torsdag, maj 12, 2011

Vår bebis på linjen

Linus på linjen är förstås en gammal favorit. Rolig och fånig i all sin enkelhet kan man väl säga. Men medan jag idag betraktade min åttamånaders bebis insåg jag linusfilmernas djupare symbolik. Linus är helt enkelt en bebis. Handen med pennan är mamma eller pappa. Linjen är det oändliga köksgolvet som ligger och väntar.

-Mmh dah! säger bebisen och kryper nynnande iväg.

Efter en stund blir det litet tråkigt och från ovan sätter Handen dit en träslev.

-Mmh dah! säger bebisen och börjar ivrigt undersöka det okända föremålet. Är den riktigt rolig brister hon ut i skratt och vänder sig mot Handen för att kommentera med obegripligt begripligt bebispladder.

Efter någon minut släpper hon skeden och fortsätter. Plötsligt möter hon en stol eller annat hinder. Den stora handen kommer ner från ovan och röjer undan hindret.

Så får bebisen en ny leksak.

-Mmh dah! utbrister bebisen på nytt. Men vänta ett slag. Vad är det här?

-Uuuuäh! Den här saken var inte till belåtenhet. Arg och förtvivlad vänder hon sig uppåt på nytt och klagar oartikulerat på vem det nu var som gjorde detta elaka mot henne.

Handen flyttar bort leksaken och ger henne något annat.

-Mmh dah! Allt är glömt och bebisen fortsätter glad i hågen sin upptäcktsfärd över golvet - mot nästa glädjeämne eller olycka.

Och till slut - när bebisen är så trött att hon bara ramlar och slår sig - lägger Handen henne i sängen.

THE END

Barobarom.

3 kommentarer:

Rune Lundblad sa...

Kul!

Rune Lundblad sa...

Vill du se Linus så titta på min blogg "Skapande"

Susanne sa...

Hahahaha, klockrent!!! :D