Vem kör egentligen?

I natt drabbade Trump och Biden ihop på CNNs scen. Märkligt nog låtsas många vara överraskade över Bidens något tveksamma framträdande. Presidentens bristande mentala kapacitet var dock uppenbar för fyra år sedan och är ännu mer så i dag.

Mycket har skrivits om det senaste presidentvalet i USA och dess efterspel, men oavsett hur man ser på händelserna den 6:e januari eller Hunter Bidens famösa laptop så menar jag att den stora skandalen kan uppsummeras med Musse Piggs ord från Disney-klassikern Mickey's Trailer (1938): "Hey, who's driving?"

Hey, who's driving?

En demokrati vilar på transparens och ansvarsutkrävande. Den eller de folkvalda måste sitta bakom ratten. Det är förstås oundvikligt att experter och den byråkratiska apparaten har ett betydande inflytande men vi måste kunna vara säkra på att det är folkets valda representanter som till slut fattar de avgörande besluten.

Det förefaller mig emellertid uppenbart att så inte har varit fallet i USA under innevarande presidentperiod så frågan måste därför ställas: Vem kör egentligen?

Det är ingen konspiratorisk fråga men en äkta. Ett maktvakuum fylls alltid.

Om presidenten behöver ledas av debattscenen av sin fru så är det någon eller några andra - som folket inte har valt - som de facto styr USA. Det är den verkliga skandalen och ett mycket större demokratiskt problem än Trumps tillkortakommanden.

Vidare måste rimligtvis många ha varit fullkomligt införstådda med detta sakernas tillstånd sedan länge. Jag vill till och med påstå att den som röstade på Biden 2020, väl medveten om hans hälsa, egentlig har givit sitt medgivande till en sådan anonym förmyndarregering.

Minnesdag för förintelsens offer

Den 27:e januari är den internationella minnesdagen för Förintelsens offer. Vi uppmärksammade den i vår kyrka ett par dagar i förväg med gästtalare Roar Sørensen från den internationella kristna ambassaden i Jerusalem och Vebjørn Selbekk från tidningen Dagen.

När mobben på Europas och USAs gator ropar om ett judefritt område från Medelhavet till Jordan, och akademiker på våra universitet vill bojkotta israelisk kultur och israeliska varor är denna dagen viktigare än på länge.

Hamas startade det senaste kriget och kriget slutar när Hamas erkänner sig besegrade och lägger ner sina vapen. Du kan inte ingå vapenvila och fred med en motståndare vars långsiktiga mål är och förblir din förintelse. Om du anser att Israel bör göra det ändå, så kanske du också tycker att Quisling hade rätt som sökte fred och försoning med Tyskland? Kanske de allierade skulle ha ingått vapenvila med Tyskland redan 1944 så att inte så många oskyldiga tyskar hade dött - för självklart blev oändligt många tyska kvinnor och barn drabbade. Men det var Hitlers fel, inte de allierades.

Att det nuvarande kriget i Gaza har blivit långvarigt beror på att Israel har valt en strategi som innebär så få civila offer som möjligt, men till priset av de egna soldaternas liv och säkerhet. Om de verkligen inte brydde sig om civila och om de verkligen var ute efter att begå folkmord så skulle de kunna följa USAs exempel i Japan, 1945.

Samtidigt som Israel anklagas i den internationella domstolen i Haag för brott mot folkrätten och folkmord sänder Hamas dagligen raketer mot Israel - och dessa har inga militära mål. Deras enda syfte är att döda så många som möjligt och sätta skräck i den israeliska befolkningen. Varför står inte Hamas åtalade i den internationella domstolen, tillsammans med Hizbollah och Iran och varför inte också med sina sympatisörer i Väst?

Lyssna själv till Israels försvar i den internationella domstolen: https://www.youtube.com/live/JxMj4HfpaGE?si=sfekkxw8ULGysice

Vapenvila?

FNs generalförsamling, med några få hederliga undantag, bl.a. USA och Tjeckien, har nyligen röstat för eldupphör på Gaza. Sverige lade åtminstone ner sin röst medan Norge ställde sig på samma sida som bl.a. Kina, Ryssland, Iran och Nord-Korea. Men till dem som stöder ett eldupphör vill jag påminna om att det rådde vapenvila fram till den 7:e oktober. Vid den tidpunkten fanns det inte en enda israelisk soldat i Gaza.

Utsikt från Golan över Gennesaret.

Detta kriget, som alla andra krig, handlar inte om att utdöma ett proportionerligt straff för ett brott.(1) Det handlar inte om hämnd. Israel måste besegra sin fiende, Hamas. Hamas bevisliga avsikt är att döda så många judar som möjligt och slagordet "from the river to the sea" ger inte rum för något Israel. Detta är inte ett krig där du kan gömma dig bakom ett lika-goda-kålsupare-argument.

Det är en moraliskt himmelsvid skillnad mellan att avsiktligt döda civila och att civila dör som ett resultat av angrepp mot militära mål. Det är en avgrundsskillnad mellan att gömma sig bakom och under sin egen civilbefolkning och att försvara sin egen civilbefolkning. Israel har byggt skyddsrum för sin civilbefolkning. Hamas har byggt tunnlar för sina terrorister. Och hamasledaren själv bor inte ens på Gaza. Det är skamligt att jämställa Israel och Hamas moraliskt.

Hamas står ensamt ansvarig för civila dödsoffer i Gaza. Om Hamas flyttar sina vapeninstallationer från civila områden skulle de civila förlusterna minimeras. Om Hamas kapitulerar och lägger ner sina vapen idag och frigör gisslan så upphör kriget. Ett krav om eldupphör är indirekt en legitimering av Hamas mål.

Hamas är närmast att betrakta som den folkvalda regeringen på Gaza och det är helt otroligt att så många här i Väst önskar frita dem från ansvar för sin egen befolkning. Att Hamas är en fruktansvärd regim som inte bryr sig om sina egna - annat än som brickor och nyttiga martyrer - gör inte Israel ansvarigt för Gazas civilbefolkning. Som alla anständiga land gör Israel vad de kan för att undvika civila dödsfall men inte till priset av sin egen befolknings trygghet. Blir ett land angripet av en fiende så är dess demokratiskt valda regering skyldig att först och främst försvara sina medborgare, inte ta ansvar för fiendens.

Enligt krigets lagar är sjukhus, skoler, kyrkor och moskeer fredade områden, såvida de inte används som militärbaser, vapendepåer eller gömställen för friska soldater. (https://www.icrc.org/en/document/ihl-rules-of-war-FAQ-Geneva-Conventions) Hamas stridande styrkor borde inte kunna gömma sig bakom sin egen civilbefolkning och samtidigt anklaga Israel för brott mot krigets lagar. Men enligt den fredsälskande ondskans logik är det tydligen helt rimligt.

Jag undrar hur 30-talets Storbritannien hade reagerat om judarna hade försvarat sig den där ödesdigra Kristallnatten, 1938. Judarna som offer kan Västvärlden tåla, men nåde dem om de försvarar sig. Nåde dem om deras svar är "oproportionerligt".

Ett så kallat fritt Palestina under Hamas är en travesti på begreppet frihet. Precis som det inte finns någon frihet i Iran finns det heller ingen frihet under Hamas.

Israel anklagas av en mer eller mindre samlad vänsterkör för att vara en apartheidstat. Det är dock en märklig apartheidstat när alla minoriteter kan både rösta och tjäna i parlamentet, regeringen och högsta domstolen.

I alla andra sammanhang försvaras urbefolkningars rätt till sitt eget land men inte i detta tillfälle. Det är nämligen fullständigt historielöst att förneka att judarna är Israels urbefolkning och att de därför har en absolut rätt att bo i hela området, ungefär som samer i norra Skandinavien. Och precis som 1814 års eidsvollsmenn hade rätt till både eget land och egen grundlag har judarna rätt till det samma. Drömmen om nästa år i Jerusalem, som det judiska folket i diasporan upprätthöll under årtusenden, blir av Västs antisemitiska vänster avskriven som kolonialism.

