I en inte alltför avlägsen dåtid kunde lärare be sina elever skriva en bokrapport om sin favoritroman. Tillsammans med "Mitt sommarlov" var uppgiften en stapelvara i lärarskråets uppgiftsarsenal. Den förra uppövade elevernas förmåga att skriva informativ, strukturerad sakprosa med rum för både lite analys och resonnemang. Ofta med häpnadsväckande och djuplodande sammanfattningar: Boken var bra för den var spännande. (Syftet med "Mitt sommarlov" var som alla vet att ge lärarna några timmars respit för att hinna planera resten av skolåret.)
Men så hände något, kanske det var tidsandan som blåste förbi.
Ty allt eftersom åren gikk berättade en växande skara att de inte hade någon favoritroman. "Nej, men då kan du bara berätta om vilken bok som helst som du har läst. Det måste inte vara en roman." Så under några år skrevs det bokrapporter om Tordyveln flyger i skymningen, Guinness Rekordbok och Asterix i skön harmoni. Och även om det alltid var problematiskt att finna exempel på metaforer och tema i den populära rekordboken fick eleverna åtminstone öva sig på att skriva en sammanhängande text.
Men så hände något, kanske det var tidsandan som blåste förbi.
Efter hand blev nämligen utmaningen att somliga inte längre hade någon favoritbok av det enkla skälet att de inte hade läst någon bok alls, överhuvudtaget.
Så då utvidgades den klassiska bokrapporten med ännu ett alternativ. "Ja, och om ni kanske inte har någon bok att berätta om kan ni ju istället berätta om en favoritfilm?" I övrigt förblev ämnesbeskrivningen densamma: handling, miljö, karaktärer, tema och en avslutande rekommendation. Spoiler alert. You know the drill.
Men så hände något, kanske det var tidsandan som blåste förbi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar