tag:blogger.com,1999:blog-86116292024-03-23T19:02:40.647+01:00Anders LundbladAnders bor i gränslandet mellan Norge och Sverige. Från denna utsiktspost lever han sitt liv och gör sina tankar. Här delar han dem med dig.Anders Lundbladhttp://www.blogger.com/profile/10194171528081296029noreply@blogger.comBlogger886125tag:blogger.com,1999:blog-8611629.post-54952147431612600352024-02-16T08:00:00.002+01:002024-02-17T11:52:07.578+01:00Hederskultur<p>Kristendom är ingen hederskultur. Kristendom talar om skuld och förlåtelse, inte om skam och ära.</p><p>Om vi syndar så är Gud trofast och förlåter oss alla våra missgärningar. Om vi däremot ersätter skuld med skam står vi också i fara för att ersätta förlåtelse och upprättelse med ära och självförsvar.</p><p>En kristen världsbild erkänner att gott och ont existerar. Etik och moral är ytterst sett inte mänskliga konstruktioner men emanerar från Gud. Gud är god. Han är måttstocken. Vidare har människan en fri vilja och är moraliskt ansvarig för sina handlingar.</p><p>Detta betyder att vi kan handla moraliskt fel. Vi kan, som det brukar heta, missa målet, altså vad bibeln kallar <i>synda</i>. När vi syndar ådrar vi oss skuld, skuld som måste sonas. Den enklaste jämförelsen är kanske med monetära skulder som måste betalas. (Och de goda nyheterna är förstås att denna synd redan är sonad. Skuldebrevet är utplånat som det står i Kolosserbrevet 2:14.)</p><p>Var kommer då skam in i bilden? Om jag möter någon som jag är skyldig något, någon som jag har sårat eller baktalat, är det naturligt att jag skäms. Jag skäms för mina handlingar och undviker därför att möta blicken eller som Gud sa till Kain: <i>Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp.</i> Men skammen är bara ett symptom. Det är den själviska eller elaka handlingen, som är orsaken till skammen, som är problemet. Det finns en faktisk skuld som måste betalas.</p><p>Den sekulära lösningen på problemet med skam är att avskaffa alla tabun. Ingenting är syndigt och du har därför ingenting att skämmas för. Bär dina tillkortakommanden med stolthet. Svart är vitt och synd en illusion. Skuld finns inte i denna nya vackra värld och den som ändå håller fast vid sådant hårt tal gör sig skyldig i att skambelägga sina medmänniskor. Skuldkänslor är just bara känslor och botemedlet är terapi. Fokuset hamnar på begrepp som självkänsla och stolthet.</p><p>Den religiösa lösningen på problemet är emellertid inte bättre. Den stavas egenrättfärdighet och fördömelse. Religion försvarar sig själv och dömer andra och om situationen kräver det kan religion driva den egenrättfärdiga människan till grymma handlingar. Det viktiga är att ta bort skammen och rädda äran. Visst finns Gud med i bilden men inte som Lammet som borttager världens synd. Vi ser flisan i vår nästas öga men inte bjälken i vårt eget. Religion utan förtörstan på en förlåtande Gud är utlämnad åt regler och krav. Skulden kvarstår och det bästa man kan göra är att skjuta över skulden på någon annan. Hedersmördaren offrar sina närmaste på altaret i hopp om att skammen ska lämna familjen, en skam som i verkligheten endast består av förlorat anseende i människors ögon. Utan stolthet ingen skam.</p><p>Sann kristendom är inte rädd för att tala om synd. Alla människor har syndat. Vi är alla spruckna avbilder. Även om vi frestas att sätta oss på höga hästar så befinner vi oss likafullt i samma båt som alla andra. Sanning och nåd ska kyssa varandra. Målet är att bli lik Jesus, inte att fly från sanningen om oss själva.</p><p>Den enda skammen som finns är den som en kristen delar med Jesus. Jesus blev korsfäst, naken och förnedrad. Att människor gör narr av den kristna tron eller hånar är inte något vi är kallade att försvara oss emot. En kristen går inte bärsärk om någon bränner bibeln eller förlöjligar Jesus i konstens namn. Vissheten om at Gud förlåter allt gör henne i stånd att sänka garden, erkänna sina egna tillkortakommanden och älska sin nästa förutsättningslöst.</p><p></p><blockquote>Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. Joh 3:16-17</blockquote><p></p>Anders Lundbladhttp://www.blogger.com/profile/10194171528081296029noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8611629.post-20390041316329398352024-02-13T08:00:00.009+01:002024-02-13T08:00:00.549+01:00Snöfallsarbete<p><b> sisyfos|arbete</b><i> substantiv ~t ~n </i></p><p><span style="color: #666666;">[också snöfalls|arbete]</span></p><p></p><ul style="text-align: left;"><li>ett fruktlöst, evigt skottande i ymnigt snöfall som aldrig tycks ta slut</li></ul><p></p>Anders Lundbladhttp://www.blogger.com/profile/10194171528081296029noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8611629.post-91952190557753958532024-02-12T08:00:00.004+01:002024-02-13T21:37:06.791+01:00MildhetEtt milt straff är ofta ett <i>för </i>milt straff. Skälet till detta är förmodligen att det milda straffet i allt för stor grad tar hänsyn till förövaren och förmildrande omständigheter.<br /><br />När <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Listigt,_Alfons_%C3%85berg">Alfons</a> tar alla kakorna blir storkusinerna arga, och deras ilska blir inte mindre när farmor låter honom slippa undan. Ja, han blir till och med belönad och får sitta i finrummet och spela kort med de andra. Alfons var nämligen så liten. Han förstod inte bättre.<br /><br />I den norska skolan ges betyg i ordning och uppförande. En typisk orsak till ett lägre betyg är att en elev stör undervisningen eller klassrummets arbetsro med ett aldrig sinande småprat.<br /><blockquote>Som ett ständigt takdropp en regnig dag är en pratsjuk elev. Att hejda denne är som att hejda vinden och gripa i olja med sin högra hand. (Ordspråksboken 27:15-16 parafras)</blockquote><div><div>Som mild och förstående pedagog är det frestande att ge en pratig elev en ny chans, en chans att <i>skärpa sig</i>, inte bara en gång, eller sju gånger, utan sju gånger sjuttio gånger. Bibliskt och fromt så det förslår men utan att beakta de 29 rättfärdiga i klassrummet som får huvudvärk är det faktiskt hänsynslöst i all sin mildhet.</div></div><div><br /></div><div>Men ändå, i Galaterbrevet läser vi att mildhet är en <a href="https://anderslundblad.blogspot.com/search/label/Andens%20frukt">frukt av den Helige Andes</a> verk i en människas liv. Hur ska vi förstå det?</div><div><br /></div><div>Mildhet handlar om hjärtats hållning. Min är hämnden, säger Herren, och även om en människa som myndighetsutövare kan ha rollen som en samhällets hämnare så måste hon beskydda sitt hjärta. Den som är ledd av Guds Ande hämnas inte. En kristen i en position av auktoritet ska vara mild och återhållsam men också rättvis.* Makt som utövas å den svages vägnar är av godo, men maktfullkomlighet och att gotta sig i andras olycka är av ondo.</div><div><br /></div><div>Mildhet måste emellertid betyda något mer än detta. Gud själv är ju mild samtidigt som hämnden tillhör Honom. För att återvända till Jesu ord om förlåtelse, 7×70 gånger är en svindlande mildhet. Nyckeln är dock att det är den förorättade som utvisar mildheten. Gud var änkornas försvarare länge före #metoo.</div><div><br /></div><div>Mildhet är inte att förlåta andras brott mot andra. Vi kan inte i mildhetens namn kräva att vår nästa ska vända andra kinden till. Men <i>jag</i> kan vända andra kinden till och <i>jag</i> kan gå en extra mil. Jag kan svälja en oförrätt eftersom jag är medveten om att Gud har efterskänkt alla mina skulder. Mildheten föreskriver inte vad andra ska göra. Mildhet är Andens frukt, inte lagens krav.</div><div><br /></div><div>Om det gäller dig själv kan mildhet visst innebära att låta nåd gå före rätt, men lika ofta kan det betyda att erbjuda blanka ark efter avtjänat straff.</div><div><br /></div><div>Den bästa illustrationen på mildhet finner vi hos Jesus. Hans kärlek är inte blind. Full av nåd och sanning ser den igenom fasaderna, bortom orden och träffar hjärtat med kirurgisk precision. Frestad i allt liksom vi har Jesus medlidande med våra svagheter. Därför törs vi frimodigt gå fram till nådens tron för att få både barmhärtighet och hjälp i rätt tid.</div><div><br /></div><div>Frågan är om min nästa törs komma till mig i sin svaghet. Blir hon mött av mildhet och medömkan eller sitter jag på en hög häst, snabb att döma?</div><div><div></div></div><blockquote><div><div>Du milde Jesu Kriste,</div><div>Vår glädjesol och sköld,</div><div>Ditt ljus och hägn ej briste,</div><div>Uppvärm vårt sinnes köld.</div><div>Giv kärlekseld i hjärta</div><div>Men dämpa lustans brand;</div><div>Vänd bort all sorg och smärta</div><div>Med mild och mäktig hand.</div></div><div><i>(Kolmodin, Den blomstertid nu kommer, fjärde versen)</i></div></blockquote><div><hr />* I åttonde tillägget till den amerikanska grundlagen finns ett förbud mot grymma och ovanliga straff och i FNs deklaration om mänskliga rättigheter (tredje artikeln) finns ett absolut förbud mot människoovärdiga straff. Detta kan ses som ett försök att fånga något av mildhetens väsen och göra det till en vägledande princip vid rättskipning.</div>Anders Lundbladhttp://www.blogger.com/profile/10194171528081296029noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8611629.post-27133251022874672982024-02-05T21:46:00.004+01:002024-02-05T21:57:24.261+01:00Skriv en bokrapport om din favorittiktok<p>I en inte alltför avlägsen dåtid kunde lärare be sina elever skriva en bokrapport om sin favoritroman. Tillsammans med "Mitt sommarlov" var uppgiften en stapelvara i lärarskråets uppgiftsarsenal. Den förra uppövade elevernas förmåga att skriva informativ, strukturerad sakprosa med rum för både lite analys och resonnemang. Ofta med häpnadsväckande och djuplodande sammanfattningar: <i>Boken var bra för den var spännande.</i> (Syftet med "Mitt sommarlov" var som alla vet att ge lärarna några timmars respit för att hinna planera resten av skolåret.)</p><p>Men så hände något, kanske det var tidsandan som blåste förbi.</p><p>Ty allt eftersom åren gikk berättade en växande skara att de inte hade någon favoritroman. "Nej, men då kan du bara berätta om vilken bok som helst som du har läst. Det måste inte vara en roman." Så under några år skrevs det bokrapporter om <i>Tordyveln flyger i skymningen</i>, <i>Guinness Rekordbok</i> och <i>Asterix</i> i skön harmoni. Och även om det alltid var problematiskt att finna exempel på metaforer och tema i den populära rekordboken fick eleverna åtminstone öva sig på att skriva en sammanhängande text.</p><p>Men så hände något, kanske det var tidsandan som blåste förbi.</p><p>Efter hand blev nämligen utmaningen att somliga inte längre hade någon favoritbok av det enkla skälet att de inte hade läst någon bok alls, överhuvudtaget.</p><p>Så då utvidgades den klassiska bokrapporten med ännu ett alternativ. "Ja, och om ni kanske inte har någon bok att berätta om kan ni ju istället berätta om en favoritfilm?" I övrigt förblev ämnesbeskrivningen densamma: handling, miljö, karaktärer, tema och en avslutande rekommendation. Spoiler alert. You know the drill. </p><p>Men så hände något, kanske det var tidsandan som blåste förbi.</p><div>Film blev för krävande. Två timmar framför endast <i>en </i>skärm gav myror i brallan. Så film blev till TV-serie som blev till Netflix-serie och nu häromdagen befann jag mig till sist vid Edward Gibbons fötter och bevittnade civilisationens undergång. Till råga på allt rörde det sig inte ens en om en bokrapport utan om den mycket begränsade tyskuppgiften att fullföra meningen "Mein Lieblingsfilm ist..."