Anders Bloggblad

Olika nummer

2009-11-06T13:25:00.000+01:00

Ja, längs den här sidan av gatan har vi lite olika nummer, t.ex. 12, 37, 8 och -2.

Irritationsmoment på Nordby

2009-10-24T15:27:00.001+02:00

Den sedvanliga särskrivningen, förstås. Och alla som inte står till höger i rulltrappan. Och de som stannar så fort de kommit igenom svängdörrarna och sedan bara... står. Kaffe som inte ingår.

Tro och tvivel, trygghet och osäkerhet

2009-10-22T22:07:00.004+02:00

Jag var på kurs häromdan. Skrev ned det här citatet:

"Det är bättre att möta tvivel från trons perspektiv, än att möta tron från ett perspektiv av tvivel."

Det lät väldigt rätt och djupt när föredragshållaren sa det men när jag läser anteckningen efteråt framstår det närmast obegripligt. Det är bättre att möta tvivel från trons perspektiv, än att möta tron från ett perspektiv av tvivel. Vad menar karln?

Ändå känns det som om han är något på spåren. Till saken hör att ämnet var Didaktik i kristet perspektiv. Med underrubriken Kristen tro i skolans ämnen - hur är det möjligt?

Min tolkning: Det är viktigt att lärare och föräldrar förmedlar trygghet genom en äkta och personlig tro. En tro som inte (främst eller enbart) är dogmatisk men framförallt personlig och vardagsnära. En tro som är motsatsen till hyckleri. Och en tro som inte ger förenklade svar på ärliga frågor. En trygghet som inte blundar för det alltid närvarande osäkerhetsmomentet. Det där osäkerhetsmomentet som skiljer tro från åskådning.

Barnen får möta osäkerhet, eller tvivel om du så vill, men från ett perspektiv av tillit. Världsbilden rasar inte samman i mötet med världen. Tvivlet kan inte egentligen rubba den grundläggande tillförsikten. Världskartan lämnar rum för vita fläckar men det skymmer inte vissheten om att vår värld ytterst sett är Guds värld. Att Han är närvarande.

Motsatsen är den sekulära skolans strävan efter strikt neutralitet. Osäkerheten och ovissheten är normen. Skolan ska inte påstå något, bara presentera förslag som hennes självständiga elever får ta självständig ställning till.

Men vad händer när tvivlet möter tron? Tvivlet har lärt sig att ifrågasätta allt och har inte övat sig i tillit. De vita fläckarna blir i skeptikerns ögon blinda fläckar hos den troende. Skeptikern kan inte leva med det och den äkta tron framstår i hennes ögon som naiv. Den enda tro som kan övertyga skeptikern är en strikt dogmatisk tro, en tro som i alla stycken är åskådning utan vita fläckar och paradoxer. Ja, hon kallar det förstås inte tro. Hon kallar det vetande.

Detta är illa nog i mötet med tro i religiös bemärkelse men jag tror att bristen på tillit också skapar problem i mellanmänskliga relationer. Relationer som måste bygga på just tro, trygghet och tillit. När makarna är grundläggande trygga i sin kärlek och överlåtelse blir livets osäkerhet förvisso en utmaning men inget oöverstigligt hinder. Men när de vita fläckarna tillåts dominera växer misstilliten. Skeptikern vill ha kontroll och kan inte leva med kärlekens risk.

En världsbild utan Gud som den yttersta garanten för kärlek blir fruktansvärt utlämnad åt mänskliga tillkortakommanden. Men när Gud står bredvid dig, klippan, den alltid utsträckta famnen kan du våga språnget. Du vet att Gud fångar dig om vinden inte skulle bära. Himmel och jord må brinna men den som tror skall finna att löftena de står kvar.

Det är som med den förlorade sonen, den finaste berättelsen i hela bibeln, livet rasar men pappan står kvar på samma plats. Orubblig i sin kärlek. En plats att alltid återvända till. Läs själv i Lukas kapitel 15.

Klassiska kommentarer 8

2009-10-20T21:53:00.003+02:00

"Så bra! Data är ju framtiden."

Avdelning uppmuntrande tillrop från välmenande kyrksyster när hamnsjåaren fått nytt jobb med att mata in siffror i en pc.

Detta hände för mer än tio år sedan och var komiskt redan då.

Mer tragikomiskt var uttalandet jag läste i Musikkpedagogen igår. Musikkpedagogen är Norske Musikklæreres Landsforbunds medlemstidning och i senaste numret intervjuas deras nyvalde ledare. Detta säger han om framtiden:

"Internett representerer fremtiden. Med en egen hjemmeside på nettet vil NMLL utvilsomt virke mer seriøs som organisasjon og samtidig bli mer synlig utad. Det innebærer å signalisere 'vi eksisterer også!'"
Gaute A Birklund, 2009

Vanvettsaffär

2009-10-15T20:50:00.001+02:00

Den här tesilen ropade jag in på auktion i Ålsta kapell i Närke för 25-30 år sedan. Det var nog en vanvettsaffär då men har sedemera kommit väl till pass. Historien ville nämligen att jag ett tiotal år senare skulle slå mina tepåsar ihop med en tedrickande kvinna som ville ta silen till sitt hjärta. Så kan det gå. Vid samma auktion köpte jag även granen i kyrkan för tio öre. Den skänkte jag emellertid genast tillbaka. Ja, så kunde det gå till på auktion i Ålsta. (Detta var f.ö. min sista bloggidé. Nu måste jag vända högen och börja om från början.)

Det dummaste jag ser

2009-10-14T17:00:00.001+02:00

Det är något speciellt med körer. Den där kollektiva sångglädjen. Entusiasmen. Inbördes spelet. Interna humorn. Det är något rörande med det. Men ändå, jag vet inte.

Eftersom jag är frikyrkopojk har jag förstås också sjungit i kör. Och det var ju kul. Men ändå, jag vet inte. Det är den där gruppdynamiken jag tvekar inför. En kör är som en slags pastellversion av Odd Fellow. Alla bär på samma hemlighet och hälsar med tummen på knogen, liksom.

Men eftersom jag har varit innanför själv kan jag också genomskåda dem. Körerna. Inte så att jag hör skillnad på stämmorna eller så. Det är bara brus i mina öron. Såvida inte tenoren eller basen sticker ut något alldeles våldsamt. Nej, jag tänker på körernas inövade specialare. Ni vet, det där som börjar som ett spex på en övning.

Någon av tenorerna byter ut några ord i texten. Eller en av altarna gör några coola afromoves under ooh-partiet. Vare sig speciellt roligt eller häftigt men efter fem timmars maratonövning framstår det som både just roligt och häftigt. Ja, vi ändrar texten till det där roliga rimmet! Eller alla gör den där banala glidande armrörelsen samtidigt. Det är nästan som om vi är från Chicago.

Så kommer konserten! Kören är laddad med ett halvårs onsdagsövningar och 30 intensiva genrepstimmar med Doc och pizza. Stämningen är på topp och alla anhöriga har kommit, plus tre utifrån och en utsänd journalist. Allt flyter på men jag ser att något närmar sig. Några av de ivrigaste sopranerna sneglar på varandra. Ögonen lyser. Fniss.

Och till slut kommer det. Ooh-partiet med de coola afromovesen. Kören strålar av stolthet när den hör publikens gillande mummelskratt. Vi är nästan från Chicago och vi kom på det själva igår. Vi är ingen vanlig stel kör. Vi är en galen med-glimten-i-ögat-kör med glidande armörelser, from side to side. Synd bara att journalisten gick vid pausen.

Det är detta jag menar, som gör att jag tvekar. Cynikern i mig skrattar överlägset. Det är det dummaste han ser! Körens förtjusning över den inövade överraskningen. Den uppspelta blicken sekunderna innan. Upprymdheten över ingenting. Den oförblommerade glädjen. Nästan som en småskolekör.

