I SvD läser jag om en kommunalt finansierad utställning i Alingsås. Kristdemokraterna vill tydligen stoppa den, mörkermän som de är och snudd på nazister (ja, jag är ironisk).
Men kristdemokraternas motstånd beror inte på utställningen i sig utan på den kommunala finansieringen. Det handlar inte om censur utan om skattepengar. Alingsåsarnas pengar. Och hade min mormor och morfar fortfarande bott på Nordostpassagen hade det varit deras pengar.
Riktigt korkat och principlöst blir det när folkpartisten Lundgren försvarar utställningen:
"Politiker ska inte lägga sig i konstnärlig verksamhet. Vår uppgift är att agera väktare för ett öppet och demokratiskt samhälle, inte begränsa yttrandefriheten på det här sättet. Det är oroväckande."
Nej, just det. Politiker ska inte lägga sig i konstnärlig verksamhet! Tänk på det nästa gång du bläddrar upp femti lakan till ditt favoritprojekt.
onsdag, januari 30, 2008
lördag, januari 26, 2008
Alltid samma startsida
Jag har aldrig gillat typiska portalstartsidor med "nyttiga länkar". Känner mig inlådad. Personligen gillar jag en blank startsida med googleboxen i hörnet.
Tyvärr är det inte lika lätt i verkligheten. Jag tänker på kvällspromenaden som alltid har samma utgångspunkt. Om jag vill hålla mig på gator har jag bara ett alternativ när jag ska gå hemifrån. Nerför backen. Efter hundra meter har jag två möjligheter och det ökar snabbt efter det - men ändå, efter några år i samma hus har jag sett det mesta inom rimligt promenadavstånd. Jag har följt alla länkar, så att säga. Varför kan jag inte få välja en annan startsida? Varför!
Samma sak gäller även för sällskapslivet. Confined and unvaried, som mr Darcy skulle sagt. Tänk efter, om du ska ha en bjudning så måste du alltid bjuda samma startpaket. Närmsta släkten och närmsta vännerna har första tjing. De är din startsida och om du inte har ett ovanligt stort hus kommer du aldrig längre. Du har bara tolv platser runt bordet plus rum för sju ungar i köket - sen är det fullt.
Inte konstigt att nya människor i kyrkan aldrig blir hembjudna till någon. Vi har alla våra givna startsidor och hur gärna vi än skulle vilja så har vi inte rum för nytillskott. Detta gäller i synnerhet när kyrkor rundat andra, tredje generationen och alla blivit släkt med alla. Tro mig, du måste vara medlem lääänge i en församling innan du blir hembjuden till stammisarna. Och det beror inte på illvilja eller brist på kärlek, det beror på startsideproblematiken. Din enda chans är faktiskt att hacka dig in via giftermål och avkomma, alltså skapa en stor saftig länk mitt på deras startsida som de bara måste klicka på.
måndag, januari 21, 2008
Himlen och reinkarnation
Kristna tror inte på reinkarnation. Kristna tror på himlen.
Men det finns en tanke beträffande himlen som gör mig fundersam. Det handlar om den himmelska lönen för vårt jordeliv - hur den trogne tjänaren blir satt över tio städer. Det handlar om hur vår lydnad här bestämmer vår position där.
Jag är undrande inför den statiska bild som ofta ges av den himmelska lönen i relation till jordelivet. Om du har varit trogen i det lilla kommer du få en "hög" position i himlen och vice versa. Men hur rimmar det med himlen som en plats för de levande? Det måste väl finnas växt i himlen? Och förändring.
Vidare, hur hänger en statisk syn på himlen ihop med människans fria vilja. Ty visst måste vi ha en fri vilja även i himlen? Även där kommer vi fatta beslut som har konsekvenser.
Kan det verkligen vara, som många kristna tycks tro, att vad du gör under dina 70 jordeår en gång för alla avgör vad du kommer vara i himlen? Ursäkta, men i mina öron låter det mer som reinkarnation och kastväsende än kristet hopp. Om du sköter dig här blir du en ko i himlen, typ.
Visst får vi lön i himlen. Visst finns en dom efter döden. Men vad är himlen? Vad är en lön i en värld utan avundsjuka? Vad är en fri vilja i en fullkomlig värld?
Den stora missen vi gör tror jag hänger ihop med den (outtalade) tanken att jag blir en annan människa i himlen med ett helt annat liv. Är det inte snarare så att vi endast fortsätter vårt liv men på en ny plats? Dock med den avgörande skillnaden att vi äntligen får se Honom sådan Han är - och det sätter förstås allt annat i ett nytt perspektiv.
Kanske påminner himlen - med sitt löfte om nya himlar och en jord - mer om Star Trek än om Schlaraffenland.
