Jag är så glad att det finns en himmel. Jag är så glad att vi ska få träffas igen. Jag är så glad att vi inte är ensamma i världen. Jag är så glad att godhet finns, när ondska och meningslöshet tränger sig på. Jag är så tacksam att det finns en strimma av hopp mitt i den mörkaste natt. Jag är så glad att det finns en Gud.
Jag är så glad att Han är oberoende av mina försök att förstå och förklara min omvärld. Jag är så glad att Han håller min hand och bär mig genom allt. Jag är så glad att om allting annat vacklar så finns Han där ändå. I alla mina dagar.
torsdag, mars 30, 2006
onsdag, mars 29, 2006
1991 och 2003
Två gånger i Sverige, sedan mitt politiska intresse vaknade på tidigt 80-tal, har jag upplevt positiva valvakor. 1991 och 2003. Resten vill jag bara glömma.
I USA har det gått bättre och delvis här i Norge. (Även om Norges borgerlighet har svårt att engagera mig med sin centrism. För att inte tala om det s.k. högerpartiet Frp som pytsar ut offentliga miljarder så det sprutar om det. Det statliga ägandet i norsk industri är gigantiskt och ingen vill göra något åt det.)
Idag sällade sig ännu ett val till den tragiska raden. Israel. Jag noterar dock med belåtenhet att Bibi inte tänker avgå. Riktigt beslut menar jag - om han har partiets stöd - och jag tror att Likud med honom har goda chanser att komma tillbaka. Män med principer vinner alltid i längden.
Problemet för Kadimas nya regering blir antagligen ekonomin. Detta eftersom jag gissar att Arbetarpartiet i stor utsträckning kommer följa Kadimas ledning i säkerhetspolitiken, men i gengäld kräva stort inflytande över den ekonomiska.
Den unilaterala modellen i säkerhetspolitiken tror jag i och för sig är "enda vägens politik" - men resultatet beror förstås på vilka unilaterala beslut man fattar. Och där är jag idag osäker på Olmert.
I USA har det gått bättre och delvis här i Norge. (Även om Norges borgerlighet har svårt att engagera mig med sin centrism. För att inte tala om det s.k. högerpartiet Frp som pytsar ut offentliga miljarder så det sprutar om det. Det statliga ägandet i norsk industri är gigantiskt och ingen vill göra något åt det.)
Idag sällade sig ännu ett val till den tragiska raden. Israel. Jag noterar dock med belåtenhet att Bibi inte tänker avgå. Riktigt beslut menar jag - om han har partiets stöd - och jag tror att Likud med honom har goda chanser att komma tillbaka. Män med principer vinner alltid i längden.
Problemet för Kadimas nya regering blir antagligen ekonomin. Detta eftersom jag gissar att Arbetarpartiet i stor utsträckning kommer följa Kadimas ledning i säkerhetspolitiken, men i gengäld kräva stort inflytande över den ekonomiska.
Den unilaterala modellen i säkerhetspolitiken tror jag i och för sig är "enda vägens politik" - men resultatet beror förstås på vilka unilaterala beslut man fattar. Och där är jag idag osäker på Olmert.
måndag, mars 27, 2006
lördag, mars 25, 2006
Världens mest udda person
Integrationsverket har kommit med en rapport. ”Vilka är annorlunda? – Om invandrares möte med svensk kultur." Verkets GD, Andreas Carlgren skriver på DN debatt om rapporten:
"Det land som ligger längst bort i den internationella jämförelsen av värderingar är Sverige. Svenskarna har de mest atypiska och avvikande värderingarna av alla."
Nyfiken som jag är undrar jag nu följande - om svenskarna som grupp har de mest avvikande värderingarna i hela världen, vem av svenskarna har då de mest avvikande åsikterna. Alltså vem är världens mest udda person?
Det skrämmande är förstås att denna person antagligen uppfattar sig själv som mainstream och representativ.
Min huvudkandidat är KG Hammar. Men jag är öppen för andra förslag. Ordet är fritt.