Men jag erkänner. Jag vill ha mer. För jag gillar detta banala. Jag gillar stoltheten över den egna körens prestation. Sångglädjen. Entusiasmen. Samspelet med publiken. Framförelsens absoluta live-beroende. Jag vill faktiskt se mer av det. Detta är nämligen äkta underhållning framförd av människor jag känner. Äkta upplevelser utan mellanhänder.

Om lustigheter

2009-10-13T23:07:00.005+02:00

Mamma berättade idag om en klurig lösning på en korsordsgåta. "Kuperad i mörker", sex bokstäver. -Åh, ja visst, förstås! Det blir NATTÅG.

Sådana fyndigheter är orsaken till att många gillar korsord.

Men slog det mig efteråt, det är just denna slags lustigheter som gör att andra hatar korsord. -Åh, NATTÅG, så utomordentligt fånigt. Ja, ja, ja, jag fattar, kupé-rad, men so what.

Tycker du att det är roligt eller fånigt?

Ja, jo

2009-10-07T07:00:00.001+02:00

Har läst Obamas bok Audacity of Hope. Välskriven. Rakt-på-sak-känsla. Har dock svårt att ta ställning till hans konkreta förslag från mitt utifrånperspektiv.

Det som slår mig mest är emellertid denne politikers tro på politiken. Och där står han förstås inte ensam. De flesta politiker sällar sig till honom. Personligen är jag mycket mer skeptisk. Människan är inte sin egen frälsare. Det klarar bara baronen från Münchhausen.

Men Obama tror verkligen att de kan. Yes, we can!

Jag undrar förresten lite över hur obamakampanjens slogan bäst översätts.

"Ja, vi kan!" eller "Jo, vi kan!"

Är det allmän optimism eller är det en trotsig optimism? Personligen tror jag att slagordet vill förmedla en invändning mot negativism och olyckskorpar. Några säger att vi inte kan, men jag säger jo, vi kan. Vilket är betydligt mer sympatiskt än en allmän vi-kan-allt-hållning.

Feministpatriarker förenen eder

2009-10-06T07:00:00.001+02:00

Lyssnade på fnittriga Lantz i P4 häromdagen och fastnade för ett märkligt avsnitt. De pratade om vänsterpartisten Charlotta Gustavsson. Hon är tydligen en känd feminist som stormar mot "alla skägg". Men en dag - på publicistklubbens möte - fann hon till sin egen förfäran att hon höll med ärkeskägget Jan Guillou.

Så vad var det som förenade denna feminist och denne machopatriark? Jo, det enda som är värre än män - Israel.

Lyssna själv.

Kontakta systemansvarig

2009-10-05T07:00:00.000+02:00

Jag är dataansvarig på jobbet.

Fast egentligen vet jag inte om jag är det - jag har bara blivit det. Om du förstår skillnaden.

Om du har mött ett dataproblem någon gång vet du att Google är din bästa vän. Du är aldrig den förste som har haft detta problem. På något forum därute finns svaret på din gåta. Det gäller bara att söka smart.

Om du har mött ett dataproblem vet du förstås också att Windows hjälp-system är det sista stället du bör vända dig. Jag tror aldrig att jag har fått hjälp av deras användarvänliga trollkarlar. Och i slutändan blinkar alltid följande råd från skärmen:

"Om inget av ovanstående har löst ditt problem, vänligen kontakta systemansvarig."

Hello! Det är ju jag som är systemansvarig.

Får i kål

2009-10-04T16:53:00.001+02:00

Irene får tio vuxenpoäng för denna gryta.

All PR är bra PR hoppas jag

2009-09-18T07:30:00.000+02:00

Jag har pratat med Janne Josefsson, typ.

En journalist från lokaltidningen ringde upp och ställde pointed questions om några suggor vi har satt upp.

