Socialminister Göran Hägglund har skrivit en debattartikel på DN debatt om utländska kvinnors rätt till abort i Sverige. Låt mig först säga att hans politik på detta område givetvis är bättre än den förra vänsterregeringens. Fattas bara annat! Men när han talar om abort som ett "etiskt dilemma" blir samtidigt hans ställningstagande i praktiken desto mer oetiskt.
För att bena ut detta vill jag återge några citat från hans artikel - som du f.ö. kan läsa i sin helhet här. Men jag har inom parentes lagt till några sakförhållande som en försvarare av den svenska abortlagstiftningen rimligen inte kan protestera emot. Detta för att tydliggöra det etiska dilemmat.
"Det etiska dilemmat som uppkommer i en abortsituation handlar om att [den vuxnes] integritet [, karriär, sociala liv] och möjlighet att ta emot ett barn ställs mot fostrets rätt till liv och fortsatta utveckling. Det kan finnas intressekonflikter mellan till exempel [den vuxnes] hälsa [, bekvämlighet, ambitioner och frihet] och fostrets liv eller mellan [den vuxnes ekonomiska oberoende eller] sociala situation och fostrets rätt till skydd. Avvägningar av detta slag är självklart oerhört svåra att göra och svensk abortlagstiftning bygger på principen att det är [den vuxne eller tonåringen] själv som ska fatta det avgörande beslutet [av vilka skäl som helst] under graviditetens första arton veckor."
"Det är av stor vikt att de [vuxna] som ser abort som enda utväg [eller som helt enkelt inte vill ha en unge] får den genomförd med säkra metoder i en omvårdande miljö [i Sverige]."
"Öppnar vi däremot för möjligheten att låta utländska [vuxna med bebisar i magen] komma hit för en säker abort under god omvårdnad och reglerade förhållanden så kommer - enligt vår bedömning - antalet illegala aborter att kunna minska [och antalet legala att öka]."
"[Den vuxnes eller tonåringens] beslut att avbryta en graviditet är [ibland] en följd av ett övervägande av den totala livssituationen [och ibland ett snabbt beslut efter en sms med kompisen. Whatever]."
17 kommentarer:
Ja som man kan det säkert vara svårt att sätta sig in i situationer som kvinnor inför ett abortbeslut kan vara i. Du tror att du är bättre lämpad att avgöra vad som är godtagbara skäl till abort än kvinnan själv?
Katarina, min poäng är att den svenska lagstiftningen inte sätter några begränsningar för vad som är giltiga abortskäl. Men i t.ex. Hägglunds argumentation framhävs endast de tunga skälen - kvinnans hälsa, hennes sociala situation, illegala aborters farlighet etc.
Det problem jag pekar på är att Hägglund också försvarar rätten till abort även när den utövas av rena bekvämlighetsskäl. Men det låter förstås inte lika bra i en debattartikel.
Och f.ö. är "som man kan det säkert vara svårt"-argumentet inte giltigt. Abort är idag ett individuellt beslut, det fattas inte av alla kvinnor i grupp utan av enskilda individer. Därför har både du och jag lika liten, eller lika stor, rätt att uttala oss på ett generellt plan.
Och som människa har jag definitivt rätt att föra ett moraliskt samtal om vilka rättigheter som bör väga tyngst.
Bäste Anders Lundblad,
Kul att du engagerar dig i frågan om det stora antalet aborter i Sverige…Jag måste dock erkänna att jag inte riktigt förstår hur du menar. Du skriver att du inom parentes har lagt till några ”sakförhållanden” som man inte kan protestera emot. Låt mig bevisa motsatsen.
Du skriver att det etiska dilemmat handlar om att den vuxnes integritet, karriär, sociala liv och möjlighet att ta emot ett barn ställs mot fostrets rätt till liv. Nåja. Jag skulle nog inte kalla en tonåring (15-19 år) för ”vuxen”. Och det är ju i synnerhet tonårsaborterna som utmärker sig i Sverige. Det etiska dilemmat handlar alltså i själva verket om två barns olika rätt som ställs mot varandra.