"Det land som ligger längst bort i den internationella jämförelsen av värderingar är Sverige. Svenskarna har de mest atypiska och avvikande värderingarna av alla."
Nyfiken som jag är undrar jag nu följande - om svenskarna som grupp har de mest avvikande värderingarna i hela världen, vem av svenskarna har då de mest avvikande åsikterna. Alltså vem är världens mest udda person?
Det skrämmande är förstås att denna person antagligen uppfattar sig själv som mainstream och representativ.
Min huvudkandidat är KG Hammar. Men jag är öppen för andra förslag. Ordet är fritt.
De rödgröna splittrade i synen på buggning
Maud och Leijonborg är oense om buggning. Fp har gjort upp med sossarna. Alliansen är splittrad. Har du hört det förut?
Men varför kommenterar ingen det uppenbara faktum att den rödgröna röran är lika splittrad? Varför tror ni att s har gjort upp med folkpartiet? Jo, därför att i denna fråga är vänstern och miljöpartiet djupt oense med regeringen. Faktum är att varje gång sossarna gör upp med ett alliansparti så är orsaken att de rödgröna är splittrade.
Vore välgörande om den Tetiga Telegrambyrån kunde blåsa upp den nyheten någon gång.
Men varför kommenterar ingen det uppenbara faktum att den rödgröna röran är lika splittrad? Varför tror ni att s har gjort upp med folkpartiet? Jo, därför att i denna fråga är vänstern och miljöpartiet djupt oense med regeringen. Faktum är att varje gång sossarna gör upp med ett alliansparti så är orsaken att de rödgröna är splittrade.
Vore välgörande om den Tetiga Telegrambyrån kunde blåsa upp den nyheten någon gång.
Ofinansierade skattehöjningar
Jag fick en ny tanke idag. Den dök upp när jag läste Livet i landet lagom. Och tanken är...
...denna: Hur försvarar socialdemokraterna alla sina ofinansierade skattehöjningar? Ni vet hur det brukade låta på vänsterkanten när salig (i partipolitiken) Bosse Lundgren argumenterade för rejäla skattesänkingar.
Oansvarigt! Inflation! Inkomstklytor! Segregering! Ofinansierat!
Logiken är alltså att staten har fasta utgifter som täcks av skatteintäkterna. Om dessa minskar blir det underskott i kassan. Men har herrarna Nuder och Persson tänkt på vad deras skattehöjningar åsamkar i gemene mans hushållskassa? Jag har också fasta utgifter som hjälpligt täcks av min intäkt, men när statsminister Godis Påsen vill ha mer blir det hål i min kassa.
Därför säger jag nej till ofinansierade skattehöjningar.
...denna: Hur försvarar socialdemokraterna alla sina ofinansierade skattehöjningar? Ni vet hur det brukade låta på vänsterkanten när salig (i partipolitiken) Bosse Lundgren argumenterade för rejäla skattesänkingar.
Oansvarigt! Inflation! Inkomstklytor! Segregering! Ofinansierat!
Logiken är alltså att staten har fasta utgifter som täcks av skatteintäkterna. Om dessa minskar blir det underskott i kassan. Men har herrarna Nuder och Persson tänkt på vad deras skattehöjningar åsamkar i gemene mans hushållskassa? Jag har också fasta utgifter som hjälpligt täcks av min intäkt, men när statsminister Godis Påsen vill ha mer blir det hål i min kassa.
Därför säger jag nej till ofinansierade skattehöjningar.
torsdag, mars 23, 2006
Feministiskt vänsterinitiativ
Nu har fi filosoferat ut nå't nytt: en statlig utredning som ska värdera alla löner i Sverige utifrån ett könsperspektiv. Målet är en statlig reglering av lönenivåerna mellan män och kvinnor. Denna kommitté ska t.ex. jämföra (den manlige) verkstadsmekanikern med (det kvinnliga) vårdbiträdet och utradera lönediskriminering baserat på kön.