</div><div><br /></div><div>Mein Lieblings-TikTok ist "whining french bulldog".</div><div>Die Regisseurin heißt @kaaaathhhhy.</div><div><br /></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkbR0ABgdOvTt09hvgIJkbnM2sHYSbTUdjUj35H48sTLBL4mulVHjkKfupsPnGdb9eZwa8-ZdJ47PDIhJiTnT2lKqO5ItsfzE0PU-WxzUOuClBHWVz-yiP8VmfHjzUOtZ0AF0Tx54sENZjb0Ede7VHTtYYkNcRH32KVS8rmjBuIZ0RlwEiqzhn/s658/screenshot.296.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="311" data-original-width="658" height="151" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkbR0ABgdOvTt09hvgIJkbnM2sHYSbTUdjUj35H48sTLBL4mulVHjkKfupsPnGdb9eZwa8-ZdJ47PDIhJiTnT2lKqO5ItsfzE0PU-WxzUOuClBHWVz-yiP8VmfHjzUOtZ0AF0Tx54sENZjb0Ede7VHTtYYkNcRH32KVS8rmjBuIZ0RlwEiqzhn/s320/screenshot.296.jpg" width="320" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><br /><br /></div>Anders Lundbladhttp://www.blogger.com/profile/10194171528081296029noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8611629.post-27792166064361858562024-01-26T02:26:00.000+01:002024-01-26T02:26:33.434+01:00Minnesdag för förintelsens offer<p><span style="white-space-collapse: preserve;">Den 27:e januari är den internationella minnesdagen för Förintelsens offer. Vi uppmärksammade den i vår kyrka ett par dagar i förväg med gästtalare Roar Sørensen från den internationella kristna ambassaden i Jerusalem och Vebjørn Selbekk från tidningen Dagen.</span></p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><iframe allowfullscreen='allowfullscreen' webkitallowfullscreen='webkitallowfullscreen' mozallowfullscreen='mozallowfullscreen' width='320' height='266' src='https://www.blogger.com/video.g?token=AD6v5dxJXdfZkc8-BgpupMCRwIJ9JerCVGmN5deogda8TEQtE2S89wtSY364p9mUvvR9v0UvurvM62RPItI' class='b-hbp-video b-uploaded' frameborder='0'></iframe></div><span style="white-space-collapse: preserve;">När mobben på Europas och USAs gator ropar om ett judefritt område från Medelhavet till Jordan, och akademiker på våra universitet vill bojkotta israelisk kultur och israeliska varor är denna dagen viktigare än på länge.</span><p></p><p><span style="white-space-collapse: preserve;">Hamas startade det senaste kriget och kriget slutar när Hamas erkänner sig besegrade och lägger ner sina vapen. Du kan inte ingå vapenvila och fred med en motståndare vars långsiktiga mål är och förblir din förintelse. Om du anser att Israel bör göra det ändå, så kanske du också tycker att Quisling hade rätt som sökte fred och försoning med Tyskland? Kanske de allierade skulle ha ingått vapenvila med Tyskland redan 1944 så att inte så många oskyldiga tyskar hade dött - för självklart blev oändligt många tyska kvinnor och barn drabbade. </span><span style="white-space-collapse: preserve;">Men det var Hitlers fel, inte de allierades.</span></p><p><span style="white-space-collapse: preserve;">Att det nuvarande kriget i Gaza har blivit långvarigt beror på att Israel har valt en strategi som innebär så få civila offer som möjligt, men till priset av de egna soldaternas liv och säkerhet. Om de verkligen inte brydde sig om civila och om de verkligen var ute efter att begå folkmord så skulle de kunna följa USAs exempel i Japan, 1945.</span></p><p><span style="white-space-collapse: preserve;">Samtidigt som Israel anklagas i den internationella domstolen i Haag för brott mot folkrätten och folkmord sänder Hamas dagligen raketer mot Israel - och dessa har inga militära mål. Deras enda syfte är att döda så många som möjligt och sätta skräck i den israeliska befolkningen. Varför står inte Hamas åtalade i den internationella domstolen, tillsammans med Hizbollah och Iran och varför inte också med sina sympatisörer i Väst?</span></p><p><span style="white-space-collapse: preserve;">Lyssna själv till Israels försvar i den internationella domstolen: <a href="https://www.youtube.com/live/JxMj4HfpaGE?si=sfekkxw8ULGysice">https://www.youtube.com/live/JxMj4HfpaGE?si=sfekkxw8ULGysice</a></span></p><p><span style="white-space-collapse: preserve;"><br /></span></p>Anders Lundbladhttp://www.blogger.com/profile/10194171528081296029noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8611629.post-76630660578374020862023-11-01T01:19:00.004+01:002023-11-01T17:46:41.351+01:00Vapenvila?<p>FNs generalförsamling, med några få hederliga undantag, bl.a. USA och Tjeckien, har nyligen röstat för eldupphör på Gaza. Sverige lade åtminstone ner sin röst medan Norge ställde sig på samma sida som bl.a. Kina, Ryssland, Iran och Nord-Korea. <b>Men till dem som stöder ett eldupphör vill jag påminna om att det rådde vapenvila fram till den 7:e oktober. </b>Vid den tidpunkten fanns det inte en enda israelisk soldat i Gaza.</p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgVfpeDnVOn5Stu2A8ivJjZmdskwNIxqESjHIHc1kItdfGcesnzBOCOgn0O__2f6fqSFAxeRmT88zU_q08UYJTmkyUfgjL0DNZz-t7I2XSXYmUOONsYpMkaZ_pkot6UwtW-px1m7ORQEYgyp68M_ABZHMBCcftqtW9tVKbFdse70XikEu_rQJgK/s5184/IMG_7179.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3456" data-original-width="5184" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgVfpeDnVOn5Stu2A8ivJjZmdskwNIxqESjHIHc1kItdfGcesnzBOCOgn0O__2f6fqSFAxeRmT88zU_q08UYJTmkyUfgjL0DNZz-t7I2XSXYmUOONsYpMkaZ_pkot6UwtW-px1m7ORQEYgyp68M_ABZHMBCcftqtW9tVKbFdse70XikEu_rQJgK/s320/IMG_7179.JPG" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Utsikt från Golan över Gennesaret.</td></tr></tbody></table><p></p><p></p><p>Detta kriget, som alla andra krig, handlar inte om att utdöma ett proportionerligt straff för ett brott.(1) Det handlar inte om hämnd. Israel måste besegra sin fiende, Hamas. Hamas bevisliga avsikt är att döda så många judar som möjligt och slagordet "from the river to the sea" ger inte rum för något Israel. Detta är inte ett krig där du kan gömma dig bakom ett lika-goda-kålsupare-argument.</p><p>Det är en moraliskt <i>himmelsvid </i>skillnad mellan att avsiktligt döda civila och att civila dör som ett resultat av angrepp mot militära mål. Det är en <i>avgrundsskillnad </i>mellan att gömma sig bakom och under sin egen civilbefolkning och att försvara sin egen civilbefolkning. Israel har byggt skyddsrum för sin civilbefolkning. Hamas har byggt tunnlar för sina terrorister. Och hamasledaren själv bor inte ens på Gaza. Det är skamligt att jämställa Israel och Hamas moraliskt.</p><p>Hamas står ensamt ansvarig för civila dödsoffer i Gaza. Om Hamas flyttar sina vapeninstallationer från civila områden skulle de civila förlusterna minimeras. Om Hamas kapitulerar och lägger ner sina vapen idag och frigör gisslan så upphör kriget. Ett krav om eldupphör är indirekt en legitimering av Hamas mål.</p><p>Hamas är närmast att betrakta som den folkvalda regeringen på Gaza och det är helt otroligt att så många här i Väst önskar frita dem från ansvar för sin egen befolkning. Att Hamas är en fruktansvärd regim som inte bryr sig om sina egna - annat än som brickor och nyttiga martyrer - gör inte Israel ansvarigt för Gazas civilbefolkning. Som alla anständiga land gör Israel vad de kan för att undvika civila dödsfall men inte till priset av sin egen befolknings trygghet. Blir ett land angripet av en fiende så är dess demokratiskt valda regering skyldig att först och främst försvara sina medborgare, inte ta ansvar för fiendens.</p><p>Enligt krigets lagar är sjukhus, skoler, kyrkor och moskeer fredade områden, <i>såvida de inte används som militärbaser, vapendepåer eller gömställen för friska soldater.</i> (<a href="https://www.icrc.org/en/document/ihl-rules-of-war-FAQ-Geneva-Conventions">https://www.icrc.org/en/document/ihl-rules-of-war-FAQ-Geneva-Conventions</a>) Hamas stridande styrkor borde inte kunna gömma sig bakom sin egen civilbefolkning och samtidigt anklaga Israel för brott mot krigets lagar. Men enligt den fredsälskande ondskans logik är det tydligen helt rimligt.</p><p>Jag undrar hur 30-talets Storbritannien hade reagerat om judarna hade försvarat sig den där ödesdigra Kristallnatten, 1938. Judarna som offer kan Västvärlden tåla, men nåde dem om de försvarar sig. Nåde dem om deras svar är "oproportionerligt".</p><p>Ett så kallat fritt Palestina under Hamas är en travesti på begreppet frihet. Precis som det inte finns någon frihet i Iran finns det heller ingen frihet under Hamas.</p><p>Israel anklagas av en mer eller mindre samlad vänsterkör för att vara en apartheidstat. Det är dock en märklig apartheidstat när alla minoriteter kan både rösta och tjäna i parlamentet, regeringen och högsta domstolen.</p><p>I alla andra sammanhang försvaras urbefolkningars rätt till sitt eget land men inte i detta tillfälle. Det är nämligen fullständigt historielöst att förneka att judarna är Israels urbefolkning och att de därför har en absolut rätt att bo i hela området, ungefär som samer i norra Skandinavien. Och precis som 1814 års eidsvollsmenn hade rätt till både eget land och egen grundlag har judarna rätt till det samma. Drömmen om nästa år i Jerusalem, som det judiska folket i diasporan upprätthöll under årtusenden, blir av Västs antisemitiska vänster avskriven som kolonialism.</p><p>Jerusalem har aldrig varit huvudstad i ett arabiskt land. Jerusalem nämns inte ens i Koranen. Muslimer får be vid judendomens heligaste plats, Västra muren. Judar får inte be på tempelberget och deras besöksrätt där är begränsad. (Egentligen är det värre än så: Västra muren är judarnas heligaste plats endast eftersom de förnekas rätten att be uppe på själva tempelberget. Den andra intifadan utbröt som svar på att likudledaren Sharon hade "fräckheten" att besöka denna judarnas allra heligaste plats.) Och tempelberget är inte det enda området i Mellanöstern som är judenrein. Vill du hitta apartheid i Mellanöstern så bör du se andra platser än i Israel. Eller varför inte leta i självaste FN-systemet. Visste du att 2015-2022 fördömde FNs generalförsamling Israel 140 gånger jämfört med 68 fördömanden av <i>alla andra länder sammanlagt</i>. Från 2006-2022 fördömde UNHCR Israel 99 gånger - att jämföras med deras 41 fördömanden av Syrien, 13 av Iran, 4 av Ryssland og 3 av Venzuela, och alla andra 0. (2) Finns det någon annan förklaring än antisemitism?</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZhBYWOudXDnBhN74SXOBW3PmjVh6l7AMB62TVd9otqG13wzzn2kXPpGaBGffdEKAnbR9NzuHjGu9Q6yM8ZeWw3-kuqbN4eaMrv3A5Ie1UwWUD8oV8QDH4fsbhM99kix98j_5kaOQnCQNJtcc4Qh7olCX6NiftWkuyJTpeA8exUGdi-rPslKnL/s5184/IMG_7391.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3456" data-original-width="5184" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZhBYWOudXDnBhN74SXOBW3PmjVh6l7AMB62TVd9otqG13wzzn2kXPpGaBGffdEKAnbR9NzuHjGu9Q6yM8ZeWw3-kuqbN4eaMrv3A5Ie1UwWUD8oV8QDH4fsbhM99kix98j_5kaOQnCQNJtcc4Qh7olCX6NiftWkuyJTpeA8exUGdi-rPslKnL/s320/IMG_7391.JPG" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Västra muren i Jerusalem.</td></tr></tbody></table><p>En annan FN-organisation, UNESCO, har också gett sitt antisemitiska bidrag genom att undergräva judarnas koppling till sitt eget land. I en ökänd resolution från 2016 används konsekvent det arabiska namnet på tempelberget och Israel anses vara ockupanter. Var finns protesterna mot kulturell appropriering nu? En upprörd Netanyahu uppmanade UNESCOs medlemmar att besöka Titus triumfbåge i Rom som ju restes för att fira ödeläggelsen av templet i Jerusalem år 70 e.Kr. (och flera hundra år före den arabiska erövringen.) På triumfbågen kan du se den sjuarmade ljusstaken, symbolen för det judiska folket då och staten Israel idag.