Libertarianska argument mot abort

I dagarna har abort debatterats häftigt. Häggis är i partiinternt blåsväder och det med rätta. Att hålla åsikten att abort är utsläckande av mänskligt liv och samtidigt stödja - och till och med utöka - den fria aborträtten kan med fog sägas vara en omoralisk ståndpunkt.

I detta sammanhang har bl.a. Sten-Gunnar Hedin och Anders Arborelius på ett föredömligt sätt använt sin yttrandefrihet. Tyvärr får de inte ens stöd av sådana som borde vara bland de främsta pro-life-förspråkarna i Sverige, nämligen bloggosfärens klassiska liberaler och libertarianer. Låt därför mig här fylla luckan och ge liberala argument för livet.*

Klassisk liberalism försvarar rätten till liv och, omvänt, skyldigheten att inte skada andra människor. Men enligt abortförespråkare gäller denna rättighet endast "personer". Denna ståndpunkt är dock inte speciellt libertariansk. Tvärtom! Ty denna hållning kräver att någon (läs: staten!) definierar vem som är en person och vem som inte är det. Sådan makt bör aldrig staten ha. Ty tänk om staten bortdefinierar dig... Klassisk liberalism hävdar istället att den mänskliga rätten till liv gäller före och oberoende av politiska beslut.

En människa blir till vid befruktningen. Därefter sker endast en växt och utveckling. Vi kan inte överlåta till staten att definiera när denna människa - på en tidsaxel - blir en skyddsvärd person. Hennes "unalienable Rights" tillhör henne av naturen. Det är den enda rimliga libertarianska hållningen.

Libertarianism hävdar också rätten att inte bli förslavad, d.v.s. bli någon annans tjänare mot sin vilja. Som människor är vi inte skyldiga andra något, t.ex. att försvara fosterlandet via värnplikten. Inte ens mänskliga behov innebär en skyldighet i sig själva. All välgörenhet måste vara frivillig, jfr. t.ex. Ayn Rands klassiker "Atlas Shrugged".

Den enda ursprungliga, naturgivna, skyldigheten är att inte skada andra.

Men denna vår rätt till själviskhet gäller inte gentemot våra egna barn eftersom libertarianismen också säger att vi bär ansvar för våra handlingars konsekvenser. Detta gäller i synnerhet om den drabbade tredje parten inte har någon möjlighet att undkomma. Därför har t.ex. föräldrar ett ansvar för att uppfylla sina barns behov trots att dessa behov inskränker föräldrarnas rätt till frihet.

Det ofödda barnet är en drabbad tredje part.** Det är för det första inte ansvarigt för graviditeten. Det är mammans och pappans ansvar (vid våldtäkt endast pappans). För det andra kan heller inte det ofödda barnet anklagas för sitt behov av att stanna i magen i ca nio månader. Detta behov pådyvlas fostret när föräldrarna skapar det. Föräldrarna kan således inte gömma sig bakom sin rätt att inte bli någon annans tjänare.

När abortförespåkare hävdar att abort handlar om två rättigheter som står emot varandra gör de ett tankefel. De säger att barnets rätt till liv måste vägas mot mammans rätt till frihet. Så är det inte. Det finns möjligtvis en konflikt mellan behov men inte mellan rättigheter.

Saken handlar om barnets rättigheter kontra föräldrarnas skyldigheter.

Barnets rättigheter:
1) rätt till liv och 2) rätt till föräldraomsorg

vs

Föräldrarnas skyldigheter:
1) att inte skada barnet och 2) att ta hand om sin avkomma

När svenska libertarianer försvarar den fria aborten överger de libertarianismens grundläggande principer. Istället blir de hedonistiska utilitarister.

---

* Denna artikel vilar på de argument som Libertarians for Life framför på sin hemsida.
Se även följande Wikipedia-artikel för "Libertarian perspectives on abortion".