Jerusalem har aldrig varit huvudstad i ett arabiskt land. Jerusalem nämns inte ens i Koranen. Muslimer får be vid judendomens heligaste plats, Västra muren. Judar får inte be på tempelberget och deras besöksrätt där är begränsad. (Egentligen är det värre än så: Västra muren är judarnas heligaste plats endast eftersom de förnekas rätten att be uppe på själva tempelberget. Den andra intifadan utbröt som svar på att likudledaren Sharon hade "fräckheten" att besöka denna judarnas allra heligaste plats.) Och tempelberget är inte det enda området i Mellanöstern som är judenrein. Vill du hitta apartheid i Mellanöstern så bör du se andra platser än i Israel. Eller varför inte leta i självaste FN-systemet. Visste du att 2015-2022 fördömde FNs generalförsamling Israel 140 gånger jämfört med 68 fördömanden av alla andra länder sammanlagt. Från 2006-2022 fördömde UNHCR Israel 99 gånger - att jämföras med deras 41 fördömanden av Syrien, 13 av Iran, 4 av Ryssland og 3 av Venzuela, och alla andra 0. (2) Finns det någon annan förklaring än antisemitism?

Västra muren i Jerusalem.

En annan FN-organisation, UNESCO, har också gett sitt antisemitiska bidrag genom att undergräva judarnas koppling till sitt eget land. I en ökänd resolution från 2016 används konsekvent det arabiska namnet på tempelberget och Israel anses vara ockupanter. Var finns protesterna mot kulturell appropriering nu? En upprörd Netanyahu uppmanade UNESCOs medlemmar att besöka Titus triumfbåge i Rom som ju restes för att fira ödeläggelsen av templet i Jerusalem år 70 e.Kr. (och flera hundra år före den arabiska erövringen.) På triumfbågen kan du se den sjuarmade ljusstaken, symbolen för det judiska folket då och staten Israel idag.

Titusbågen

Man kan vidare fråga sig varför det inte upprättades en palestinsk stat på Västbanken med östra Jerusalem som huvudstad mellan 1948 och 1967 då Jordan ockuperade områdena. (3) Det är ju just dessa områden som enligt tvåstatslösningen skall utgöra kärnan i den Palestinska staten. PLO, som grundades 1964 (före 1967...) gjorde i sin första charter emellertid inga anspråk på att vilja upprätta en palestinsk stat där. Deras krav handlade inte om att Västbanken eller östra Jerusalem skulle frigöras från jordanskt styre. PLOs frigöringskrav har alltid handlat om hela området och ett förnekande av judar som en egen folkgrupp med rätt till ett eget land. (4) Och PLO (med socialdemokraternas systerparti Fatah) anses vara den mer moderata rösten i den palestinska rörelsen.

Till sist, varför vill inga arabländer som stöder Hamas ta emot flyktingar från Gaza? Det är dessa grannländer som sedan dag ett har angripit Israel. Sanningen är att de skamlöst utnyttjar de palestinska araberna, och de har gjort så i decennier. Medan Israel har tagit emot hundratusentals judiska flyktingar och integrerat dem i sitt land har de arabiska flyktingarnas status permanentats och förts vidare från generation till generation. Det finns inget annat område i världen där FN upprätthåller och stöder en sådan ordning.

Om Hamas bryr sig om sitt eget folk så måste de kapitulera omedelbart!

Han som bevarar Israel,han slumrar inte, han sover inte. (Ps 121:4)

(1) Proportionalitet i krig är inte en öga-för-öga-princip. Proportionalitet enligt krigets lagar handlar om att sannolika civila förluster måste vägas mot den militära nyttan av angreppet. (https://lieber.westpoint.edu/proportionality-international-humanitarian-law-principle-rule/)

(2) https://unwatch.org/2022-2023-unga-resolutions-on-israel-vs-rest-of-the-world/

(3) Eller ännu enklare: varför accepterade inte arabvärlden FNs delningsplan redan 1948? Trots den stora mängden folkgrupper i Mellanöstern (druser, kurder, assyrier/syrianer m.fl.) domineras samtliga statsbildningar från 1900-talet av araber - med ett undantag, Israel. Och det är tydligen ett undantag för mycket.

(4) https://www.jewishvirtuallibrary.org/the-original-palestine-national-charter-1964

USAs vallagar

Ledamöter på flykt

Den republikanska majoriteten i Texas vill se en reformerad vallag och har därför lagt ett sådant förslag. Det finns en republikansk majoritet för lagförslaget men eftersom 2/3 av samtliga ledamöter måste närvara i kammaren för att en omröstning ska kunna genomföras så har demokraternas representanter helt sonika lämnat delstaten. Därigenom kan de blockera både omröstningen och lagändringen.