Och inte kan man väl tala om en 15-åringens ”karriär” i sammanhanget? Däremot måste man mycket väl prata om hennes möjlighet att ta emot ett barn. Hur kan ett barn försörja sig självt i dagens samhälle och hur kan hon försörja sitt barn i så fall? Vilka sociala kontaktnät har hon omkring sig? Hur många abortmotståndare kan tänka sig att ställa upp som ställföreträdande fadersfigurer för detta barn? Hur kan dessa abortmotståndare hjälpa mamman ekonomiskt? Vilken praktiskt hjälp kommer de att erbjuda mamman så att hon även i praktiken och inte bara i teorin är redo att ta emot ett barn? Och till sist naturligtvis: vilket ansvar är barnets pappa beredd att ta? Var finns han?
Jag måste säga att den tonåringen (eller ”vuxne”) som - enligt dig – fattar ett snabbt beslut att avbryta en graviditet efter ”en sms med kompisen” är nog INTE mogen nog att ta emot ett barn….
Och till sist undrar jag: VARFÖR ni abortmotståndare inte GÖR NÅGOT för att underlätta för dessa tonårsmammor istället för att skrika er hesa om fostrets rättigheter hit och dit? Vore det inte mer logiskt att i praktiken hjälpa alla ofrivilligt gravida så att de verkligen vågare föda sina barn istället för att fördöma dessa barn – och själv fortsätta sitt egna bekväma liv bakom datorskärmen?
Mvh
Monica
Hej Monica, tack för ett engagerat svar!
Mitt tydligen något svårtolkade inlägg handlade om en sak, nämligen Hägglunds försvar av fri abort. Men i sitt försvar av den fria aborten använder han bara behjärtansvärda argument. Men det etiska dilemmat handlar inte bara om tonårsaborter ("två barns olika rätt som ställs mot varandra") eller fattiga kvinnor från Polen som inte har något val. Ty Hägglund försvarar inte bara abort i sådana fall utan han försvarar den fria aborträtten, no questions asked. Och då bör han vara villig att försvara även abort av karriärskäl, bekvämlighetsskäl, lathet, fel kön, handikapp etc. Ty lagen tillåter de facto abort av vilka skäl som helst.
Nu tror jag att de flesta aborter i Sverige utförs av genomtänkta skäl från kvinnans sida. Men det etiska dilemmat blir suddigt om vi inte också tar med de mindre rumsrena skälen - "vi vill ha en flicka" eller "vi vill inte ha ett barn med Downs syndrom".
När det gäller det du skriver om tonårsaborter håller jag förstås med om att en gravid femtonåring i många stycken bara är ett barn och som sådant har ett begränsat ansvar. Hägglunds initiativ att förebygga aborter är därför berömvärt. Vi lever i ett kallt samhälle där jag och andra gömmer oss bakom våra datorskärmar. Utan en större medmänsklighet är abort ett olösligt samhällsproblem.
Kanske har därför kd rätt i att aborter inte bör förbjudas - i alla fall inte straffbeläggas - men vi bör i ärlighetens namn också erkänna att dagens abrtlagstiftning tillåter abort av vilka skäl som helst. Även strikt egostiska och materialistiska.
Och min poäng är att om man sätter begränsningar för vad som är giltiga skäl till abort måste man utföra en prövning. Då är det någon annan än den gravida kvinnan som godkänner skälen. En "fri" aborträtt ger rätten till kvinnan att själv bestämma om hon vill göra abort för att hon själv bedömer att hon inte vill ha barn. Om någon annan ska göra prövningen öppnar det för godtycke.
Abort är en individuellt beslut som enbart tas av kvinnor. Om de vill samråda med sin eventuella partner/förälder/älskare får de självklart göra det.
Så vilka skäl är godtagbara enligt dig och vem ska göra prövningen?
Hej igen Anders,
Jag blir nästan (men bara nästan) mållös när du pratar om ”lata” kvinnor som inte vill föda barn… Det märks nog att du aldrig ha varit gravid själv – än mindre fött en endaste unge.
Men det är klart bekvämare att fördöma det motsatta könet som lat istället för att själv utsätta sig för en nära döden upplevelse…
Lagen frågar inte om vilka skäl som ligger bakom mammans ovilja att föda sitt barn. Det ska räcka att hon själv inte vill bli förälder. Likaväl som det räcker att en pappa inte vill bli förälder. Ingen kan tvinga honom att ta sitt ansvar. Oavsett om mamman väljer att föda barnet eller ej.