Men det finns en tanke beträffande himlen som gör mig fundersam. Det handlar om den himmelska lönen för vårt jordeliv - hur den trogne tjänaren blir satt över tio städer. Det handlar om hur vår lydnad här bestämmer vår position där.
Jag är undrande inför den statiska bild som ofta ges av den himmelska lönen i relation till jordelivet. Om du har varit trogen i det lilla kommer du få en "hög" position i himlen och vice versa. Men hur rimmar det med himlen som en plats för de levande? Det måste väl finnas växt i himlen? Och förändring.
Vidare, hur hänger en statisk syn på himlen ihop med människans fria vilja. Ty visst måste vi ha en fri vilja även i himlen? Även där kommer vi fatta beslut som har konsekvenser.
Kan det verkligen vara, som många kristna tycks tro, att vad du gör under dina 70 jordeår en gång för alla avgör vad du kommer vara i himlen? Ursäkta, men i mina öron låter det mer som reinkarnation och kastväsende än kristet hopp. Om du sköter dig här blir du en ko i himlen, typ.
Visst får vi lön i himlen. Visst finns en dom efter döden. Men vad är himlen? Vad är en lön i en värld utan avundsjuka? Vad är en fri vilja i en fullkomlig värld?
Den stora missen vi gör tror jag hänger ihop med den (outtalade) tanken att jag blir en annan människa i himlen med ett helt annat liv. Är det inte snarare så att vi endast fortsätter vårt liv men på en ny plats? Dock med den avgörande skillnaden att vi äntligen får se Honom sådan Han är - och det sätter förstås allt annat i ett nytt perspektiv.
Kanske påminner himlen - med sitt löfte om nya himlar och en jord - mer om Star Trek än om Schlaraffenland.
lördag, januari 19, 2008
Kör över minoriteterna!
Saxat från Tjuvlyssnat.se
Buss 19, Göteborg
Tre killar ~16 sitter och diskuterar på bussen.
Kille 1: Kan inte du skriva på en protestlista för att rösta ut Linda och Therese ur klassen?
Kille 2: Jo, snälla, gör det. Jag står inte ut med dem.
Kille 3: Hmm… Är inte det att mobba ut dem? Det är ju faktiskt väldigt taskigt.
En paus på cirka 10 sekunder infinner sig.
Kille 3: Fast det är klart, jag står inte heller ut med dem, och det är inte att mobba ut dem om det är demokratiskt! Var har du lappen?
Kille 1 börjar rota i sin väska.
Buss 19, Göteborg
Tre killar ~16 sitter och diskuterar på bussen.
Kille 1: Kan inte du skriva på en protestlista för att rösta ut Linda och Therese ur klassen?
Kille 2: Jo, snälla, gör det. Jag står inte ut med dem.
Kille 3: Hmm… Är inte det att mobba ut dem? Det är ju faktiskt väldigt taskigt.
En paus på cirka 10 sekunder infinner sig.
Kille 3: Fast det är klart, jag står inte heller ut med dem, och det är inte att mobba ut dem om det är demokratiskt! Var har du lappen?
Kille 1 börjar rota i sin väska.
fredag, januari 18, 2008
För vem är äktenskapet viktigt?
Finns det några människor idag som tycker att äktenskapet är viktigt, ja rentav oerhört viktigt, som institution, livsprojekt och grund för familj och samhälle?
Ja, om vi lyssnar på dagens vänster - feminister, miljöpartister, liberaler och libertarianer inräknade - så talar de idag alla varmt om äktenskapet. Men det märkliga är att om vi lyssnar på gårdagens vänster så såg de sällan eller aldrig några fördelar med äktenskapet. Fri kärlek har det hetat. Äktenskap var inget annat än en kul grej som man kunde ingå när man rundat 35 och ville samla kompisarna.
Fast jag tror egentligen inte att dagens vurmande för äktenskapet sticker djupare än så heller.
-Varför kan inte jaag få gifta mig i kyrkan som alla dom andra tjurarna? Och gärna med de andra tjurarna…
Det finns emellertid en grupp människor som tar äktenskapet på största allvar idag och det är personligt troende.* För dem är inte äktenskapet en romantisk fernissa. Det är dyrbart, heligt och livslångt. De ger sina löften med största allvar inför Gud (som de faktiskt tror på) och människor. Nej, det är inte alltid de håller sina löften, nej, det är inte alltid de lever lyckligt i alla sina dagar, men de tror på äktenskapet som ideal i den bästa av världar.
Om moralvänstern får som den vill kommer framtiden för äktenskapet tillhöra just den grupp aktivister som alltid hatat det, vare sig de kallar sig ledarskribenter, frihetliga bloggare eller partiledare.
De enda som inte med gott samvete kan gå till bygdens kyrka och gifta sig blir just den grupp för vilken äktenskapet är ett heligt förbund.