** Ett oönskat barn i magen kan utifrån ett marknadsperspektiv jämföras med miljöförstöring som ett företag har orsakat men som varken företaget eller dess kunder vill betala. Jfr. t.ex. Erin Brockovich. Och det är ingen lösning att skjuta av de som blivit sjuka av företagets miljöpåverkan. Lika lite som abort är en lösning på den oönskade graviditeten.

Gör något gott

Tro & Tänk uppmanar till heliga handlingar i fastetiden.

London update

Vi har varit på semester med Ryanair till London. Fast de flyger inte från Landvetter utan från Säve, aka "Gothenburg City Airport". Se även här och här och här och här och här.

Men med hjälp av änglar som knuffade på bilen hann vi ut på Hising Island i tid.



Här väntar vi på att Sound of Music ska börja.



Vi tittade också på herr Nilsson på Trafalgar Square, Hamleys leksaksaffär, vaktombytet vid palatset och Waterstone's bokaffär.

I bokaffären köpte jag God's Politics: Why the American Right Gets It Wrong and the Left Doesn't Get It. Mer om boken när jag har läst den.

Det var f.ö. runt tio grader varmt och grått.

Trosundervisning del 5

Detta blir den avslutande posten om trosundervisning. Se föregående delar här. Idag vill jag dela några tankar om en emerging :-) trosundervisning.

Trosundervisningens främsta inspirationskälla är Jesus i evangelierna. Den Jesus som är 100% närvarande och engagerad. Den Jesus som inte bara har medlidande utan också kraft att stilla stormen och bota alla sjuka.

Evangeliernas Jesus är radikal, gränsöverskridande, oberoende. Han är ekonomiskt fri men han samlar inte på hög. Dagens människor blir inte imponerad av ändamålsenliga lokaler. Vi behöver det enkla evangeliet.

Jag tror på en förening av Jesu undervisning om lärjungaskap och Paulus undervisning om den nya skapelsen. Nyckelbegreppet är "i Kristus". Vad innebär det att vara född på nytt? Vi behöver vidga vår förståelse av detta begrepp till att också innefatta efterföljelse och lärjungaskap. Att vara i Kristus handlar om att vara underordnad Jesus - följa Honom. Att göra vattentäta skott mellan din "position" och din "vandring" är olyckligt. Jag vill hellre leva med vissa paradoxala element än skruva ihop en egen konstruktion.

Framförallt måste vi förnya omvändelsebegreppet. Det är inte bara vår ande som blir frälst - med själens frälsning som ett frivilligt tillval. Omvändelsen börjar med vår vilja. Jag böjer mitt hjärta.

Trosväckelsen måste hålla fast vid sin radikalitet och helhjärtenhet. Det betyder emellertid inte att t.ex. all lovsång måste var högljudd. Men det betyder att allt måste vara helhjärtat. Jag vill absolut inte tillbaka till försagda bönestunder där tystnaden trycker och bön blir en uppvisning. Men sann tystnad, tystnad mättad av Gud, fokuserad tystnad, är en del av trosväckelsens framtid. Bevara oss för vain repetitions.

Jag vill också minska vårt fokus på marknadsprinciper och tillväxtstrategier. Dyra lokaler. Påkostad marknadsföring. Ett TV-program till varje predikant. Det är gamla metoder. Industrisamhället ersätter arbetskraft med maskiner men det är inte församlingens väg. Kristendomens alternativ i dagens samhälle är en familj, ett socialt sammanhang. Tillsammans med alla de heliga.

Tänk om vi började ge, verkligen ge, till de fattiga, till grannen, den nödställde. Tänk om kollektkorgen var öppen i båda ändar. Ge och få. Ingen i församlingen lider nöd. Vi betalar varandras räkningar. Vi tror på Gud som George Müller.