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivFC6j52RKzRfLf5m4otGP8YImPTYKp36oU9XnPd16XZXQd1SOoozepWmADK4tX6rSiFyHFy-hQX0UHe8783deo_O2Hm6x501hs-Bf21YZ2keljuHMGZnEGSFRJm9u7pQHJU2kl3-nxoyr63bLVEKkW8I14zQ0ruaeNbHuKx5mjx9JQ4NKlSGW/s2592/Titusbuen.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1944" data-original-width="2592" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivFC6j52RKzRfLf5m4otGP8YImPTYKp36oU9XnPd16XZXQd1SOoozepWmADK4tX6rSiFyHFy-hQX0UHe8783deo_O2Hm6x501hs-Bf21YZ2keljuHMGZnEGSFRJm9u7pQHJU2kl3-nxoyr63bLVEKkW8I14zQ0ruaeNbHuKx5mjx9JQ4NKlSGW/s320/Titusbuen.jpg" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Titusbågen</td></tr></tbody></table><p>Man kan vidare fråga sig varför det inte upprättades en palestinsk stat på Västbanken med östra Jerusalem som huvudstad mellan 1948 och 1967 då Jordan ockuperade områdena. (3) Det är ju just dessa områden som enligt tvåstatslösningen skall utgöra kärnan i den Palestinska staten. PLO, som grundades 1964 (före 1967...) gjorde i sin första charter emellertid inga anspråk på att vilja upprätta en palestinsk stat där. Deras krav handlade inte om att Västbanken eller östra Jerusalem skulle frigöras från jordanskt styre. PLOs frigöringskrav har alltid handlat om hela området och ett förnekande av judar som en egen folkgrupp med rätt till ett eget land. (4) Och PLO (med socialdemokraternas systerparti Fatah) anses vara den mer moderata rösten i den palestinska rörelsen.</p><div>Till sist, varför vill inga arabländer som stöder Hamas ta emot flyktingar från Gaza? Det är dessa grannländer som sedan dag ett har angripit Israel. Sanningen är att de skamlöst utnyttjar de palestinska araberna, och de har gjort så i decennier. Medan Israel har tagit emot hundratusentals judiska flyktingar och integrerat dem i sitt land har de arabiska flyktingarnas status permanentats och förts vidare från generation till generation. Det finns inget annat område i världen där FN upprätthåller och stöder en sådan ordning.</div><div><br /></div><div>Om Hamas bryr sig om sitt eget folk så måste de kapitulera omedelbart!</div><div><br /></div><div><span style="background-color: white;"><b>Han som bevarar Israel,han slumrar inte, han sover inte. (Ps 121:4)</b></span></div><div><span style="background-color: white;"><br /></span></div><div><i>(1) Proportionalitet i krig är inte en öga-för-öga-princip. Proportionalitet enligt krigets lagar handlar om att sannolika civila förluster måste vägas mot den militära nyttan av angreppet. (https://lieber.westpoint.edu/proportionality-international-humanitarian-law-principle-rule/)</i></div><p><i>(2) https://unwatch.org/2022-2023-unga-resolutions-on-israel-vs-rest-of-the-world/</i></p><p><i>(3) Eller ännu enklare: varför accepterade inte arabvärlden FNs delningsplan redan 1948? Trots den stora mängden folkgrupper i Mellanöstern (druser, kurder, assyrier/syrianer m.fl.) domineras samtliga statsbildningar från 1900-talet av araber - med ett undantag, Israel. Och det är tydligen ett undantag för mycket.</i></p><p><i>(4) https://www.jewishvirtuallibrary.org/the-original-palestine-national-charter-1964</i></p>Anders Lundbladhttp://www.blogger.com/profile/10194171528081296029noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-8611629.post-30894729038624990072023-04-05T13:02:00.003+02:002023-04-05T15:12:00.477+02:00Trohet<p>Vi är nu framme vid det sjunde ordet Paulus använder i Galaterbrevet för att beskriva Andens frukt, nämligen <i>trohet</i>. Denna egenskapen skiljer sig emellertid i någon mån från de tidigare eftersom den är svår att tänka sig utan att sätta den i relation till något eller någon. Man är trogen ett ideal eller sin fru eller Gud. Men kan man ha trohet utan ett objekt?</p><p>När vi beaktar de övriga aspekterna av Andens frukt så kan vi ganska enkelt föreställa oss en person som är präglad av, låt säga, <i>glädje</i>. Glädjen återspeglar sig i såväl personens väsen som i hennes ansikte och handlingar. En munk i öknen kan ha glädje och vara glad utan andra stimuli än Anden själv. Man kan helt enkelt vara glad mol allena! Men hur ser en trofast person ut utan någon eller något att vara trofast gentemot? Kan en munk i öknen vara trofast?</p><p>Tjorvens hund Båtsman var trofast där han stod på bryggan med sin Tjorv i ösregnet. Han vek inte från hennes sida. Men kan Båtsman vara trogen utan Tjorven?</p><p>I Jakobs brev läser vi att tro utan gärningar är död. Tro kan inte existera som ett ideal på en piedestal. Trohet utan korresponderande handlingar är verklighetsfrånvänd. Och skild från verkligheten är sådan trohet i sanning död.</p><p>Så hur visar sig trohet i en andefylld människas liv? Är det en person som är lojal intill döden? Nej, självklart inte men ändå jo, på sätt och vis. Kyrkans historia är ju full av människor som inte älskade "sitt liv så högt att de drog sig undan döden". Men sanna helgon dör inte i en jihadistisk kamp för <i>saken</i> eller för egen eller andras ära. De är inte lojala mot en vision eller en mänsklig ledare. De är ytterst sett varken trofasta mot en nation eller en ideologi. Sådan blind lojalitet är av ondo. Minns att profeten Daniels trohet visade sig när han var <i>illojal</i> mot kung Darejaves påbud.</p><p>Jag tror att trohet handlar om efterföljelse. Jesus sa: <i>följ mig</i>. Anden visar sig i ditt liv när denna kallelse präglar alla dina val. Du är som den norska bibeln säger "sannheten tro i kjærlighet." Och troheten visar sig i mod att gå på Herrens Ord, mod att låta Lot välja först, mod att tacka nej till djävulens frestande erbjudanden. Men som regel vill det också visa sig i trohet gentemot dina medmänniskor, först och främst din familj, men också dina kollegor, din chef, dina anställda eller främlingen som ligger slagen vid vägkanten.</p><p>Vi är kallade till trohet mot den kallelse Gud har givit oss, individuellt och som mänsklighet. En kristen person är - borde vara - en person att lita på och som inte sätter sig själv i främsta rummet. Just eftersom hon tror på Gud kan hon visa trohet i faran och vara i stånd till heroiska offer utan att hemfalla till fanatism. Men om det högsta goda emanerar från människan själv kommer självbevarelsedriften trumfa troheten varje gång. Och om hon istället har placerat en avgud på tronen riskerar denna gudens krav att driva henne till vansinniga handlingar i trohetens namn, därom vittnar både 1900-talets historia och vår egen samtid allt för väl.</p>Anders Lundbladhttp://www.blogger.com/profile/10194171528081296029noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8611629.post-74458985512738537102023-03-11T15:27:00.003+01:002023-03-11T15:28:05.221+01:00My Path Is Yours<p>För ett par år sedan vaknade min fru, Irene, med en melodi och en textstrof, "My Path Is Yours", sjungen i trestämd harmoni. Detta blev begynnelsen till en hel melodi, men en melodi utan text, förutom dessa första ord: "My path is yours. Your song I sing." Resten överlät Irene till mig eftersom hon har oförtjänt stor tro på min poetiska ådra.</p><p>Så jag började tänka. "Min väg är din" och "jag sjunger din sång." Vem är egentligen textens "jag" respektive "du"? Är det en sång från Gud till mig, eller från mig till Gud, eller är texten blott mellanmänsklig? Kanske kunde den vara lite av allt, men det kändes allt för oprecist för mitt akademiska, grammatiska och matematiska sinne. Ändå var det just där texten landade.</p><p>Människan är för evigt knuten till sin skapare. Hon kan fly från lustgården och bygga torn som strävar mot himmelen. Hon kan klippa banden till mor och far, och välta sina förfäders vägmärken. Hon kan förakta sanningsanspråk och klamra sig fast på subjektivitetens gungfly. Men när de sista brödsmulorna har ätits upp av himmelens fåglar och häxan stirrar henne i vitögat vaknar evigheten i hennes hjärta, längtan hem. Sötebrödsdagarna i pepparkakshuset har kommit till vägs ända. Det är dags för syster och bror att göra upp med häxans lögner och börja vandringen hemåt, hand i hand.</p><p>Kejsaren var alltid naken men det krävdes ett barn för att se det. </p><p>Är det något Bibeln lär oss så är det att Gud aldrig har lämnat sin skapelse. Han själv vandrade i dammet på våra vägar, och på väg upp till Jerusalem sjöng han våra pilgrimssånger. Han är Emmanuel, <i>Gud med oss</i>, och nu är det hans kyrkas uppdrag att vara <i>jag med dig, vi med er</i>, på vägen hem til fadershuset.</p><p><a href="https://open.spotify.com/track/2a6AXTMImRC7sTz99Qrd2Q?si=93d01d5286344068" target="_blank">Här</a> kan du höra sången.</p><h3 style="text-align: left;">My path is yours</h3><p>My path is yours, your song, I sing.<br />I stand with you in everything.</p><p>My path is yours, your song I sing.<br />Let kindness soar on selfless wings.</p><p>1. In a sea of strangers<br />my neighbor is my friend.<br />Though stranded on an island<br />together we will stand.</p><p>In a time of rumors<br />the truth is hard to find.<br />We're leaning on the promise:<br />a house on rock will stand.</p><p>2. In a crowd of silence<br />the child will speak the truth.<br />The emperor is naked.<br />Man's glory lost and gone.</p><p>On the day of testing<br />opinions fade away.<br />Naked in the garden,<br />who'll flee, and who will stay?</p><p>For many years our lives revolved<br />around the silliness of chasing after wind.</p><p>We need to plant our feet again<br />on solid ground - we can't pretend.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgOH9ahJ9dfSzsCBY3jexCABgjVYD215Zc21CY0VMzOHEsVZrBzVkKDCkyvw9J5VG85AMm7VkGT15vl_jLecnUQ2vA8eTISFneVcUJ1AM7qu6A2uo_VezkRxthJWYxt9hu9SEGwMBdtH7-QdjZDVHagsY-PSU1SaEtApwT4el4sdEVBlejG2g/s1940/IreneLundbladMyPathIsYours.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1940" data-original-width="1940" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgOH9ahJ9dfSzsCBY3jexCABgjVYD215Zc21CY0VMzOHEsVZrBzVkKDCkyvw9J5VG85AMm7VkGT15vl_jLecnUQ2vA8eTISFneVcUJ1AM7qu6A2uo_VezkRxthJWYxt9hu9SEGwMBdtH7-QdjZDVHagsY-PSU1SaEtApwT4el4sdEVBlejG2g/s320/IreneLundbladMyPathIsYours.jpg" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Album Artwork adapted from "<a href="https://www.flickr.com/photos/felicita73/5358041195/" target="_blank">La Defense Parigi</a>" by <a href="https://www.flickr.com/photos/felicita73/" target="_blank">Mia Felicita Bertell</a>, used under CC BY 2.0.</i></td></tr></tbody></table><p><br /></p>Anders Lundbladhttp://www.blogger.com/profile/10194171528081296029noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8611629.post-27157172912772150542022-02-28T18:00:00.002+01:002022-03-03T22:28:59.157+01:00Godhet<p>Den sjätte av <a href="https://anderslundblad.blogspot.com/search/label/Andens%20frukt" target="_blank">Andens frukter</a> är godhet. Det betyder att en människa som leds av Guds Ande gör goda gärningar. Det implicerar för det första att godhet existerar. Godhet är något objektivt och i kristen tro har godheten sitt absoluta fundament hos Gud. Gud är god.*</p><p></p><p>I Bibelns första bok kopplas syndafallet till frukten som ger kunskap
om gott och ont. Frukten från kunskapens träd ger alltså människan
förmåga att känna igen godhet och ondska, men den ger henne inte
förmågan att välja rätt. När vi står vid ett moraliskt vägskäl leder
tvärtom vårt förnuft oss allt för ofta in på själviskhetens breda stig.
