Osentimentala barn

Fem-och-ett-halvt-åringar är inte mycket sentimentala. Idag var det sista dagen i barnehagen innan skoläventyret så småningom tar vid. De senaste veckorna har jag målat upp tårdrypande avsked med alla kompisarna. Jag har talat med henne om hur livet består av olika kapitel och nu är ett kapitel slut. I morse kramade jag henne och sa med darr på stämman - Sköt om dig nu idag, älskling. Ha det riktigt skoj denna din sista dag i barnehagen...

Och i eftermiddags undrade jag förstås hur det hade gått.

-Gick det bra?
-Ja.
-Hur känns det då?
-Skönt.
-Men kommer du inte sakna barnehagen?
-Nej.

DSC00562.jpg

Har du som jag myriaders myriader digitala bilder på din hårddisk? Hela ditt liv är dokumenterat in i minsta detalj. Diskutrymmet är billigt och du sparar allt. Inte ett kort hamnar i papperskorgen. För var dag växer arkivet exponentiellt i väntan på att sorteringsandan ska falla över dig.

Och om du tillhör den lilla skara som faktiskt gör något med ditt digitala arkiv så blir det i bästa fall ett bildspel på datorn - kanske i form av Windows skärmsläckare med randomfunktion. Eller kanske kanske du rentav är så duktig att du laddar upp ett urval av dina bilder som du får hem på papper (och lägger i högar med gummisnodd runt). Eller kanske kanske kanske tillhör du den tappra kvarleva som beställer hem papperskopior och klistrar in dem i album.

Nåväl, ditt öde är inte okänt men låt mig visa dig en högre väg. Jag plockade hem FotoKnudsens fotoboksprogram och limmade (drag-n'-dropped, i.e.) in mina bilder i ett virtuellt album. Fast allra först photoshoppade jag bort de röda ögonen och gula tänderna. Sedan skickade jag upp alltihop - drygt 50 sidor - till FotoKnudsen och efter några veckor kom resultatet i brevlådan igår. En snygg inbunden kaffebordsbok att bläddra i.

Läsvärda kolumner

Expressen har tre bra krönikörer. Varför finns inga sådana journalister på Statens Television? Adaktusson och Siewert var ju bra på sin tid förstås.

Marie Söderqvist om svenska konstnärers bidragsberoende.
Linda Skugge om föräldraförsäkringen.
Ulf Nilsson om EU.

Och på Aftonbladet har de Hakelius som heller inte går av för hackor. (Pun intended)

Varför heter det förresten krönikörer i Expressen och kolumnister i Aftonbladet? DN:s LäsO ger denna distinktion: "En kolumnist skriver rakt, drivande och tydligt om viktiga frågor. En krönikör skriver om vad som hänt sedan sist inom sitt ämnesområde." Om det regnar i sommar kan du ju roa dig med att jämföra de båda tidningarna för att se om du kan urskilja ett sådant mönster.

Allsång på Skansen

Gå in på svt.se/allsang och kolla in familjens bidrag till Allsång på Skansens tittartävling. Det är två klipp: Tre prinsessor och Från en femårings hjärta.

Evas sommarkloster

CEL pratade om Evas sommarplåster varvid CEL den yngre något förvånad utbrast -Kloster? Pedagogiska pappa ser chansen till lärdom och frågar -Vad är ett kloster? -Där man sjunger och inte får barn.

Tänk att du finns

Tänk att du finns! Tänk på alla släktled bakåt i ditt stamträd. Om en enda av dina förfäder hade dött i förtid skulle du inte existera idag.

Hur många gånger har du, dina föräldrar eller dina far/morföräldrar varit en hårsmån från döden? Tänk på alla de änglar som har bevarat din familj till denna dag.

Tänk vilken närmast oändlig rad av tillfälligheter, sammanträffanden, impulser och ränksmiden som ligger bakom just din genuppsättning.

Tänk att din existens idag kunde ha omintetgjorts av en pojkspoling på 1100-talet, en soldat på 1700-talet, en barnmorska på 300-talet. En liten bakterie. Några virus. Ett fallande träd. Huvudvärk. En kapsejsad båt. En orealistisk hemgift. Ett annat val av någon någonstans någongång.

Gemensam berättelse

Scot McKnight skriver vackert och tankeväckande om äktenskapet. Varför är ett livslångt äktenskap eftersträvansvärt? För att bibeln säger så? Tja, det finns faktiskt andra svar och McKnight ger ett av dem: minnen. Läs hans personliga post här. (Och glöm inte att läsa kommentarerna som alltid ger andra infallsvinklar.)

När bibeln säger att de två ska bli ett kanske detta ett är deras gemensamma berättelse, deras historia. En skilsmässa innebär att ett eller flera kapitel rivs ut.

"Divorce makes you tear out pages of your life, sometimes chapters, long chapters, or many chapters. It messes up the story, the story that makes two people one. Kris and I have lived together, struggled together, and loved together for 33 years — plus the four or five of dating prior to our marriage — a memory in tact, with no chapters torn out, and with most chapters now written together … that’s a good argument for not divorcing."

"Two lives interwoven into one life. Divorce rips apart what has been woven together."