Vi ska inte bli "lagiska" men vi måste kasta bort vår rädsla för disciplin. Jag tror att tro förflyttar berg. Jesus är densamme idag som igår. Hans Namn är över alla andra namn. Men jag erkänner samtidigt att jag inte har denna tro. För att jag är en dålig kristen? Nej, men jag känner tyvärr inte Jesus tillräckligt. För att lära känna Honom allt bättre måste jag börja följa Honom. Det kräver disciplin och hjälpmedel. Både nattvardens nådemedel och vardagens bönetider.

Vi måste fortsätta hålla Guds Ord högt. Jag är vad Guds Ord säger att jag är. Jag har vad Guds Ord säger att jag har och jag kan göra vad Guds Ord säger jag kan göra. Vi ger Gud rätt. Kanske detta är själva kärnan i trosundervisningen? Vi ger Gud rätt. Vi underordnar oss Jesus. I valet mellan vårt eget förstånd och förtröstan på Honom väljer vi det sistnämnda. Och vi tror att Hans Ord är Hans vilja - men inte som en uppslagsbok utan som en uppenbarelse, ett personligt tilltal i en levande relation, tillsammans med Fadern, Sonen, den Helige Ande och alla de heliga.

Därför önskar Jesus bota dig

1. Jesus är densamme igår, idag och i evighet - och han botade alla sjuka igår.
2. Jesus bad oss be "ske din vilja såsom i himlen så och på jorden" - och i himlen finns ingen sjukdom.
3. Jesus har redan burit din sjukdom - det säger i alla fall Jesaja.
4. Jakob säger att om du är sjuk ska du be de äldste om förbön - och vi bör väl inte be om något som inte är Guds vilja?

Trosundervisning del 4

Nu är vi framme vid fjärde delen i min serie om trosundervisning. Läs gärna de andra delarna först.

Dagens tema berör inte trosundervisning per se utan handlar om den bredare karismatiska kultur som trosrörelsen är en del av. I diagrammet har jag kallat det karismatiska add-ons.

Det första liturgiska tillägget är holy laughter med syskon. Förstå mig rätt här. Skratt, gråt, falla i anden und so weiter är inga problem. Men sätt det inte i system. Den enkla sanningen är att det finns inget bibliskt stöd för en lära om detta. Det finns bibliska exempel på andliga reaktioner av utagerande slag (som kronprins Haakon skulle uttryckt det). Pingstdagens druckna lärjungar t.ex. Men vinden blåser dit den vill - inte dit predikanten vill.

I ena stunden förklarar mötesledaren att vi inte fokuserar på upplevelser, för att i nästa ögonblick ge order om att röja undan alla stolar och ställa en catcher bakom varje förbönssökande. Stackars oss karismatiker. Kraften är till för att göra under - inte underliga saker.

Men samtidigt får vi inte glömma att det är bättre att det kokar över än att det inte kokar alls. (Var det Lewi Pethrus som sa det?) Och personligen gillar jag möten som kokar - problemet är när det är köttsoppa i grytan.

En kusin till dessa upplevelser är groaning and travailing, ett slags tungotal av andra graden. Detta är jag inte främmande för om vi talar om innerlig bön, engagerad bön, ett passionerat rop till Gud. Gud är inte döv men Han är heller inte nervös! Bön med suck och rop är vanliga i bibeln. Exakt hur det lät vet vi emellertid inte.

Men om vi talar om krigstungor backar jag ut. Det bibliska stödet för att kriga i andevärlden är minimalt. Undervisningen om krigstungor - riktade ut i andevärlden - är kopplad till den troendes auktoritet. Det kan betyda att tala ut befallningar mot djävulen, d.v.s. kasta ner andefurstar, eller att ge andeledda instruktioner till änglarna i tungor. Istället för att Gud ger sina änglar befallning är det alltså de troende som (ledda av den Helige Ande) ger änglarna befallning.

Jag tror att Ordet är Andens svärd. Men det Ordet är evangeliet. Ordet om korset. Predikan av de goda nyheterna. Visst ska vi kasta ut demoner, men föra krig mot andefursten över Javan... tveksamt. Jag vet inte hur den Helige Ande leder dig att be men jag tror inte att det är sunt att bygga en lära på sina erfarenheter.

Andra delar i karismatiskkristen undervisning som jag menar har svagt bibliskt stöd är t.ex. "uppryckandet", "tiondet bara till den lokala församlingen" och att "en församling måste bygga på en vision".

Jag tror inte på en vredesdom över Guds barn. Jag tror på givande av förstlingsfrukten. Jag tror att visioner är viktigt. Men var står det att tiondet tillhör din lokala församling? Var står det att församlingen ska ryckas upp före den sjuåriga vedermödan? Var står det att en apostolisk pastors vision ska leda församlingens arbete?

Jag tror visst att en apostolisk modell kan ge goda resultat. Saker blir gjorda. Mindre tjafs helt enkelt. Jag tror att Gud kallar ledare. Jag tror inte på demokrati in absurdum. Men det bibliska stödet för att alla församlingar måste ha en vision i tre punkter på en tavla i foajén är tunt. Och vi bör rannsaka oss själva i vilken utsträckning dagens församlingsmodeller bara är en kopia av affärsvärlden. Precis som frikyrkans folkrörelsemodeller var en spegelbild av arbetarrörelsens. Vi tänker som vår omgivning - och det är inte nödvändigtvis fel. Problemet är att vi alltid prompt måste bygga ett så kallat bibliskt försvar för just vår kulturella modell.

Samma sak gäller tiondet till den lokala församlingen. Det är ofta en bra princip - medlemmarna tar gemensamt ansvar för sina gemensamma åtaganden. Men det bibliska försvaret för tionde bör ske med argument som handlar om just ömsesidigt ansvarstagande. Men istället bygger vi upp en lära som säger att du måste ge tionde till din kyrka eftersom tiondet kom före lagen och eftersom Malakis förrådshus är församlingen. Det håller inte.

I morgon tänker jag dela mina tankar om framtiden.

Hopp för Bildt

Jag har tidigare kritiserat utrikesminister Carl Bildts hållning i diverse frågor (läs: mellanöstern). Och det är jag rädd att jag måste göra igen. Men idag blev han kritiserad av broderskapsrörelsen vilket måste betyda att Bildt inte kan vara helt fel ute.

Eller för att travestera Jane Austen's mr Darcy: "I may say the [press release] had quite the opposite effect to the one [they] intended. It taught me to hope as I had scarcely ever allowed myself to hope before."

Trosundervisning del 3

Detta är tredje delen i min serie om trosundervisning. Här finner du del 1 och del 2.

Idag tänker jag nämna de aspekter av trosundervisningen som jag är tveksam till. (Jfr. det nedre vänstra hörnet på mitt diagram.) Det handlar om falsk auktoritet och det handlar om pengar. Säg pengar!

Jag tror på auktoriteten i namnet Jesus. Men undervisningen om den troendes auktoritet har ibland frikopplats från Jesus. Man talar om "the God kind of faith" som i praktiken ofta är oberoende av Jesus. Den i vissa stycken pedagogiska uppdelningen i ande, själ och kropp i allmänhet och satsen "jag är en ande, har en själ och bor i en kropp" i synnerhet, leder vidare till en teknisk-teoretisk förståelse av den troendes identitet.

Hon är en ny skapelse med rätt att råda i skapelsen. Alla hennes ord har skapande kraft. Ord av fruktan leder till Jobs lidande. Ord av tro leder till framgång. Utifrån sin position i andevärlden kan hon befalla fram pengar, ja t.o.m. befalla änglar, tjänsteandar att hämta dollar till räkningarna.

