låter sig ryckas med. (Hur kommer det sig förresten att alla som tycker likadant låter likadant?)

Men en predikant kan inte vara balanserad. Han ska inte vara balanserad!

Teologisk balans uppnår vi inte genom fifty/fifty-lösningar. Det är bara människans eget förstånd som kräver att summan ska bli hundra procent. Förnumstiga teologer som nickar och ler åt de ivriga karismatikernas överdrifter luktar högmod.

Genom att göra Guds Ord fullt ut förståeligt gör vi det samtidigt helt mänskligt. Men då upphör det att vara Guds Ord. Då berövar vi Ordet dess kraft.

Sann balans tror jag att vi erhåller genom att lägga 100% i alla vågskålar. Summan blir paradoxal men så är också Jesus både sann Gud och sann människa. Allt är möjligt. Ingenting är omöjligt.

Den fulla bilden får vi genom att alla lemmar ger sitt bidrag - inte genom att varje predikant strömlinjeformas på en teologisk missionsskola till en kristenhetens Frans Balans.

Simma lugnt

Jag städar. Frågan är var jag ska placera de här krabaterna. Ska de ligga i en låda eller sättas synligt nånstans? Vad tycker ni? Kastas är inget alternativ.

Tvångshandling på IKEA

Innan man lämnar varuhuset måste man köpa ett paket värmeljus att lägga till samlingen där hemma.

Summer ain't over 'til the fat lady sings