Jag är lite ambivalent till språktest egentligen. Hela idéen med statliga riktningslinjer och språkråd är lite Stålverk-80. Bevara det obevarbara. Språket är inte statiskt och bör inte vara det. Låt språkets fria användare styra utvecklingen.
Här i Norge är det egentligen väldigt konstigt. Å ena sidan har du toppstyrning med procentsatser nynorsk på TV och diverse språkpoliser á la Hegge i Aftenposten. Se tidigare post.
Å andra sidan är Norge dialekternas förlovade land. Mitt på bästa sändningstid sitter kostymklädda människor och pratar bredare än den värsta värmlänning. Gör som i Sverige där vi kräver textning av skåningarna!
fredag, augusti 24, 2007
torsdag, augusti 23, 2007
Språktest
Jag har gjort Per Egil Hegges språktest i Aftenposten. Jag utmanar alla mina norska (och svenska) läsare att klå mig :-) Klicka på bilden så tror jag mitt resultat blir läsbart. Spoiler Warning! Vänta med att se mina svar tills du har gjort testet själv.
Här är testet!
Här är testet!
tisdag, augusti 21, 2007
Gaaah!
Jag har tålamod. Vänta är inga problem. I synnerhet inte som det är mig som alla måste vänta på.
Men det finns ett gränsområde i tålamodets land där det ständigt uppstår skärmytslingar. På ytan råder fred. I'm humming along. Men plötsligt utan förvarning blossar det upp för att lika plötsligt dö ut igen. Ett rop. Ett aj. En däng i väggen.
Det handlar om de små rörelsernas tålamod. Att trä en nål. Flytta en hackig mus i små små inkrement. Eller putta i minigolf. Då kommer mitt out-of-character utrop. En vild rörelse i frustration. Det är den allt för hårt uppdragna fjädern som på ett ögonblick rasar mot viloläget.
Gaaah!
Det är då jag river ned tapeten vars bubbla jag bekämpat i en halvtimme. Sen fortsätter jag.
Men det finns ett gränsområde i tålamodets land där det ständigt uppstår skärmytslingar. På ytan råder fred. I'm humming along. Men plötsligt utan förvarning blossar det upp för att lika plötsligt dö ut igen. Ett rop. Ett aj. En däng i väggen.
Det handlar om de små rörelsernas tålamod. Att trä en nål. Flytta en hackig mus i små små inkrement. Eller putta i minigolf. Då kommer mitt out-of-character utrop. En vild rörelse i frustration. Det är den allt för hårt uppdragna fjädern som på ett ögonblick rasar mot viloläget.
Gaaah!
Det är då jag river ned tapeten vars bubbla jag bekämpat i en halvtimme. Sen fortsätter jag.
måndag, augusti 20, 2007
Varför inte?
Ledarbloggen på SvD skriver om kristdemokraterna:
"[I] takt med att partiet blir mer och mer mainstream blir man i alltmer skriande behov av ha ett bra svar på väljarfrågan 'Varför ska jag rösta på just kd?'".
Det enkla svaret är väl det samma som för alla andra mainstreampartier, nämligen "Varför inte?".
Och så kan kampanjstrategerna övergå till att syssla med det de kan bäst - yta, paketering, smink och spin. På en fri marknad med likvärdiga produkter är det marknadsföringen som bestämmer utfallet.
Må bäste Rove vinna!
"[I] takt med att partiet blir mer och mer mainstream blir man i alltmer skriande behov av ha ett bra svar på väljarfrågan 'Varför ska jag rösta på just kd?'".
Det enkla svaret är väl det samma som för alla andra mainstreampartier, nämligen "Varför inte?".
Och så kan kampanjstrategerna övergå till att syssla med det de kan bäst - yta, paketering, smink och spin. På en fri marknad med likvärdiga produkter är det marknadsföringen som bestämmer utfallet.
Må bäste Rove vinna!
torsdag, augusti 16, 2007
Jag går igång
Otroligt, vilken känsla! Det känns som att ute vill säga nåt till inne. Jag tänker funktion. Jag tänker form och jag tänker färg. Visst blir de' bra?!
onsdag, augusti 15, 2007
Kristen TV
Vi har fått digitaltv med God Channel i paketet. Och det är ju kul, typ. Fast jag har lite svårt för kristen TV (även om det delvis är frågan om it's not you it's me).
En sak är själva formatet. Varje predikant/ministry med självaktning har sin egen halvtimme, med sin egen lilla mötessnutt, sin egen lilla förbönssnutt, sin egen lilla reklamsnutt för senaste bandserien och sist men inte minst sin egen lilla booklet som du kan få gratis hemskickad om du ringer deras UK offices.
