Where's Waldo?

To make a statement you do not always have to jump up and down and shout. Sometimes merely standing up will be quite enough.

Can you spot Shadrach, Meshach, and Abednego in this picture?

Snöfallsarbete

 sisyfos|arbete substantiv ~t ~n 

[också snöfalls|arbete]

• ett fruktlöst, evigt skottande i ymnigt snöfall som aldrig tycks ta slut

Skriv en bokrapport om din favorittiktok

I en inte alltför avlägsen dåtid kunde lärare be sina elever skriva en bokrapport om sin favoritroman. Tillsammans med "Mitt sommarlov" var uppgiften en stapelvara i lärarskråets uppgiftsarsenal. Den förra uppövade elevernas förmåga att skriva informativ, strukturerad sakprosa med rum för både lite analys och resonnemang. Ofta med häpnadsväckande och djuplodande sammanfattningar: Boken var bra för den var spännande. (Syftet med "Mitt sommarlov" var som alla vet att ge lärarna några timmars respit för att hinna planera resten av skolåret.)

Men så hände något, kanske det var tidsandan som blåste förbi.

Ty allt eftersom åren gikk berättade en växande skara att de inte hade någon favoritroman. "Nej, men då kan du bara berätta om vilken bok som helst som du har läst. Det måste inte vara en roman." Så under några år skrevs det bokrapporter om Tordyveln flyger i skymningen, Guinness Rekordbok och Asterix i skön harmoni. Och även om det alltid var problematiskt att finna exempel på metaforer och tema i den populära rekordboken fick eleverna åtminstone öva sig på att skriva en sammanhängande text.

Men så hände något, kanske det var tidsandan som blåste förbi.

Efter hand blev nämligen utmaningen att somliga inte längre hade någon favoritbok av det enkla skälet att de inte hade läst någon bok alls, överhuvudtaget.

Så då utvidgades den klassiska bokrapporten med ännu ett alternativ. "Ja, och om ni kanske inte har någon bok att berätta om kan ni ju istället berätta om en favoritfilm?" I övrigt förblev ämnesbeskrivningen densamma: handling, miljö, karaktärer, tema och en avslutande rekommendation. Spoiler alert. You know the drill. 

Men så hände något, kanske det var tidsandan som blåste förbi.

Film blev för krävande. Två timmar framför endast en skärm gav myror i brallan. Så film blev till TV-serie som blev till Netflix-serie och nu häromdagen befann jag mig till sist vid Edward Gibbons fötter och bevittnade civilisationens undergång. Till råga på allt rörde det sig inte ens en om en bokrapport utan om den mycket begränsade tyskuppgiften att fullföra meningen "Mein Lieblingsfilm ist..."

Mein Lieblings-TikTok ist "whining french bulldog".

Die Regisseurin heißt @kaaaathhhhy.

Small Is Nice but Big Is Beautiful

In the day-to-day struggle to make ends meet, the hassle of raising a big family may not seem worthwhile. The economic costs, the endless worries and the ever-growing pile of laundry are all too tangible results of our unfortunate instinct to procreate. But although humans may regret many things during the course of life, having children tend not to be one of them. At the baby's first smile, the teenager's rare hug and the father's proud walk down the aisle, all sorrows are forgotten, or so it seems. In fact, the disadvantages of having a small family outweighs the advantages, regardless of the small size being universally heralded as a mark of progress and a necessary key to success in our modern world.

Of course family size and domestic economy go hand in hand. According to the demographic transitional model lower birth rates are the secret behind the unprecedented growth in living standards the world has seen in recent years. In small families, parents are free to allocate more resources per child. As parents invest more money in the health, education and social status of their children, their chances of success in a competitive environment increase. Small families are, in short, financially better off. But even though this is true from an economic perspective, it does not hold up when other factors are taken into account.

First, the small household dines around a quiet table. In spite of its economic edge the small family is less equipped to provide children with good social skills. With only its parents to relate to the only child misses out on vital social training. The big family, on the other hand, provides its members with ample opportunities to both cooperate and compete, as well as argue and agree. Lively debates around the dinner table between brothers and sisters, parents and children, are the perfect preparation for a future in the postmodern marketplace of ideas. Likewise, the big family's multi-relational character promotes a level playing field with many contributors. In a society moving towards flatter structures, where everyone is expected to speak her mind, people with many siblings will have an advantage.

