När kan det ha varit? Runt 1980 gissar jag. Jag och min syster skulle titta på melodifestivalen ensamma hemma. Mamma och pappa var hos Lindhes.
Förväntansfull satte jag mig på golvet framför tvn med storasyster. Här skulle tittas, skrattas och kommenteras. Antagligen hade vi en kanelbulle med saft som tilltugg till schlagern, helt säkert inte chips och läsk (det fick jag bara på klassfester).
Hur som helst, efter eurovisionintrot och sedvanligt programledartrams var det dags för första bidraget.
-Kolla vilken frisyr! sa jag.
-Hysch! sa Marie.
Någon minut senare.
-Det var fula kläder!
-Hysch! sa Marie.
Nej, det blev ingen rolig kväll för lillebror. Storasyster skulle nämligen spela in alla låtar på ett blandband och med dåtida teknik betydde det helt enkelt en bandspelare framför tvn med intryckt rec. Nackdelen var förstås att lillebrors kommentarer också fastnade på bandet och det ville inte syrran.
Så efter några små försök till från min sida tystnade jag och sedan satt vi och bligade under tystnad på Malta och Belgien. Sedan tröttnade jag och lämnade syrran åt sitt öde. Trevligare hos Lindhes :)
(Jag har förstås förlåtit syrran.)
2 kommentarer:
Visst är det godare med mammas bullar,än med chips ?
Tack för att du är en förlåtande lillebror. Och mammas bullar är definitivt godare än chips. Kram från syrran...och nu kan man få alla bidragen på cd...(om man nu skulle vilja det)
Skicka en kommentar