Skriv en bokrapport om din favorittiktok

I en inte alltför avlägsen dåtid kunde lärare be sina elever skriva en bokrapport om sin favoritroman. Tillsammans med "Mitt sommarlov" var uppgiften en stapelvara i lärarskråets uppgiftsarsenal. Den förra uppövade elevernas förmåga att skriva informativ, strukturerad sakprosa med rum för både lite analys och resonnemang. Ofta med häpnadsväckande och djuplodande sammanfattningar: Boken var bra för den var spännande. (Syftet med "Mitt sommarlov" var som alla vet att ge lärarna några timmars respit för att hinna planera resten av skolåret.)

Men så hände något, kanske det var tidsandan som blåste förbi.

Ty allt eftersom åren gikk berättade en växande skara att de inte hade någon favoritroman. "Nej, men då kan du bara berätta om vilken bok som helst som du har läst. Det måste inte vara en roman." Så under några år skrevs det bokrapporter om Tordyveln flyger i skymningen, Guinness Rekordbok och Asterix i skön harmoni. Och även om det alltid var problematiskt att finna exempel på metaforer och tema i den populära rekordboken fick eleverna åtminstone öva sig på att skriva en sammanhängande text.

Men så hände något, kanske det var tidsandan som blåste förbi.

Efter hand blev nämligen utmaningen att somliga inte längre hade någon favoritbok av det enkla skälet att de inte hade läst någon bok alls, överhuvudtaget.

Så då utvidgades den klassiska bokrapporten med ännu ett alternativ. "Ja, och om ni kanske inte har någon bok att berätta om kan ni ju istället berätta om en favoritfilm?" I övrigt förblev ämnesbeskrivningen densamma: handling, miljö, karaktärer, tema och en avslutande rekommendation. Spoiler alert. You know the drill. 

Men så hände något, kanske det var tidsandan som blåste förbi.

Film blev för krävande. Två timmar framför endast en skärm gav myror i brallan. Så film blev till TV-serie som blev till Netflix-serie och nu häromdagen befann jag mig till sist vid Edward Gibbons fötter och bevittnade civilisationens undergång. Till råga på allt rörde det sig inte ens en om en bokrapport utan om den mycket begränsade tyskuppgiften att fullföra meningen "Mein Lieblingsfilm ist..."

Mein Lieblings-TikTok ist "whining french bulldog".

Die Regisseurin heißt @kaaaathhhhy.

Lärarbrist och lärarlöner

I Norge har det varit lärarstrejk - och sjuksköterskestrejk och diverse-andra-yrkesgrupper-strejk - inom kommunal sektor. En av orsakerna till strejken har varit lärarbrist som antas vara en följd av yrkets låga status som i sin tur sägs vara en konsekvens av låga lärarlöner. Detta har gjort att jag har tänkt lite över både lärarbrist och låg lön och låt mig börja med lönen.

Vad är grunden för påståendet att lärare har låg lön? Jo, argumenten tar i huvudsak utgångspunkt i utbildningens längd. I dag krävs det masterexamen för att bli lärare i Norge och en mastergrad vittnar om en viss kvalitet som förtjänar en viss lön. Utbildningsnivån fungerar alltså som ett slags försök till objektivt mått på kvalitet. Detta är emellertid problematiskt. Lön är ju egentligen ingenting annat än priset på lärarnas arbete men pris som fastställs utifrån förment objektiva kriterier leder ofelbart till brist. Du kan gärna tycka att det är rätt att en person med högre utbildning eller med lärarlegitimation förtjänar en viss lön, men priser som inte bestäms av marknadsprinciper leder förr eller senare alltid till överskott eller underskott.*

Om priset på skor skulle fastställas efter kvalitet och inte efterfrågan så skulle skoaffärernas hyllor fyllas av skor som folk av någon anledning inte vill ha till det priset samtidigt som det skulle råda brist på skor som folk faktiskt vill ha. Det kallas kommandoekonomi. 1988 besökte jag Sovjet och var själv inne i en klädaffär i juli som bågnade av osålda pälskappor men utan en enda T-shirt. Det är ingen slump att det är just inom offentlig sektor som det ständigt uppstår brist på olika yrkesgrupper. När prismekanismen sätts ur spel är detta ett förväntat resultat.

Bristen är dock inte bara en funktion av den dysfunktionella lönesättningen. Den är också ett resultat av den offentliga sektorns monopol. Det finns i praktiken bara en arbetsgivare och även de få privata alternativen som finns finansieras ju i huvudsak av skattepengar. Om en lärare inte är nöjd med sin lön eller sin status så finns det i praktiken bara två alternativ - svälja kameler eller lämna yrket. Det leder till lärarbrist, inte minst brist på goda lärare - sådana som på en normalt fungerande marknad hade efterfrågats mest. Men tänk om de missnöjda kunde sålt sin arbetskraft till en annan arbetsgivare. Kanske en som erbjöd högre lön, eller andra arbetsvillkor, eller en annan läroplan.

För här kommer vi till en tredje punkt: alla skolor måste idag drivas efter samma principer - samma läroplan, samma ämnen, samma betygssystem. Återigen är det en centralt bestämd princip och centralt bestämda kvalitetsmått som ligger till grund. Skolplikt i tio år för alla och därefter tre, fyra nästan lika obligatoriska år på gymnasiet. Men det måste faktiskt inte vara så. Det är fullt möjligt att låta människor bestämma utbildningsmetod själva. Frågan är ju inte hur många år du har gått på skola utan vad du faktiskt kan. Det gäller för övrigt både elever och lärare.