Undervisningen kopplas alltså till den troendes auktoritet men också till försoningen: Jesus blev gjord fattig för att vi skulle bli rika genom hans fattigdom. Ställföreträdande fattigdom m.a.o. Vi snackar nu om en "triple cure". (Jag tror att en mycket sundare utgångspunkt i synen på ekonomi är förbundstanken - allt mitt är ditt. Det handlar om bordsgemenskap med Jesus.)

Men de värsta avigsidorna når vi när denna undervisning kopplas till en trossäd. Inte bara ge i förtröstan på att Gud kommer försörja dig, utan ge för att få. Givandet ses som en säd som ger avkastning, men analogin slutar inte där utan fortsätter med att tala om att så i god jord. Jag har t.ex. personligen hört att du inte ska ge till fattiga. Fattiga är nämligen inte god jord (jfr aktiemarknadens principer). Du ska istället ge till den som redan har. Och den bästa jord finner du i en tjänstegåva - och allra helst i hans Gulfstream Jet.

Avkastningen då? Ja, om inte annat så skickar tjänstegåvan en böneduk. Förbön mot betalning alltså. Kapitel och vers, tack.

Nu tror jag absolut att det finns ett mått av sanning i undervisningen om trossäd. Ta ett steg ut i det okända. Ge din sista hundralapp till missionen. Men gör ingen lära av det! Och framför allt håll det frikopplat från profittänkande.

Jag är heller inte anhängare av ett fattigdomsideal. Fattigdom är inte en välsignelse. Att leva enkelt har helt klart sina fördelar men att vara f-a-t-t-i-g är av ondo. Bara rika västerlänningar har råd att romantisera fattigdom. Precis som bara välbärgade intellektuella har råd att vara marxister.

Det finns andra saker i diagrammet som jag är tveksam till men de handlar mer om karismatik än om klassisk trosundervisning. Mer om detta imorgon.

Trosundervisning del 2

Detta är post nummer två om trosundervisning. Missade du gårdagens inledning hittar du den här. (Se även grafik. Idag reflekterar jag över de oranga boxarna.)

Sedan tidigt 80-tal har trosundervisningen berikat mitt liv. Personligen har jag alltid blivit välsignad. Aldrig känt mig påhoppad. Oftast blivit starkt uppmuntrad i mitt andliga liv. Jag säger därför amen från djupet av mitt hjärta till undervisningen om tro.

Men det jag säger amen till är främst vad jag personligen har uppfattat som trosundervisningens väsen, nämligen tron på en god Gud och tron på seger.

Budskapet vilar på Jesu försoning som i klassisk trosförkunnelse omfattar the double cure - rättfärdiggörelse och helande. Helande är alltså inte en godtycklig välsignelse utan vilar på att Jesus bar våra sjukdomar. Helande är inte ett medel utan ett mål. Jesus helade alla vare sig de tackade Honom eller ej.

Rättfärdiggörrelsen ger oss rätt att komma inför Fadern och be i Jesu namn. Men rättfärdiggörelsen beskrivs också ofta i termer av den nya skapelsen. Som nya skapelser är vi iklädda auktoritet att använda Jesu namn på samma sätt som Jesus själv gjorde. Tala till berget, stormen, febern, demoner.

Budskapet om tro och seger är motsatsen till ödestro. Det är en tro på en god Gud som gjort allt färdigt på korset och som nu gett sin församling befallning att inta landet. Du måste alltså be för att få. Tro för att ta emot. Tala för att segra. Det är en kamp, men det är en god kamp, en kamp som du vinner. Du behöver inte övertala Gud. Gud är för dig. Han har redan hjälpt dig. Men du behöver tillbringa tid i Ordet och i Guds närhet tills Hans verk på korset blir uppenbarat för dig - då kan du kasta berget i havet.