"Perhaps this is at the heart of the old argument: “and the two shall become one.” Is the “one” the story they have woven together? Is it the common story that declares the oneness? Is it more than that?"

Men om vår historia har stora hål? Då måste vi låta Guds nåd och tiden laga dem, öppna fönstret och släppa in ljuset, berätta om dem och låta dem bli en del av vår gemensamma historia. Livet är inte alltid en komedi men det är den enda berättelse vi har. Vi måste ta vara på den. Och kom ihåg att slutet inte är skrivet än!

(Jag kommer även osökt att tänka på vad som sjöngs på en bröllopsfest i Stockholm, påskafton 1967: "Rune Eva sammanveva.")

Expedit

Jag fick en reklamtröja häromdan, en blå janguillouskjorta med diskret logga på bröstfickan. Den bar jag på lördagens shoppingrunda men ooo vilket misstag. I mina medkunders ögon såg jag tydligen ut som en kille på lagret. De grep mig i armen och frågade -Ursäkta, var finner jag stolsdynor? -Ursäkta, hur mycket kostar den här?

Jag väntade bara att någon skulle knuffa undan min fru, gripa mig i armen och säga med indignerad röst -Ursäkta, men nu är det min tur att få hjälp. Jag har kölapp!

(Obs! Denna historia är marginellt förbättrad. Kalla det predikantbonus.)

Varför få nåt gratis när man kan köpa?

Häromveckan gjorde vi årets kap på en plantskola (Lunds gartneri). Vi köpte en jättefin blåbärsbuske. Tänk nu äger vi ett alldeles eget blåbärsris. Och priset var en baggis, bara 150 norska kronor.

Igår kunde jag dock inte motstå frestelsen att räkna bären. Jodå, i runda slängar 150 stycken hittade jag. Fast en del såg i ärlighetens namn lite skrumpna ut - frågan är om de någonsin kommer blåna. Hur som helst, om vädret vill så kan vi med lite tur se fram emot en riktigt fin dessert till hösten. 37 och ett halvt blåbär var för tämligen exakt en krona styck.

There's no such thing as a free lunch, huh? Allemansrätten kan slänga sig i väggen. Här betalar vi för oss.

To have a friend is to be a friend

Ikväll var det avslutning i barnehagen för "skolebarna", dvs de som ska börja ettan till hösten. The Graduating Class of 2007 som de amerikanska förskollärarna säger. Och vilken fantastisk avslutning de hade ordnat! (Foto: CEL)

Barnen med föräldrar bjöds på en fin middag i barnehagen. Deras fröken, Linda, började med att tacka Gud för alla familjerna runt bordet. Efter maten följde lite sånger och annat barnen lärt genom året. (Den stora vårkonserten ägde rum förra veckan.)

Assisterande fröken, Evelyn, läste upp ett vackert brev om barnen, vad de hade lärt och vad de betydde för henne. Därefter satte sig Linda vid ett bord med stearinljus, ett för varje barn och för egenskaper som kännetecknat året tillsammans. Ljus för kärlek, för hopp, för medlidande, för glädje. Så fick ett barn i taget komma fram, tända ett ljus och sedan stå bredvid sin fröken medan hon talade om för dem hur betydelsefulla de är. Hon hade skrivit ner barnens starka sidor, gåvor, positiva karaktärsdrag och talade in dessa ord av uppmuntran i barnens hjärtan. Jag är inte säker på att barnen förstod allt men frökens kärlek och tro gick inte att ta miste på.

Det var så fint gjort! Hon visade djup respekt för varje enskilt barn, varje individ och hon vågade sätta ord på det. Jag har sett dig. Jag älskar dig. Du kan nå stjärnorna.

Ett enda glas vatten betyder något för Jesus

Igår var vi på konsert med barn från Do Re Mis barnehage och Barratt-Dues barnorkester samt Mari Maurstad.

Intäkterna från konserten gick till ett fadderprojekt i Zululand i Sydafrika. När Maurstad informerade om projektet berättade hon att 'där nere är de väldigt kristna' och de hade bett till Gud om hjälp.
-Tänk vad förvånade de måste ha blivit att det var jag som var bönesvaret! fortsatte Maurstad, som tydligen hade svårt att se sig själv som "ett tecken från Gud" som hon uttryckte det.

Ganska festligt när icke bekännande kristna blir bönesvar. Kanske det är vägen till sekulära humanisters hjärtan? Inte löften om ett glassigt liv utan hopp om ett liv med mening. Ett liv där ett enda glas vatten betyder något för Jesus.

Läs Maris historia här.

Kom ihåg att ta pauser

Kom ihåg att ta pauser! sa Irene innan hon och barnen åkte iväg för att bada idag. Undertecknad skulle stanna hemma för att måla huset.

Kom ihåg att ta pauser. Ha! Efter tretton års äktenskap känner hon mig ännu inte. Skulle jag glömma att ta pauser? Pausernas okrönte kung. Mr Rastafari.

