I detta sammanhang har bl.a. Sten-Gunnar Hedin och Anders Arborelius på ett föredömligt sätt använt sin yttrandefrihet. Tyvärr får de inte ens stöd av sådana som borde vara bland de främsta pro-life-förspråkarna i Sverige, nämligen bloggosfärens klassiska liberaler och libertarianer. Låt därför mig här fylla luckan och ge liberala argument för livet.*
Klassisk liberalism försvarar rätten till liv och, omvänt, skyldigheten att inte skada andra människor. Men enligt abortförespråkare gäller denna rättighet endast "personer". Denna ståndpunkt är dock inte speciellt libertariansk. Tvärtom! Ty denna hållning kräver att någon (läs: staten!) definierar vem som är en person och vem som inte är det. Sådan makt bör aldrig staten ha. Ty tänk om staten bortdefinierar dig... Klassisk liberalism hävdar istället att den mänskliga rätten till liv gäller före och oberoende av politiska beslut.
En människa blir till vid befruktningen. Därefter sker endast en växt och utveckling. Vi kan inte överlåta till staten att definiera när denna människa - på en tidsaxel - blir en skyddsvärd person. Hennes "unalienable Rights" tillhör henne av naturen. Det är den enda rimliga libertarianska hållningen.
Libertarianism hävdar också rätten att inte bli förslavad, d.v.s. bli någon annans tjänare mot sin vilja. Som människor är vi inte skyldiga andra något, t.ex. att försvara fosterlandet via värnplikten. Inte ens mänskliga behov innebär en skyldighet i sig själva. All välgörenhet måste vara frivillig, jfr. t.ex. Ayn Rands klassiker "Atlas Shrugged".
Den enda ursprungliga, naturgivna, skyldigheten är att inte skada andra.
Men denna vår rätt till själviskhet gäller inte gentemot våra egna barn eftersom libertarianismen också säger att vi bär ansvar för våra handlingars konsekvenser. Detta gäller i synnerhet om den drabbade tredje parten inte har någon möjlighet att undkomma. Därför har t.ex. föräldrar ett ansvar för att uppfylla sina barns behov trots att dessa behov inskränker föräldrarnas rätt till frihet.
Det ofödda barnet är en drabbad tredje part.** Det är för det första inte ansvarigt för graviditeten. Det är mammans och pappans ansvar (vid våldtäkt endast pappans). För det andra kan heller inte det ofödda barnet anklagas för sitt behov av att stanna i magen i ca nio månader. Detta behov pådyvlas fostret när föräldrarna skapar det. Föräldrarna kan således inte gömma sig bakom sin rätt att inte bli någon annans tjänare.
När abortförespåkare hävdar att abort handlar om två rättigheter som står emot varandra gör de ett tankefel. De säger att barnets rätt till liv måste vägas mot mammans rätt till frihet. Så är det inte. Det finns möjligtvis en konflikt mellan behov men inte mellan rättigheter.
Saken handlar om barnets rättigheter kontra föräldrarnas skyldigheter.
Barnets rättigheter:
1) rätt till liv och 2) rätt till föräldraomsorg
vs
Föräldrarnas skyldigheter:
1) att inte skada barnet och 2) att ta hand om sin avkomma
1) rätt till liv och 2) rätt till föräldraomsorg
vs
Föräldrarnas skyldigheter:
1) att inte skada barnet och 2) att ta hand om sin avkomma
När svenska libertarianer försvarar den fria aborten överger de libertarianismens grundläggande principer. Istället blir de hedonistiska utilitarister.
* Denna artikel vilar på de argument som Libertarians for Life framför på sin hemsida.
Se även följande Wikipedia-artikel för "Libertarian perspectives on abortion".
** Ett oönskat barn i magen kan utifrån ett marknadsperspektiv jämföras med miljöförstöring som ett företag har orsakat men som varken företaget eller dess kunder vill betala. Jfr. t.ex. Erin Brockovich. Och det är ingen lösning att skjuta av de som blivit sjuka av företagets miljöpåverkan. Lika lite som abort är en lösning på den oönskade graviditeten.
3 kommentarer:
Se där! Ine visste jag att jag var libertarian! Tack för en välskriven artikel!
Det är egentligen många saker jag skulle kunna säga men jag tar mig inte tid. Bara en kort sak:
Du citerar Ayn Rand... hon har sagt fler saker:
Abortion is a moral right—which should be left to the sole discretion of the woman involved; morally, nothing other than her wish in the matter is to be considered. Who can conceivably have the right to dictate to her what disposition she is to make of the functions of her body?
titta gärna på http://abortionisprolife.com/
Anonym, jag kan inte ta ansvar för Ayn Rands bristande kunskaper i biologi.
Jag ser på länken du uppger att Andrew Lewis, från Ayn Rand Institute, menar att fostret inte blir en människa förrän navelsträngen är avklippt. Fram till dess är fostret en del av mamman.
Detta är, ärligt talat, nonsens. Fostret är beroende av mamman, ja, men absolut inte en del av mamman. Lika lite som två siamesiska tvillingar är en inidivid där den ena har rätt att döda den andra.
Men samtidigt förstår jag Andrew Lewis position eftersom det är den enda logiskt hållbara ståndpunkten för en objektivist som försvarar abort. Men den är baserad på bristande kunskap och förnekande av fakta.
Nej, ett foster är en människa som skapats som en direkt konsekvent av föräldrarnas handling och hamnat i en ofrivillig beroendeställning av mamman. Det är därför mammans skyldighet att ta hand om detta foster tills dess att det kan leva sitt eget liv i full frihet.
Abort är inte en kvinnofråga. Båda föräldrarna ansvarar för sina handlingar. Att pappan "slipper" bära barnet i sin kropp är härvidlag irrelevant. Denna konsekvens var ju känd redan innan paret hade sex. Bland annat därför är det smart att först ingå ett kontrakt om delning av föräldraansvaret, ett s.k. äktenskap. Men det är bara ett råd. :-)
Skicka en kommentar