Grundläggande tror jag båda sidor har otroligt skilda uppfattningar av verkligheten. Vem är egentligen ett hot mot demokratin? Demokraterna undrar varför Trump inte accepterar det de menar är ett tydligt valresultat. Republikanerna undrar varför demokraterna under fyra års tid i praktiken aldrig har accepterat Trumps legitimitet. Och intressant nog hävdar båda sidorna att orsaken till deras respektive misstro är den andra sidans påstådda fusk och manipulation. Lägg till denna mix medias klickdrivna sensationsjournalistik så har du en orsak till dagens soppa.
Men oavsett hur det går i detta valet till slut så borde det ligga i allas intresse att inte samma visa ska upprepa sig på nytt om fyra år - eller i Georgias senatval i januari. Så låt mig dela några tankar om vad som ligger och spökar i botten av soppterrinen, nämligen striden om USAs konstitutionella system (med reservation för förenklingar och kanske några fel eftersom jag skriver detta från minnet utan att dubbelkolla alla källor.)
I skolan lär sig mina elever om Montesquieus maktdelningslära (som är lättare att förstå än att stava.) Grundtanken handlar om att makt bör delas - för att undgå maktfullkomlighet och korruption - och i synnerhet måste makten delas mellan statsmaktens laggivande, utövande och dömande grenar. Du vill inte att samma person som stiftade lagen också ska hålla i både batongen och domarklubban.
Montesquieus principer hittar du både i USAs konstitution och i den norska grundlagen. I parlamentariska demokratier som Norge och Sverige har man avlägsnat sig från detta genom att regeringsmakten är beroende av den folkvalda församlingen. (I Norge utfärdas regeringens beslut fortfarande i kungens namn, men det är en formalitet.) Den amerikanska maktdelningen kompliceras vidare av att det är en federation av stater med en stor grad av självstyre.
Enligt den amerikanska grundlagen (inklusive författningstillägg) väljs representanthuset och senaten av folket (medborgare med rösträtt.) Antalet ledamöter i representanthuset är proportionellt mot delstaternas invånarantal. Senatorerna är två per delstat oberoende av storlek.
Domarna i högsta domstolen utses av presidenten och godkänns av senaten. Sedan minst 50 år tillbaka råder det stor oenighet om domstolens roll. Alla skriver nog under på att deras uppgift är att avgöra om lagar är förenliga med konstitutionen. Men frågan är hur man ska tolka grundlagen och det finns grundläggande två olika synsätt. Den ena sidan betraktar konstitutionen som ett levande dokument som kan och bör omtolkas utifrån vår tids värderingar och skiftande normer. Den andra sidan betraktar sig som textualister. Det betyder att domarens uppgift är att läsa vad som står och försöka uttolka textens ursprungliga mening. (Domare med olika syn befinner sig förstås längs ett spektrum.) Den förra gruppen är mer aktivistiska domare som med hjälp av nytolkningar önskar driva utvecklingen i en progressiv riktning. En orsak till de liberala domarnas aktivism är nog att den amerikanska maktdelningen gör lagstiftningsprocessen omständlig och att minoriteten lättare kan blockera majoriteten. Men denna tröghet är inte en "bug" i det amerikanska systemet. Det är en "feature."
Om det ena syftet med konstitutionen är maktdelning så är nämligen det andra att beskydda minoriteten från majoritetens tyranni, i synnerhet delstaternas självständighet gentemot den federala statens maktutövning. Om du t.ex. undrar varför abort fortfarande är en så stor politisk fråga i USA så beror det delvis på att fri abort aldrig har legaliserats av kongressen på federal nivå. Olika delstater har fortfarande olika lagar och fram till Roe v Wade (1973) var abort lagligt i några delstater och olagligt i andra. Men frågan avgjordes genom ett beslut i högsta domstolen av en progressiv majoritet. Republikanerna anklagar därför demokraterna för att kringgå grundlagens "checks and balances" genom att ge domstolarna ett aktivistiskt mandat. Det de inte får igenom via lagstiftning, försöker de baxa igenom via omtolkning av existerande lagar (enligt de konservativa kritikerna.)
