Anders Lundblad: KRLE

I den norska skolan finns ett ämne som heter KRLE. Förkortningen står för "kristendom, religion, livssyn og etikk." På svenska blir det: kristendom, religion, livsåskådningar och etik. Som du säkert förstår är det fruktansvärt irriterande.

Ja, några kanske irriterar sig över att detta ämne ständigt ändrar namn - från bara "Kristendom" till RLE till (för ögonblicket) KRLE.

Andra kanske irriterar sig över att kristendomen står först - som om kristendomen skulle ha en slags särställning i norsk historia och kultur. Nästan som om det skulle finnas fler kristna än buddhister i Norge.

Men jag kan leva med detta. Det jag däremot har svårt att svälja är den hemska bristen på logik i konstruktionen. Fyra ord på rad antyder att detta är fyra ord på samma kategorinivå, typ "apelsiner, äpplen, päron och bananer." Men KRLE motsvaras snarare av "apelsin, citrusfrukt, frukter och vitaminer." Jag vet. Det är hemskt.

Orden har ju ett sammanhang:

Det finns olika frukter, däribland citrusfrukter och en av dem är apelsiner. Och olika frukter innehåller olika vitaminer.

Det finns olika livsåskådningar, däribland religiösa och en av dem är kristendomen. Och olika livsåskådningar ger upphov till olika etiska avvägningar.

Men i KRLE-konstruktionen verkar det som att det finns kristendom och så finns det religioner och så finns det livsåskådningar och så finns det etik.

Fast en sak till irriterar mig och det är den märkliga begreppsförvirringen som detta skapar i förhållande til orden "livssyn", "livssynshumanisme" och "humanisme." Det norska humanistförbundet håller isär begreppen föredömligt men de stackars eleverna måste undra. Och även om undring är något som KRLE-ämnet vill främja så bör man undvika ren förvirring.

Hur som helst, eftersom mina stackars elever har fått just mig som lärare brukar jag självklart påpeka dessa distinktioner för dem. Gärna första KRLE-lektionen när trettonåringarna är som mest mottagliga för filosofiska resonemang.