Hur Gudrun lönesätter sin egen hemhjälp bryr jag mig inte om men att staten ska bestämma hur p-r-i-v-a-t-a företagare ska avlöna sina anställda är helt barockt. Det finns något som heter mitt och ditt. Om jag är så korkad att jag ger högre lön till en grease-monkey än till en högskoleutbildad lågstadiefröken så är det faktiskt mitt problem.
Problemet med skev lönesättning beror antagligen i huvudsak på att vårt samhälle värderar prylar högre än människor. Och orsaken til det finner du i den tankebyggnad som kallas historisk materialism. Den som tjänar mest är värd mest. Enda sättet att öka människovärdet i FI:s världsbild är genom löneökning.
Nej, det är högern som företräder respekt för människan och jämställdhet. I min världsbild är inte lön en värdemätare på människan. Människans värde är helt oberoende av yttre faktorer. Det är ett inneboende värde givet av hennes(!) Skapare. Lön är endast marknadspriset på arbete. Arbete med hög efterfrågan och litet utbud belönas högre än motsatsen. Alla försök att kringgå detta genom olika former av lönegarantier (för kön, utbildningsnivå etc) snedvrider marknaden och låser folk i arbetslöshet och stagnation.
Och vad gäller vårdbiträdenas löner kommer de öka i takt med att kristna värderingar stärks. Då kommer vi vara villiga att betala mer för våra gamla. Men i ett samhälle där Schymans död-åt-familjen-politik dominerar finns det ingen anledning att ge påökt till de som vårdar just familjen.
Hur Gudrun lönesätter sin egen hemhjälp bryr jag mig inte om men att staten ska bestämma hur p-r-i-v-a-t-a företagare ska avlöna sina anställda är helt barockt. Det finns något som heter mitt och ditt. Om jag är så korkad att jag ger högre lön till en grease-monkey än till en högskoleutbildad lågstadiefröken så är det faktiskt mitt problem.
Problemet med skev lönesättning beror antagligen i huvudsak på att vårt samhälle värderar prylar högre än människor. Och orsaken til det finner du i den tankebyggnad som kallas historisk materialism. Den som tjänar mest är värd mest. Enda sättet att öka människovärdet i FI:s världsbild är genom löneökning.
Nej, det är högern som företräder respekt för människan och jämställdhet. I min världsbild är inte lön en värdemätare på människan. Människans värde är helt oberoende av yttre faktorer. Det är ett inneboende värde givet av hennes(!) Skapare. Lön är endast marknadspriset på arbete. Arbete med hög efterfrågan och litet utbud belönas högre än motsatsen. Alla försök att kringgå detta genom olika former av lönegarantier (för kön, utbildningsnivå etc) snedvrider marknaden och låser folk i arbetslöshet och stagnation.
Och vad gäller vårdbiträdenas löner kommer de öka i takt med att kristna värderingar stärks. Då kommer vi vara villiga att betala mer för våra gamla. Men i ett samhälle där Schymans död-åt-familjen-politik dominerar finns det ingen anledning att ge påökt till de som vårdar just familjen.
tisdag, mars 21, 2006
måndag, mars 20, 2006
KD-dokun igen
Syskonskap har en annan syn på SvT-dokumentären. Och upprörda tankar om moderaternas omsvängningar finner du hos Henrik Alexandersson.
KD-dokun
Det gick en dokumentär på statstelevisionen ikväll. Programmet hette Bögfaktorn och handlade om Kristdemokraterna. Utgångspunkten var spänningen mellan troende och icke-troende inom partiet och innehöll de sedvanliga inslagen med bedjande och lovsjungande kristna. Lite lagom konstigt och världsfrånvänt.
Men ändå var det inte så illa klippt som jag, med flera, i förväg befarade. Tvärtom gav det nog tyvärr en ganska riktig bild av utvecklingen inom kd - och det övriga politiskt korrekta Sverige.