Inte heller frågar vi de mammor som de facto väljer att föda sina ungar vilka egoistiska skäl som kan tänkas ligga bakom det valet: är barnen kanske bara ytterligare statussymboler som passar bra i föräldrarnas karriärsplaner? Skaffar man barn för att komma med i det sociala livet som annars skulle vara stängd för ett barnlöst par ? Varför skaffar t.ex. kungligheter alltid (minst) tre stycken avkommor? Är det av kärlek till barnen eller finns det eventuellt andra skäl till detta? Hur bekväma är inte de föräldrar som visserligen skaffar barn – men låter någon annan ta hand om dem: internatskolor, psykologer, barnflickor, övriga samhället?
Och jag måste fråga varför ni, som moraliserar över föräldrar som inte anser sig orka ta hand om ett handikappat barn, inte testar själva och hjälper till genom att t.ex. volontärarbeta på ett korttidshem? Kanske skulle er uppfattning om dessa föräldrars lathet nå en helt annan dimension.
Själv anser jag att det självklart är barnets bästa ifall föräldrarna direkt från första början ärligt konstaterar att de inte kommer att orka med ett handikappat barn - eller en unge i största allmänhet. Istället för learning by doing..
Och jag anser också att även strikt materialistiska skäl måste vara lika godtagbara som alla andra som motivation till en abort. Det ligger faktiskt även i barnets intressen att föräldrarna är självförsörjande med någon sorts materialistisk standard som bas – istället för att lägga det ekonomiska ansvaret på samhället – dvs oss andra.
mvh
Monica
"Så vilka skäl är godtagbara enligt dig och vem ska göra prövningen?"
Strikt teoretiskt är inga skäl godtagbara, utom för att rädda mammans liv. Se min argumentation här: Libertarianska argument mot abort.
Jag inser dock att det är skillnad på elfenbenstornstankar och verkligheten. (Jag antar att det var därför Alf Svensson svängde i abortfrågan.)
Samtidigt kan jag inte bortse från vad jag anser vara de grundläggande premisserna för ett fritt och liberalt samhälle: rätt till liv och egendom och skyldighet att ta ansvar för sina egna handlingar.
I en demokrati är det emellertid omöjligt att stifta lagar som går emot folkets åsikt - ty all makt utgår från folket, enligt RF. Dock borde t.ex. Hägglund belysa hela det etiska dilemma som den fria aborträtten innebär. Och kanske det skulle leda till en förändring av våra hållningar.
Är det inte märkligt att en av världens rikaste nationer har ett av världens högsta aborttal? Borde inte vi ha råd att ta emot de barn vi själva skapar?
"Är det inte märkligt att en av världens rikaste nationer har ett av världens högsta aborttal?Borde inte vi ha råd att ta emot de barn vi själva skapar?"
Visst borde vi det! Men återigen måste jag fråga dig: vilka är de som förorsakar dessa höga aborttal? Är det "de rika" i vårtsamhälle som definitivt har råd - eller är det kanske just de som inte anser sig ha råd med ett barn åtminstone i just den livssituationen. Som sagt tidigare det är ju bara tonårsaborterna som ökar...
Och vidare måste jag fråga dig Anders angående "ditt goda råd" till de som har sex att först skriva på ett kontrakt om delat föräldraskap i form av äktenskap.
Hur väl fungerar detta i praktiken?
Kan man förlita sig på det kontraktet?
Kan någon av parterna bryta kontraktet och under vilka omständigheter?
Vad kan man göra ifall någon av parterna inte följer kontraktet?
Tror du inte att A. Svensson svängde i abortfrågan snarare därför att den frågan blev aktuell i hans närmiljö? Innan dess handlade det ju bara om teori...
Monika, jag har inte sagt "lata kvinnor som inte vill föda barn". Du argumenterar mot en fågelskrämma. Jag säger bara att lagen är likgiltig inför våra skäl - om skälen så vore vår bekvämlighet, att vi inte orkar ta hand om ett barn under 20 år. (Jag tänkte inte på graviditeten och/eller födseln och jag beklagar mitt plumpa ordval.)