Det paradoxala är att de fackföreningar som har strejkat i Norge själva försvarar den offentliga sektorn och har en kritisk grundsyn på privata initiativ inom sina respektive områden. De låser sig alltså frivilligt till en arbetsgivare samtidigt som de klagar över nämnda arbetsgivare. De är kritiska till privata monopol men omfamnar offentliga utan att inse att de leder till exakt samma problem. De driver själva krav på lön baserad på tjänsteår och utbildningsgrad för att öka yrkets status utan att inse att detta på lång sikt antagligen är orsaken till både brist och låg status.

(När nu systemet är som det är och lönesättningen fungerar som den gör så önskar jag förstås att lärarnas del av kakan ska växa. För jo, jag är själv med i facket men huvudskälet är att jag tycker om mina lokala kollegor och värdesätter människor jag känner framför t.o.m. mina egna politiska teorier.)

* Nej, jag säger inte att "bra" lärare ska tjäna bättre än "dåliga" utifrån några andra bedömningskriterier (t.ex. popularitetsmätningar bland eleverna.)

Sagan om Hemsk-Ola och hans barnvakt

Det var svårt att tycka om stackars Hemsk-Ola. Han dök alltid upp vid de mest opassande tillfällen. Just när allt var frid och fröjd kom hans föräldrar och knackade på, med Hemsk-Ola i handen.

«Hej, hej! Hoppas att vi inte stör men nu är det dags för Hemsk-Ola!» flinade de. «Kasta alla andra planer genom fönstret och ta hand om grabben.»

«Ja, men det är ju söndag kväll och jag ska precis gå och lägga mig...»

«Spelar ingen roll! Om du inte lägger till rätta för Hemsk-Ola kommer hans muterade kompis och tar oss allihop!» (Det sista antar jag var et utslag av familjens bisarra humor, men man kan aldrig vara säker.)

Så det fanns inget annat att göra. Det var bara att kavla upp ärmarna och inrätta livet efter Hemsk-Ola. Men det var inte alltid så lätt och även om jag inte hade känt Hemsk-Ola mer än ett år visste jag att han krävde ständig tillsyn och stimulans. Det förväntades liksom att jag skulle fixa ett varierat dagsprogram fullt av lärorika och spännande aktiviteter, trots att Hemsk-Ola själv helst bara ville bli lämnad i fred och sova.

Och det var som regel så det slutade – med att jag entusiastiskt berättade, visade film och hittade på frågelekar, medan Hemsk-Ola låg och sov bakom en skärm.

KRLE

I den norska skolan finns ett ämne som heter KRLE. Förkortningen står för "kristendom, religion, livssyn og etikk." På svenska blir det: kristendom, religion, livsåskådningar och etik. Som du säkert förstår är det fruktansvärt irriterande.

Ja, några kanske irriterar sig över att detta ämne ständigt ändrar namn - från bara "Kristendom" till RLE till (för ögonblicket) KRLE.

Andra kanske irriterar sig över att kristendomen står först - som om kristendomen skulle ha en slags särställning i norsk historia och kultur. Nästan som om det skulle finnas fler kristna än buddhister i Norge.

Men jag kan leva med detta. Det jag däremot har svårt att svälja är den hemska bristen på logik i konstruktionen. Fyra ord på rad antyder att detta är fyra ord på samma kategorinivå, typ "apelsiner, äpplen, päron och bananer." Men KRLE motsvaras snarare av "apelsin, citrusfrukt, frukter och vitaminer." Jag vet. Det är hemskt.

Orden har ju ett sammanhang:

Det finns olika frukter, däribland citrusfrukter och en av dem är apelsiner. Och olika frukter innehåller olika vitaminer.

Det finns olika livsåskådningar, däribland religiösa och en av dem är kristendomen. Och olika livsåskådningar ger upphov till olika etiska avvägningar.

Men i KRLE-konstruktionen verkar det som att det finns kristendom och så finns det religioner och så finns det livsåskådningar och så finns det etik.

Fast en sak till irriterar mig och det är den märkliga begreppsförvirringen som detta skapar i förhållande til orden "livssyn", "livssynshumanisme" och "humanisme." Det norska humanistförbundet håller isär begreppen föredömligt men de stackars eleverna måste undra. Och även om undring är något som KRLE-ämnet vill främja så bör man undvika ren förvirring.

Hur som helst, eftersom mina stackars elever har fått just mig som lärare brukar jag självklart påpeka dessa distinktioner för dem. Gärna första KRLE-lektionen när trettonåringarna är som mest mottagliga för filosofiska resonemang.

Pratbubblorna är exempel på frågor och svar. Jag bidrar också något till begreppsförvirringen genom att likställa livssynshumanism med naturalism.

English Phonetics

English Phonetics

Här är den utlovade tankekartan över engelsk fonetik. Den täcker det mesta av fonetikdelen på kursen ett "årsstudie i engelsk" i Norge.

English Grammar

English Grammar

Sex timmars engelskexamen idag. Grammatik och fonetik plus lite annat smått och gott.

På högskolan i Halden kör de med gamla metoden: handskrivet med karbonpapper. (Akta dig för ofrivilligt genomslag!) Jag hann knappt dricka från medhavd termos.

Hemligheten bakom grammatiska analyser är annars en blandning av logik och intuition. Man måste tänka lagom länge. Och förenkla meningen för sig själv så att strukturen träder fram. Typ.

Mina förberedelser bestod av en mindmap som jag alltså snällt delar med mig av här om någon till äventyrs skulle ha användning för en sådan. (Slänger väl upp motsvarande mindmap över fonetiken en annan dag.)

I morgon ska jag vara vakt åt egna elever som skriver prov på skolan. Då hinner jag kanske dricka en kopp kaffe.

På fredag blir det sedan ny examen för min del: amerikansk litteratur och civilisation.