Demokraterna menar att de har moralisk rätt att på detta vis sätta sig över folkviljan eftersom lagförslaget sägs vara både rasistiskt och diskriminerande. Vita Husets pressekreterare hakar på genom att kalla lagförslaget det största hotet mot USAs demokrati sedan inbördeskriget och president Biden kallar Giorgias motsvarande lag "racially discriminatory" och en "vicious anti-voting law" och påstår att syftet med Texas lag är att så få som möjligt ska rösta.

Men eftersom jag har sommarlov har jag tagit mig tid att läsa Texas lagförslag och Bidens fågelskrämmeargumentation framstår inte direkt sannfärdig. Läs och avgör själv på vilket sätt denna lag skulle vara rasistisk.

I samma tal påstår också Biden att det har antagits sjutton delstatslagar som gör det svårare för amerikaner att rösta - men de springande punkterna i alla dessa lagförslag är dels det fullständigt självklara kravet på legitimation och dels uppstramning av reglerna runt brevröstning (altså inte förtidsröstning i vallokal, utan brevröstning. Möjligheten til förtidsröstning blir tvärtemot större, åtminstone i Texas.) I Sverige krävs det som regel legitimation för att kunna rösta, och brevröstning eller röstning genom ombud är strikt reglerat. Vid det senaste valet i USA skickades s.k. mail-in-ballots ut en masse, med liten eller ingen kontroll. Många fick därför fler än en brevröst och kunde därför teoretiskt sett rösta flera gånger, t.ex. genom att utge sig för att vara någon annan. Även icke-medborgare, eller avlidna personer, kunde erhålla sådana röstsedlar. När universal mail-in ballots kombineras med bristfällig legitimation bäddar man för misstanke om oegentligheter.

Som ett slags motförslag har demokraterna sin "For the People Act" (H.R. 1) som inskränker delstaternas rätt att bestämma sina egna vallagar (konstitutionellt tveksamt) men vars syfte framför allt sägs vara att göra det enklare att rösta för alla. Det låter ju bra men problemet är att alla som befinner sig i ett land ju inte ska ha rösträtt.

Även om jag har sommarlov så har jag inte tagit mig tid att läsa hela detta lagförslag men detta är några av de främsta invändningarna mot lagförslaget:

För det första blir man enligt lagförslaget automatiskt registrerad för att kunna rösta (ung. motsvarande upptagen i röstlängden) så fort man är i kontakt med myndigheterna (t.ex. tar körkort eller får socialbidrag.) Problemet med detta är förstås att även icke-medborgare på detta sätt kommer upptas i röstlängden. För det andra mildras krav på legitimation och verifiering av underskrifter och för det tredje kan vem som helst brevrösta - utan speciella skäl. Här kan du läsa fler argument emot denna lag från ett konservativt perspektiv, och här kan du läsa argument mot lagen från ett privat/frihets-perspektiv.

Sällan har skiljelinjen mellan demokrater och republikaner varit tydligare. Demokraterna vill att alla röster ska räknas. Republikanerna vill att alla medborgares giltiga röster ska räknas.

Varför bråkar man i USA?

Grundläggande tror jag båda sidor har otroligt skilda uppfattningar av verkligheten. Vem är egentligen ett hot mot demokratin? Demokraterna undrar varför Trump inte accepterar det de menar är ett tydligt valresultat. Republikanerna undrar varför demokraterna under fyra års tid i praktiken aldrig har accepterat Trumps legitimitet. Och intressant nog hävdar båda sidorna att orsaken till deras respektive misstro är den andra sidans påstådda fusk och manipulation. Lägg till denna mix medias klickdrivna sensationsjournalistik så har du en orsak till dagens soppa.

Men oavsett hur det går i detta valet till slut så borde det ligga i allas intresse att inte samma visa ska upprepa sig på nytt om fyra år - eller i Georgias senatval i januari. Så låt mig dela några tankar om vad som ligger och spökar i botten av soppterrinen, nämligen striden om USAs konstitutionella system (med reservation för förenklingar och kanske några fel eftersom jag skriver detta från minnet utan att dubbelkolla alla källor.)

I skolan lär sig mina elever om Montesquieus maktdelningslära (som är lättare att förstå än att stava.) Grundtanken handlar om att makt bör delas - för att undgå maktfullkomlighet och korruption - och i synnerhet måste makten delas mellan statsmaktens laggivande, utövande och dömande grenar. Du vill inte att samma person som stiftade lagen också ska hålla i både batongen och domarklubban.