Dagens majoritet i den högsta domstolen kan säkert med rätta kallas konservativ, men inte för att de skulle vara aktivister, utan för att de är textualister. Eftersom grundlagen i sig själv är konservativ och försvarar mycket av det som konservativa håller kärt behöver de inte driva en egen agenda. (Jämför striden om USAs historia och arv. Är grundlagen ett filosofiskt mästerstycke som försvarar individens rättigheter eller är den ett uttryck för white privilege? Blev USA grundat 1619 eller 1776?) Det som är konservativt är alltså den amerikanska grundlagen. Genom att makten är delad både horisontellt och vertikalt krävs det samarbete och breda överenskommelser för att göra stora ändringar. Reformer är bättre än revolutioner. Detta är också en orsak till att presidenter i allt större grad utnyttjar "executive orders" för att genomdriva snabba beslut. (Vilket de kan göra i kraft av att presidenten både är regeringschef, statschef och överbefälhavare. Sådana beslut kan emellertid enkelt ändras av nästa president.) Det förklarar även varför frågan om enkla respektive kvalificerade majoriteter samt möjligheten till filibustering är så känslig.
När det gäller presidentämbetet så handlar en konflikt om huruvuda presidenten ska utses av "popular vote" eller av elektorsröster. Från min svensknorska horisont kan det tyckas självklart att folkflertalet ska välja president, men enligt den amerikanska konstitutionen så är presidenten lika mycket delstaternas president som folkets. Det är delstaternas laggivande församlingar som ytterst väljer president via sina elektorer, och i det rådande presidentvalsdebaclet berör en av tvisterna just delstatsförsamlingarnas roll, nämligen den i Pennsylvania.
Den demokratiska guvernören i Pennsylvania önskade tidigare i höst att delstatsförsamlingen skulle ändra delstatens vallagar angående bl.a. sena poströster. Detta lyckades han inte med och valde därför att vända sig till delstatens domstol som ganska radikalt omtolkade delstatens lag. Lagtexten säger att rösterna måste ankomma före klockan tjugo på valdagen för att vara giltiga, men domstolen förlängde detta till fredagen efter valet. I kombination med viss uppluckring av bestämmelserna rörande valkuvert, poststämplar osv. menar därför republikanerna dels att valet blir betydligt mer osäkert, och dels att den nya praxisen är grundlagsstridig. Demokraternas slogan är att varje röst ska räknas. Republikanernas slogan är att varje laglig röst ska räknas.
Oenigheten hänger också ihop med brister i folkbokföring och personnummer i USA. Demokraterna menar att strikta identitetskontroller riskerar att "disenfranchise" svaga grupper (som antas ha svårt att fylla i blanketter.) Republikanerna menar att det är en grundbult i systemet att man har full kontroll över vilka som faktiskt har rösträtt. En komplicerande faktor är förstsås Jim Crow-erans inskränkingar av i synnerhet svarta medborgares faktiska möjlighet att rösta (främst i de vid den tiden demokratiskt styrda sydstaterna.) En annan faktor är typiskt redneck-motstånd mot strikt myndighetskontroll av medborgarna. Så här möter båda sidor sig själva i dörren. I just detta val är det dessutom pga. Covid en mycket stor ökning i antal poströster och mail-in ballots har skickats ut med hjälp av förmodat bristfälliga adressregister.
Ytterligare en konstitutionell oenighet gäller beräkningsgrundlaget för antal kongressledamöter (och indirekt antal elektorsröster i presidentvalet.) Antalet beror som nämnts ovan på befolkningsstorlek och detta avgörs genom en folkräkning som genomförs vart tionde år. Problemet är vilka som ska räknas. Traditionellt har man räknat alla som bor i delstaten, vare sig de är medborgare, studenter från andra länder, illegala invandrare etc. I vissa delstater är andelen icke-medborgare kanske försumbar men i andra är den betydande. I den senaste folkräkningen som nyss har avslutats ville Trump och republikanerna att det skulle finnas med en fråga om medborgarskap. Högsta domstolen förbjöd detta med en 5-4 majoritet (inkl. RBGs röst.) Demokraterna menar att beräkningsgrundlaget ska vara antal människor som bor i delstaten. Republikanerna menar att beräkningsgrundlaget ska vara antal medborgare i delstaten. I Sverige, som jämförelse, beräknas valkretsarnas storlek utifrån antal röstberättigade. Överhuvudtaget är vallagarna och kontrollen betydligt strängare i Sverige än i USA och små fel betyder att en röst ogiltigförklaras. Oavsett vad man tycker om Trump/Biden måste USA strama upp sina regler annars är jag rädd att förtroendet för det demokratiska systemet eroderas än mer.
Till sist så undrar jag om inte detta kommer sluta med en pyrrhusseger - oavsett vem som vinner. Det strategiskt smartaste kan vara att förlora.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar