Sidor

lördag, juli 31, 2021

Glädje

"Den som är gladast vinner," sa Göran Persson före riksdagsvalet 2002 och det är något av det klokaste den mannen har sagt. Men det är lättare sagt än gjort, att vara glad alltså. Någon har sagt att det svåraste budet i hela Gamla Testamentet är befallningen att vara glad i sju dagar i förbindelse med lövhyddohögtiden.* (5 Mos 16:13-15) Och förvisso, om glädje endast är en skiftande känsla så är det omöjligt, men glädje är djupast sett något annat. Det är en gåva från Gud.

Den andra av Andens frukter i Galaterbrevet är nämligen något överraskande just glädje. Att vara glad är en frukt av att följa Jesus. Det är förstås inte det samma som att aldrig vara ledsen, men jag tror att glädje står i motsatsförhållande till tungsinne och svårmod.

"Herren Guds ande fyller mig, ty Herren har smort mig. Han har sänt mig att frambära glädjebud till de betryckta och ge de förkrossade bot, att förkunna frihet för de fångna, befrielse för de fjättrade, att förkunna ett nådens år från Herren, en hämndens dag från vår Gud, att trösta alla som sörjer och ge de sörjande i Sion huvudprydnad i stället för aska, glädjens olja i stället för sorgdräkt, lovsång i stället för modlöshet." (Jes 61:1-3)

Vår värld är präglad av fruktan. Rädsla säljer lösnummer och media blir rika av människors oro. Av fruktan för döden lever människor som slavar hela sina liv, men den som är frälst av Jesus har fått sitt namn skrivet i himlen och kan med rätta glädja sig över det. (Hebr 2:15, Luk 10:20) Hennes skratt och glädje är inte verklighetsfrånvänt. Tvärtom! Den som känner den Helige Ande vet hur det går till sist och kan vara glad mitt i allt elände. Det finns en trygghet i Gud som gör att hon kan löpa med gasellens lätthet över bergen. (Hab 3:19)

Här kan du läsa en artikel om glädje under lövhyddohögtiden från ett judiskt perspektiv.

fredag, juli 30, 2021

Kärlek

Den första av Andens frukter* i Galaterbrevet 5:22-23 är kärlek. Men vad är egentligen kärlek? Det närmaste vi kommer en definition i bibeln är nog 1 Kor 13, kärlekens lov. Här kan vi läsa både vad kärleken är och vad den inte är. "Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den." (1 Kor 13:4-7) Redan här kan vi utesluta mycket av det som går under namnet kärlek i dag, men jag överlåter till var och en att själv begrunda denna beskrivning.

I dag är det vanligt att tala om kärlek i allmänna ordalag. Artister ropar ut sin kärlek till sina miljontals fans. Människan älskar både det ena och det andra. Hon står upp i radikal solidaritet och sympati för politiska saker hon läser om i nyheterna och kallar det kärlek. De som inte håller med nutidens ytliga kärleksapostlar stämplas som kärlekens fiender... "to all you haters out there."

Men det jag vill lyfta fram är kärlekens begränsning i våra liv. Vi är ju varken allsmäktiga eller allestädes närvarande och därför är även vår kärlek begränsad (kvantitativt, inte kvalitativt.) Endast Gud kan säga att Han älskar hela världen, att Han älskar mänskligheten. Vi däremot är kallade att älska vår nästa, våra syskon, oss själva och våra fiender - samtliga kategorier tillhörande det nära.

"Om någon säger: 'Jag älskar Gud' men hatar sin broder, då ljuger han. Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud, som han inte har sett." (1 Joh 4:26)

Vi kan i första hand bara älska dem vi ser och känner. Det är vår kallelse och kärlekens lackmustest. Vi kan ge generöst till människor långt borta, kämpa engagerat för fred och rättvisa eller hysa sympati för en politisk rörelse, men vi bör inte förväxla det med kärlek. Vi kan sjunga hängivet i kyrkan men om vi inte älskar våra syskon så klingar kärlekssången falskt.