Hägglund kunde inte nog betona att Gud och bibeln måste skiljas från politiken. Jag hoppas att han bara är naiv. Fel har han dock och detta i synnerhet eftersom övriga partier blandar tro och politik dagligen. Ateism och relativism är precis lika mycket en tro som så kallad fundamentalism.
Men det riktigt oroväckande, och som de nya kristdemokraterna f.ö. har gemensamt med de nya moderaterna, är inställningen att partiet måste breddas för att vinna fler väljare. Jag kan förstå inställningen utifrån ett maktpolitiskt resonemang men inte utifrån ett ideologiskt.
Om jag har en åsikt är min politiska uppgift att söka med argument övertyga så många som möjligt om att min ståndpunkt är förnuftig. Lyckas jag får jag många röster. Misslyckas jag får jag färre - med gränsvärdet 1 röst - min egen. Men utgångspunkten idag tycks för det mesta vara att först undersöka vad som är majoritetens åsikt och därefter anamma denna som sin egen. Allt för makten.
Konsekvensen av en sådan hållning är dock att dagens riksdagsrepresentation snarast borde avskaffas och ersättas med ett obundet slumpmässigt urval av befolkningen. Då skulle vi få en närmast exakt överensstämmelse mellan riksdag och befolkning, i åsikter, kunskap och förmåga. Demokrati in absurdum.
(F.ö. undrar jag varför Sören alltid säger kd men aldrig fp, m, mp, c, v eller s.)
Men ändå var det inte så illa klippt som jag, med flera, i förväg befarade. Tvärtom gav det nog tyvärr en ganska riktig bild av utvecklingen inom kd - och det övriga politiskt korrekta Sverige.
Hägglund kunde inte nog betona att Gud och bibeln måste skiljas från politiken. Jag hoppas att han bara är naiv. Fel har han dock och detta i synnerhet eftersom övriga partier blandar tro och politik dagligen. Ateism och relativism är precis lika mycket en tro som så kallad fundamentalism.
Men det riktigt oroväckande, och som de nya kristdemokraterna f.ö. har gemensamt med de nya moderaterna, är inställningen att partiet måste breddas för att vinna fler väljare. Jag kan förstå inställningen utifrån ett maktpolitiskt resonemang men inte utifrån ett ideologiskt.
Om jag har en åsikt är min politiska uppgift att söka med argument övertyga så många som möjligt om att min ståndpunkt är förnuftig. Lyckas jag får jag många röster. Misslyckas jag får jag färre - med gränsvärdet 1 röst - min egen. Men utgångspunkten idag tycks för det mesta vara att först undersöka vad som är majoritetens åsikt och därefter anamma denna som sin egen. Allt för makten.
Konsekvensen av en sådan hållning är dock att dagens riksdagsrepresentation snarast borde avskaffas och ersättas med ett obundet slumpmässigt urval av befolkningen. Då skulle vi få en närmast exakt överensstämmelse mellan riksdag och befolkning, i åsikter, kunskap och förmåga. Demokrati in absurdum.
(F.ö. undrar jag varför Sören alltid säger kd men aldrig fp, m, mp, c, v eller s.)
fredag, mars 10, 2006
4 bugg och en coca cola till folket
Jag är skeptisk mot allt som heter nå't med folk.
Folkets hus. Folkrepublik. Svenska folket tycker! Folklig. Ett folkligt krav. Folkhem. Det gröna(!) folkhemmet. Folkrörelse. Och sist men inte minst Folkpartiet Liberalerna. Snacka om motsägelsefullt namn förresten.
Eller kanske vilseledande är mer korrekt. Se t.ex. här.
Folkets hus. Folkrepublik. Svenska folket tycker! Folklig. Ett folkligt krav. Folkhem. Det gröna(!) folkhemmet. Folkrörelse. Och sist men inte minst Folkpartiet Liberalerna. Snacka om motsägelsefullt namn förresten.
Eller kanske vilseledande är mer korrekt. Se t.ex. här.
fredag, mars 03, 2006
Varför kristen?
Varför ska en människa bli en kristen?