Vi rationaliserar våra beslut och bygger eleganta
efterhandskonstruktioner. Men den som är ledd av Guds Ande bär godhetens frukt i sitt liv.<br /></p><p></p><p>Godhet är osjälviskhet, att offra något för en annan människa. Godhet kostar. Men jag tror också att godhet är som skönhet. En god människa smakar och luktar gott. Hon sprider en väldoft. Hon är av god kvalitet, helgjuten och fri från hyckleri. En hjälte eller hjältinna. Godhet finns i alla samhällsskikt och i alla åldrar.</p><p>Jag tror att vi gör väl i att betrakta godhet pragmatiskt och en smula enfaldigt. Det är som regel egentligen inte svårt att veta vad som är gott.<br /></p><blockquote><p>"Den som alltså förstår att göra det goda men inte gör det, han syndar." (Jak 4:17)<br /></p></blockquote><p>För att bedöma om något är gott så ska du tänka mer på <a href="https://anderslundblad.blogspot.com/2008/05/eftersmaken.html">eftersmaken</a> än själva smaken.</p><p><i>* På ett filosofiskt plan kan man förstås diskutera om vilken som helst
handling skulle kunna anses god bara den utförs av Gud, alltså analogt
med uttrycket "makt är rätt". Och om man därtill tror att allt som sker
är Guds vilja så skulle allt som sker därför vara gott vilket är en
absurd idé. Ett annat dike är uppfattningen att allt tragiskt som
händer är ett uttryck
för ondska vilket kan leda till en krampaktig bönekamp mot andliga
väderkvarnar. (Jesus lärde oss att be "fräls oss från ondo", inte fräls oss från problem, men mer om det en annan gång.) Jag tror att det är mer fruktbart att betrakta såväl
godhet som ondska som moraliska
viljehandlingar. Därför är änkans skärv ett exempel på godhet medan
miljonärens statusdonation inte är det. Därför är mobbarens hån ett exempel på
ondska medan alkoholistens återfall inte är det.</i></p>Anders Lundbladhttp://www.blogger.com/profile/10194171528081296029noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8611629.post-59759760140985200342022-02-25T12:11:00.001+01:002022-02-25T17:32:42.994+01:00Vänlighet<p>I dag fyller min storasyster år och vad passar då bättre än att fundera lite runt den femte av <a href="https://anderslundblad.blogspot.com/search/label/Andens%20frukt" target="_blank">Andens frukter</a>, nämligen vänlighet. Vänlighet är en av de mer lågmälda och alldagliga frukterna långt ifrån de stora religiösa orden som helighet, rättfärdighet och salighet. Men en vänlig människa återspeglar en egenskap hos Gud. Tänk att Gud är vänlig!</p><p>Min syster brukar säga att snällhet är underskattat och för mig är vänlighet och snällhet besläktade själar. Tyvärr har dock ordet snäll befläckats av negativa konnotationer, i Norge inte minst genom Rune Gerhardsens uppmärksammade bok om "<a href="https://naob.no/ordbok/snillisme" target="_blank">snillismen</a>". Men låt oss för ett ögonblick glömma cynism och fruktan för kravlöshet och istället betänka snällhetens och vänlighetens skönhet. Genuin vänlighet är att inte vara hård och konfrontativ. Vänlighet är en klapp och en kram, uppmuntran och ögonkontakt. </p><p>Vänlighet avväpnar och är ett tecken på mognad. Vänlighet gör inte skillnad på person, och alla vi möter bör få smaka denna frukt i våra liv. Vi är vänliga mot ledare, chefer och lärare, men vi är också vänliga mot medarbetare, anställda och elever.</p><p>I Filipperbrevet uppmanas vi att låta alla människor se hur vänliga vi är. Kärlek kan vara abstrakt men vänlighet är alltid konkret och situationsnära. I vår tid ropas kärlek till alla ut på sociala medier medan snällheten och vänligheten lever på sparlåga.</p><p>Kom i håg att om du inte kan älska så kan du i alla fall vara vänlig och snäll. Det är nästan viktigare.</p><p><i>PS Min syster är snäll och jag tror att denna snällhet har gått i arv från vår mamma som under sin skoltid två gånger om fick utmärkelsen "bästa kamrat". Det är något att vara stolt över.</i><br /></p>Anders Lundbladhttp://www.blogger.com/profile/10194171528081296029noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8611629.post-89025196560669596442022-02-24T18:00:00.001+01:002022-02-24T18:00:00.237+01:00Tålamod<p style="text-align: left;">Står Andens frukter i Galaterbrevet i prioriterad ordning, alltså från viktigast til mindre viktiga? Jag tror egentligen inte det, åtminstone inte om man bortser från den allra första, nämligen kärleken. Paulus skriver ju i 1 Kor 13:13 att kärleken är störst så det torde betyda att kärleken i någon mening är den främsta frukten. Därutöver har jag dock svårt att se någon egentlig logik i ordningsföljden. Är glädje viktigare än frid, frid viktigare än tålamod och så vidare?</p><p style="text-align: left;">Kanske är det mer fruktbart(!) att se de åtta andra frukterna som aspekter av den första, inte minst i ljuset av att hela det trettonde kapitlet i 1 Kor bekriver kärleken just i termer av tålamod, mildhet och självbehärskning.</p><p style="text-align: left;">När en av Andens frukter är <i>tålamod</i> tror jag därför att vi bör sätta det i relation till kärlek. Att du trummar otåligt när du väntar på bussen är alltså inte ett tecken på bristande andlighet.</p><p style="text-align: left;">Så vad har tålamod med kärlek att göra? Tålamod är en nödvändighet i mötet med ofullkomlighet, både vår egen och andras. Jesus säger att vi ska älska vår nästa som oss själva. På skolan skämtar vi lärare ibland om den perfekta skolan utan elever. Då kan vi genomföra våra pedagogiska program utan störande element. Då mister vi aldrig humöret och vi kan planera lektionerna in i minsta detalj. I en sådan skola är tålamod överflödigt men tyvärr också lärarna.</p><p style="text-align: left;">Det är lätt att vara helig ensam under lotusträdet eller i eremitens grotta, men där är kärleken utan objekt och meningslös. Tro utan gärningar är död, icke-existerande.</p><p style="text-align: left;">Tålamod krävs när kärleken väntar på gensvar. Det är tålamodet som går till brevlådan varje dag för att se om kärleksbrevet har besvarats. Det är faderns tålamod som räddar den förlorade sonen. Och det är när Rhett Butlers tålamod tar slut som <i>Borta med vinden</i> blir en tragedi.</p><p style="text-align: left;">Vårt tålamod ger oss kraft att överse, förlåta och vänta. Tålamodet gör oss barmhärtiga eftersom vi är väl bekanta med våra egna brister. Tålamodet förlänger nuet til en evighet. Därför ska vi uppmuntra varandra varje dag, så länge det heter i dag. (Hebr 13:3)</p>Anders Lundbladhttp://www.blogger.com/profile/10194171528081296029noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8611629.post-31691498473207719272022-02-23T16:01:00.000+01:002022-02-23T16:01:21.357+01:00Frid<p>Min fru heter Irene. Namnet kommer från grekiskan och betyder frid eller fred. Det är ett vackert namn och en fin egenskap. I bibeln räknas frid som en Andens frukt. Frid är alltså något andligt, något gudomligt.</p><p>Svenskan skiljer mellan inre frid (att vara fridfull) och yttre fred (att vara fredlig), men det grekiska begreppet inbegriper båda betydelserna. Det handlar alltså både om ett tillstånd av harmoni och en aktiv hållning. Genom att tala om frid som en strikt invärtes egenskap finns risken att man bortser från den fredsfrämjande aspekten.</p><p>I Filipperbrevet förklarar Paulus att frid är ett resultat av att man gör sina önskningar kända för Gud. Också på ett mänskligt plan är det sunt att samtala med någon - troll spricker i solsken - men att göra sina behov kända för Gud är mer än samtalsterapi. När du lägger något i Guds hand kan du slappna av i förtröstansfull vila.</p><p>För det första ger oron vika. Tankarna lugnar ner sig och rädslans röst försvagas. Du vet att din himmelske Far har omsorg om dig och att Han har hört din bön. Allt kommer bli bra. Ditt inre fylls av frid.</p><p>För det andra kan du lägga ner de vapen som du riktar mot dina medmänniskor. Du behöver inte kämpa för dina rättigheter på andras bekostnad. Den evolutionära kampen för tillvaron är inte människans kallelse, och om hon ändå väljer att delta så kommer hon bittert erfara att segern är dyrköpt. Som Tom Hanks karaktär, Joe Fox, säger i You've Got Mail:</p><p></p><blockquote>"On the other hand, I must warn you that when you finally have the pleasure of saying the thing you mean to say at the moment you mean to say it, remorse inevitably follows."</blockquote><p></p><p>Guds rike är annorlunda. Det är skandalöst annorlunda. Fientlighet, gräl, avund och vredesutbrott är motsatsen till frid, och ett tydligt tecken på att vi behöver gå in i vår kammare och tala med Gud. Sådana tankar och handlingsmönster betyder att vi fortfarande definierar oss utifrån vad människor tycker och tänker, och värderar oss själva i förhållande till vår plats i hierarkin.</p><p>Jesus sa att han skulle lämna frid efter sig på jorden, men inte en sådan frid som världen ger. Guds frid finner du i Guds blick, i Hans villkorslösa kärlek, och i förvissningen om att alla människor är lika högt älskade av Honom.</p><p>Som Haymitch säger i Hunger Games:</p><p></p><blockquote>"When you're in the arena, remember who the real enemy is."</blockquote><p></p>Anders Lundbladhttp://www.blogger.com/profile/10194171528081296029noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8611629.post-128375277156064952021-11-27T08:25:00.002+01:002021-11-27T08:33:55.732+01:00Irene 50<p>Ha den äran på födelsedagen, Irene! Du har otroligt nog blivit lika gammal som Bamsefar i sången, men likheterna slutar där :)</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0_MlMW6g-m90HxC-5UvwPdNNk5H9Csj0hrCzw7-6uovXeWTE3Bk_aqImFhrFxdL9K4A1qKt3DX76cyTU-wGuJpisfCOrWGu59gPtsm10feR3_8neWu2ZFXufWtNLb78s251YU/s1796/IreneLundblad271121.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1796" data-original-width="1346" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0_MlMW6g-m90HxC-5UvwPdNNk5H9Csj0hrCzw7-6uovXeWTE3Bk_aqImFhrFxdL9K4A1qKt3DX76cyTU-wGuJpisfCOrWGu59gPtsm10feR3_8neWu2ZFXufWtNLb78s251YU/s320/IreneLundblad271121.jpg" width="240" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Som du kan se är Irene bara 49 år på det här kortet.</td></tr></tbody></table><p>I den sången så är det ju till och med osäkert exakt när Bamsefar fyller år ("omtrent ved denne tida.") Jag tror det ska mycket till innan du glömmer den 27:e november - eller låter någon annan glömma dagen heller för den delen!</p><p>Du är en födelsedagsperson! En person som tycker om att bli uppvaktad och få blommor, och en hälsning i tidningen. Du kan även konsten att glädja dig och se fram emot både födelsedagar och andra små höjdpunkter som kryddar vardagen. Det är en fantastiskt fin egenskap som jag avundas dig! Dessutom glömmer du aldrig andra personers födelsedagar. Jag känner ingen som är så snabb att gratulera och välgångsönska andra. Dina armbågar är mjuka och du lyfter fram andra, ibland på egen bekostnad. Det lönar sig i längden, men det är inte därför du gör det.</p><p>Du är en utropsteckenperson! Precis som Elaine sätter du gärna dit ett par utropstecken bakom dina meningar. På den punkten (pun not intended) kan du nog inte påverka mig, men det säger samtidigt något om din vackra personlighet. Du tycker om livet och att det händer saker. Du är inte upptagen av vad språkpoliserna i din närhet tycker. Är något värt ett extra gladtecken så delar du frikostigt med dig. Fortsätt med det, oavsett vad jag säger.