Detta kan låta som ett hårt budskap men det är faktiskt frigörande. I dag duggar anklagelser om kärlekslöshet tätt när människor står upp för det de tror på. Fakta förväxlas med känslor och mörkerstämpeln används flitigt på meningsmotståndare. Men du är fri att stå upp för det du tror på. Det är inte kärlekslöst.

Däremot kommer du som kristen uppleva att den Helige Ande leder dig i de nära relationerna. I mötet med såväl vänner som meningsmotståndare och fiender kan och ska du älska. Du är inte - och behöver inte vara - utmanande, uppblåst eller skrytsam. Du vill ingen något ont. Kärleken i dig tror och hoppas allt. Gud sätter en vakt på dina läppar och hjälper dig att vinna hjärtan, inte diskussioner.

Den som är ledd av Anden bär kärlekens frukt.

* I den översättning jag använder står f.ö. ordet frukter i plural, men den grekiska grundtexten använder faktiskt singularformen, frukt. Jag vet inte vad som är den bästa översättningen till god svenska men grundtextens entalsform indikerar kanske att dessa frukter är aspekter av en helhet, som olika smaker av en och samma frukt.

torsdag, juli 29, 2021

Frihet

"Ni är ju kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek." (Gal 5:13)

Att bli en kristen jämförs ofta med att bli satt fri och i den här versen säger Paulus att en kristen är kallad till frihet. Men vad betyder det? Och hur ska vi förstå Paulus brasklapp: "Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle?" Det är med andra ord inte fråga om en carte-blanche-frihet där allt är okej. Det finns ett men.

Här tror jag det kan vara en hjälp att beakta två olika frihetsbegrepp, nämligen negativ respektive positiv frihet. Negativ frihet är frihet från förbud. Allt är lov. Positiv frihet är autonomi, förmågan att följa sina drömmar och göra det man innerst inne vill.* När Paulus skriver i Romarbrevet 7 om att han inte förstår sitt sätt att handla, så säger han därför egentligen att han saknar positiv frihet. "Det jag vill, det gör jag inte, men det jag avskyr det gör jag." (Rom 7:15)

Den stora frågan är därför om människan kan hantera negativ frihet om hon saknar positiv frihet. I det Gamla Testamentet var svaret nej och därför gav Gud lagen till människan. Lagen berättar både vad som är tillåtet respektive förbjudet, men den föreskriver också konsekvenser för lagöverträdelser. Man kan alltså säga att lagen begränsar människans negativa frihet genom att belägga den med en kostnad. Ja, människan är fri att göra det hon vill men om hon väljer att göra ont så blir hon straffad. Detta är lagens och rättsväsendets funktion i alla civilisationer och kulturer och det allra tidigaste exemplet finner vi förstås i Edens lustgård. (Du kan fritt äta, men om du äter av frukten från kunskapens träd så kommer du dö.)

Lagens funktion i det Gamla Testamentet var emellertid även uppfostrande. "Led den unge in på den väg han bör gå, så följer han den även som gammal." (Ords 22:6) Målet var att lagens normer skulle internaliseras och göra människan i stånd att hantera livets allehanda lockelser och frestelser. En rättskaffens människa stjäl inte, även om ingen tittar på och även om han eller hon kan undslippa straff. Detta skulle vi kunna kalla för den högre vägen och människor som lever så räknar vi som moraliskt högtstående. "Nej, detta är det förbund jag skall sluta med Israel när tiden är inne, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan." (Jer 31:33)

Alla mödrar och fäder känner igen sig i detta. Under några formativa år överför föräldrarna sina principer och värderingar till barnen, med den fromma förhoppningen att dessa skall växa upp till ansvarstagande och redliga medborgare och medmänniskor. I både Norge och Sverige har en luthersk kristendomsförståelse fört detta gammaltestamentliga arv vidare och det har gett utslag i både privatmoral och i samhällets lagstiftning.

Problemet är dock att lagens krav står i kontrast med "köttets" begär. Det är inte så lätt att göra det man vet är rätt. Människan är svag. Även om frukten från kunskapens träd har gett henne kunskap om gott och ont så äger hon inte kraften att följa sin moraliska kompass. Hon låter sig tyvärr allt för ofta "ledas av fursten över luftens rike, över den andemakt som nu är verksam i olydnadens människor." (Ef 2:2) Det är detta Paulus ger uttryck för när han beklagar sig över sin oförmåga att handla som han egentligen vill.