Jag undrar förresten hur mycket romantik som kommer finnas kvar efter några år när allt innehåll har ersatts av yta. När "I denna ljuva sommartid" har ersatts av "La Dolce Vita" och en nypromoverad teologie hedersdoktor har tagit gamle kyrkoherdens plats vid altaret.
Men djup blir det nog ändå ty all erfarenhet visar att utan Gud sjunker människan fort och djupt. Utan gränser finns det ingen gräns för vad framtidens vigselritualer kan komma innehålla av skräp och låg moral. Och lika säkert kommer de fortsätta titta längtansfullt mot de troende vars hemliga äktenskap i källarlokaler skimrar lika rosa som aldrig förr.
Dyrt blir det också - för riksförbundets femtusen medlemmar - att underhålla alla gamla kyrkor som står tomma året runt förutom några få lördagar om sommaren.
*Jo, självklart finns det många andra, icke troende såväl som troende, som också tar sitt äktenskap på stort allvar men för de flesta av dessa är det inte heligt. Det är en i grunden sekulär handling med lite kyrklig garnityr. Visst är trohet och ömsesidig överlåtelse viktig också för dessa människor men äktenskapet som sådant är bara en juridisk konstruktion - och hur denna är konstruerad är underordnat. Det är klart alla ska få gifta sig, typ.
Ja, om vi lyssnar på dagens vänster - feminister, miljöpartister, liberaler och libertarianer inräknade - så talar de idag alla varmt om äktenskapet. Men det märkliga är att om vi lyssnar på gårdagens vänster så såg de sällan eller aldrig några fördelar med äktenskapet. Fri kärlek har det hetat. Äktenskap var inget annat än en kul grej som man kunde ingå när man rundat 35 och ville samla kompisarna.
Fast jag tror egentligen inte att dagens vurmande för äktenskapet sticker djupare än så heller.
-Varför kan inte jaag få gifta mig i kyrkan som alla dom andra tjurarna? Och gärna med de andra tjurarna…
Det finns emellertid en grupp människor som tar äktenskapet på största allvar idag och det är personligt troende.* För dem är inte äktenskapet en romantisk fernissa. Det är dyrbart, heligt och livslångt. De ger sina löften med största allvar inför Gud (som de faktiskt tror på) och människor. Nej, det är inte alltid de håller sina löften, nej, det är inte alltid de lever lyckligt i alla sina dagar, men de tror på äktenskapet som ideal i den bästa av världar.
Om moralvänstern får som den vill kommer framtiden för äktenskapet tillhöra just den grupp aktivister som alltid hatat det, vare sig de kallar sig ledarskribenter, frihetliga bloggare eller partiledare.
De enda som inte med gott samvete kan gå till bygdens kyrka och gifta sig blir just den grupp för vilken äktenskapet är ett heligt förbund.
- - -
Jag undrar förresten hur mycket romantik som kommer finnas kvar efter några år när allt innehåll har ersatts av yta. När "I denna ljuva sommartid" har ersatts av "La Dolce Vita" och en nypromoverad teologie hedersdoktor har tagit gamle kyrkoherdens plats vid altaret.
Men djup blir det nog ändå ty all erfarenhet visar att utan Gud sjunker människan fort och djupt. Utan gränser finns det ingen gräns för vad framtidens vigselritualer kan komma innehålla av skräp och låg moral. Och lika säkert kommer de fortsätta titta längtansfullt mot de troende vars hemliga äktenskap i källarlokaler skimrar lika rosa som aldrig förr.
Dyrt blir det också - för riksförbundets femtusen medlemmar - att underhålla alla gamla kyrkor som står tomma året runt förutom några få lördagar om sommaren.
*Jo, självklart finns det många andra, icke troende såväl som troende, som också tar sitt äktenskap på stort allvar men för de flesta av dessa är det inte heligt. Det är en i grunden sekulär handling med lite kyrklig garnityr. Visst är trohet och ömsesidig överlåtelse viktig också för dessa människor men äktenskapet som sådant är bara en juridisk konstruktion - och hur denna är konstruerad är underordnat. Det är klart alla ska få gifta sig, typ.
onsdag, januari 16, 2008
Save the children
Här i Norge äter vi smörgås till lunch. Det är nyttigt - i synnerhet om vi väljer den patenterade norska brunosten som pålägg. I Sverige serveras däremot varm lunch till ungarna i sann folkhemsanda. (Jfr denna panegyrik över fenomenet...)
Eftersom there's no such thing as a free lunch har jag emellertid inte någon önskan att tvångsinföra det svenska systemet i Norge (however sorely I am tempted).
Dock måste jag för mina barns och mitt samvetes skull vädja om följande:
1. Ge barnen ett kylskåp!
På vilken arbetsplats som helst finns åtminstone ett kylskåp att förvara brunostmackan. Hur kul smakar den när den legat i skolväskan (läs: ryggsäcken) i tre timmar?