Vad du skriver om orsaken till att vi väljer att skaffa barn är tänkvärt. Visst finns det ett stort mått av "egoism" även i det valet. Och retrospektivt kan det kanske tyckas ha varit bättre för somliga om de aldrig blivit födda. Men vem är vi att fatta det beslutet?
Jag moraliserar heller inte över föräldrar som aborterar handikappade barn - de har fått valmöjligheten och den är laglig. Men jag ifrågasätter den majoritet som vill ha det så.
Sakens kärna är denna: att sex kan leda till graviditet är ett välkänt faktum. Att i efterhand beklaga denna i och för sig oönskade konsekvens håller inte. Det gäller även om barnet är t.ex. funktionshindrat. Livet är inte rättvist men vi måste ändå ta ansvar för konsekvenserna av våra handlingar.
Ang. Alf Svensson: Ja, det var just det jag menade. Teorier tenderar att jämkas i mötet med den nära verkligheten. Låt det vara min brasklapp när du läser mina argument!
Ang. äktenskap: Ja, gäller inte även idag ett försörjningansvar för båda föräldrarna? Men visst, i praktiken är alla mänskliga löften förhandlingsbara. Det finns inga garantier - men det löser inte mig från mina förpliktelser.
Ang. rika och fattiga: Visst är det enklare för en välstående att föda sitt barn men det för mig tillbaka till utgångspunkten för min bloggpost. Nämligen att lagen ger den välstående 30-åringen samma rätt till abort som den fattiga tonåringen. Men Hägglund lyfter bara fram de behjärtansvärda exemplen.
Och vilka tror du kommer resa till Sverige från Polen för att få abort? De fattiga eller de rika?
Det är mer än hög tid för att svenskarna i gemen börjar ifrågasätta och protestera mot det här systematiska dödandet av barn. Det handlar ju nämligen om små barn med en egen kropp, även om framför allt kvinnorörelsen och feministerna av politiska skäl föredrar att kalla dem enbart för foster eller cellklump.
När ska barn som ännu befinner sig i livmodern äntligen tillerkännas ett människovärde? Kvinnan har "rätten till sin egen kropp". Men hon har inte rätten till barnets kropp. Eller hur?
Redan den befruktade äggcellen har allt genetiskt material som krävs för en människa. Allt annat resonemang är hårklyverier. En kvinna säger heller inte att hon har "blivit med embryo" eller med "foster". Hon säger givetvis att hon har "blivit med barn".
Den befruktade äggcellen har allt som krävs för en människa. Är inte en människa en människa bara för att hon/han inte har hunnit födas? Det handlar om fakta, inte politiska åsikter.
Vissa debattörer kallar abort “en demokratisk rättighet”. Än de ofödda barnens rättigheter då? Vad ger dig rätten att förneka dem den självklara rätten till liv?
Den fria aborten har visserligen stöd i lagen, som ett resultat av demokratin. Men demokrati som begrepp är i sig ingen garant för ett absolut och lika människovärde. Mammans och pappans eventuella ointresse för det ofödda barnet kan heller inte påverka dess absoluta skyddsvärde. I annat fall är man inne på en mycket farlig relativism av människovärdet.
Dessutom har en majoritet långt ifrån sällan alltid "rätt". Åsikterna styrs i den här frågan ofta av mediernas predikningar för fri sex och fri abort, inte vad som är bäst för det ofödda barnet. Nazismen i Tyskland hade för övrigt stöd av en folkmajoritet...
Det ofödda barnets vilja att leva vidare ska givetvis inte förväxlas med dess förmåga att uttrycka sin vilja. Allt liv har en inneboende vilja att leva vidare. Om du ändå tvivlar - fråga ett några år gammalt barn om vad han eller hon skulle ha gillat att ha blivit bortaborterad i stället. Det är ju det hela frågan gäller - rätten till liv.
Kritik mot aborter handlar inte att försöka "tvinga en kvinna att föda ett oönskat barn". Det handlar om att skapa en medvetenhet hos alla om alla människors rätt till liv – från livmodern till graven. Då skapas även en frivillighet att INTE vilja utföra abort. Vilket stadium i graviditeten som barnet befinner sig i saknar därför all relevans.