Jag undrar var kreativiteten har tagit vägen. Jag undrar också om detta är det bästa sättet att utnyttja tekniken. Samma programidé med samma innehåll - bara olika programledare.*
De program som använder sig av en riktig studio med ett talkshowformat är dock bättre än rena möten. En gudstjänst handlar om deltagande och ett möte mellan människor och mellan människor och Gud. Det ägnar sig sällan för passivt begapande. Predikan, kör, solister och vittnesbörd är väl OK - men bespara mig oklippta eftermöten. Det blir lite för mycket Big Brother.
Vill du se en tvgudstjänst så försök att vara så aktiv som möjligt. Sätt dig ner. Stäng av telefonen. Se hela programmet.
Vilket för mig in på kärnan i min tveksamhet…
Det värsta med kristen TV är dess oheliga allians med vår zappkultur. Entertain me! Där sitter vi soffpotatisar framför TVn med fjärrkontrollen i ena handen och bibeln i den andra och zappar runt mellan mirakler på en Benny Hinn-kampanj, ett Seinfeldavsnitt, tillbaks till lite Hillsong och så Aktuellt - som var tråkigt för det hade inte hänt något (läs: inga stora kittlande katastrofer). Nej, vad säger ni, ska vi ta och titta på en rulle istället? Vad ska vi ta - "Notting Hill" eller "The Passion"?
* Den norske pastorn Egil Svartdahl sa nyligen apropå kristen TV: "Vi bryter inte vår isolation genom att göra TV - vi demonstrerar den."
En sak är själva formatet. Varje predikant/ministry med självaktning har sin egen halvtimme, med sin egen lilla mötessnutt, sin egen lilla förbönssnutt, sin egen lilla reklamsnutt för senaste bandserien och sist men inte minst sin egen lilla booklet som du kan få gratis hemskickad om du ringer deras UK offices.
Jag undrar var kreativiteten har tagit vägen. Jag undrar också om detta är det bästa sättet att utnyttja tekniken. Samma programidé med samma innehåll - bara olika programledare.*
De program som använder sig av en riktig studio med ett talkshowformat är dock bättre än rena möten. En gudstjänst handlar om deltagande och ett möte mellan människor och mellan människor och Gud. Det ägnar sig sällan för passivt begapande. Predikan, kör, solister och vittnesbörd är väl OK - men bespara mig oklippta eftermöten. Det blir lite för mycket Big Brother.
Vill du se en tvgudstjänst så försök att vara så aktiv som möjligt. Sätt dig ner. Stäng av telefonen. Se hela programmet.
Vilket för mig in på kärnan i min tveksamhet…
Det värsta med kristen TV är dess oheliga allians med vår zappkultur. Entertain me! Där sitter vi soffpotatisar framför TVn med fjärrkontrollen i ena handen och bibeln i den andra och zappar runt mellan mirakler på en Benny Hinn-kampanj, ett Seinfeldavsnitt, tillbaks till lite Hillsong och så Aktuellt - som var tråkigt för det hade inte hänt något (läs: inga stora kittlande katastrofer). Nej, vad säger ni, ska vi ta och titta på en rulle istället? Vad ska vi ta - "Notting Hill" eller "The Passion"?
* Den norske pastorn Egil Svartdahl sa nyligen apropå kristen TV: "Vi bryter inte vår isolation genom att göra TV - vi demonstrerar den."
söndag, augusti 12, 2007
Norska genitiv
Min fru äger en fenomenal förmåga att känna igen människor. Överallt dessutom. Var vi än är dyker det upp personer som hon känner på endera viset. Själv känner jag knappt (igen) någon.*
Inte ens i min barndoms småstad kände jag igen folk. Visserligen berodde det delvis på att jag fick glasögon alldeles försent så alla utanför en radie av tre meter "såg ut som träd".
Hon är dessutom fenomenal på att placera in alla dessa, för mig fullkomligt främmande, personerna i relation till varandra. Vem som är gift, syskon, syssling, arbetskamrat, elev... Riktigt bekymmersamt blir det dock först när hon delger mig denna information och förväntar att jag ska komma ihåg det. Det är tyvärr omöjligt. Och du ska inte tro att jag inte försöker. Jag lägger pannan i djupa veck och fokuserar medan hon redogör för bekantskapskretsens egen "Who's Who". Men det är som att minnas decimaler i pi. En oändlig rad av ansiktslösa siffror.
Dessutom gör min totala oförmåga att känna igen och placera folk att hon tvingas ta till mycket långa kedjor av relationer innan hon kommer fram till någon som jag hjälpligt vet vem det är. Vi talar om fyra, fem led av okända människor i komplicerade relationer innan vi når någon som jag känner till.
Men jag har en ursäkt! - de norska genitiven. Ty dessa gör även enkla relationer oerhört komplicerade. Senast idag mottog jag följande information:
"Mann hennes er broren til kona til Rolf."
Vi kan lika gärna koppla bort buren på en gång. Det tar mig minst trettio sekunder att analysera den typen konstruktion och då, mina vänner, har tåget redan gått. Varför kan inte norrmän uttrycka sig lite enklare, åtminstone när de umgås med invandrare:
"Hennes man är Rolfs svåger."