Ett vanligt svar är detta: Du bör bli en kristen helt enkelt för att det är sant. Gud har skapat världen. Det finns en evighet. Du är moraliskt ansvarig för dina handlingar inför din Skapare och du behöver en frälsare. Och frälsarens namn är Jesus.
Och visst är detta sant men det är inte skälet till att bli en kristen. Kanske du också har blivit "evangeliserad" med sådana argument. Det uppenbara försvaret är givetvis ett rop på bevis. Om det är sant, varför kan inte Gud skriva ett budskap på väggen? Om det är sant, varför kan inte Jesus visa sig för mig?
Och visst skulle Gud kunna ge dig bevis men det är inte det Han är ute efter. Gud har inget behov av att du ska erkänna att Han har rätt. Han har inte dåligt självförtroende. Jesus är inte ute efter bekräftelse.
Att bli en kristen handlar om att välja ett vänskapsförhållande med Jesus. Alla som mötte Jesus på Bibelns tid blev inte Hans vänner. Det var inte alla som tyckte om Honom. Därför om du inte tycker om Jesus och det Han står för kommer du heller inte att bli en kristen. Men när du möter Jesus och lär känna Honom kommer antagligen också du, som så många andra före dig, att smälta och med glädje lämna dina nät och vandra vidare med Honom.
Att vandra genom livet med Jesus är fantastiskt. Jesus har vunnit över döden. När du håller hans hand är du trygg och fri i dåtid, nutid och framtid.
Kanske den allra största erfarenheten är denna: Jesus är den store Förlåtaren. Han har makt och rätt att förlåta dig och Han ger sin förlåtelse villigt. Bibeln säger att Gud är trofast och rättfärdig så att Han förlåter dig alla dina synder. Du behöver inte bättra dig först, bevisa att du har förändrats eller ta dig i kragen. När du ber Jesus om förlåtelse - för vad det än är du har gjort i ditt liv - så förlåter Han dig. Tro det och gör det nu - från det ögonblicket är allt det gamla borta och kastat i glömskans hav.
Ett vanligt svar är detta: Du bör bli en kristen helt enkelt för att det är sant. Gud har skapat världen. Det finns en evighet. Du är moraliskt ansvarig för dina handlingar inför din Skapare och du behöver en frälsare. Och frälsarens namn är Jesus.
Och visst är detta sant men det är inte skälet till att bli en kristen. Kanske du också har blivit "evangeliserad" med sådana argument. Det uppenbara försvaret är givetvis ett rop på bevis. Om det är sant, varför kan inte Gud skriva ett budskap på väggen? Om det är sant, varför kan inte Jesus visa sig för mig?
Och visst skulle Gud kunna ge dig bevis men det är inte det Han är ute efter. Gud har inget behov av att du ska erkänna att Han har rätt. Han har inte dåligt självförtroende. Jesus är inte ute efter bekräftelse.
Att bli en kristen handlar om att välja ett vänskapsförhållande med Jesus. Alla som mötte Jesus på Bibelns tid blev inte Hans vänner. Det var inte alla som tyckte om Honom. Därför om du inte tycker om Jesus och det Han står för kommer du heller inte att bli en kristen. Men när du möter Jesus och lär känna Honom kommer antagligen också du, som så många andra före dig, att smälta och med glädje lämna dina nät och vandra vidare med Honom.
Att vandra genom livet med Jesus är fantastiskt. Jesus har vunnit över döden. När du håller hans hand är du trygg och fri i dåtid, nutid och framtid.