"Kom ihåg att börja" hade varit mera på sin plats. Först kaffe och bok. Och kanske rentutav en aldrig så liten skvätt bloggning. Soffan lockar förstås också alltid. Men förr eller senare står jag där med pensel och hink i hand. Fast då brukar typiskt nog mat-och-sov-klockan ringa för ett litet mellanmål. (Det blir förstås ingen lagad mat. Jag säger som Birger: "Int blir man hungrig när det int är några fruntimmer i huset.")

Men jag har en förmildrande egenskap. Jag är ganska seg och hade det inte varit för Tuneflugan skulle jag stått på stegen än. Kan dock avslöja att över halva husets vita väggar nu är färdigmålade.

3-0 står fast

Sveriges seger mot Danmark i EM-kavlet står fast. Det är väl OK eftersom Sverige antagligen skulle vunnit ändå (om än med mindre marginal).

Men jag undrar: om Danmark hade fått straffspark och en svensk sprungit in på banan skulle Sverige ändå tilldömts segern 3-0?

Nej, jag påstår: om Danmark hade fått straffspark och en svensk sprungit in på banan skulle Sverige ändå tilldömts segern 3-0.*

Straffet berodde ju på den bristande säkerheten på Parken och inget annat. Det hade dock varit ett ännu olyckligare slut.

---

*Kan någon hjälpa mig att analysera grammatiken i dessa båda meningar? Den första luktar väl konjunktiv.

Norsk-svenska översättningar

Jag läser barnböcker. Ofta och mycket.

I vårt rika bibliotek har vi det mesta av norsk och svensk barnlitteratur. Ja, kanske inte det mesta, men flera hyllmeter är det i alla fall.

Speciellt de norska böckerna är en utmaning eftersom jag översätter on-the-fly till svenska. Självklart kan jag läsa på norska men jag pratar bara svenska med mina barn. Om det inte sitter någon infödd grannunge och lyssnar förstås ty då måste jag läsa på norska - annars ser stackaren ut som ett spørsmålstegn. (Tiden när alla norrmän fattade svenska försvann med kabeltvs intåg. Nya dvdboxarna med Saltkråkan är dubbade. Fast på Zoé sjunger vi fortfarande svenska lovsånger från åttiotalet när andan faller på.)

En kategori böcker bereder mig dock viss huvudvärk, nämligen de som är svenska i original men där vi råkar besitta en norsk översättning. När jag översätter den norska texten tillbaka till svenska har jag nämligen brottstycken av originalet i bakhuvudet men den exakta formuleringen undflyr mig som regel. Irriterande.

Det största irritationsmomentet är emellertid egennamnen. Jag kan för mitt liv inte förstå varför somliga översättare översätter namn! Ibland är det förstås motiverat. Som att Pippi Långstrump blir Pippi Langstrømpe på norska. (Även om det väl borde heta Pippi Langstrømp. Astrid Lindgren kallade henne inte Långstrumpa, eller?)

Men varför i hela friden har översättaren valt att "översätta" Alfons till Albert? Och Madicken har blivit Marikken! Hallå!? Om Margareta kallades Madicken bör väl inte den nitiske översättaren ändra på det? Jo, för all del, "Madikken" skulle jag kunna gå med på - men inte Marikken.

Tro nu inte att det är bättre åt andra hållet. Egners "Kardemomme by" har på svenska blivit Kamomilla stad. Återigen varför? Om det ska ändras så välj "Kardemumma stad".

Tiden räcker inte till för att berätta om Bullerbyn-Bakkebygrenda, Mumin-Mummi, Kajsa Kavat-Kajsa Krabat, Lönneberga-Lønneberget...

Det sista exemplet synes kanske inte så farligt men det är ju egentligen helt uppåt väggarna. Om jag inte alldeles misstar mig så är namnet Lönneberga en gammal objektsform. Men översättaren tar rätten i egna händer och döper om platsen till Lønneberget. Och hur högt är det? Jag menar i all enkelhet att auktoriserade översättare borde ha lite språköra.

Nåväl, nu är det sent igen och jag måste sova. Om du inte tycker att min tirad varit av intresse kan du ju tänka dig hur mina barn har det.

6:e juni

Den 6:e juni 1967 omringade Israels försvarsmakt hela Jerusalem, tidigt i gryningen nästa dag intog fallskärmsjägarna den gamla staden med Västra muren. För att fira detta har Sveriges riksdag bestämt att denna dag ska vara en nationell helgdag och allmän flaggdag. Hela kungafamiljen medverkar i festligheterna på Skansen.

Mazel Tov!

Bror Spetz i himlen

Vår fantastiske pastor Bror Spetz från året på Södermalmskyrkans bibelskola har blivit befordrad till härligheten. Vi tackar Jesus för honom och önskar Guds välsignelse över hans familj och hans församling. Läs mer på Södermalms hemsida.

Irene och Anders

Besvikelse

Har du mött besvikelse någon gång? Jag gjorde det idag i ett barns ögon. Det var ett främmande barn som i folkvimlet ryckte mig i kavajen. -Pappa, sa hon, och tittade upp.

Jag läste besvikelse, skräck och en outtalad anklagelse i hennes stora runda blick. -Vem är du? Och vad gör du i min pappas kavaj?

Sedan gick hon som den rike ynglingen bedrövad bort.