En annan huvudpunkt är undervisningen om blodsförbundet. Genom Jesus är den troende i förbund med Gud. Herren är en Förbundsgud. Han är din Frälsare, Läkare, Försörjare och Befriare. Utifrån detta kommer t.ex. undervisningen om ekonomisk frihet. Fattigdom är inte en biblisk välsignelse. Förbundet är också starkt kopplat till Bibelns roll i trosundervisningen. Guds löften är eviga. Vi kan satsa våra liv på att Ordet inte sviker. I förlängningen påverkar detta även synen på staten Israel och det judiska folket. Guds löften om landet gäller idag. (Här går dock åsikterna isär. I synnerhet de mer dispensationalistiskt lagda hävdar nog att eventuella löften till Israel inte är aktuella förrän efter det förmodade uppryckandet av församlingen.)

I morgon ska jag se på delar av trosundervisningen som jag är mer tveksam till. Stay tuned.

Trosundervisning del 1

Jag har knåpat ihop ett diagram som visar trosundervisningens beståndsdelar som jag har uppfattat dem genom ett kvarts sekel. (Klicka på bilden för att förstora. Hämta en pdf-fil här.) Det är alltså min personliga helhetsbild av trosundervisningen. Jag har tidvis gått på alla möten. Jag har läst allt från Kenyon/Hagin och framåt. De sista årens utveckling i Sverige/Norge finns inte med, men jag kommer indirekt beröra det i mina kommande inlägg.

De delar som är gröna i diagrammet kallar jag för vanlig karismatiskkristen undervisning. Men trosundervisningen har tillfört en delvis annan betoning och kanske framförallt en annan grund för undervisningen. Ett exempel är "tecken & under" som traditionellt ses som ett uttryck för nådegåvorna. Det säger trosundervisningen också men till detta kommer undervisningen om den troendes auktoritet. Lägg händerna på de sjuka - vare sig du har helandets gåva eller ej. Ett annat exempel är undervisningen om lovsång som inte bara ett uttryck för tacksamhet och beundran utan också som ett vapen - en proklamation, en trosbekännelse. Du kan själv tänka över vad som är trosundervisningens speciella bidrag till de övriga gröna boxarna.

De närmaste dagarna kommer jag ta upp de andra delarna i diagrammet. I morgon blir det trosundervisningens kärnområden (orange). Därefter blir temat framgångsteologins tveksamheter (rosa). Och så tar jag upp några särkarismatiska övningar (beige) för att avsluta med en blick framåt.

Och så en brasklapp. Detta blir inte djuplodande. Det blir mina subjektiva reflektioner runt de delar som intressar mig. Och så kanske det kan generera en del trafik till bloggen :-)

Där som barn jag lekt

Foto: Lars Lindhe, 7:e februari 2007

Så här ser mitt barndomshem i Laxå ut. Tyvärr har de nya ägarna kletat på panel utanpå de klassiska eternitplattorna som prydde kåken tidigare. (Mitt rum vid pilen.)


Åk gärna dit och titta: Lat: N 58º 59' 12.77", Long: E 14º 36' 46.69"

Människan som medel

"Vi har läst om dem och sett bilder men deras öde representerar en verklighet så förfärlig att vi helst vill blunda och glömma.

Jag tänker på gatubarn som mördas och plockas på organ. Ändå är det ett faktum att vi borde våga öppna ögonen ordentligt för organhandeln, och den infrastruktur den förutsätter ställer frågan om människovärde på sin spets, det vill säga frågan hur vi kan ­garantera att människovärde inte reduceras till den enskildas ekonomiska värde."

Merete Mazzarella, professor i nordisk litteratur vid Helsingfors universitet

Läs mer på Svd.se

Sketcher ur ett äktenskap

En freebie...

I höstas skrev jag tre korta sketcher om äktenskapets utmaningar. Jag och Irene spelade upp dem i kyrkan. Nu är det din tur att läsa dem. Du kan lasta ner en pdf här: manochfru.pdf

Tolkningsprincip

Är detta en sund princip för att tolka Gamla Testamentets lagar?

"Reglerna är borta - värderingarna är kvar."

(Forumleringen lånad av T, här.)