Så vad är lösningen? Hur kan vi leva i frihet utan att ge köttet något tillfälle? Om resultatet av en okontrollerad frihet är en allas kamp mot alla präglad av otukt, fiendskap, maktkamper, utsvävningar och annat av samma slag (Gal 5:19-21), så är det avgörande att kyrkan kan ge ett svar som är både evangeliskt och realistiskt, inte minst i möte med vår normkritiska samtid. Vår samtid har nämligen valt en helt annan väg för att lösa Paulus dilemma. I stället för att våndas över att vi gör det vi avskyr, så uppmuntras (uppmanas!) vi att "älska" det vi tidigare avskydde och vi ska tycka att "det är bra när andra gör det." (Rom 1:32) Svart blir vitt och vitt blir svart. Vår tids lösning på det moraliska dilemmat är att upphäva moralen och flyta med strömmen, att följa sina drifter och att bryta alla tabun. 

Det kristna svaret däremot är gemenskap med den Helige Ande, inte att ändra reglerna. "[L]åt er ande leda er, så ger ni aldrig efter för köttets begär," skriver Paulus. (Gal 5:16) Att bli en kristen är faktiskt att bli satt fri, fri från gamla mönster och synder. Det är en sådan radikal frihet att Bibeln beskriver det i termer av död och liv, att bli född på nytt, att bli gjord levande tillsammans med Kristus. (Ef 2:1-10) Därför törs Gud ge oss friheten tillbaka. Lagen har blivit lagd i våra hjärtan. "Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse." (2 Kor 5:17a) Allt ligger alltså till rätta för ett liv i frihet, men det är samtidigt en process - varför skulle annars Paulus varna oss för att ge köttet något tillfälle?

Att bli en kristen betyder för det första att samvetet blir upprättat, rekalibrerat efter Guds lag i hjärtat. Den kristne kan på nytt känna igen sanningen och hon börjar reagera med oskuldsfullhet på ondska och orenhet. För det andra ger gemenskapen med Anden den kristne förmågan att göra det rätta. Hon blir fri att göra gott, det hon egentligen vill. När människan återupptar Adam och Evas kvällspromenader tillsammans med Herren i lustgården så blir hennes sinne förnyat dag för dag och hon kan börja leva det liv hon är skapad till. Hon är fullständigt fri enligt både den negativa och positiva förståelsen av begreppet, med både viljan och förmågan upprättad.

Det till synes motsägelsefulla mellan frihet och lag blir irrelevant för den som är ledd av Anden. Frukten av att vandra i gemenskap med Gud är nämligen kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ömjukhet och självbehärskning (Gal 5:22-23), och den som äger dessa egenskaper syndar inte. Det är ett liv i frihet. Tänk att få vara en kärleksfull, glad, fredlig, tålmodig, vänlig, god, trofast och ödmjuk person med självbehärskning!

* Resonnemanget är besläktat, men inte identiskt, med begreppen negativa och positiva rättigheter. Här kan du läsa mer om frihetsbegreppet från ett politiskt-filosofiskt perspektiv.

onsdag, juli 14, 2021

USAs vallagar

Ledamöter på flykt

Den republikanska majoriteten i Texas vill se en reformerad vallag och har därför lagt ett sådant förslag. Det finns en republikansk majoritet för lagförslaget men eftersom 2/3 av samtliga ledamöter måste närvara i kammaren för att en omröstning ska kunna genomföras så har demokraternas representanter helt sonika lämnat delstaten. Därigenom kan de blockera både omröstningen och lagändringen.

Demokraterna menar att de har moralisk rätt att på detta vis sätta sig över folkviljan eftersom lagförslaget sägs vara både rasistiskt och diskriminerande. Vita Husets pressekreterare hakar på genom att kalla lagförslaget det största hotet mot USAs demokrati sedan inbördeskriget och president Biden kallar Giorgias motsvarande lag "racially discriminatory" och en "vicious anti-voting law" och påstår att syftet med Texas lag är att så få som möjligt ska rösta.