Montesquieus principer hittar du både i USAs konstitution och i den norska grundlagen. I parlamentariska demokratier som Norge och Sverige har man avlägsnat sig från detta genom att regeringsmakten är beroende av den folkvalda församlingen. (I Norge utfärdas regeringens beslut fortfarande i kungens namn, men det är en formalitet.) Den amerikanska maktdelningen kompliceras vidare av att det är en federation av stater med en stor grad av självstyre.

Enligt den amerikanska grundlagen (inklusive författningstillägg) väljs representanthuset och senaten av folket (medborgare med rösträtt.) Antalet ledamöter i representanthuset är proportionellt mot delstaternas invånarantal. Senatorerna är två per delstat oberoende av storlek.

Domarna i högsta domstolen utses av presidenten och godkänns av senaten. Sedan minst 50 år tillbaka råder det stor oenighet om domstolens roll. Alla skriver nog under på att deras uppgift är att avgöra om lagar är förenliga med konstitutionen. Men frågan är hur man ska tolka grundlagen och det finns grundläggande två olika synsätt. Den ena sidan betraktar konstitutionen som ett levande dokument som kan och bör omtolkas utifrån vår tids värderingar och skiftande normer. Den andra sidan betraktar sig som textualister. Det betyder att domarens uppgift är att läsa vad som står och försöka uttolka textens ursprungliga mening. (Domare med olika syn befinner sig förstås längs ett spektrum.) Den förra gruppen är mer aktivistiska domare som med hjälp av nytolkningar önskar driva utvecklingen i en progressiv riktning. En orsak till de liberala domarnas aktivism är nog att den amerikanska maktdelningen gör lagstiftningsprocessen omständlig och att minoriteten lättare kan blockera majoriteten. Men denna tröghet är inte en "bug" i det amerikanska systemet. Det är en "feature."

Om det ena syftet med konstitutionen är maktdelning så är nämligen det andra att beskydda minoriteten från majoritetens tyranni, i synnerhet delstaternas självständighet gentemot den federala statens maktutövning. Om du t.ex. undrar varför abort fortfarande är en så stor politisk fråga i USA så beror det delvis på att fri abort aldrig har legaliserats av kongressen på federal nivå. Olika delstater har fortfarande olika lagar och fram till Roe v Wade (1973) var abort lagligt i några delstater och olagligt i andra. Men frågan avgjordes genom ett beslut i högsta domstolen av en progressiv majoritet. Republikanerna anklagar därför demokraterna för att kringgå grundlagens "checks and balances" genom att ge domstolarna ett aktivistiskt mandat. Det de inte får igenom via lagstiftning, försöker de baxa igenom via omtolkning av existerande lagar (enligt de konservativa kritikerna.)

Dagens majoritet i den högsta domstolen kan säkert med rätta kallas konservativ, men inte för att de skulle vara aktivister, utan för att de är textualister. Eftersom grundlagen i sig själv är konservativ och försvarar mycket av det som konservativa håller kärt behöver de inte driva en egen agenda. (Jämför striden om USAs historia och arv. Är grundlagen ett filosofiskt mästerstycke som försvarar individens rättigheter eller är den ett uttryck för white privilege? Blev USA grundat 1619 eller 1776?) Det som är konservativt är alltså den amerikanska grundlagen. Genom att makten är delad både horisontellt och vertikalt krävs det samarbete och breda överenskommelser för att göra stora ändringar. Reformer är bättre än revolutioner. Detta är också en orsak till att presidenter i allt större grad utnyttjar "executive orders" för att genomdriva snabba beslut. (Vilket de kan göra i kraft av att presidenten både är regeringschef, statschef och överbefälhavare. Sådana beslut kan emellertid enkelt ändras av nästa president.) Det förklarar även varför frågan om enkla respektive kvalificerade majoriteter samt  möjligheten till filibustering är så känslig.

När det gäller presidentämbetet så handlar en konflikt om huruvuda presidenten ska utses av "popular vote" eller av elektorsröster. Från min svensknorska horisont kan det tyckas självklart att folkflertalet ska välja president, men enligt den amerikanska konstitutionen så är presidenten lika mycket delstaternas president som folkets. Det är delstaternas laggivande församlingar som ytterst väljer president via sina elektorer, och i det rådande presidentvalsdebaclet berör en av tvisterna just delstatsförsamlingarnas roll, nämligen den i Pennsylvania.