</p><p>Du är en drömperson! Varje morgon berättar du om nattens alla äventyr. Obegripliga händelseförlopp som har påverkat dig djupt. Det är inte konstigt att du är trött på morgonen. (Gör som din man, sov!) Men det illustrerar emellertid också ditt stora engagemang i livet och i dina medmänniskor. Du bryr dig om. Du går ålin och säger som oftast ja till spännande utmaningar. Öppna dörrar står sällan öppna förgäves när du har vägarna förbi.</p><p>Men du är förstås en drömperson bokstavligt talat också. Min egen drömperson!!! Hoppas jag kan leva upp till dina förväntningar och att jag inte bidrar till din nattliga drömstress. Jag älskar dig!!!</p>Anders Lundbladhttp://www.blogger.com/profile/10194171528081296029noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8611629.post-45802612830253769562021-10-24T10:01:00.003+02:002021-10-24T10:08:49.421+02:00Kändisspotting 22BREAKING NEWS: Tidigare finansminister och partiledare väljer juice på hotell i Grimstad.<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-NC3Gb1_ejnvI3w_Mq6Z5JiRgpJBp-Ure8Al2EmrnKvCqHFwVA4FIS9evH93b8q5hSHslKMX2mxOfFywVnb8LFs4Mg4MgooKDA9pwllSlCl9_B_SP6NGFYtaBc41UxjbdElag/s3264/20211024_095714.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3264" data-original-width="1836" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-NC3Gb1_ejnvI3w_Mq6Z5JiRgpJBp-Ure8Al2EmrnKvCqHFwVA4FIS9evH93b8q5hSHslKMX2mxOfFywVnb8LFs4Mg4MgooKDA9pwllSlCl9_B_SP6NGFYtaBc41UxjbdElag/s320/20211024_095714.jpg" width="180" /></a></div>Anders Lundbladhttp://www.blogger.com/profile/10194171528081296029noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8611629.post-63578979728126985802021-07-31T08:00:00.001+02:002021-07-31T08:00:00.207+02:00Glädje<div><div>"Den som är gladast vinner," sa Göran Persson före riksdagsvalet 2002 och det är något av det klokaste den mannen har sagt. Men det är lättare sagt än gjort, att vara glad alltså. Någon har sagt att det svåraste budet i hela Gamla Testamentet är befallningen att vara glad i sju dagar i förbindelse med lövhyddohögtiden.* (5 Mos 16:13-15) Och förvisso, om glädje endast är en skiftande känsla så är det omöjligt, men glädje är djupast sett något annat. Det är en gåva från Gud.</div><div><br /></div><div>Den andra av Andens frukter i Galaterbrevet är nämligen något överraskande just glädje. Att vara glad är en frukt av att följa Jesus. Det är förstås inte det samma som att aldrig vara ledsen, men jag tror att glädje står i motsatsförhållande till tungsinne och svårmod.</div><div><br /></div><div>"Herren Guds ande fyller mig, ty Herren har smort mig. Han har sänt mig att frambära glädjebud till de betryckta och ge de förkrossade bot, att förkunna frihet för de fångna, befrielse för de fjättrade, att förkunna ett nådens år från Herren, en hämndens dag från vår Gud, att trösta alla som sörjer och ge de sörjande i Sion huvudprydnad i stället för aska, glädjens olja i stället för sorgdräkt, lovsång i stället för modlöshet." (Jes 61:1-3)</div><div><br /></div><div>Vår värld är präglad av fruktan. Rädsla säljer lösnummer och media blir rika av människors oro. Av fruktan för döden lever människor som slavar hela sina liv, men den som är frälst av Jesus har fått sitt namn skrivet i himlen och kan med rätta glädja sig över det. (Hebr 2:15, Luk 10:20) Hennes skratt och glädje är inte verklighetsfrånvänt. Tvärtom! Den som känner den Helige Ande vet hur det går till sist och kan vara glad mitt i allt elände. Det finns en trygghet i Gud som gör att hon kan löpa med gasellens lätthet över bergen. (Hab 3:19)</div></div><div><br /></div><div><i>* <a href="https://www.haaretz.com/jewish/.premium-on-sukkot-feeling-it-when-you-re-not-feeling-it-1.5338019" target="_blank">Här</a> kan du läsa en artikel om glädje under lövhyddohögtiden från ett judiskt perspektiv.</i></div>Anders Lundbladhttp://www.blogger.com/profile/10194171528081296029noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8611629.post-29619458456247696432021-07-30T08:00:00.018+02:002021-07-30T08:00:00.235+02:00Kärlek<p>Den första av Andens frukter* i Galaterbrevet 5:22-23 är kärlek. Men vad är egentligen kärlek? Det närmaste vi kommer en definition i bibeln är nog 1 Kor 13, kärlekens lov. Här kan vi läsa både vad kärleken är och vad den inte är. "Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den." (1 Kor 13:4-7) Redan här kan vi utesluta mycket av det som går under namnet kärlek i dag, men jag överlåter till var och en att själv begrunda denna beskrivning.</p><p>I dag är det vanligt att tala om kärlek i allmänna ordalag. Artister ropar ut sin kärlek till sina miljontals fans. Människan älskar både det ena och det andra. Hon står upp i radikal solidaritet och sympati för politiska saker hon läser om i nyheterna och kallar det kärlek. De som inte håller med nutidens ytliga kärleksapostlar stämplas som kärlekens fiender... "to all you haters out there."</p><p>Men det jag vill lyfta fram är kärlekens begränsning i våra liv. Vi är ju varken allsmäktiga eller allestädes närvarande och därför är även vår kärlek begränsad (kvantitativt, inte kvalitativt.) Endast Gud kan säga att Han älskar hela världen, att Han älskar mänskligheten. Vi däremot är kallade att älska vår nästa, våra syskon, oss själva och våra fiender - samtliga kategorier tillhörande det nära.</p><p>"Om någon säger: 'Jag älskar Gud' men hatar sin broder, då ljuger han. Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud, som han inte har sett." (1 Joh 4:26)</p><p>Vi kan i första hand bara älska dem vi ser och känner. Det är vår kallelse och kärlekens lackmustest. Vi kan ge generöst till människor långt borta, kämpa engagerat för fred och rättvisa eller hysa sympati för en politisk rörelse, men vi bör inte förväxla det med kärlek. Vi kan sjunga hängivet i kyrkan men om vi inte älskar våra syskon så klingar kärlekssången falskt.</p><p>Detta kan låta som ett hårt budskap men det är faktiskt frigörande. I dag duggar anklagelser om kärlekslöshet tätt när människor står upp för det de tror på. Fakta förväxlas med känslor och mörkerstämpeln används flitigt på meningsmotståndare. Men du är fri att stå upp för det du tror på. Det är inte kärlekslöst.</p><p>Däremot kommer du som kristen uppleva att den Helige Ande leder dig i de nära relationerna. I mötet med såväl vänner som meningsmotståndare och fiender kan och ska du älska. Du är inte - och behöver inte vara - utmanande, uppblåst eller skrytsam. Du vill ingen något ont. Kärleken i dig tror och hoppas allt. Gud sätter en vakt på dina läppar och hjälper dig att vinna hjärtan, inte diskussioner.</p><p>Den som är ledd av Anden bär kärlekens frukt.</p><p><i>* I den översättning jag använder står f.ö. ordet frukter i plural, men den grekiska grundtexten använder faktiskt singularformen, frukt. Jag vet inte vad som är den bästa översättningen till god svenska men grundtextens entalsform indikerar kanske att dessa frukter är aspekter av en helhet, som olika smaker av en och samma frukt.</i></p>Anders Lundbladhttp://www.blogger.com/profile/10194171528081296029noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8611629.post-88362029131018567802021-07-29T08:00:00.002+02:002021-07-29T15:54:23.791+02:00Frihet<p>"Ni är ju kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek." (Gal 5:13)</p><p>Att bli en kristen jämförs ofta med att bli satt fri och i den här versen säger Paulus att en kristen är kallad till frihet. Men vad betyder det? Och hur ska vi förstå Paulus brasklapp: "Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle?" Det är med andra ord inte fråga om en carte-blanche-frihet där allt är okej. Det finns ett men.</p><p>Här tror jag det kan vara en hjälp att beakta två olika frihetsbegrepp, nämligen negativ respektive positiv frihet. Negativ frihet är frihet från förbud. Allt är lov. Positiv frihet är autonomi, förmågan att följa sina drömmar och göra det man innerst inne vill.* När Paulus skriver i Romarbrevet 7 om att han inte förstår sitt sätt att handla, så säger han därför egentligen att han saknar positiv frihet. "Det jag vill, det gör jag inte, men det jag avskyr det gör jag." (Rom 7:15)</p><p>Den stora frågan är därför om människan kan hantera negativ frihet om hon saknar positiv frihet. I det Gamla Testamentet var svaret nej och därför gav Gud lagen till människan. Lagen berättar både vad som är tillåtet respektive förbjudet, men den föreskriver också konsekvenser för lagöverträdelser. Man kan alltså säga att lagen begränsar människans negativa frihet genom att belägga den med en kostnad. Ja, människan är fri att göra det hon vill men om hon väljer att göra ont så blir hon straffad. Detta är lagens och rättsväsendets funktion i alla civilisationer och kulturer och det allra tidigaste exemplet finner vi förstås i Edens lustgård. (Du kan fritt äta, men om du äter av frukten från kunskapens träd så kommer du dö.)</p><p>Lagens funktion i det Gamla Testamentet var emellertid även uppfostrande. "Led den unge in på den väg han bör gå, så följer han den även som gammal." (Ords 22:6) Målet var att lagens normer skulle internaliseras och göra människan i stånd att hantera livets allehanda lockelser och frestelser. En rättskaffens människa stjäl inte, även om ingen tittar på och även om han eller hon kan undslippa straff. Detta skulle vi kunna kalla för den högre vägen och människor som lever så räknar vi som moraliskt högtstående. "Nej, detta är det förbund jag skall sluta med Israel när tiden är inne, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan." (Jer 31:33)</p><p>Alla mödrar och fäder känner igen sig i detta. Under några formativa år överför föräldrarna sina principer och värderingar till barnen, med den fromma förhoppningen att dessa skall växa upp till ansvarstagande och redliga medborgare och medmänniskor. I både Norge och Sverige har en luthersk kristendomsförståelse fört detta gammaltestamentliga arv vidare och det har gett utslag i både privatmoral och i samhällets lagstiftning.</p><p>Problemet är dock att lagens krav står i kontrast med "köttets" begär. Det är inte så lätt att göra det man vet är rätt. Människan är svag. Även om frukten från kunskapens träd har gett henne kunskap om gott och ont så äger hon inte kraften att följa sin moraliska kompass. Hon låter sig tyvärr allt för ofta "ledas av fursten över luftens rike, över den andemakt som nu är verksam i olydnadens människor." (Ef 2:2) Det är detta Paulus ger uttryck för när han beklagar sig över sin oförmåga att handla som han egentligen vill.</p><p>Så vad är lösningen? Hur kan vi leva i frihet utan att ge köttet något tillfälle? Om resultatet av en okontrollerad frihet är en allas kamp mot alla präglad av otukt, fiendskap, maktkamper, utsvävningar och annat av samma slag (Gal 5:19-21), så är det avgörande att kyrkan kan ge ett svar som är både evangeliskt och realistiskt, inte minst i möte med vår normkritiska samtid. Vår samtid har nämligen valt en helt annan väg för att lösa Paulus dilemma. I stället för att våndas över att vi gör det vi avskyr, så uppmuntras (uppmanas!) vi att "älska" det vi tidigare avskydde och vi ska tycka att "det är bra när andra gör det." (Rom 1:32) Svart blir vitt och vitt blir svart. Vår tids lösning på det moraliska dilemmat är att upphäva moralen och flyta med strömmen, att följa sina drifter och att bryta alla tabun. </p><p>Det kristna svaret däremot är gemenskap med den Helige Ande, inte att ändra reglerna. "[L]åt er ande leda er, så ger ni aldrig efter för köttets begär," skriver Paulus. (Gal 5:16) Att bli en kristen är faktiskt att bli satt fri, fri från gamla mönster och synder. Det är en sådan radikal frihet att Bibeln beskriver det i termer av död och liv, att bli född på nytt, att bli gjord levande tillsammans med Kristus. (Ef 2:1-10) Därför törs Gud ge oss friheten tillbaka. Lagen har blivit lagd i våra hjärtan. "Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse." (2 Kor 5:17a) Allt ligger alltså till rätta för ett liv i frihet, men det är samtidigt en process - varför skulle annars Paulus varna oss för att ge köttet något tillfälle?</p><p>Att bli en kristen betyder för det första att samvetet blir upprättat, rekalibrerat efter Guds lag i hjärtat. Den kristne kan på nytt känna igen sanningen och hon börjar reagera med oskuldsfullhet på ondska och orenhet. För det andra ger gemenskapen med Anden den kristne förmågan att göra det rätta. Hon blir fri att göra gott, det hon egentligen vill. När människan återupptar Adam och Evas kvällspromenader tillsammans med Herren i lustgården så blir hennes sinne förnyat dag för dag och hon kan börja leva det liv hon är skapad till. Hon är fullständigt fri enligt både den negativa och positiva förståelsen av begreppet, med både viljan och förmågan upprättad.</p><p>Det till synes motsägelsefulla mellan frihet och lag blir irrelevant för den som är ledd av Anden. Frukten av att vandra i gemenskap med Gud är nämligen kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ömjukhet och självbehärskning (Gal 5:22-23), och den som äger dessa egenskaper syndar inte. Det är ett liv i frihet. Tänk att få vara en kärleksfull, glad, fredlig, tålmodig, vänlig, god, trofast och ödmjuk person med självbehärskning!</p><p><i>* Resonnemanget är besläktat, men inte identiskt, med begreppen negativa och positiva rättigheter. <a href="https://plato.stanford.edu/entries/liberty-positive-negative/" target="_blank">Här</a> kan du läsa mer om frihetsbegreppet från ett politiskt-filosofiskt perspektiv.</i></p>Anders Lundbladhttp://www.blogger.com/profile/10194171528081296029noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8611629.post-58982695325132713072021-07-14T01:05:00.000+02:002021-07-14T01:05:16.675+02:00USAs vallagar<p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQPTanaMLWqeJ-LtHk2V4RtBZrzQQFe7NlVxSHVtk05rP8Ow1lnbZehkTxd5Bu22J276wt7Cu7ld4eLbejN0kF46-Pz4h33gnEihFXjVAH6SNiSqqgx-dCefEVxF_fE3JS8hyphenhyphen7/" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="" data-original-height="271" data-original-width="494" height="176" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQPTanaMLWqeJ-LtHk2V4RtBZrzQQFe7NlVxSHVtk05rP8Ow1lnbZehkTxd5Bu22J276wt7Cu7ld4eLbejN0kF46-Pz4h33gnEihFXjVAH6SNiSqqgx-dCefEVxF_fE3JS8hyphenhyphen7/" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ledamöter på flykt</td></tr></tbody></table><br />Den republikanska majoriteten i Texas vill se en reformerad vallag och har därför lagt ett sådant förslag. Det finns en republikansk majoritet för lagförslaget men eftersom 2/3 av samtliga ledamöter måste närvara i kammaren för att en omröstning ska kunna genomföras så har demokraternas representanter helt sonika lämnat delstaten. Därigenom kan de blockera både omröstningen och lagändringen.</p><p>Demokraterna menar att de har moralisk rätt att på detta vis sätta sig över folkviljan eftersom lagförslaget sägs vara både rasistiskt och diskriminerande. Vita Husets pressekreterare hakar på genom att kalla lagförslaget det största hotet mot USAs demokrati sedan inbördeskriget och <a href="https://www.youtube.com/watch?v=Ka7IP9GTYBk">president Biden</a> kallar Giorgias motsvarande lag "racially discriminatory" och en "vicious anti-voting law" och påstår att syftet med Texas lag är att så få som möjligt ska rösta.</p><p>Men eftersom jag har sommarlov har jag tagit mig tid att läsa Texas <a href="https://capitol.texas.gov/tlodocs/871/billtext/pdf/HB00003H.pdf">lagförslag</a> och Bidens fågelskrämmeargumentation framstår inte direkt sannfärdig. <a href="https://capitol.texas.gov/tlodocs/871/billtext/pdf/HB00003H.pdf">Läs</a> och avgör själv på vilket sätt denna lag skulle vara rasistisk.</p><p>I samma <a href="https://www.youtube.com/watch?v=Ka7IP9GTYBk" target="_blank">tal</a> påstår också Biden att det har antagits sjutton delstatslagar som gör det svårare för amerikaner att rösta - men de springande punkterna i alla dessa lagförslag är dels det fullständigt självklara kravet på legitimation och dels uppstramning av reglerna runt brevröstning (altså inte förtidsröstning i vallokal, utan <i>brevröstning</i>. Möjligheten til förtidsröstning blir tvärtemot större, åtminstone i Texas.) I Sverige krävs det som regel legitimation för att kunna rösta, och brevröstning eller röstning genom ombud är strikt reglerat. Vid det senaste valet i USA skickades s.k. mail-in-ballots ut <i>en masse</i>, med liten eller ingen kontroll. Många fick därför fler än en brevröst och kunde därför teoretiskt sett rösta flera gånger, t.ex. genom att utge sig för att vara någon annan. Även icke-medborgare, eller avlidna personer, kunde erhålla sådana röstsedlar. När <i>universal mail-in ballots</i> kombineras med bristfällig legitimation bäddar man för misstanke om oegentligheter.</p><p>Som ett slags motförslag har demokraterna sin <a href="https://www.brennancenter.org/sites/default/files/2021-01/For%20the%20People%20Act.pdf" target="_blank">"For the People Act" (H.R. 1)</a> som inskränker delstaternas rätt att bestämma sina egna vallagar (konstitutionellt tveksamt) men vars syfte framför allt sägs vara att göra det enklare att rösta för <i>alla</i>. Det låter ju bra men problemet är att <i>alla</i> som befinner sig i ett land ju inte ska ha rösträtt.</p><p>Även om jag har sommarlov så har jag inte tagit mig tid att läsa hela detta lagförslag men detta är några av de främsta invändningarna mot lagförslaget:</p><p>För det första blir man enligt lagförslaget automatiskt registrerad för att kunna rösta (ung. motsvarande upptagen i röstlängden) så fort man är i kontakt med myndigheterna (t.ex. tar körkort eller får socialbidrag.) Problemet med detta är förstås att även icke-medborgare på detta sätt kommer upptas i röstlängden. För det andra mildras krav på legitimation och verifiering av underskrifter och för det tredje kan vem som helst brevrösta - utan speciella skäl. <a href="https://www.heritage.org/election-integrity/report/the-facts-about-hr-1-the-the-people-act-2021" target="_blank">Här</a> kan du läsa fler argument emot denna lag från ett konservativt perspektiv, och <a href="https://unitedforprivacy.com/oppose_hr1_s1/" target="_blank">här</a> kan du läsa argument mot lagen från ett privat/frihets-perspektiv.</p><p>Sällan har skiljelinjen mellan demokrater och republikaner varit tydligare. Demokraterna vill att alla röster ska räknas. Republikanerna vill att alla medborgares giltiga röster ska räknas.</p>Anders Lundbladhttp://www.blogger.com/profile/10194171528081296029noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8611629.post-5768650866952554552021-07-07T18:33:00.001+02:002021-07-07T18:33:33.298+02:00Fotbollsspelare som ljuger<p><i>Dolberg, som alla anfallare, räcker upp handen och vill påverka domaren, det är ganska naturligt. Men man ser på reprisen att den aldrig tar på den tjeckiske försvararen. Det är ett felaktigt beslut, säger Eriksson. (<a href="https://www.expressen.se/sport/fotboll/fotbolls-em/felaktigt-domslut-paverkar-matchen/">Expressen</a>)</i><br></p><p>Jag tittar gärna på fotboll, i synnerhet mästerskap, men jag har mycket lite sympati för fotbollsspelares moral. Hela fotbollskulturen förefaller genomsyrad av idén att om domaren inte ser det så är det OK. De ljuger medvetet för att skaffa sig själva fördelar, som i citatet ovanför där en av de danska spelarna, vad det verkar, utan ett uns av dåligt samvete låter påskina en sak för att påverka domaren. Lika illa är förstås att den svenske domarexperten tycker att detta är <i>naturligt</i>!</p><p>Nu är ju inte danskarna värre än andra, utan detta är en förkastlig hållning som präglar hela sporten. Ett annat uttryck för samma låga moral är det ledande lagets maskning och plötsliga "skadeproblem" vid slutet av matcherna. Och motståndarna blir komiskt arga trots att de skulle uppfört sig på precis samma sätt själva.</p><p>Varför tar inte de moraliskt indignerade fotbollsspelarna också tag i detta när de på presskonferenserna stoltserar med regnbågsbindlar och vackra ord? Det är inte konstigt att UEFA och FIFA präglas av korruption.</p><p>Med tanke på den enorma påverkan fotbollen har på unga människor skulle jag önska att sporten i högre grad stod upp för vanlig ärlighet och rättskaffenhet, inte bara woke-ism.</p><p>Tänk om alla barn och unga som spelar fotboll finge lära sig god moral på träningarna, inte bara lojalitet till den egna gruppen. Tänk om de vore kända för sin insatsvilja i alla situationer, inte bara på gymnastiklektionerna. Tänk om de vore kända för att ta ansvar för sina handlingar även om lärarna inte är där. Tänk om de vore kända för att aldrig använda nedsättande och fula ord om andra. Tänk om de fick lära sig att fusk är både fegt, fult och fel.</p><p><br></p>Anders Lundbladhttp://www.blogger.com/profile/10194171528081296029noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8611629.post-71928495828928578902021-07-02T18:11:00.001+02:002021-07-02T18:11:10.172+02:00Kändisspotting 21<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiO9v8_zMqR4X4Yab2ef1MuPmC8AcDNCT9XIB4pdYiK6zcclOSgW95kvnsoxn1lLVIlNnGkpOaHF-yf2RGlhKfgZMWinZpG7aXTGOeau1qJduEAJJmLynr1MfpRnrv9cQwmJyfg/s1600/1625242266403928-0.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiO9v8_zMqR4X4Yab2ef1MuPmC8AcDNCT9XIB4pdYiK6zcclOSgW95kvnsoxn1lLVIlNnGkpOaHF-yf2RGlhKfgZMWinZpG7aXTGOeau1qJduEAJJmLynr1MfpRnrv9cQwmJyfg/s1600/1625242266403928-0.png" width="400">
</a>
</div><div>Margrethe Røed från Barne-TV och Kompani Lauritzen - men lite osäkert på grund av ansiktsmask.</div>Anders Lundbladhttp://www.blogger.com/profile/10194171528081296029noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8611629.post-54632205446012074832021-06-22T18:31:00.000+02:002021-06-22T18:31:29.966+02:00Small Is Nice but Big Is Beautiful<p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 12.0pt;">In the day-to-day struggle to make ends meet,
the hassle of raising a big family may not seem worthwhile. The economic costs,
the endless worries and the ever-growing pile of laundry are all too tangible
results of our unfortunate instinct to procreate. But although humans may
regret many things during the course of life, having children tend not to be
one of them. At the baby's first smile, the teenager's rare hug and the
father's proud walk down the aisle, all sorrows are forgotten, or so it seems.