Inte lätt att vara alla till lags. Fylkeskommunen vill inte ha infart från huvudvägen. Grannen vill inte att vi ska köra över hans tomt. Barnehagen på området vill inte ha genomfart. Rullstolsåkarna och barnvagnsdragarna måste komma fram. Plogbilen, sopbilen och andra större fordon kan bara köra ena vägen. Trånga svängar, stolpar och diken begränsar alternativen. Omöjligt att få skylta till kyrkan från stora vägen. Och lägg till detta upp till 600 besökare vid vissa arrangemang.

Stortingsvalet 2009

2009-09-15T22:51:00.005+02:00

Lite trött idag - tittade på norsk valvaka igår kväll. Jag blir dock inte lika engagerad som i Sverige. Politik är känslor och tradition, sympatier och antipatier, historisk revansch och vi mot dom. Men de känslorna infinner sig inte riktigt på samma sätt här. Känner mig mer som en neutral åskådare. Och neutralitet passar ju bra för en svensk.

Det bästa med valbevakningen är NRKs ständige expertkommentator, Geir Helljesen. En slags politikens svar på Nils Arne Eggen.

För övrigt undrar jag över begreppet mittenpolitik (sentrumspolitikk). Vad i allsindar är det? Centrum i förhållande till vilken periferi? Sponheim må vara centrum i sitt universum men absolut inte i mitt.

Jag antar att mittenpartierna menar att deras åsikter ligger mitt emellan höger och vänster. Och vidare att befolkningens åsikter ser ut som en normalfördelning med mittenpartiernas partiprogram precis på toppen av klockkurvan. Att partierna ändå är såpass små sägs då bero på att både höger och vänster tränger sig in mot mitten. Men ändå, precis på kurvans mitt ligger den så kallade tyngdpunkten i norsk politik - "sentrum".
Detta är i bästa fall en sanning med modifikation.

Man brukar säga att partier röstmaximerar genom att lägga sig mot mitten för att nå så många väljare som möjligt. Men då menas inte den teoretiska konstruktion som kallas "sentrumspolitikk". Från ett valstrategiskt perspektiv är det istället det åsiktspaket som delas av de flesta väljare som är mitten - och denna mitt kan ligga både långt till höger och vänster om Sponheims partiprogram. Ett riktigt "sentrumsparti" borde istället vara ett flipflop-parti av johnkerrydimensioner. Eller som man också kan säga - ett populistiskt parti. Och säga vad man vill om Sponheim men någon populist är/var han inte.

Mittenpartierna får därför ett stort problem när deras åsikter endast befinner sig i ett ideologiskt centrum - inte i ett faktiskt opinionscentrum. Och deras krav på representation vid maktens köttgrytor framstår närmast som elitistiskt. Varför skulle t.ex. Venstre med 4% av rösterna få större inflytande över politiken än ett så kallat ytterkantsparti? För att deras väljare representerar en tänkt balanserad mittenposition? Med all respekt - detta är goja! I en demokrati är alla individers åsikter lika mycket värda och lika extrema (om än inte lika vanliga). Varje möjlig position är en extrem position. Visst har mittenpartierna större möjlighet att komma i vågmästarposition men detta handlar om realpolitik, inte någon slags moralisk rätt till inflytande eftersom "tyngdpunkten ska ligga i mitten".

Medvind eller motvind

2009-09-01T07:30:00.000+02:00

Det har hållits högkyrkliga kyrkodagar i Uppsala.

Så här skriver Världen Idag under rubriken "Kyrklig förnyelses kyrkodagar
drog rekordmånga deltagare":

Rekordmånga deltagare samlades till arbetsgemenskapen Kyrklig förnyelses kyrkodagar i Uppsala den gångna helgen. Man höll till i universitetets största lärosal, sal 10, och den blev för det mesta överfylld av deltagare, extrastolar och ståplats måste till vid varje samling. AKF firar i år 50-årsjubileum, och det kan vara anledning till att extra många kommit.

