onsdag, september 24, 2014

The Thesaurus

Jag studerar engelska i år, kombinerat med jobb. En intressant utmaning men än så länge håller jag mig flytande.

För någon vecka sedan var det emellertid dags för min första "assignment", ett stycke text på ett par sidor. Efter några timmars ordtrollande visade jag texten för min ärliga dotter som snällt började läsa. Jag lämnade henne i fred och väntade sedan spänt på bekräftelse. Men det dröjde. Varför kom hon inte spontant springande med jubel och lovord? Till slut nödgades jag uppsöka henne och treva efter feedback.

-Har du läst texten än?

Tyst. Nickade besvärat. Jodå, det hade hon.

-Nå, var det bra?
-Det påminner mig om Joey, svarade hon till slut.
-Joey, vem?
-Joey i Friends, när han ska skriva ett rekommendationsbrev till adoptionsfirman på Chandler och Monicas vägnar, och använder en ordbok för alla ord.




Mest svidande kritiken ever. Får nog ordtrolla lite mindre till nästa gång :)

måndag, september 15, 2014

Till Jonas Sjöstedts försvar

Jag undrar hur Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt känner sig nu, så här dagen efter det röd-gröna "segervalet."

I debatt efter debatt i valrörelsen stod han sida vid sida med Löfvén och Fridolin och talade om vänsterns hjärtefrågor. Solidaritet! Välfärden är inte till salu! Nej till pigor åt överklassen! Und so weiter.
Såta vänner?
Sista debatten genomförde kamraterna till och med en slipskupp. En för alla, alla för en. De röda halsprydnaderna lovade revolution och återställarpolitik på samma gång.

Men dagen efter avslöjas allt. Jonas företrädde egentligen den enda vänsteroppositionen. Den övriga vänsterns högljudda protester mot Alliansens politik var bara ett spel för galleriet.

Stefan Löfvéns tankar framträder idag tydligt, nu när han inte behöver ta hänsyn till valkampanjandets egen kamplogik. Löfvén vill egentligen ha en fortsatt alliansregering - med en enda obetydlig skillnad. Moderaterna ska ersättas av Socialdemokraterna. Ja, jag tror att Löfvén personligen t.o.m. föredrar Kristdemokraterna framför Miljöpartiet.

Och det skulle sannolikt bli en väldigt marginell skillnad. Typ, traineejobb i stället för nystartsjobb. I övrigt business as usual med stabila statsfinanser, lagom blandekonomi, generell eu-, fn- och nato-vänlighet, kärnkraft under permanent uppskjuten avveckling, några skolreformer fram och tillbaka beroende på modets skiftningar och FRA.

Nu kan det ju inte bli riktigt så eftersom Kristdemokraterna fick för få mandat. Löfvén tvingas därför bita i det obesprutade äpplet och ta miljöpartiet i stället - vilket paradoxalt nog en hel del liberaler i Folkpartiet antagligen föredrar.

Men förhoppningsvis går det inte som Löfvén hoppas. Jag tror varken Annie Lööf eller Jan Björklund är intresserade. Men samtigt finns det tillräckligt med westerbergare och pragmatiska olofjohanssonare ute i partileden för att jag ska känna mig helt trygg. Men låt oss ändå hoppas att inte c och fp låter sig utnyttjas i detta dubbelspel.

Om Alliansen består tvingas Löfvén äta upp sin röda slips från valrörelsen. Ty någon hederlighet måste man ju kunna kräva av en politiker. Jonas Sjöstedt har förstås helt tokiga idéer men han tror ju åtminstone på dem.

Låt därför inte Jonas segerrusiga röda måndag bli en blåmåndag. Nej, låt oss få se de rödgröna svettas vid förhandlingsbordet. Låt oss få se vänsterpolitiken spricka i den globala handelsekonomins obarmhärtiga ljus. Och låt oss till sist få se ett nyval.

I väntan på detta hoppas jag att Alliansen söker sina borgerliga, frihetliga rötter. Där medborgarna inte är undersåtar och där individ och familj trumfar kollektiva pappamånader. Då kan de återfå mitt entusiastiska stöd.

(Att vänsterpartiets tolkning av valresultatet förstås är helt befängd är en annan sak. Vänstern har ju endast marginellt rört sig framåt. Om valresultatet alls kan tolkas i ideologiska termer så har ju folket snarast gått åt höger. Vänstern har ju knappt rört sig en millimeter. Förutom F! förstås, men de står ju lyckligtvis utanför staketet än så länge och räknas inte av oss medelålders, heterofila, protestantiska, vita män.)

onsdag, augusti 13, 2014

Tiden är dyrbar men vi har inte bråttom

"Bara den som vandrar nära marken kan se dina under Gud."

Promenad hem från barnehagen idag. Sträcka en kilometer. Tid en timme.

måndag, augusti 11, 2014

Sällskap ett stycke av vägen

Detta hände igår. Jag är ute och springer. En mil med coaching från en mobilapp. Min vana trogen har jag börjat ganska sent, klockan halvtolv.