In fact, the disadvantages of having a small family outweighs the advantages,
regardless of the small size being universally heralded as a mark of progress
and a necessary key to success in our modern world.</p><p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 12.0pt;"><o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 12.0pt;"><span lang="EN-US">Of course family size and domestic economy go
hand in hand. According to the demographic transitional model lower birth rates
are the secret behind the unprecedented growth in living standards the world
has seen in recent years. In small families, parents are free to allocate more
resources per child. As parents invest more money in the health, education and
social status of their children, their chances of success in a competitive
environment increase. Small families are, in short, financially better off. But
even though this is true from an economic perspective, it does not hold up when
other factors are taken into account.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 12.0pt;"><span lang="EN-US">First, the small household dines around a quiet
table. In spite of its economic edge the small family is less equipped to
provide children with good social skills. With only its parents to relate to
the only child misses out on vital social training. The big family, on the
other hand, provides its members with ample opportunities to both cooperate and
compete, as well as argue and agree. Lively debates around the dinner table
between brothers and sisters, parents and children, are the perfect preparation
for a future in the postmodern marketplace of ideas. Likewise, the big family's
multi-relational character promotes a level playing field with many
contributors. In a society moving towards flatter structures, where everyone is
expected to speak her mind, people with many siblings will have an advantage.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 12.0pt;"><span lang="EN-US">Secondly, the impact of the family on an
individual's psychological well-being can not be overstated. Whereas the child
of a small family will get much attention from its parents, it will at the same
time be more vulnerable to change. With fewer family relations the only child
may be left with very few close connections in the case of death, disease or
divorce. Although the small family thrives on the mother's love and the
father's care, in a lifelong perspective the colorful relationships between
brothers and sisters may prove equally important. In a fragmented and volatile
world the importance of being connected and being known is greater than ever. A
big, robust family can provide that security.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 12.0pt;"><span lang="EN-US">Finally, today's atomistic society celebrates
the individual, the temporal and the immediate at the price of the spiritual.
Raising a large family is the opposite of this sentiment. It is a long-term investment
with uncertain returns, and consequently we find that the choice of having a
big family is regarded an oddity, even frowned upon. Indeed, the father who
loads his seven kids and pregnant wife into a beat-up Volkswagen van seems a
dated figure not fit for an Instagram selfie. But maybe he knows something the
onlookers do not. Family and children connect him with his past and his
posterity. Where a small, well-designed family fits nicely into society's
linear plans, the big family is part of the circle of life. It is a spiritual
thing.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 12.0pt;"><span lang="EN-US">Back in the time of high mortality and big
families, children were a natural part of the family's work force. Everybody
had to pitch in. Nobody could opt out. Today this link between work and
survival is severed, and children are seen as nice extras, but little more. We
do not need them, unless they can add value to our carefully branded lives. The
small family has become the norm. But we do need children, and we need the
family, that uncontrollable, noisy, messy and wonderful melting pot of human
relationships. Indeed, if we do not let money trump the discussion, we will
discover that the social, psychological and spiritual cost of limiting
ourselves to small families will exceed any benefits we enjoy from our carefree
careers. The small family is made on the drawing board. The big family is a
piece of art. </span>It requires a vast canvas.<o:p></o:p></p>
Anders Lundbladhttp://www.blogger.com/profile/10194171528081296029noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8611629.post-63273690948287392122021-06-05T21:40:00.005+02:002021-06-05T21:43:45.164+02:00Lärarbrist och lärarlöner<p>I Norge har det varit lärarstrejk - och sjuksköterskestrejk och diverse-andra-yrkesgrupper-strejk - inom kommunal sektor. En av orsakerna till strejken har varit lärarbrist som antas vara en följd av yrkets låga status som i sin tur sägs vara en konsekvens av låga lärarlöner. Detta har gjort att jag har tänkt lite över både lärarbrist och låg lön och låt mig börja med lönen.</p><p>Vad är grunden för påståendet att lärare har låg lön? Jo, argumenten tar i huvudsak utgångspunkt i utbildningens längd. I dag krävs det masterexamen för att bli lärare i Norge och en mastergrad vittnar om en viss kvalitet som förtjänar en viss lön. Utbildningsnivån fungerar alltså som ett slags försök till objektivt mått på kvalitet. Detta är emellertid problematiskt. Lön är ju egentligen ingenting annat än priset på lärarnas arbete men pris som fastställs utifrån förment <i>objektiva</i> kriterier leder ofelbart till brist. Du kan gärna tycka att det är rätt att en person med högre utbildning eller med lärarlegitimation <i>förtjänar </i>en viss lön, men priser som inte bestäms av marknadsprinciper leder förr eller senare alltid till överskott eller underskott.*</p><p>Om priset på skor skulle fastställas efter kvalitet och inte efterfrågan så skulle skoaffärernas hyllor fyllas av skor som folk av någon anledning inte vill ha till det priset samtidigt som det skulle råda brist på skor som folk faktiskt vill ha. Det kallas kommandoekonomi. 1988 besökte jag Sovjet och var själv inne i en klädaffär i juli som bågnade av osålda pälskappor men utan en enda T-shirt. Det är ingen slump att det är just inom offentlig sektor som det ständigt uppstår brist på olika yrkesgrupper. När prismekanismen sätts ur spel är detta ett förväntat resultat.</p><p>Bristen är dock inte bara en funktion av den dysfunktionella lönesättningen. Den är också ett resultat av den offentliga sektorns monopol. Det finns i praktiken bara en arbetsgivare och även de få privata alternativen som finns finansieras ju i huvudsak av skattepengar. Om en lärare inte är nöjd med sin lön eller sin status så finns det i praktiken bara två alternativ - svälja kameler eller lämna yrket. Det leder till lärarbrist, inte minst brist på goda lärare - sådana som på en normalt fungerande marknad hade efterfrågats mest. Men tänk om de missnöjda kunde sålt sin arbetskraft till en annan arbetsgivare. Kanske en som erbjöd högre lön, eller andra arbetsvillkor, eller en annan läroplan.</p><p>För här kommer vi till en tredje punkt: alla skolor måste idag drivas efter samma principer - samma läroplan, samma ämnen, samma betygssystem. Återigen är det en centralt bestämd princip och centralt bestämda kvalitetsmått som ligger till grund. Skolplikt i tio år för alla och därefter tre, fyra nästan lika obligatoriska år på gymnasiet. Men det måste faktiskt inte vara så. Det är fullt möjligt att låta människor bestämma utbildningsmetod själva. Frågan är ju inte hur många år du har gått på skola utan vad du faktiskt kan. Det gäller för övrigt både elever och lärare.</p><p>Det paradoxala är att de fackföreningar som har strejkat i Norge själva försvarar den offentliga sektorn och har en kritisk grundsyn på privata initiativ inom sina respektive områden. De låser sig alltså frivilligt till <i>en</i> arbetsgivare samtidigt som de klagar över nämnda arbetsgivare. De är kritiska till privata monopol men omfamnar offentliga utan att inse att de leder till exakt samma problem. De driver själva krav på lön baserad på tjänsteår och utbildningsgrad för att öka yrkets status utan att inse att detta på lång sikt antagligen är orsaken till både brist och låg status.</p><p>(När nu systemet är som det är och lönesättningen fungerar som den gör så önskar jag förstås att lärarnas del av kakan ska växa. För jo, jag är själv med i facket men huvudskälet är att jag tycker om mina lokala kollegor och värdesätter människor jag känner framför t.o.m. mina egna politiska teorier.)</p><p><i>* Nej, jag säger inte att "bra" lärare ska tjäna bättre än "dåliga" utifrån några andra bedömningskriterier (t.ex. popularitetsmätningar bland eleverna.)</i></p>Anders Lundbladhttp://www.blogger.com/profile/10194171528081296029noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8611629.post-41408094498619097632021-04-26T16:31:00.003+02:002021-04-26T16:35:50.975+02:00Om godhet i politiken (22 veckor)<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><iframe allowfullscreen='allowfullscreen' webkitallowfullscreen='webkitallowfullscreen' mozallowfullscreen='mozallowfullscreen' width='320' height='266' src='https://www.blogger.com/video.g?token=AD6v5dw0uDXerKbGdz1cU1eEXKU5JL955U1mUHxvuEIiS1ehYBKsU22QzLdihPrv9zD8JNwWbYqdJuR5Rzc' class='b-hbp-video b-uploaded' frameborder='0'></iframe></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><p>Allt sedan Ciceros dagar handlar politikens konst om kommunikation, och politikern och journalisten är här kusiner. I sin vulgära form kallas politisk övertalning demagogi och det goda samtalet lyser ofta med sin frånvaro.</p><p>Det goda samtalet är emellertid efterlängtat och jag tror att alla är trötta på vår tids modeord: spin, focus groups, fact checkers, echo chambers, fake news och click bait. Trollen dominerar och vi törstar kollektivt efter soluppgång.</p><p>Men vilken sol kan döda trollen och skapa rum för god kommunikation? I det tidiga massmediala informationssamhället fanns naturliga gate keepers. Det var redaktörena, de stora förlagen och inte minst Public Service-monopolet. Men när internet exploderade blev dessa grindvaktare utmanade och tycktes för en tid ligga uträknade. I denna nya värld blev alla publicister (min blogg!) och alla kunde kliva upp på sin egen bananlåda.</p><p>I kölvattnet av denna revolution har samhället fragmenterats och den gemensamma berättelsen har blivit till hundra versioner av verkligheten. Min sanning. Parallella universum i sci-fi-filmer har funnit sin parallell i människors verklighetsuppfattning.</p><div>I dag står vi vid ett vägskäl. Gamla och nya grindvaktare hävdar i symbios med partier och parlament att de är tvungna att återta makten från trollen. Massorna kan inte hantera informationsflödet. Å vetenskapens och förnuftets vägnar måste konspiratörer och troll utan blue checkmarks tystas. Believe science!</div><p>Men innan vi jublar över en återställarpolitik där de obekväma och opolerade rösterna marginaliseras, bör vi betänka att de som har ordet i sin makt inte nödvändigtvis är de goda. Vilka är egentligen trollen i vår tid? Innan vi vet svaret på den frågan gör vi nog väl i att låta ogräset växa tillsammans med vetet och inte sätta oss till doms över andra.</p><p>Värdegrunden haltar nämligen betänkligt inför mötet med de ofödda. Vetenskapen tvekar inför mötet med biologins tvåkönade verklighet. Ungdomens idealism och miljöengagemang utmanas av influencernas lockande reklam. Toleransen förstår inte gamla dagars råmärken. Det flerkulturella samhället förvandlas till frågetecken inför mötet med den genuint oliktänkande. Samtidens fixering vid språkliga myggor sväljer samtidigt reality-TVs ohyfsade och vulgära kameler.</p><p>Jag blir allt mer benägen att ge Jane Austens "Lizzy" rätt i sin analys: "One has got all the goodness, and the other all the appearance of it."</p>Anders Lundbladhttp://www.blogger.com/profile/10194171528081296029noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8611629.post-35489046006619649182021-03-27T11:02:00.004+01:002021-03-27T11:02:47.385+01:00 Sagan om Hemsk-Ola och hans barnvakt<div style="text-align: left;">Det var svårt att tycka om stackars Hemsk-Ola. Han dök
alltid upp vid de mest opassande tillfällen. Just när allt var frid och fröjd kom
hans föräldrar och knackade på, med Hemsk-Ola i handen.</div><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">«Hej, hej! Hoppas att vi inte stör men nu är det dags för
Hemsk-Ola!» flinade de. «Kasta alla andra planer genom fönstret och ta hand om
grabben.»<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">«Ja, men det är ju söndag kväll och jag ska precis gå och
lägga mig...»<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">«Spelar ingen roll! Om du inte lägger till rätta för
Hemsk-Ola kommer hans muterade kompis och tar oss allihop!» (Det sista antar
jag var et utslag av familjens bisarra humor, men man kan aldrig vara säker.)<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Så det fanns inget annat att göra. Det var bara att kavla
upp ärmarna och inrätta livet efter Hemsk-Ola. Men det var inte alltid så lätt
och även om jag inte hade känt Hemsk-Ola mer än ett år visste jag att han krävde
ständig tillsyn och stimulans. Det förväntades liksom att jag skulle fixa ett varierat
dagsprogram fullt av lärorika och spännande aktiviteter, trots att Hemsk-Ola
själv helst bara ville bli lämnad i fred och sova.<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Och det var som regel så det slutade – med att jag
entusiastiskt berättade, visade film och hittade på frågelekar, medan Hemsk-Ola
låg och sov bakom en skärm.<o:p></o:p></p>Anders Lundbladhttp://www.blogger.com/profile/10194171528081296029noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8611629.post-38419669387488541342020-11-15T23:37:00.009+01:002021-06-05T21:47:54.287+02:00 Varför bråkar man i USA?<p>Grundläggande tror jag båda sidor har otroligt skilda uppfattningar av verkligheten. Vem är egentligen ett hot mot demokratin? Demokraterna undrar varför Trump inte accepterar det de menar är ett tydligt valresultat. Republikanerna undrar varför demokraterna under fyra års tid i praktiken aldrig har accepterat Trumps legitimitet. Och intressant nog hävdar båda sidorna att orsaken till deras respektive misstro är den andra sidans påstådda fusk och manipulation. Lägg till denna mix medias klickdrivna sensationsjournalistik så har du en orsak till dagens soppa.</p><p>Men oavsett hur det går i detta valet till slut så borde det ligga i allas intresse att inte samma visa ska upprepa sig på nytt om fyra år - eller i Georgias senatval i januari. Så låt mig dela några tankar om vad som ligger och spökar i botten av soppterrinen, nämligen striden om USAs konstitutionella system (med reservation för förenklingar och kanske några fel eftersom jag skriver detta från minnet utan att dubbelkolla alla källor.)</p><p>I skolan lär sig mina elever om Montesquieus maktdelningslära (som är lättare att förstå än att stava.) Grundtanken handlar om att makt bör delas - för att undgå maktfullkomlighet och korruption - och i synnerhet måste makten delas mellan statsmaktens laggivande, utövande och dömande grenar. Du vill inte att samma person som stiftade lagen också ska hålla i både batongen och domarklubban.</p><p>Montesquieus principer hittar du både i USAs konstitution och i den norska grundlagen. I parlamentariska demokratier som Norge och Sverige har man avlägsnat sig från detta genom att regeringsmakten är beroende av den folkvalda församlingen. (I Norge utfärdas regeringens beslut fortfarande i kungens namn, men det är en formalitet.) Den amerikanska maktdelningen kompliceras vidare av att det är en federation av stater med en stor grad av självstyre.</p><p>Enligt den amerikanska grundlagen (inklusive författningstillägg) väljs representanthuset och senaten av folket (medborgare med rösträtt.) Antalet ledamöter i representanthuset är proportionellt mot delstaternas invånarantal. Senatorerna är två per delstat oberoende av storlek.</p><p>Domarna i högsta domstolen utses av presidenten och godkänns av senaten. Sedan minst 50 år tillbaka råder det stor oenighet om domstolens roll. Alla skriver nog under på att deras uppgift är att avgöra om lagar är förenliga med konstitutionen. Men frågan är hur man ska tolka grundlagen och det finns grundläggande två olika synsätt. Den ena sidan betraktar konstitutionen som <i>ett levande dokument</i> som kan och bör omtolkas utifrån vår tids värderingar och skiftande normer. Den andra sidan betraktar sig som <i>textualister</i>. Det betyder att domarens uppgift är att läsa vad som står och försöka uttolka textens ursprungliga mening. (Domare med olika syn befinner sig förstås längs ett spektrum.) Den förra gruppen är mer aktivistiska domare som med hjälp av nytolkningar önskar driva utvecklingen i en progressiv riktning. En orsak till de liberala domarnas aktivism är nog att den amerikanska maktdelningen gör lagstiftningsprocessen omständlig och att minoriteten lättare kan blockera majoriteten. Men denna tröghet är inte en "bug" i det amerikanska systemet. Det är en "feature."</p><p>Om det ena syftet med konstitutionen är maktdelning så är nämligen det andra att beskydda minoriteten från majoritetens tyranni, i synnerhet delstaternas självständighet gentemot den federala statens maktutövning. Om du t.ex. undrar varför abort fortfarande är en så stor politisk fråga i USA så beror det delvis på att fri abort aldrig har legaliserats av kongressen på federal nivå. Olika delstater har fortfarande olika lagar och fram till Roe v Wade (1973) var abort lagligt i några delstater och olagligt i andra. Men frågan avgjordes genom ett beslut i högsta domstolen av en progressiv majoritet. Republikanerna anklagar därför demokraterna för att kringgå grundlagens "checks and balances" genom att ge domstolarna ett aktivistiskt mandat. Det de inte får igenom via lagstiftning, försöker de baxa igenom via omtolkning av existerande lagar (enligt de konservativa kritikerna.)</p><p>Dagens majoritet i den högsta domstolen kan säkert med rätta kallas konservativ, men inte för att de skulle vara aktivister, utan för att de är textualister. Eftersom grundlagen i sig själv är konservativ och försvarar mycket av det som konservativa håller kärt behöver de inte driva en egen agenda. (Jämför striden om USAs historia och arv. Är grundlagen ett filosofiskt mästerstycke som försvarar individens rättigheter eller är den ett uttryck för <i>white privilege</i>? Blev USA grundat 1619 eller 1776?) Det som är konservativt är alltså den amerikanska grundlagen. Genom att makten är delad både horisontellt och vertikalt krävs det samarbete och breda överenskommelser för att göra stora ändringar. Reformer är bättre än revolutioner. Detta är också en orsak till att presidenter i allt större grad utnyttjar "executive orders" för att genomdriva snabba beslut. (Vilket de kan göra i kraft av att presidenten både är regeringschef, statschef och överbefälhavare. Sådana beslut kan emellertid enkelt ändras av nästa president.) Det förklarar även varför frågan om enkla respektive kvalificerade majoriteter samt möjligheten till filibustering är så känslig.</p><p>När det gäller presidentämbetet så handlar en konflikt om huruvuda presidenten ska utses av "popular vote" eller av elektorsröster. Från min svensknorska horisont kan det tyckas självklart att folkflertalet ska välja president, men enligt den amerikanska konstitutionen så är presidenten lika mycket delstaternas president som folkets. Det är delstaternas laggivande församlingar som ytterst väljer president via sina elektorer, och i det rådande presidentvalsdebaclet berör en av tvisterna just delstatsförsamlingarnas roll, nämligen den i Pennsylvania.</p><p>Den demokratiska guvernören i Pennsylvania önskade tidigare i höst att delstatsförsamlingen skulle ändra delstatens vallagar angående bl.a. sena poströster. Detta lyckades han inte med och valde därför att vända sig till delstatens domstol som ganska radikalt omtolkade delstatens lag. Lagtexten säger att rösterna måste ankomma före klockan tjugo på valdagen för att vara giltiga, men domstolen förlängde detta till fredagen efter valet. I kombination med viss uppluckring av bestämmelserna rörande valkuvert, poststämplar osv. menar därför republikanerna dels att valet blir betydligt mer osäkert, och dels att den nya praxisen är grundlagsstridig. Demokraternas slogan är att varje röst ska räknas. Republikanernas slogan är att varje laglig röst ska räknas.</p><p>Oenigheten hänger också ihop med brister i folkbokföring och personnummer i USA. Demokraterna menar att strikta identitetskontroller riskerar att "disenfranchise" svaga grupper (som antas ha svårt att fylla i blanketter.) Republikanerna menar att det är en grundbult i systemet att man har full kontroll över vilka som faktiskt har rösträtt. En komplicerande faktor är förstsås Jim Crow-erans inskränkingar av i synnerhet svarta medborgares faktiska möjlighet att rösta (främst i de vid den tiden demokratiskt styrda sydstaterna.) En annan faktor är typiskt redneck-motstånd mot strikt myndighetskontroll av medborgarna. Så här möter båda sidor sig själva i dörren. I just detta val är det dessutom pga. Covid en mycket stor ökning i antal poströster och mail-in ballots har skickats ut med hjälp av förmodat bristfälliga adressregister.</p><p>Ytterligare en konstitutionell oenighet gäller beräkningsgrundlaget för antal kongressledamöter (och indirekt antal elektorsröster i presidentvalet.) Antalet beror som nämnts ovan på befolkningsstorlek och detta avgörs genom en folkräkning som genomförs vart tionde år. Problemet är vilka som ska räknas. Traditionellt har man räknat alla som bor i delstaten, vare sig de är medborgare, studenter från andra länder, illegala invandrare etc. I vissa delstater är andelen icke-medborgare kanske försumbar men i andra är den betydande. I den senaste folkräkningen som nyss har avslutats ville Trump och republikanerna att det skulle finnas med en fråga om medborgarskap. Högsta domstolen förbjöd detta med en 5-4 majoritet (inkl. RBGs röst.) Demokraterna menar att beräkningsgrundlaget ska vara antal människor som bor i delstaten. Republikanerna menar att beräkningsgrundlaget ska vara antal medborgare i delstaten. I Sverige, som jämförelse, beräknas valkretsarnas storlek utifrån antal röstberättigade. Överhuvudtaget är vallagarna och kontrollen betydligt strängare i Sverige än i USA och små fel betyder att en röst ogiltigförklaras. Oavsett vad man tycker om Trump/Biden måste USA strama upp sina regler annars är jag rädd att förtroendet för det demokratiska systemet eroderas än mer.</p><p>Till sist så undrar jag om inte detta kommer sluta med en pyrrhusseger - oavsett vem som vinner. Det strategiskt smartaste kan vara att förlora.</p>Anders Lundbladhttp://www.blogger.com/profile/10194171528081296029noreply@blogger.com0