Den demokratiska guvernören i Pennsylvania önskade tidigare i höst att delstatsförsamlingen skulle ändra delstatens vallagar angående bl.a. sena poströster. Detta lyckades han inte med och valde därför att vända sig till delstatens domstol som ganska radikalt omtolkade delstatens lag. Lagtexten säger att rösterna måste ankomma före klockan tjugo på valdagen för att vara giltiga, men domstolen förlängde detta till fredagen efter valet. I kombination med viss uppluckring av bestämmelserna rörande valkuvert, poststämplar osv. menar därför republikanerna dels att valet blir betydligt mer osäkert, och dels att den nya praxisen är grundlagsstridig. Demokraternas slogan är att varje röst ska räknas. Republikanernas slogan är att varje laglig röst ska räknas.

Oenigheten hänger också ihop med brister i folkbokföring och personnummer i USA. Demokraterna menar att strikta identitetskontroller riskerar att "disenfranchise" svaga grupper (som antas ha svårt att fylla i blanketter.) Republikanerna menar att det är en grundbult i systemet att man har full kontroll över vilka som faktiskt har rösträtt. En komplicerande faktor är förstsås Jim Crow-erans inskränkingar av i synnerhet svarta medborgares faktiska möjlighet att rösta (främst i de vid den tiden demokratiskt styrda sydstaterna.) En annan faktor är typiskt redneck-motstånd mot strikt myndighetskontroll av medborgarna. Så här möter båda sidor sig själva i dörren. I just detta val är det dessutom pga. Covid en mycket stor ökning i antal poströster och mail-in ballots har skickats ut med hjälp av förmodat bristfälliga adressregister.

Ytterligare en konstitutionell oenighet gäller beräkningsgrundlaget för antal kongressledamöter (och indirekt antal elektorsröster i presidentvalet.) Antalet beror som nämnts ovan på befolkningsstorlek och detta avgörs genom en folkräkning som genomförs vart tionde år. Problemet är vilka som ska räknas. Traditionellt har man räknat alla som bor i delstaten, vare sig de är medborgare, studenter från andra länder, illegala invandrare etc. I vissa delstater är andelen icke-medborgare kanske försumbar men i andra är den betydande. I den senaste folkräkningen som nyss har avslutats ville Trump och republikanerna att det skulle finnas med en fråga om medborgarskap. Högsta domstolen förbjöd detta med en 5-4 majoritet (inkl. RBGs röst.) Demokraterna menar att beräkningsgrundlaget ska vara antal människor som bor i delstaten. Republikanerna menar att beräkningsgrundlaget ska vara antal medborgare i delstaten. I Sverige, som jämförelse, beräknas valkretsarnas storlek utifrån antal röstberättigade. Överhuvudtaget är vallagarna och kontrollen betydligt strängare i Sverige än i USA och små fel betyder att en röst ogiltigförklaras. Oavsett vad man tycker om Trump/Biden måste USA strama upp sina regler annars är jag rädd att förtroendet för det demokratiska systemet eroderas än mer.

Till sist så undrar jag om inte detta kommer sluta med en pyrrhusseger - oavsett vem som vinner. Det strategiskt smartaste kan vara att förlora.

Jesaja kommenterar eurokrisen

Inte konstigt att Grekland och Italien har svårt att hitta villiga ledare. Ty vem vill ta hand om en ruinhög?

 "Jag skall ge dem pojkar till furstar, nyckfullhet skall råda över dem. Av folket skall den ene förtrycka den andre, var och en sin nästa. Barnet skall sätta sig upp mot den gamle, den obetydlige mot den högt ansedde. När någon tar tag i sin bror i sin fars hus och säger: Du äger en mantel, bli du vår ledare. Tag du hand om denna ruinhög! då skall han ropa: Jag kan inte råda bot. I mitt hus finns varken bröd eller mantel. Sätt inte mig till ledare för folket." Jes 3:4-7

Dåligt valdeltagande

När EUs nya president valdes idag var valdeltagandet katastrofalt lågt. Endast 27 personer röstade! Att jämföras med EUs totala befolkning på ca 500 miljoner.

