Sidor

fredag, januari 30, 2009

Jesus

Han hade varken skönhet eller majestät.
När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande.

Han var föraktad och övergiven av människor,
en smärtornas man och förtrogen med lidande,
lik en som man skyler ansiktet för,
så föraktad att vi räknade honom för intet.

Men det var våra sjukdomar han bar,
våra smärtor tog han på sig,
medan vi höll honom för att vara hemsökt,
slagen av Gud och pinad.

Han var genomborrad för våra överträdelsers skull,
slagen för våra missgärningars skull.
Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid,
och genom hans sår är vi helade.

Vi gick alla vilse som får,
var och en gick sin egen väg,
men all vår skuld lade HERREN på honom.

Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig
och öppnade inte sin mun.

Lik ett lamm som förs bort till att slaktas,
lik ett får som är tyst inför dem som klipper det,
så öppnade han inte sin mun.

1 kommentar:

Rolf sa...

En kärlek som är bortom horisonten för allt förstånd, ogripbar för tanken men ändå en realitet. Därför böjer jag mina knän och förundras över att det var för min skull. Med lyfta händer viskar jag - Jesus, kom in..
//Rolf