Jag är dock ganska bra på att se meningslösa likheter mellan mina medmänniskor och diverse kändisar. Han ser ut som Dustin Hoffman, eller hon ser ut som Supersnälla Silversara.
Inte ens i min barndoms småstad kände jag igen folk. Visserligen berodde det delvis på att jag fick glasögon alldeles försent så alla utanför en radie av tre meter "såg ut som träd".
Hon är dessutom fenomenal på att placera in alla dessa, för mig fullkomligt främmande, personerna i relation till varandra. Vem som är gift, syskon, syssling, arbetskamrat, elev... Riktigt bekymmersamt blir det dock först när hon delger mig denna information och förväntar att jag ska komma ihåg det. Det är tyvärr omöjligt. Och du ska inte tro att jag inte försöker. Jag lägger pannan i djupa veck och fokuserar medan hon redogör för bekantskapskretsens egen "Who's Who". Men det är som att minnas decimaler i pi. En oändlig rad av ansiktslösa siffror.
Dessutom gör min totala oförmåga att känna igen och placera folk att hon tvingas ta till mycket långa kedjor av relationer innan hon kommer fram till någon som jag hjälpligt vet vem det är. Vi talar om fyra, fem led av okända människor i komplicerade relationer innan vi når någon som jag känner till.
Men jag har en ursäkt! - de norska genitiven. Ty dessa gör även enkla relationer oerhört komplicerade. Senast idag mottog jag följande information:
"Mann hennes er broren til kona til Rolf."
Vi kan lika gärna koppla bort buren på en gång. Det tar mig minst trettio sekunder att analysera den typen konstruktion och då, mina vänner, har tåget redan gått. Varför kan inte norrmän uttrycka sig lite enklare, åtminstone när de umgås med invandrare:
"Hennes man är Rolfs svåger."
Jag är dock ganska bra på att se meningslösa likheter mellan mina medmänniskor och diverse kändisar. Han ser ut som Dustin Hoffman, eller hon ser ut som Supersnälla Silversara.
fredag, augusti 10, 2007
Presidentvalet 2008
Nu börjar det amerikanska presidentvalet närma sig. Vem är bäst - Clinton, Obama, Giuliani, McCain, Thompson eller Romney? Mitt svar är republikanernas outsider, Ron Paul. I mina ögon den i särklass mest trovärdiga kandidaten med statsmannaegenskaper.
onsdag, augusti 08, 2007
En liten läxa
Dagens hemuppgift från vår lärare, Jesus, står i Mt 9.
Gå och lär er vad detta ord betyder: "Jag vill se barmhärtighet, inte offer."
Gå och lär er vad detta ord betyder: "Jag vill se barmhärtighet, inte offer."
tisdag, augusti 07, 2007
Har jag missat något
I mer än tio år har jag undrat men ljuset har fortfarande inte kommit. Saken gäller världens konstigaste predikantutsaga. Det hela inträffade på ett möte i Oslo i början av 90-talet. Den utsocknes predikanten fick jobba hårt med sin skandinaviska publik. Don't look at me with that Norwegian look on your face, sa han. Men vad skulle vi göra. Jag har i alla fall svårt att dela ut amen in blanco.
Men till slut kom det - predikans höjdpunkt. The revelation. Efter mycket om och men i högsommarvärmen. Håll i er.
Så vitt jag minns använde han resten av predikan till att förklara uttrycket med hjälp av upprepning och röststyrka. Dessa pedagogens två sista skansar inför barbarernas ovilja att förstå.
Jag grubblar fortfarande över vad karln menade. Det känns som om jag missat något. Någon av mina läsare som kan förklara?
Men till slut kom det - predikans höjdpunkt. The revelation. Efter mycket om och men i högsommarvärmen. Håll i er.
-Aaall truuuthSpridda amen hörs i lokalen.
-All sannhet
-I said aaaaall truuuth
-Jeg sa, aaaall sannhet.
-Listen to me…
-Hør på meg…
-Aaaall truth is… parallel
-Aaaall sannhet er parallell
-I don't think you heard meNågot flera amen. En tveksam applåd från ena hörnet.
-Jeg tror ikke dere hørte meg
-Aaaall truuuth, aaaall truth my friends, aaall truuth is paaraallel.
-All sannhet, mine venner, er parallell.
Så vitt jag minns använde han resten av predikan till att förklara uttrycket med hjälp av upprepning och röststyrka. Dessa pedagogens två sista skansar inför barbarernas ovilja att förstå.
Jag grubblar fortfarande över vad karln menade. Det känns som om jag missat något. Någon av mina läsare som kan förklara?
måndag, augusti 06, 2007
Äntligen sol!
Första dagen efter semestern kom solen. Men jag klagar inte för jag har fått en ny mobil med bloggerfunktion :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)