Secondly, the impact of the family on an individual's psychological well-being can not be overstated. Whereas the child of a small family will get much attention from its parents, it will at the same time be more vulnerable to change. With fewer family relations the only child may be left with very few close connections in the case of death, disease or divorce. Although the small family thrives on the mother's love and the father's care, in a lifelong perspective the colorful relationships between brothers and sisters may prove equally important. In a fragmented and volatile world the importance of being connected and being known is greater than ever. A big, robust family can provide that security.

Finally, today's atomistic society celebrates the individual, the temporal and the immediate at the price of the spiritual. Raising a large family is the opposite of this sentiment. It is a long-term investment with uncertain returns, and consequently we find that the choice of having a big family is regarded an oddity, even frowned upon. Indeed, the father who loads his seven kids and pregnant wife into a beat-up Volkswagen van seems a dated figure not fit for an Instagram selfie. But maybe he knows something the onlookers do not. Family and children connect him with his past and his posterity. Where a small, well-designed family fits nicely into society's linear plans, the big family is part of the circle of life. It is a spiritual thing.

Back in the time of high mortality and big families, children were a natural part of the family's work force. Everybody had to pitch in. Nobody could opt out. Today this link between work and survival is severed, and children are seen as nice extras, but little more. We do not need them, unless they can add value to our carefully branded lives. The small family has become the norm. But we do need children, and we need the family, that uncontrollable, noisy, messy and wonderful melting pot of human relationships. Indeed, if we do not let money trump the discussion, we will discover that the social, psychological and spiritual cost of limiting ourselves to small families will exceed any benefits we enjoy from our carefree careers. The small family is made on the drawing board. The big family is a piece of art. It requires a vast canvas.

Sagan om Hemsk-Ola och hans barnvakt

Det var svårt att tycka om stackars Hemsk-Ola. Han dök alltid upp vid de mest opassande tillfällen. Just när allt var frid och fröjd kom hans föräldrar och knackade på, med Hemsk-Ola i handen.

«Hej, hej! Hoppas att vi inte stör men nu är det dags för Hemsk-Ola!» flinade de. «Kasta alla andra planer genom fönstret och ta hand om grabben.»

«Ja, men det är ju söndag kväll och jag ska precis gå och lägga mig...»

«Spelar ingen roll! Om du inte lägger till rätta för Hemsk-Ola kommer hans muterade kompis och tar oss allihop!» (Det sista antar jag var et utslag av familjens bisarra humor, men man kan aldrig vara säker.)

Så det fanns inget annat att göra. Det var bara att kavla upp ärmarna och inrätta livet efter Hemsk-Ola. Men det var inte alltid så lätt och även om jag inte hade känt Hemsk-Ola mer än ett år visste jag att han krävde ständig tillsyn och stimulans. Det förväntades liksom att jag skulle fixa ett varierat dagsprogram fullt av lärorika och spännande aktiviteter, trots att Hemsk-Ola själv helst bara ville bli lämnad i fred och sova.

Och det var som regel så det slutade – med att jag entusiastiskt berättade, visade film och hittade på frågelekar, medan Hemsk-Ola låg och sov bakom en skärm.

Trump, triumf och trumf

Är människor som pratar om president Trumph släkt med dem som undrar vilken färg som är triumf?

Hoarding

Du vet att du har för mycket porslin i skåpen när du blir glad för varje glas som går i kras.

Vem är vem?

Saltkråkan har gått i repris på Barnkanalen i sommar och som alltid har det varit trevligt att följa familjen Melkerssons sommaräventyr.

Men en dag insåg jag plötsligt något. Trots att jag sett Saltkråkan sedan barnsben har jag fortfarande ingen aning om vem som är Johan och vem som är Niklas. Eller vem som är Teddy och vem som är Freddy heller för den delen. Jag undrar vidare om det finns någon som vet det? Skådespelarna själva möjligtvis undantagna. Spelar det förresten någon roll?

Vid närmare eftertanke finns det fler sådana radarpar. Vem är Kling och vem är Klang? Vem är Lasse och vem är Bosse? Britta och Anna? Dunder-Karlsson och Blom?

Fast Helan och Halvan kan jag skilja mellan.

The Thesaurus

Jag studerar engelska i år, kombinerat med jobb. En intressant utmaning men än så länge håller jag mig flytande.

För någon vecka sedan var det emellertid dags för min första "assignment", ett stycke text på ett par sidor. Efter några timmars ordtrollande visade jag texten för min ärliga dotter som snällt började läsa. Jag lämnade henne i fred och väntade sedan spänt på bekräftelse. Men det dröjde. Varför kom hon inte spontant springande med jubel och lovord? Till slut nödgades jag uppsöka henne och treva efter feedback.

-Har du läst texten än?

Tyst. Nickade besvärat. Jodå, det hade hon.

-Nå, var det bra?
-Det påminner mig om Joey, svarade hon till slut.
-Joey, vem?
-Joey i Friends, när han ska skriva ett rekommendationsbrev till adoptionsfirman på Chandler och Monicas vägnar, och använder en ordbok för alla ord.

Mest svidande kritiken ever. Får nog ordtrolla lite mindre till nästa gång :)

Sova som en sten eller ligga och vända sig?

Source: Participant Observational Research.

Varje gång jag provar det förnuftiga alternativet A i diagrammet blir jag besviken. I stället för utvilad efter en god natts sömn (se alternativ B) finner jag mig rastlös efter en lång natts färd mot dag. Först titta i taket, sedan vakna stup i kvarten, för att slutligen, äntligen somna in ordentligt strax innan klockan ringer.

Sena vanors välsignelse

Släcka ljuset,

landa

på kudden och somna

allt i en enda

graciös rörelse

sedan sova

bekymmerslöst

till morgonen.

Om facebookstatusar

Vi kan dela in facebookstatusar i fem huvudkategorier.

1. Se hur lycklig jag är
2. Länkar till kattklipp på Youtube
3. Autentiska ögonblick av sårbarhet
4. Åsikter om politik, religion och invandrare
5. Roligheter

Jag försöker som regel vara rolig. Det är i och för sig autentiskt eftersom jag sedan tidiga barnaår alltid sökt skratt - men speciellt sårbar gör det mig inte.

Hur som helst, här är några exempel från min facebookhistoria:

Är det konstigt om jag känner mig som en soptunna när min fru håller fram kakburken och säger: -Ät upp det här annars kastar jag det!

Blev uppringd av Norsk idrettshjelp idag som ville ha pengar av mig. Vilken fräckhet! #tourdeski #toraberger #bø #heglesvendsen #aksellundsvindal #magnuscarlsen #oljefond

Önskar alla ett gott nytt år med sedvanliga plattityder, buzzwords och hashtags. You may fill in the blank, själv. Men jag menar varje ord, förstås.

Mitt huvud mår inte bra av att tänka på flera saker samtidigt. Därför gör jag inte det. #vågavägramultitasking

Clara äter brunost och tittar på Specialagent Oso. (Eftersom hon inte är på Facebook får jag hjälpa henne med statusuppdateringarna.)

Skillnaden på civilisation och barbari är om du äter dina chips från skål eller direkt ur påsen.

Nu tycker jag att alla på facebook ska gå och lägga sig. Det är alldeles för sent. #globalvillage

Att pausa för att blogga är nödvändigt. I synnerhet när man städar. #pausförst

Barn som hjälper till hemma är duktiga på att se enkla lösningar. #sopaundermattan

Jag måste säga att de tar Kristi himmelsfärdsdag på allvar här i Norge. Vilket firande. #syttendemai

Saxa uppåt med dålig teknik i längdspåret är lite Jack Sparrow-varning. #flaxigt

När två i bilen sjunger med hörlurar till varsin låt, en tredje skriker, den fjärde sover och chauffören lyssnar på Hellner i monsterbacken, är det då så konstigt att man missar en avfart? #tourdeski (Avdelning sthlmsresa i söndags.)

Tvåa tvåa tvåa och lite till

Jag minns min digitalklocka. Vi snackar tidigt 80-tal. Den hade fyra knappar och massa funktioner. Men det blev mkt tryckande för att komma till rätt mode.

Den klockan visar förresten att tidsslöseri med elektronikprylar inte är beroende av hur avancerade grejerna är. Finns det en knapp att trycka på så kan man sitta många timmar om man har rätt ålder och lynne.

Hur som helst, klockan fascinerade mig som tidigare bara rört mig i en analog värld med minut- och timvisare. Och höjdpunkten var 11:e november kl 11:11:11. "Kom fort mamma, titta, bara ettor!" Mamma kom och tittade och lät sig imponeras av det tekniska underurverket.

Aldrig hade jag väl trott att jag skulle få uppleva något liknande men igår hände det:

Förunderliga äro Herrens vägar

I våras, april någon gång, började motorlampan lysa på instrumentbrädan. (Inte rött. Bara gult. Jag inbillar mig att det innebär en gradskillnad.)