2. Ge ungarna en riktig lunchrast!
Nu känner jag bara till mina egna barns skola men där är lunchrasten (efter de vuxnas förebild) blott 30 minuter. Dessutom får barnen inte mer än halva tiden på sig att äta upp, för sen ska dom ut. Och på denna tid ska klassvakterna fördela skolemelk från en vagn - till dem som har köpt. Glömde jag säga att de mumsar på sina matsäckar i klassrummet - lite luciafeeling året om alltså.
[Edit: Läs mer om "Matpakka - den store norske fortellingen om familien og nasjonen".]
Eftersom there's no such thing as a free lunch har jag emellertid inte någon önskan att tvångsinföra det svenska systemet i Norge (however sorely I am tempted).
Dock måste jag för mina barns och mitt samvetes skull vädja om följande:
1. Ge barnen ett kylskåp!
På vilken arbetsplats som helst finns åtminstone ett kylskåp att förvara brunostmackan. Hur kul smakar den när den legat i skolväskan (läs: ryggsäcken) i tre timmar?
2. Ge ungarna en riktig lunchrast!
Nu känner jag bara till mina egna barns skola men där är lunchrasten (efter de vuxnas förebild) blott 30 minuter. Dessutom får barnen inte mer än halva tiden på sig att äta upp, för sen ska dom ut. Och på denna tid ska klassvakterna fördela skolemelk från en vagn - till dem som har köpt. Glömde jag säga att de mumsar på sina matsäckar i klassrummet - lite luciafeeling året om alltså.
[Edit: Läs mer om "Matpakka - den store norske fortellingen om familien og nasjonen".]
söndag, januari 13, 2008
Lösning på matteuppgift
Häromdan gav jag er ett matematiskt problem. Arvid har ritat en ambitiös kurva som försök till lösning. Men här kommer facit. Ta dah!
Lösningen är mycker enkel när man först ser den:
Här är talserien 57-139-208-?
Låt mig byta plats på siffrorna så blir det tydligare:
0-1-2-3-?-5-?-7-8-9
Rätt svar är alltså 46 eller 64.
Lösningen är mycker enkel när man först ser den:
Här är talserien 57-139-208-?
Låt mig byta plats på siffrorna så blir det tydligare:
0-1-2-3-?-5-?-7-8-9
Rätt svar är alltså 46 eller 64.
fredag, januari 11, 2008
Alla dessa älskade mjölkpaket
Det bästa med frukosten är mjölkpaketens baksida. Dessa har glatt mig genom hela mitt liv med sin blandning av förmynderi, pinsam grammatik, ren dumhet och "the blinding flash of the obvious".
Ett av mina tidigaste minnen är när texten gjorde ett stort nummer av en "filmjölksbryta" enligt typ följande recept: "Bryt ner hårt bröd i din filmjölk." Jag är tyvärr övertygad om att textförfattaren själv trodde att han/hon kommit på något revolutionerande nytt. (Undrar förresten om han/hon hann ta copyright på det?)
Här i Norge är inte mjölkmonopolisten lika ivrig. Ofta står det ingenting - och när det står en text innehåller den som regel bara mer eller mindre förtäckt reklam. Men som väl är minst lika dum.
I morse läste jag följande på "lettmelken":
De fleste fjerdeklassinger spiser frokost hver dag, mens bare syv av ti 15-åringer gjør det samme!
Jag vill inte förnärma din intelligens genom att påpeka vad som gladde mig idag men det bästa är nog ändå utropstecknet på slutet!
onsdag, januari 09, 2008
Matteuppgift
1a) År 2005 skrev Anders 57 blogginlägg. År 2006 skrev han 139 och år 2007 skrev han 208. Hur många blogginlägg kommer Anders skriva 2008?
1b) Hur många blogginlägg skrev Anders år 2004?
1b) Hur många blogginlägg skrev Anders år 2004?
Gott nytt år och ymist anna
Nytt år med nya möjligheter ligger framför oss. Kan glädja er med att jag just nu tittar på min nya wide screen. Min gamla pajade lägligt ett par dagar före julafton och gav mig därför en välsignad nätfri jul. Fast egentligen var det bara sladden/adaptern till skärmen som la av och ny är nu under beställning. Officiellt var jag dock "tvungen" att köpa ny skärm. Säg inget till Irene ;-)
När den nya sladden till den gamla skärmen kommer lutar det väl dessutom åt att jag måste komplettera den nya skärmen med en ny dator. Nytt vin i nya läglar, ni vet.
När den nya sladden till den gamla skärmen kommer lutar det väl dessutom åt att jag måste komplettera den nya skärmen med en ny dator. Nytt vin i nya läglar, ni vet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)