FN när det passar

Bildt skriver på DN debatt:

"Just nu går debattens vågor höga om invasionen och avsättningen av Saddam Hussein 2003. Men också de som fundamentalt fördömer det som då hände måste konstatera det faktum att den internationella närvaron i Irak i dag grundar sig på en begäran av Iraks regering och ett beslut av FN:s säkerhetsråd, nu senast i resolution 1723." (Min kursivering.)

Ja, svenska politiker hyllar FN när det passar. Den nuvarande regeringen i Irak är folkvald. Terrordåden i Irak utförs av terrorister, inte amerikaner. Att amerikanska soldater mer eller mindre högt upp i hierarkin gjort sig skyldiga till övergrepp betvivlar jag inte, men syftet med de amerikanska operationerna kan i rimlighetens namn inte sägas vara andra än att upprätta fred och demokrati, ja t.o.m. frihet. (Om än eventuellt kryddat med vissa ekonomiska intressen. Fast jag är osäker på om de amerikanska väljarna har uppfattat irakäventyret som särskilt lukrativt.)

Men detta hindrar inte den svenska vänstereliten från att framhärda i sin USA-kritik. FN och demokrati är i praktiken inte vänsterns överordnade ärende. USA-kritiken är det överordnade. Nyanserade åsikter göre sig icke besvär.

Kanske detta ändå för det goda med sig att Sverige överger sin FN-linje in absurdum. Kanske vi kan börja inse att FNs beslut inte innehåller moralisk vägledning i internationella frågor.

Samma problemställning är f.ö. än aktuellare här i Norge med regeringspartiets sosialistisk (sic!) venstres vägran att skicka norsk trupp till utsatta områden i Afghanistan, oavsett NATO-medlemskap och FN-mandat.

FN när det passar alltså.