Kanske den allra största erfarenheten är denna: Jesus är den store Förlåtaren. Han har makt och rätt att förlåta dig och Han ger sin förlåtelse villigt. Bibeln säger att Gud är trofast och rättfärdig så att Han förlåter dig alla dina synder. Du behöver inte bättra dig först, bevisa att du har förändrats eller ta dig i kragen. När du ber Jesus om förlåtelse - för vad det än är du har gjort i ditt liv - så förlåter Han dig. Tro det och gör det nu - från det ögonblicket är allt det gamla borta och kastat i glömskans hav.
torsdag, mars 02, 2006
Ingen är fullkomlig
Jag har idkat självcensur på den här bloggen. En av mina läsare ifrågasatte min tro efter att ha läst ett inlägg där jag nämnde att jag inte grät när Palme mördades. Med det menade jag dock endast just att jag inte blev ledsen. Jag kände inte Palme och jag tyckte inte om hans åsikter. Av det följer dock självfallet inte att jag tyckte det var bra att han mördades. Långt därifrån! Statsministrar ska avsättas vid val och på inget annat sätt.
Men jag ber om förlåtelse för att jag uttryckte mig plumpt och respektlöst.
Jag skrev också att socialdemokratin har varit en olycka för Sverige - och i synnerhet sedan Palmes tid. Det menar jag fortfarande. Högskattesamhälle. Castro- och Arafatkramande. Dagissamhälle. Abortindustri. Normlöshet. Trygghetsnarkomani. Neutralitet mellan rätt och fel. Maktfullkomlighet och svågerpolitik. Uppfattningen att politiskt valda ledare - och i synnerhet socialdemokrater - drivs av en högre moral än exempelvis företagsledare. Jättestat. Storebror. Förakt för människans fria vilja och rätt att välja. Ateistisk grundsyn.
Men jag tror också att ingen är fullkomlig. Ingen utom Jesus. I jämförelse med Honom kommer vi alla till korta. Rika och fattiga. Svarta och vita. Gamla och unga. Borgare och sossar. Libertarianer och kommunister. Kristna och muslimer. Kort sagt vi människor. Politik är inte räddningen. Religion är inte räddningen. Jesus är räddningen.
Att jag på min blogg ivrigt förespråkar en borgerlig regering är således inte för att jag ser några frälsande egenskaper hos Alliansen. Det gör jag inte. Men jag tror att gänget i tunnan kommer ge större utrymme för det civila samhället på statens bekostnad. Och det kommer gynna människan. Respekt för hennes fria vilja. Utrymme för sann pluralism i åsikter och värderingar. Ekonomiska möjligheter att följa hjärtat.
Men liberalism utan Gud är också en återvändsgränd. Som Jesaja sa: Vi gick alla vilse som får. Var och en gick sin egen väg...
Men jag ber om förlåtelse för att jag uttryckte mig plumpt och respektlöst.
Jag skrev också att socialdemokratin har varit en olycka för Sverige - och i synnerhet sedan Palmes tid. Det menar jag fortfarande. Högskattesamhälle. Castro- och Arafatkramande. Dagissamhälle. Abortindustri. Normlöshet. Trygghetsnarkomani. Neutralitet mellan rätt och fel. Maktfullkomlighet och svågerpolitik. Uppfattningen att politiskt valda ledare - och i synnerhet socialdemokrater - drivs av en högre moral än exempelvis företagsledare. Jättestat. Storebror. Förakt för människans fria vilja och rätt att välja. Ateistisk grundsyn.
Men jag tror också att ingen är fullkomlig. Ingen utom Jesus. I jämförelse med Honom kommer vi alla till korta. Rika och fattiga. Svarta och vita. Gamla och unga. Borgare och sossar. Libertarianer och kommunister. Kristna och muslimer. Kort sagt vi människor. Politik är inte räddningen. Religion är inte räddningen. Jesus är räddningen.
Att jag på min blogg ivrigt förespråkar en borgerlig regering är således inte för att jag ser några frälsande egenskaper hos Alliansen. Det gör jag inte. Men jag tror att gänget i tunnan kommer ge större utrymme för det civila samhället på statens bekostnad. Och det kommer gynna människan. Respekt för hennes fria vilja. Utrymme för sann pluralism i åsikter och värderingar. Ekonomiska möjligheter att följa hjärtat.
Men liberalism utan Gud är också en återvändsgränd. Som Jesaja sa: Vi gick alla vilse som får. Var och en gick sin egen väg...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)