-Dyrt, tänkte jag och parkerade bilen på garageuppfarten. Jag har ju en cykel.

Så i regn och skur trampade jag till jobbet, 13 km enkel resa. Kallt i början och "andfåddigt" men med sommarvärmen kom också konditionen. Och med konditionen ökade lusten att springa i skogen.

Bortsett från ålderskrämpor i knäna har sommaren därför blivit en efterlängtad framgångssaga för svensk friidrott. Även om mina framsteg ännu inte nått den tunga kvällspressen.

Och bilen stod tryggt parkerad genom april, maj, juni, juli och ända in i augusti. Mitt i sommaren satte förresten Fredrikstad kommun upp en gratis färja åt mig över Glomma som förkortade min resväg med vid pass tjugo minuter.

Men för ett par veckor sedan antydde min fru att jag borde lämna in bilen på verkstad snart. Eftersom min resväg skulle förlängas i augusti med flera mil, och även med tanke på den annalkande hösten. Och cykling i all ära men hon ville ogärna att jag skulle lämna henne och barnen åt sitt öde flera timmar extra per dag.

Så när övriga familjen for till Tynset på minisemester gick jag med tungt hjärta ut och startade bilen för att rulla ner till verksta'n.

Not.

Batteriet var förstås stendött, och min Battery Charger indikerade att det var bortom räddning. Inte vet jag hur det var med den saken men jag tänkte att jag kunde kosta på mig ett nytt biltemabatteri.

Så i avsaknad av pakethållare monterade jag Hamax barnsits på cykeln och gav mig av till butiken. Med nytt batteri gungade jag sedan nöjd hem, bara för att upptäcka att svängrummet i motorrummet var för litet för min skiftnyckel. Jag kom inte åt att lossa gamla batteriet.

-Nåja, imorgon cyklar jag förbi Jula på hemvägen. Där kan jag köpa en nyckelsats, tänkte jag och gick in till kaffe och bok.

Sagt och gjort, trodde jag. Men när jag skulle cykla hem från jobbet upptäckte jag att bakhjulet var tomt på luft. Tomt och opumpbart. Jag misstänkte att batteribördan från dagen före hade skulden.

-Nåja, då går jag till färjan med cykeln, korsar Glomma och promenerar vidare i rask takt till Jula. Tar bara lite längre tid och med övrig familj på Tynset är det ingen som väntar hemma.

Sagt och gjort. Väl framme på Jula köpte jag nu både nyckelsats och cykelslang (samt Snickers), och bakom knuten bytte jag slang och cyklade sedan hem. Allt väl.

Enkelt och elegant bytte jag sedan batteri utan kaffepaus och kunde nöjt konstatera att bilen spann igång som en katt.

Ännu mera nöjd blev jag när jag upptäckte att motorlampan hade slocknat med batteridöden (och förblivit släckt till denna dag.)

-Har du ordnat bilen? undrade min fru när hon kom hem.

-Jadå, det är klart jag har.

Förunderliga äro Herrens vägar.

Vulnerability

Sårbarhet är att sitta och äta en kladdig sub offentligt med en ynka servett till sin hjälp.

Matteprov

Äldsta dottern kom hem från dagens matteprov. För sista 4-poängaren gällde att konstruera en fyrhörning. Följande var givet i uppgiften:

AB = 6 cm
AD = 4,5 cm
BC = 5,5 cm
∠A = 75°
∠BDC = 22,5°

 Min dotters förslag till lösning.

Lärarens lösning.

(Klicka på bilderna för att se bättre.) Nu undrar jag om det är givet att vinkeln ∠BDC är som läraren menar, eller om det lika gärna kan vara som dottern tänkte. Kanske det är skillnad på om vinkeln skrivs ∠CDB eller ∠BDC?

Någon som vet?

Grammatisk observation

I Norge är det vanligt att namn finns i både ental och flertal.

Bjørn och Bjørnar
Stein och Steinar
Magne och Magnar
Inge och Ingar

Det är märkligt.

Larvigt, va'?

The Race

Stora knappar

Varför finns det stora gröna knappar om man inte får trycka på dom? tänker nog vår ettåring.

Erfarenhetsbaserad teologi

En ovän sådde ogräs. Gud gav växten. Anders rensade bort det så att det kan växa mer mossa.