Huset på klippan

I bergspredikan talar Jesus om att bygga sitt liv på en klippa. Poängen i denna kända liknelse är förstås att när stormen kommer så står huset fast. Till skillnad mot det hus som är byggt på sand och som rasar.

Klippan i liknelsen är att höra och göra det Jesus säger. Men vad representerar huset?

Är huset en symbol för vår ekonomi, eller vår hälsa, eller våra relationer, eller något annat?

Nej, allt sådant är snarare en del av havet och vindarna. Ibland är det lugnt och stilla. Ekonomin är bra. Hälsan är god. Allt är frid och fröjd. Men ibland stormar havet. Räkningar, sjukdomar, stridigheter, reparationer, arbetslöshet, olyckor och naturkatastrofer. Allt sådant är stormar "som vanligen möta människor".

Huset självt är emellertid något annat och skilt från dessa omständigheter.

Jag tror att huset i liknelsen är vår relation med Jesus. Vår dyrbara tro.

Och det är denna innersta kärna som står fast också när regnet öser ner, störtfloden kommer och vindarna blåser och kastar sig mot huset. Huset faller inte ty det är byggt på en klippa och klippan håller huset i sin starka hand.

Minns du när Jesus förutser en storm i Petrus liv - förnekelsen? Jag har bett för dig, sa Jesus. Jag har bett att din tro inte skall bli om intet.

Till och med i den yttersta förnekelsens timme står huset fast. Inte för att huset är så starkt men för att det är byggt på en klippa. Jesus var garanten för Petrus tro. När Petrus grät i sin ensamma förtvivlan hängde Jesus på korset och bad för sin käre vän.

Därför behöver inte heller du frukta - även om din tro vacklar. Även om din övertygelse sviktar. Även om grundvalarna i ditt liv till synes ger vika. Ty det är inte du som bär klippan. Det är klippan som bär dig. Ditt hus är uthugget ur klippan själv. Det är ett med klippan. Det kan inte falla.

Han räcker. Han är nog. El Shaddai, den Gud som är mer än nog. Den alltillräcklige. Han är allt du behöver. Alfa och Omega, begynnelsen och änden.