Till Jonas Sjöstedts försvar

Jag undrar hur Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt känner sig nu, så här dagen efter det röd-gröna "segervalet."

I debatt efter debatt i valrörelsen stod han sida vid sida med Löfvén och Fridolin och talade om vänsterns hjärtefrågor. Solidaritet! Välfärden är inte till salu! Nej till pigor åt överklassen! Und so weiter.

Såta vänner?

Sista debatten genomförde kamraterna till och med en slipskupp. En för alla, alla för en. De röda halsprydnaderna lovade revolution och återställarpolitik på samma gång.

Men dagen efter avslöjas allt. Jonas företrädde egentligen den enda vänsteroppositionen. Den övriga vänsterns högljudda protester mot Alliansens politik var bara ett spel för galleriet.

Stefan Löfvéns tankar framträder idag tydligt, nu när han inte behöver ta hänsyn till valkampanjandets egen kamplogik. Löfvén vill egentligen ha en fortsatt alliansregering - med en enda obetydlig skillnad. Moderaterna ska ersättas av Socialdemokraterna. Ja, jag tror att Löfvén personligen t.o.m. föredrar Kristdemokraterna framför Miljöpartiet.

Och det skulle sannolikt bli en väldigt marginell skillnad. Typ, traineejobb i stället för nystartsjobb. I övrigt business as usual med stabila statsfinanser, lagom blandekonomi, generell eu-, fn- och nato-vänlighet, kärnkraft under permanent uppskjuten avveckling, några skolreformer fram och tillbaka beroende på modets skiftningar och FRA.

Nu kan det ju inte bli riktigt så eftersom Kristdemokraterna fick för få mandat. Löfvén tvingas därför bita i det obesprutade äpplet och ta miljöpartiet i stället - vilket paradoxalt nog en hel del liberaler i Folkpartiet antagligen föredrar.

Men förhoppningsvis går det inte som Löfvén hoppas. Jag tror varken Annie Lööf eller Jan Björklund är intresserade. Men samtigt finns det tillräckligt med westerbergare och pragmatiska olofjohanssonare ute i partileden för att jag ska känna mig helt trygg. Men låt oss ändå hoppas att inte c och fp låter sig utnyttjas i detta dubbelspel.

Om Alliansen består tvingas Löfvén äta upp sin röda slips från valrörelsen. Ty någon hederlighet måste man ju kunna kräva av en politiker. Jonas Sjöstedt har förstås helt tokiga idéer men han tror ju åtminstone på dem.

Låt därför inte Jonas segerrusiga röda måndag bli en blåmåndag. Nej, låt oss få se de rödgröna svettas vid förhandlingsbordet. Låt oss få se vänsterpolitiken spricka i den globala handelsekonomins obarmhärtiga ljus. Och låt oss till sist få se ett nyval.

I väntan på detta hoppas jag att Alliansen söker sina borgerliga, frihetliga rötter. Där medborgarna inte är undersåtar och där individ och familj trumfar kollektiva pappamånader. Då kan de återfå mitt entusiastiska stöd.

(Att vänsterpartiets tolkning av valresultatet förstås är helt befängd är en annan sak. Vänstern har ju endast marginellt rört sig framåt. Om valresultatet alls kan tolkas i ideologiska termer så har ju folket snarast gått åt höger. Vänstern har ju knappt rört sig en millimeter. Förutom F! förstås, men de står ju lyckligtvis utanför staketet än så länge och räknas inte av oss medelålders, heterofila, protestantiska, vita män.)

Det var tråkigt :-)

Det hade inte gjort något om fler av politrukerna i förvaltningen hade gjort som Inger Efraimsson, ordföranden för Försäkringskassan, och sagt upp sig. Eftersom hon inte kan acceptera den demokratiskt valda regeringens beslut är det bäst att hon tar sin hatt och går.

Och jag tar hatten av för Efraimsson som har visat demokratisk redlighet. Nu väntar vi bara på att andra illojalister ska följa hennes exempel.

Varför inte?

Ledarbloggen på SvD skriver om kristdemokraterna:

"[I] takt med att partiet blir mer och mer mainstream blir man i alltmer skriande behov av ha ett bra svar på väljarfrågan 'Varför ska jag rösta på just kd?'".

Det enkla svaret är väl det samma som för alla andra mainstreampartier, nämligen "Varför inte?".