Idé: www.johannorberg.net

Ja, jo

Har läst Obamas bok Audacity of Hope. Välskriven. Rakt-på-sak-känsla. Har dock svårt att ta ställning till hans konkreta förslag från mitt utifrånperspektiv.

Det som slår mig mest är emellertid denne politikers tro på politiken. Och där står han förstås inte ensam. De flesta politiker sällar sig till honom. Personligen är jag mycket mer skeptisk. Människan är inte sin egen frälsare. Det klarar bara baronen från Münchhausen.

Men Obama tror verkligen att de kan. Yes, we can!

Jag undrar förresten lite över hur obamakampanjens slogan bäst översätts.

"Ja, vi kan!" eller "Jo, vi kan!"

Är det allmän optimism eller är det en trotsig optimism? Personligen tror jag att slagordet vill förmedla en invändning mot negativism och olyckskorpar. Några säger att vi inte kan, men jag säger jo, vi kan. Vilket är betydligt mer sympatiskt än en allmän vi-kan-allt-hållning.

Feministpatriarker förenen eder

Lyssnade på fnittriga Lantz i P4 häromdagen och fastnade för ett märkligt avsnitt. De pratade om vänsterpartisten Charlotta Gustavsson. Hon är tydligen en känd feminist som stormar mot "alla skägg". Men en dag - på publicistklubbens möte - fann hon till sin egen förfäran att hon höll med ärkeskägget Jan Guillou.

Så vad var det som förenade denna feminist och denne machopatriark? Jo, det enda som är värre än män - Israel.

Lyssna själv.

Stortingsvalet 2009

Lite trött idag - tittade på norsk valvaka igår kväll. Jag blir dock inte lika engagerad som i Sverige. Politik är känslor och tradition, sympatier och antipatier, historisk revansch och vi mot dom. Men de känslorna infinner sig inte riktigt på samma sätt här. Känner mig mer som en neutral åskådare. Och neutralitet passar ju bra för en svensk.

Det bästa med valbevakningen är NRKs ständige expertkommentator, Geir Helljesen. En slags politikens svar på Nils Arne Eggen.

För övrigt undrar jag över begreppet mittenpolitik (sentrumspolitikk). Vad i allsindar är det? Centrum i förhållande till vilken periferi? Sponheim må vara centrum i sitt universum men absolut inte i mitt.

Jag antar att mittenpartierna menar att deras åsikter ligger mitt emellan höger och vänster. Och vidare att befolkningens åsikter ser ut som en normalfördelning med mittenpartiernas partiprogram precis på toppen av klockkurvan. Att partierna ändå är såpass små sägs då bero på att både höger och vänster tränger sig in mot mitten. Men ändå, precis på kurvans mitt ligger den så kallade tyngdpunkten i norsk politik - "sentrum".
Detta är i bästa fall en sanning med modifikation.

Man brukar säga att partier röstmaximerar genom att lägga sig mot mitten för att nå så många väljare som möjligt. Men då menas inte den teoretiska konstruktion som kallas "sentrumspolitikk". Från ett valstrategiskt perspektiv är det istället det åsiktspaket som delas av de flesta väljare som är mitten - och denna mitt kan ligga både långt till höger och vänster om Sponheims partiprogram. Ett riktigt "sentrumsparti" borde istället vara ett flipflop-parti av johnkerrydimensioner. Eller som man också kan säga - ett populistiskt parti. Och säga vad man vill om Sponheim men någon populist är/var han inte.

Mittenpartierna får därför ett stort problem när deras åsikter endast befinner sig i ett ideologiskt centrum - inte i ett faktiskt opinionscentrum. Och deras krav på representation vid maktens köttgrytor framstår närmast som elitistiskt. Varför skulle t.ex. Venstre med 4% av rösterna få större inflytande över politiken än ett så kallat ytterkantsparti? För att deras väljare representerar en tänkt balanserad mittenposition? Med all respekt - detta är goja! I en demokrati är alla individers åsikter lika mycket värda och lika extrema (om än inte lika vanliga). Varje möjlig position är en extrem position. Visst har mittenpartierna större möjlighet att komma i vågmästarposition men detta handlar om realpolitik, inte någon slags moralisk rätt till inflytande eftersom "tyngdpunkten ska ligga i mitten".