Hursomhelst, efter några kilometer kommer jag till långa raksträckan längs med riksvägen. Här närmar jag mig i rask takt en sen kvällsvandrare. Jag uppfattar att han är en yngling av gänglig modell och bär på en ryggsäck. Honom passerar jag alltså för att aldrig mer återse... tror jag. Men plötsligt hör jag hur någon börjar springa bakom mig och till min häpnad finner jag att nämnde yngling lägger sig bredvid mig. Armbåge vid armbåge.

I den surrealistiska situationen som uppstår fortsätter jag oförtrutet framåt utan att bevärdiga killen med en blick. Är han en galning? Han kanske får spel om jag säger något!

Så där springer vi. Två främlingar för varandra under augustimånens matta sken. Inte ett ord yppas. Det enda som hörs är klafset av ihjältrampade brunsniglar. Den gänglige ynglingen och jag. Han med ryggsäck och Converse. Jag med sista skriket från Adidas. Och jag vet bara en sak: så länge han springer måste jag springa. Jag kan inte vika ner mig.

Efter en kilometer stannar han och jag försvinner vidare i natten.

fredag, augusti 08, 2014

Sommaren är kort

Sveler till släktträffen.

Middag på högfjällspensionat.

En bit upp i slalombacken.

Det är hälsosamt och stärkande i fjällen.

8:e juli - same procedure as every year.

Turister i Göteborg.

Paddan fick fint besök.

Paus utanför Trädgårdsföreningen.

Irene salvaging her loot in the wake of a Liseberg flood.

Sitt ner i båten under hela färden.

Nya trädgårdsmöbler på Kongstein.

Trangia!

Marie i sol. Christina i skugga.

Mysigt utanför tältet.

lördag, maj 17, 2014

Gratulerer med dagen!

Jag vill framföra mina hjärtligaste gratulationer till Norge som idag firar sitt 200-årsjubileum.

Tvåhundra år går fort och om du är rädd att du har missat något av vikt kan jag rekommendera professor Aarebrots briljanta föredrag "200 år på 200 minutter." Något för alla med historieintresse och med många paralleller - och skillnader - till Sveriges utveckling.

Visste du förresten att den klassiska bilden från riksforsamlingen på Eidsvoll egentligen är baserad på världens äldsta fotografi?

Check your sources :)

torsdag, maj 15, 2014

Starstruck Jagland

Starstruck Jagland.

I förbindelse med att EU fick Nobels fredspris 2012 skrev jag på facebook angående norska nobelkommitténs val att "Arafat var det sämsta. Obama det pinsammaste. Men det här var sannerligen det dummaste (hittills)."

Ett ganska okontroversiellt påstående, egentligen, och idag läser jag att Norges f.d. FN-ambassadör, Morten Wetland, håller med mig. Åtminstone vad Obama beträffar.

Selv om det er vanntette skott regnskapsmessig mellom prisen og for eksempel sponsingen av Nobelkonserten, ville det vært en fordel å få fjernet grunnlaget for en uro for at sponsordrevet virksomhet trenger stjerner, og gjerne verdensstjerner. Vi må påse at det ikke skapes inntrykk ute i verden at vi her i Norge kan bli «starstruck» og synes det er stas med fint besøk. Og selv om dette ikke har vært noen driver ved utdelingene hittil, er det grunn til å være oppmerksom på det.
Min pinligste dag i FN de årene jeg var Norges ambassadør der var den dagen prisen til USAs president Barack Obama ble kunngjort. Ingen snakket om saken. Min kollega i Washington fikk seg en over­haling av Obamas stabssjef. Ordet «fawning» ble brukt, som betyr noe i retning av underdanig smiger. (Dagens Næringsliv 2014.05.14)
Ganska festligt!


Om lidande, ånger och en ny dag

  • Living life dependent on the approval of others
  • Working too hard
  • Lacking the courage to express feelings
  • Losing touch with friends
  • Not allowing oneself to feel happy
Från Bronnie Wares "The Top Five Regrets of the Dying: A Life Transformed by the Dearly Departing", citerad av Michelle van Loon här.

Att försona sig med sin ånger handlar om att nämna den vid namn, och lämna den, ty det finns ingen möjlighet att göra om.

Bronnie Ware skrev sin bok baserad på erfarenheter av samtal med döende pasienter. Moralen är förstås att vi bör dra lärdom av deras ånger och handla annorlunda - i tid. Ty även om det aldrig är försent för försoning kommer det en dag vara försent för förändring.

Kristen tro är att Jesus dog för människan. Men kanske vi kan säga att också andra människor dör för oss. När en människa i vår närhet dör öppnas en dörr till evigheten och ljuset träffar våra liv, vi som fortfarande är kvar. Genom den andres lidande och död får vi en möjlighet att fatta nya beslut, ja, att vända om. Mitt i meningslösheten kan mening skapas genom vårt gensvar.

Orättvisor och lidanden vi ser kan bli redskap för förändring i våra liv. Istället för att skaka på huvudet, blunda och gå vidare kan vi låta det fruktansvärda bli ett såkorn till en bättre och annorlunda värld.

Att vara bland de levande bör göra oss djupt tacksamma - och en del av tacksamheten kan vi rikta till dem som har gått före.