Och så kan kampanjstrategerna övergå till att syssla med det de kan bäst - yta, paketering, smink och spin. På en fri marknad med likvärdiga produkter är det marknadsföringen som bestämmer utfallet.

Må bäste Rove vinna!

Språkmäktig utrikesminister

Carl Bildts norska alter ego, Jonas Gahr Støre, är det populäraste statsrådet här i Norge. Vad beror det på? Så här skriver Aftenpostens utrikesredaktör under rubriken "Fenomenet Støre":

"Støres hemmelighet er nettopp språkføringen, for han setter inn et mer levende og presist språk enn noen norsk politiker på lang tid. Dermed behersker han det som er aller viktigst i et demokrati, nemlig evnen til å kommunisere fort og forståelig med mange mennesker."

Fast någon blogg har inte den norske utrikesministern än. Eller som hans kommunikationschef Dale Sandsten säger när frågan kommer på tal:

"-Men han sms-er med Bildt. Og så er han på e-post."

Jag säger så här - Støre behöver inte skaffa en blogg men han bör definitivt skaffa en ny kommunikationschef!

Fast jag minns att även Carl Bildt brukade skryta om sitt epostande. Så här kommenterar han sin numera legendariska epost till Clinton, 1994: "The first email ever between heads of government was sent February 4, 1994 between Rosenbad in Stockholm and the White House... part of the history of the Internet."

Och så här såg korrespondensen ut (saxat från Bildt.net):

From: ADMCB@HHS.SE "Carl Bildt"
To: president@whitehouse.gov
Subject: From PM Carl Bildt / Sweden to President Clinton
Date: 4-FEB-1994 09:51:26


Dear Bill,

Apart from testing this connection on the global Internet system, I want to
congratulate you on your decision to end the trade embargo on Vietnam. I am
planning to go to Vietnam in April and will certainly use the occasion to
take up the question of MIA's. From the Swedish side we have tried to be
helpful on this issue in the past, and we will continue to use the contacts
we might have.

Sweden is - as you know - one of the leading countries in the world in the
field of telecommunications, and it is only appropriate that we should be
among the first to use the Internet also for political contacts and
communications around the globe.

Yours,
Carl

-----

From: R. Paul Richard
TELEMAIL/C=US/@sprint.com>
To: ADMCB@HHS-SE
Subject: To Prime Minister Bildt from President Clinton
Date: 5-FEB-1994 19:50:48


Dear Carl:

I appreciate your support for my decision to end the trade embargo on
Vietnam and thank you for all that Sweden has done on the question of the
POW/MIAs.

I share your enthusiasm for the potential of emerging communication
technologies. This demonstration of electronic communication is an important
step toward building a global information superhighway.

Sincerely,

Bill

---

Andra kända första meddelanden:
Telegrafen, avsändare Samuel Morse: "What Hath God Wrought"

Telefonen, avsändare Graham Bell: "Mr. Watson--come here--I want to see you"

Så blir Bildt den nye Che

I en debattartikel på Svenskans Brännpunkt förklarar Per Gahrton varför Bildt är så kritiserad av Expressens ledarsida. Det beror helt enkelt på att Bildt inte är någon israelvän. Därav kritiken från den notoriskt sionistiska pressen.

Och Jan Guillou driver förstås samma tes i Aftonbladet till varför liberaler hatar utrikesministern.

Vad tycker Gahrton att Bildt ska göra då? Jo, följande:

"Om han däremot gick ut med full kraft med den sorts kritik av den israeliska ockupationspolitikens grymma och folkrättsvidriga karaktär, som han uttryckte i sin valblogg häromåret, framstår han som en genuin människa av kött och blod..." (Min kursivering)

Detta skulle visserligen inte stoppa den sionistiska pressen, men Bildt skulle åtminstone "framstå som en hjälte" hos den rödbrungröna vänstern, ja rentav som en riktig människa.

Utförsäljning av statliga företag

Gamla statsrådet och socialdemokraten Thomas Östros skriver i GP om regeringens proposition om utförsäljning av gamla Nordbanken* och Televerket m.fl. Om detta tycker Östros inte. Han sammanfattar sin kritik:

"Regeringens agerande tyder på att man styrs av en ideologisk blindhet, där rationella argument läggs åt sidan. Bakom utförsäljningen finns bara en enda bärande tanke: staten ska inte äga."

Sedan följer han upp med argument för att staten ska behålla företagen: de är välskötta, genererar stora utdelningar till ägaren och visar goda framtidsutsikter.