Obama har hållit tal och jag har tänkt

Ingen israelisk regering har i längden råd att vara ovän med USA. Israel klarar sig inte utan amerikanskt stöd - hela landets existens är beroende av USA. Och äntligen har USA fått en president som vågar utnyttja detta faktum för att lägga press på Israel.

Typ så resonerar mediakommentatorerna efter Obamas tal.

Men jag undrar då varför Israel är så beroende av USA?

Varför skulle inte Netanyahu kunna säga nej till Obama?

Jo, förklarar experterna, utan USAs stöd skulle inte Israel överleva länge. Det är tack vare USAs pengar och vapen som Israel har överlevt i 60 år.

Så Israel är alltså beroende av USA eftersom Israel är hotat till livet av arabvärlden och Iran?

USAs främsta påtryckningsmedel är alltså Irans kärnvapen och Hamas terrorism?

Om inte Israel hade några fiender skulle hon ju kunna strunta i vad säger USA tycker.

Och om den muslimska omvärlden vore så fredsälskande som Obama säger så skulle han paradoxalt nog inte ha något påtryckningsmedel gentemot Israel.

Nej, är det inte tvärtom det högst reella hotet om persoarabiskt jihad som gör Obamas förhandlingsposition så stark?

En sen kommentar

Barack tycker tydligen att det är lika spännande med valrörelser som jag :-)

Jag höll ut till klockan 4 cet. Fast jag vet inte om cnn verkligen har the best political team on tv. Har de aldrig hört om Sören Holmberg? Å andra sidan börjar legenden från Götet bli lite gammal och förutsägbar.

Men hologrammet var coolt.

Hur som helst önskar jag Obama lycka till.

---

Foto: Barack Obamas flickralbum

Scot McKnight om presidentvalet

Scot McKnight på Jesus Creed ger sina skäl för en kristen att stödja Obama och/eller McCain.

The McCain Case
http://www.jesuscreed.org/?p=4280

The Obama Case
http://www.jesuscreed.org/?p=4318

Redan de gamla grekerna...

Redan de gamla grekerna uppskattade en god talare.

Enligt de senaste opinionsmätningarna väljer USA en orator till president. Jag tror inte att det är särskilt klokt.

Endorsement

Hillary har kastat in handduken. Nu sparkar presidentvalet igång på riktigt.

[Edit: Hillary har visst inte gett upp än. Jag lät mig förvillas av några tidningsöverskrifter. Kanske hon tar striden hela vägen till Denver. Och personligen föredrar jag henne framför Obama. Trots allt håller jag henne som något mer frihandelsvänlig och pro Israel.]

Jag håller på... McCain (surprise!)

För övrigt noterar jag att det lär dröja länge innan det s.k. multikulturella och toleranta Sverige får se en valkampanj där huvudpersonerna är kvinnor, svarta och pensionärer. Inte ens kvinnor har en chans i Sverige - bara "tjejer".

I Sverige vill vi ha kandidater som endast återspeglar genomsnittet. Inte smartare, rikare eller mer välutbildade än andra. Varför vi överhuvudtaget ska genomföra val är en gåta. Ett mer "demokratiskt" tillvägagångssätt att utse en representativ regering vore att göra ett obundet slumpmässigt urval av befolkningen. Men detta tror jag bestämt att jag har tjatat om förut här på bloggen. (I'm running out of ideas...)

Grattis Norge!

Uppläsandet av grundlagen, 17:e maj 1814. Christian Magnus Falsen (stående), Wilhelm Frimann Koren Christie (på stolen bredvid).

Grattis Israel!

Undertecknandet av självständighetsförklaringen, 14:e maj 1948. Golda Meir (vid pennan), David Ben-Gurion (stående bakom) och Moshe Sharett.

Inte min tekopp

Jag tror sannerligen vi lever i sista tiden. Kolla in den här presidentkandidatens reklambannér. Left behind... 1984...

Håller du med Ron Paul?

Har du tio minuter över så lyssna på eller läs en intervju med presidentkandidat Ron Paul.

Presidentvalet 2008

Nu börjar det amerikanska presidentvalet närma sig. Vem är bäst - Clinton, Obama, Giuliani, McCain, Thompson eller Romney? Mitt svar är republikanernas outsider, Ron Paul. I mina ögon den i särklass mest trovärdiga kandidaten med statsmannaegenskaper.