Men eftersom jag har sommarlov har jag tagit mig tid att läsa Texas lagförslag och Bidens fågelskrämmeargumentation framstår inte direkt sannfärdig. Läs och avgör själv på vilket sätt denna lag skulle vara rasistisk.

I samma tal påstår också Biden att det har antagits sjutton delstatslagar som gör det svårare för amerikaner att rösta - men de springande punkterna i alla dessa lagförslag är dels det fullständigt självklara kravet på legitimation och dels uppstramning av reglerna runt brevröstning (altså inte förtidsröstning i vallokal, utan brevröstning. Möjligheten til förtidsröstning blir tvärtemot större, åtminstone i Texas.) I Sverige krävs det som regel legitimation för att kunna rösta, och brevröstning eller röstning genom ombud är strikt reglerat. Vid det senaste valet i USA skickades s.k. mail-in-ballots ut en masse, med liten eller ingen kontroll. Många fick därför fler än en brevröst och kunde därför teoretiskt sett rösta flera gånger, t.ex. genom att utge sig för att vara någon annan. Även icke-medborgare, eller avlidna personer, kunde erhålla sådana röstsedlar. När universal mail-in ballots kombineras med bristfällig legitimation bäddar man för misstanke om oegentligheter.

Som ett slags motförslag har demokraterna sin "For the People Act" (H.R. 1) som inskränker delstaternas rätt att bestämma sina egna vallagar (konstitutionellt tveksamt) men vars syfte framför allt sägs vara att göra det enklare att rösta för alla. Det låter ju bra men problemet är att alla som befinner sig i ett land ju inte ska ha rösträtt.

Även om jag har sommarlov så har jag inte tagit mig tid att läsa hela detta lagförslag men detta är några av de främsta invändningarna mot lagförslaget:

För det första blir man enligt lagförslaget automatiskt registrerad för att kunna rösta (ung. motsvarande upptagen i röstlängden) så fort man är i kontakt med myndigheterna (t.ex. tar körkort eller får socialbidrag.) Problemet med detta är förstås att även icke-medborgare på detta sätt kommer upptas i röstlängden. För det andra mildras krav på legitimation och verifiering av underskrifter och för det tredje kan vem som helst brevrösta - utan speciella skäl. Här kan du läsa fler argument emot denna lag från ett konservativt perspektiv, och här kan du läsa argument mot lagen från ett privat/frihets-perspektiv.

Sällan har skiljelinjen mellan demokrater och republikaner varit tydligare. Demokraterna vill att alla röster ska räknas. Republikanerna vill att alla medborgares giltiga röster ska räknas.

onsdag, juli 07, 2021

Fotbollsspelare som ljuger

Dolberg, som alla anfallare, räcker upp handen och vill påverka domaren, det är ganska naturligt. Men man ser på reprisen att den aldrig tar på den tjeckiske försvararen. Det är ett felaktigt beslut, säger Eriksson. (Expressen)

Jag tittar gärna på fotboll, i synnerhet mästerskap, men jag har mycket lite sympati för fotbollsspelares moral. Hela fotbollskulturen förefaller genomsyrad av idén att om domaren inte ser det så är det OK. De ljuger medvetet för att skaffa sig själva fördelar, som i citatet ovanför där en av de danska spelarna, vad det verkar, utan ett uns av dåligt samvete låter påskina en sak för att påverka domaren. Lika illa är förstås att den svenske domarexperten tycker att detta är naturligt!

Nu är ju inte danskarna värre än andra, utan detta är en förkastlig hållning som präglar hela sporten. Ett annat uttryck för samma låga moral är det ledande lagets maskning och plötsliga "skadeproblem" vid slutet av matcherna. Och motståndarna blir komiskt arga trots att de skulle uppfört sig på precis samma sätt själva.

Varför tar inte de moraliskt indignerade fotbollsspelarna också tag i detta när de på presskonferenserna stoltserar med regnbågsbindlar och vackra ord? Det är inte konstigt att UEFA och FIFA präglas av korruption.