I mina ögon är dessa argument irrelevanta. Putin tjänar också pengar på sina statliga bolag. Östros sammanfattar faktiskt själv det fullgoda skälet till en utförsäljning:

Staten skall icke äga.

Hur kan förresten vänstern i ena stunden klaga på Carl Bildts affärsverksamhet när man i nästa stund försvarar att regeringen tjänar pengar på vin och sprit? Och spel och dobbel! Och kärnkraft!!

Nej, staten skall icke äga.

Skälet är enkelt. Ju mer staten gör desto mer urholkas demokratin. Vänstern förfäktar den bakvända idén att ju mer politikerna bestämmer över ju mer demokratiskt är samhället. Så är inte fallet.

Demokrati mäts inte i politikens inflytande över folket utan i folkets inflytande över politiken.

Och eftersom vi redan idag endast har en röst per person som ska sammanfatta allt vi tycker och tänker (för de påföljande fyra åren) om betyg i skolan, vägtullar, Irak, Teliasonera, abort, friidrotts-VM i Göteborg, TV-licens, vargbeståndet och statsskulden vore det väl ett demokratiskt framsteg att plocka bort åtminstone en punkt från den listan?

En sann "demokratisering" av de statliga bolagen vore däremot att ge alla medborgare aktier i företagen och därmed rösträtt på bolagsstämmorna. Något t.ex. PJ Anders Linder har föreslagit.

Läs mer här: Deltagandedemokrati.

---

* Som vi sa under 90-talets krisår: Om regeringen hade brytt sig mer om Nordbanken och mindre om Västbanken skulle allt ha varit mycket bättre.

Hopp för Bildt

Jag har tidigare kritiserat utrikesminister Carl Bildts hållning i diverse frågor (läs: mellanöstern). Och det är jag rädd att jag måste göra igen. Men idag blev han kritiserad av broderskapsrörelsen vilket måste betyda att Bildt inte kan vara helt fel ute.

Eller för att travestera Jane Austen's mr Darcy: "I may say the [press release] had quite the opposite effect to the one [they] intended. It taught me to hope as I had scarcely ever allowed myself to hope before."

En högerextrem San Fransisco-demokrat

Det liberala Moderskeppet återger ett läsvärt mail från en amerikan som tillbringat två år i Stockholm.

"I consider myself quite liberal by American standards and live in San Francisco. After two years in Sweden, I felt like the most right-wing, American Republican."

Blockbytarna styr moderaterna

I Sverige har historiskt ca 80% av befolkningen haft sin politiska hemvist i antingen höger- eller vänsterblocket. Resterande 20% utgörs av blockbytare. Det är vad majoriteten i denna grupp väljer som avgör regeringsmakten. Vanligtvis har 11-15% gått till vänstern vilket gett en blockfördelning typ 55-45% till vänsterns fördel.

I det senaste riksdagsvalet blev siffrorna dock de motsatta. En majoritet av blockbytarna valde Alliansen - och i synnerhet de nya moderaterna. Problemet vid en tolkning av detta valresultat är om blockbytarna egentligen gick till vänster eller om det var de nya moderaterna som hade gått till vänster för att säkra borgerlig majoritet. Många tror att det är den senare tolkningen som är riktig. Av regeringens väljare (drygt 50% av totala antalet väljare) lutar alltså kanske 1/5 egentligen åt vänster. Men den stora majoriteten av borgerliga väljare är fortfarande borgerliga som värdesätter individens och familjens frihet, marknadsekonomi och frihandel.

Tyvärr tar i synnerhet de nya moderaterna större hänsyn till den minoritet som (eventuellt) hyser s-värderingar än de tar till den majoritet som i årtionden kämpat för sina borgerliga idéer.

Är det några som borde avgå ur den borgerliga regeringen så är det Littorin med sin blockadkramning* och försvarsminister Odenberg med sin integritetsfientlighet**.

---

* Den fackliga blockaden mot en salladsbar i Göteborg har väckt ilska bland borgerliga sympatisörer, men den moderate arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin tycker inte att de fackliga organisationerna gör något fel.
** Försvarsminister Mikael Odenberg vill ge Försvarets Radioanstalt rätt att avlyssna alla telefonsamtal och all datatrafik som passerar Sveriges gränser.

Ladies and gentlemen, we've got him!

Fast inte riktigt. Men vi har i alla fall hittat ett vapen av riktigt slag. Fast det kastades i sjön tre år före mordet. Men ändå - det kan ha betydelse för utredningen.

För barnens skull

I P1-morgon spelade Tasso Stafilidis upprörd och krävde inseminationsrättigheter för ensamstående svenska kvinnor. Så här löd hans högintellektuella argumentation (fritt återgivet ur minnet):

Idag måse kvinnorna resa till Danmark! Detta måste få ett slut för barnens skull!! Varför då - jo för enligt dansk lag har inte barnen rätt att få veta vem pappan är, men en svensk lag skulle ge dem rätt att få veta det vid 16 års ålder. Alltså måste insemination tillåtas i Sverige så att barnen kan få veta vem deras pappa är.

Stackars Cathrine Pålsson från kristdemokraterna försökte tappert bemöta demagogen från Vänstern men det var inte lätt. Vad kan man svara på sådan rappakalja?

Men med samma taffliga logik kan vi också hävda följande: Idag måste föräldrar resa till Sudan för att omskära sina döttrar. Detta måste få ett slut! Vi kan inte blunda för verkligheten - eftersom folk önskar omskära sina barn, och gör det i alla fall, vore det bättre att tillåta det under kontrollerade former i Sverige än att skicka stackarna till Sudan. För barnens skull, mind you.

Reinfeldtsossarna

"Om nyliberalerna får fortsätta härja sviker Reinfeldt de väljare som bar honom fram till valsegern. Även Stegö Chilò måste avgå." Aftonbladets ledarsida 15/10-06

Men om Stegö-Chilò tvingas avgå sviker Reinfeldt och regeringen mig - och jag bar också fram Alliansen till seger. Faktum är att reinfeldtsossarna (för att travestera begreppet reagandemokraterna) kanske utgör 25% av moderaternas väljarunderlag medan de s.k. nyliberala krafterna säkerligen utgör en minst lika stor grupp och antagligen större.

Calle

Carl Bildt är förstås duktig. Pålääst som den gamle Persson skulle sagt. Men han var inte mitt favoritval till statsministerposten. Tillåt mig att citera Helle Klein under rubriken "Heja Carl Bildt", så förstår du nog:

"Valet av Carl Bildt som utrikesminister är för oss mellanösternintresserade klart hoppfullt. Få svenska politiker har på sistone varit så tydliga kritiker mot den israeliska ockupationspolitiken och EU:s isoleringspolitik gentemot palestinska myndigheten som Bildt."

Mina krav

Här är mina ultimativa krav inför regeringsbildningen:

1) Låt folkpartiet införa ordning i skolan men låt kristdemokraterna styra friskolorna. 2) Låt moderaterna införa strängare straff men låt centerpartiet överstyra övervakningsivern. 3) Låt folkpartiet styra utrikespolitiken men låt moderaterna driva EU-frågorna. 4) Låt centerpartiet utveckla energialternativen men låt kristdemokraterna sänka bensinskatten och folkpartiet driva kärnkraftsutvecklingen. 5) Låt kristdemokraterna styra familjepolitiken och 6) centern arbetsmarknadspolitiken.

Yes!

Oj oj oj

Oj oj oj. Klockan sju bänkar jag mig med kaffet i bästa stolen och laddar upp med Sörens analyser. Klockan åtta sprättar jag upp påsen.


Fast jag är luttrad. Valvakor har sällan varit en höjdare rent resultatmässigt. Oftast har jag av självbevarelsedrift tvingats kasta allt statistiskt sunt förnuft över bord och suttit kvar tills sista valkretsen är räknad - i hopp om att borgarna ska få hundra procent i Kiruna. Än är det inte försent, typ...

I nio fall av tio är det dock avgjort redan när valu ramlar in klockan åtta.

Mina första valminnen är från 1982 och i synnerhet Svenska MADs valbilaga. Den tyckte jag var hysteriskt rolig. Mitt verkliga engegemang vaknade 1985. Så här slutade det då:


Personerna på bilden är mina föräldrar och mormor och morfar. Stämningen var inte på topp. Jag tror att min mormor och morfar röstade på det frisinnade folkpartiet men inte ens westerbergeffekten kunde höja stämningen på Parkgatan. För allmänborgerliga väljare är regeringsfrågan viktigast. I år har äntligen partierna själva förstått det.

Röd-grönt valmanifest

Vi i den röd-gröna röran går till val på, och lovar genomföra, följande satsningar de kommande fyra åren.