Och så här skriver Dagen under rubriken "Högkyrkliga i motvind"

AKF, Arbetsgemenskapen för kyrklig förnyelse, brottas med allt färre besökare. I år fyller den högkyrkliga rörelsen AKF 50 år och man firade i helgen sina kyrkodagar i Uppsala med temat "En enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka". Nästa år blir det inga kyrkodagar. När AKF i helgen som gick samlades till sina 50:e kyrkodagar var det med minskat antal besökare.

Kolla talarlistan

2009-08-24T22:16:00.007+02:00

Min storasyster ska hålla ett inlägg på fattigdomshøringen på Youngstorget i Oslo till lördag. Jag är imponerad av talarlistan.

Lycka till, Marie!

Kan det vara Lucy?

2009-08-22T20:07:00.002+02:00

Hittade denna käke bakom huset. Hittade även en höftled. Jag tror varelsen bar päls och kunde tillverka enkla verktyg.

[Update: UDD-institutet har också studerat fyndet.]

Grattis

2009-08-15T13:09:00.001+02:00

I väntan på brudparet

2009-08-15T11:38:00.001+02:00

Vi är på Hamar. Irene ska strax sjunga.

Dokufilmaren har varit i skogen

2009-08-13T13:20:00.000+02:00

On My Way

2009-08-11T07:27:00.001+02:00

SJ revisited

2009-08-10T22:57:00.003+02:00

Man kan inte printa ut tågbiljetter som man köper på nätet av SJ. Man får bara ett bokningsnummer. Själva biljetten måste man hämta (eller avhämta som det heter på tågspråk) på en station - i Sverige.

Det är dumt. I synnerhet om det är just till Sverige man hade tänkt sig med tåget.

Fast det finns ett alternativ - gammelpost. Brevledes försändelse. Men det kräver förstås framförhållning, hrm.

Det blir väl till att häcka i resturangvagnen bakom en tidning när konduktören passerar :-)

(Varför lyssnar jag inte på min egen erfarenhet?)

Betalande pirater

2009-08-07T18:00:00.000+02:00

Sverige har världens största piratparti och vi är kända över världen (tror vi iaf) för både the Pirate Bay och för massövervakningslagar som skall förhindra gratisåkarna.

Men i en nyligen utkommen rapport från EU-håll läser jag att Sverige inte är europaledande på nedlastning av musik/film (trots att vi är i absoluta toppen beträffande annan nätanvändning) men att vi är etta när det gäller att betala för sig.

Just det, inget annat EU-land kan uppvisa en sådan betalningsmoral som Sverige. Miljardären Ulvaeus behöver inte oroa sig.

Faller f.ø. in i samma mönster som andra EU-förhållanden. Sveriges befolkning är bland den mest EU-kritiska samtidigt som vi är bland dem som allra mest trofast genomför EUs allehanda direktiv och pålagor.*

EU-rapporten hittar du här (pdf).

* Fast det sistnämnda har jag inga belägg för - bara en allmän känsla :-)

Kvack

2009-08-03T22:05:00.001+02:00

(Fattar du ingenting av den här bloggposten kan du bara glömma den.)

En klargörande länk för den som undrade över Kong Hees pinsamma svammel om vattenmolekyler och en viss doktor Emoto:

http://www.chem1.com/CQ/clusqk.html

Köfördriv

2009-08-03T12:02:00.003+02:00

Just nu sitter jag i en telefonkö. Började som nummer 28 och nu nere på 17. Alla vägledarna är upptagna.

Annars är vi hemma från Europakonferensen. Faktiskt första gången vi varit med hela veckan. Säg alla möten.

Minns mitt första konferensbesök i Uppsala, 1984, med John Osteen som huvudattraktion. Då hölls konferensen i ishallen och jag åkte dit i baksätet tillsammans med ett gäng som alla var typ sex år äldre än mig. Minns bäst mitt första besök på Clock och dessutom på en salladsrestaurang. Där mötte jag fetaost och oliver för första gången. Det var en svår prövning.

Nummer 15 i kön.

Goda vänner från längesen

2009-07-28T13:02:00.002+02:00