Med tanke på den enorma påverkan fotbollen har på unga människor skulle jag önska att sporten i högre grad stod upp för vanlig ärlighet och rättskaffenhet, inte bara woke-ism.

Tänk om alla barn och unga som spelar fotboll finge lära sig god moral på träningarna, inte bara lojalitet till den egna gruppen. Tänk om de vore kända för sin insatsvilja i alla situationer, inte bara på gymnastiklektionerna. Tänk om de vore kända för att ta ansvar för sina handlingar även om lärarna inte är där. Tänk om de vore kända för att aldrig använda nedsättande och fula ord om andra. Tänk om de fick lära sig att fusk är både fegt, fult och fel.


fredag, juli 02, 2021

Kändisspotting 21

Margrethe Røed från Barne-TV och Kompani Lauritzen - men lite osäkert på grund av ansiktsmask.

tisdag, juni 22, 2021

Small Is Nice but Big Is Beautiful

In the day-to-day struggle to make ends meet, the hassle of raising a big family may not seem worthwhile. The economic costs, the endless worries and the ever-growing pile of laundry are all too tangible results of our unfortunate instinct to procreate. But although humans may regret many things during the course of life, having children tend not to be one of them. At the baby's first smile, the teenager's rare hug and the father's proud walk down the aisle, all sorrows are forgotten, or so it seems. In fact, the disadvantages of having a small family outweighs the advantages, regardless of the small size being universally heralded as a mark of progress and a necessary key to success in our modern world.

Of course family size and domestic economy go hand in hand. According to the demographic transitional model lower birth rates are the secret behind the unprecedented growth in living standards the world has seen in recent years. In small families, parents are free to allocate more resources per child. As parents invest more money in the health, education and social status of their children, their chances of success in a competitive environment increase. Small families are, in short, financially better off. But even though this is true from an economic perspective, it does not hold up when other factors are taken into account.

First, the small household dines around a quiet table. In spite of its economic edge the small family is less equipped to provide children with good social skills. With only its parents to relate to the only child misses out on vital social training. The big family, on the other hand, provides its members with ample opportunities to both cooperate and compete, as well as argue and agree. Lively debates around the dinner table between brothers and sisters, parents and children, are the perfect preparation for a future in the postmodern marketplace of ideas. Likewise, the big family's multi-relational character promotes a level playing field with many contributors. In a society moving towards flatter structures, where everyone is expected to speak her mind, people with many siblings will have an advantage.

Secondly, the impact of the family on an individual's psychological well-being can not be overstated. Whereas the child of a small family will get much attention from its parents, it will at the same time be more vulnerable to change. With fewer family relations the only child may be left with very few close connections in the case of death, disease or divorce. Although the small family thrives on the mother's love and the father's care, in a lifelong perspective the colorful relationships between brothers and sisters may prove equally important. In a fragmented and volatile world the importance of being connected and being known is greater than ever. A big, robust family can provide that security.

Finally, today's atomistic society celebrates the individual, the temporal and the immediate at the price of the spiritual. Raising a large family is the opposite of this sentiment. It is a long-term investment with uncertain returns, and consequently we find that the choice of having a big family is regarded an oddity, even frowned upon. Indeed, the father who loads his seven kids and pregnant wife into a beat-up Volkswagen van seems a dated figure not fit for an Instagram selfie. But maybe he knows something the onlookers do not. Family and children connect him with his past and his posterity. Where a small, well-designed family fits nicely into society's linear plans, the big family is part of the circle of life. It is a spiritual thing.

Back in the time of high mortality and big families, children were a natural part of the family's work force. Everybody had to pitch in. Nobody could opt out. Today this link between work and survival is severed, and children are seen as nice extras, but little more. We do not need them, unless they can add value to our carefully branded lives. The small family has become the norm. But we do need children, and we need the family, that uncontrollable, noisy, messy and wonderful melting pot of human relationships. Indeed, if we do not let money trump the discussion, we will discover that the social, psychological and spiritual cost of limiting ourselves to small families will exceed any benefits we enjoy from our carefree careers. The small family is made on the drawing board. The big family is a piece of art. It requires a vast canvas.