1. Familjepolitik
- Vi vill ha ett slags vårdnadsbidrag och är därför starkt kritiska till vårdnadsbidrag
- Vi vill se en kvotering av föräldraförsäkringen men är motståndare till kvotering

2. Arbetsmarknadspolitik
- Jobben kommer därför utlovar vi inga satsningar på nya jobb i offentlig sektor.
- Vi lovar också 200.000 nya jobb i offentlig sektor
- Kortare arbetstid och lagstiftad heltid i kombination med friår och inga förändringar i arbetstiden ser vi som en garanti för att jobben kommer
- Vi vill ta bort undantagsreglerna i LAS. Därför garanterar vi att undantagsreglerna i LAS bibehålls.

3. Miljöpolitik
- Höjda energiskatter med 13 miljarder!

4. Skolan
- Vi vill avskaffa betygen och ge betyg från 8:e klass
- Vi vill ha samma villkor för friskolor och kommunala skolor men kommunala skolor måste ha bättre villkor än friskolor och vi är mot privatiseringar eftersom det är viktigt att alla går på samma skolor.

5. EU
- Vi ska gå ut ur EU och jobba för en utvidgning av EU och en fördjupning av EU-samarbetet. I synnerhet kommer vi jobba för en ratifiering av den nya konstitutionen. Vi hävdar vidare att konstitutionen är en ond marknadsliberal, överstatlig idé och en folkomröstning om denna är därför vårt ultimativa krav.

6. Regeringsbildning
- Vi socialdemokrater ska regera ensamma eller med ett borgerligt parti och vi miljöpartister ska regera med socialdemokraterna och med vänsterpartiet eller ett borgerligt parti och vi vänsterpartister ska regera med socialdemokraterna och miljöpartiet eller låta socialdemokraterna regera själva under förutsättning att också miljöpartiet står utanför regeringssamarbetet.

Allt detta lovar vi att kämpa för med näbbar och klor tills döden skiljer oss åt.

Rösta på oss på söndag

Källa: De rödgrönas hemsidor (c) 2006

Göran Persons starkaste kort

Vi lever i en paradox.

Arbetslösheten är Göran Persons starkaste kort i valet 2006. Ju fler arbetslösa desto större chans har (s) att vinna valet. Ju sämre det går för Sverige desto större chans har (s) att vinna valet. Allt enligt ordspråket: "Du biter inte den hand som föder dig."

Se t.ex. på utflyttningskommuner i Sverige, kommuner med hög arbetslöshet. De har ofta haft obrutet s-styre i decennier men trots att det går sämre och sämre sitter socialdemokraterna säkrare och säkrare. Fast inte trots utan tack vare.

Det ser ut som en medveten, infernalisk plan. Så här ser nämligen sambandet ut: Högre skatter leder till fler arbetslösa och utslagna. Fler arbetslösa är lika med fler bidragsberoende. Fer bidragsberoende leder till fler vänsterröster. Ty du biter inte den hand som föder dig.

Den hemska verkligheten i det socialdemokratiska folkhemmet är att människan är livegen. Hon är bunden vid torvan. Det är en modern feodalism. Höga skatter i utbyte mot en slags trygghet till priset av friheten. Svensken har inte råd att rösta på någon annan än den som ger henne bidragen. Ty du biter inte den hand som föder dig.

De nya moderaterna har valt att avveckla livegenskapen med förnuft. Det är nog enda vägen till ett regeringsskifte i nuläget. (Om det inte lyckas måste vi kanske vänta tills arbetslösheten vuxit till sådana dimensioner att tryggheten rämnar och bönderna stormar Torpet - Pris ske Gud, här kommer skatteåterbäringen!)

Godis Påsen bjuder

Både Miljöpartiet och Socialdemokraterna öppnar för samarbete med allianspartier efter valet - t.o.m. vid en vänstermajoritet! Och åtminstone socialdemokraterna skulle nog fördra ett mittensamarbete mot att släppa in ohlygarken på Rosenbad. Men Kamraten på skolgården ser onekligen lite sur ut när den store Godis Påsen bjuder alla andra utom honom.

Kanske kommer Godis Påsen till sist inse att det inte är lika lätt att köpa vänner som att köpa röster.

Meritokrati

Marie Söderquist skriver i sin expressenkrönika om Mona Sahlins dotter och genvägar till makt.