Hej Anders,
Nej, du har inte sagt det rakt ut att kvinnor som vill begå abort istället för att föda ett barn är lata. Däremot har du förfasat dig över det faktum att Hägglund accepterar även ”lathet” och ”bekvämlighet” som motivation för en abort. Då frågar jag dig vems lathet då? Vem är bekväm och lat – om inte kvinnan som ska föda? Eller du kanske pratar om pappan i sammanhanget. Papporna är lata och bekväma så kvinnorna vågar inte föda ungar till dessa män… Är det så du menar?
I dagens samhälle är det ett faktum att folk inte orkar/vill/kan ta hand om de redan existerande barn. Detta för mig är mer skrämmande än det att kvinnor inte vill föda ännu fler barn i situationer där de misstänker/vet att de själva kommer att stå för vården och uppfostran av sina ungar. För bäste Anders ”försörjningsplikten” som du pratar om innebär endast ett minimum på 1273,- per månad. Och att tvinga någon att vårda och ta hand om sitt barn går ju inte. Där faller ditt argument för äktenskapet som en garant för det ofödda barnet.
Du skriver själv att det för vissa hade varit bättre att aldrig blivit födda. Samtidigt undrar du vem som skulle ha fattat detta beslut. Enligt mig borde det ha varit bättre ifall föräldrarna – och då främst mamman – skulle ha fattat ett ärligt beslut, istället för att gå dig och andra likasinnade till lags – och sedan inte orka göra det viktigaste: uppfostra och ta hand om sitt barn.
Ännu viktigare blir detta när vi pratar om handikappade barn som kanske behöver vård och omsorg livet ut…
Jag undrar varför sådana engagerade medborgare som du och andra istället för att argumentera och kritisera inte arbetar praktiskt för att bättre och lättare samhälle där kvinnor vågar föda även oönskade barn eftersom de VET att du och dina likasinnade kommer att ställa upp i vårt och torrt?
mvh
Monica
OK, låt mig se om jag har uppfattat dig rätt. Du anser att kvinnans rätt till liv är överordnat fostrets eventuella rätt till liv? Men du tycker inte att abort bör vara tilllåtet vid andra behjärtansvärda skäl såsom kvinnans hälsa, dödliga fosterskador, incest, våldtäkt eller social situation?
F.ö så bör det vara så att om praktiken får en att tvivla på teorin så bör teorin omprövas.
Monica, graviditet är ingen oundviklig olyckshändelse. Att riskera att bli gravid utan vilja att ta ansvar för ett eventuellt barn är oansvarigt. Och vill man gardera sig - så gott det låter sig göra - mot att mannen sticker rekommenderar jag äktenskap. Tycker man inte att det räcker kan man komplettera med andra skriftliga kontrakt. Vill inte mannen dela ansvaret för barn bör man överväga om han verkligen är den "rätte".
Jag kan f.ö. bara beklaga att mannen slipper lindrigare undan. Hans moraliska skuld blir desto större.
Och visst kan lathet vara en orsak till att man blir gravid? Men abort är en lika legal utväg ändå.
Katarina, våldtäkt och incest är brott där kvinnan inte har något ansvar. Jag vill inte förbjuda abort då. Dödliga fosterskador är just dödliga. Social situation håller inte eftersom graviditeter inte är olyckshändelser - de kan undvikas.
Mina argument här på bloggen handlar om den filosofiska/teoretiska sidan av abortfrågan. Lagar bör grundas på regeln, inte undantaget. Jag tvivlar inte på att abort är principiellt fel, men det moraliska huvudansvaret bär lagstiftaren. Därför, inför det enskilda människoödet bör vi förhålla oss medmänskligt, inte juridiskt.
Ni är f.ö. välkomna att få sista ordet i den här meningsväxlingen om ni vill! Vänliga hälsningar, Anders
Men Anders. Du måste väl ändå utgå från verkligheten. I verkligheten är människor oansvariga på otaliga sätt. En del av dem vill inte föda barn därför att de redan INNAN födseln har kommit fram till att de inte klarar av det ansvaret. Och en del är oansvariga genom att de skaffar barn och TROTS DETTA ändå inte tar sitt föräldraansvar – helt oavsett hur många debattartiklar du eller någon annan skriver kring frågan. Både vuxna – och särskilt tonåringar ÄR oansvariga. Och då är det frågan ifall den här sortens omogna människor ska ha barn…Personligen anser jag att det är bättre om de låter bli!
En sak som du snälla Anders INTE tycks förstå alls är den att ett äktenskap inte är lika med en garanti att a) mannen inte sticker (läs skilsmässostatistik..) b) att mannen tar sitt föräldraansvar. Inser man inte detta då kan man verkligen bli besviken. Hälften av alla gifta par skiljer ju sig med tiden…och övervägande majoriteten av alla skilsmässobarn bor med sina mammor efter skilsmässan… en del av papporna har säkert gått med på detta motvilligt men en stor del tycks anse att barnen = kvinnans bekymmer. Lika så kan man i detta sammanhang fråga sig varför män om de nu vill verka vara ansvarsfulla pappor inte stannar hemma med sina barn och delar föräldraledigheten med sina fruar. Men detta kan eventuellt tyckas vara en för jordnära diskussion för dig.
Enligt mig är det bättre att inse faktum (=mannen kanske inte är den rätte trots allt) INNAN barnets födsel än att vänta och ångra sig efteråt. Det hjälper nämligen barnet föga hur mycket moralisk skuld hans/hennes pappa kan anses bära därför att han inte tar sitt föräldraansvar på allvar. Vi pratar här inte om teorin, utan rena rama praktiken. Dvs. hur livet blir för en individ bakom dina filosofiska funderingar…
Visst kan pappan vara ”lat” och inte använda kondom när det väl skulle vara dags, men inte kan du tvinga honom till att ta sitt föräldraansvar när saken väl kommer till kritan. Varken med prästens eller med moralfilosofens hjälp. Det är där kruxet finns. Därför borde du och alla andra abortmotståndare män fundera på dagarna i ända, HUR man skulle få män att växa till vuxna, ansvarsfulla individer som även anser att föräldraansvaret är det viktigaste som finns…
Mvh
Monica
Jag läste en kommentar online av en Amerika-baserad journalist avslöjar hur han hittar en pojkvän, 3 månader efter att hennes ex bofryiend bröt upp.
Jag skickar ett e-postmeddelande för att kontakta samma Dr.Amiso eftersom jag har dessa kraftfulla avsikter att saker kommer att fungera för mig, jag trodde på vittnesmål är bevis i verkligheten. Jag insåg att det här skulle vara bra att dela här eftersom jag vet att det kommer att inspirera andra också.
lyckligtvis för mig kom jag över Dr.Amiso e-postkontakt i ett blogginlägg. I dag vittnar jag med glädje och lycka till världen ... detta är ett av de mest glada ögonblicken i mitt liv. Dr.Amiso den storslagna kärleks-stavningen, startade en trollformel för min räkning för att återhämta min ex-man med sin trollformel och magi.
Jag är gift i över 6 år och det var så fruktansvärt eftersom min man verkligen fuskade på mig och letade efter en skilsmässa, vi slogs upp för 4 månader sedan och vi kom tillbaka igen efter så mycket tiggeri med trevliga gåvor av kärlek .
Jag älskar min man så mycket. Jag kunde inte ha gjort någonting för att skada honom eller få honom att måla sig illa längre ... jag ville bara att han skulle älska mig för alltid. idag lever vi båda lyckligt tillsammans. Jag älskar honom så mycket. Min poäng är att han var min första kärlek (åtminstone det är som det känns).
Jag är glad och tacksam för den här stora mannen. Först hade jag rädsla för tvivel, men jag försöker och det fungerar till mitt bästa. Jag är säker på att det här fungerar också, 100% säker.
kontakta honom genom sin personliga amail via (herbalisthome01@gmail.com)
han har befogenheter att lösa följande relationsfrågor;
* Love Spells Win-Back Ex-älskare, Var rik och stanna med dig för alltid.
* Magi för framgång och marknadsföring, ingen annan utom bara du.
* Traditionella örter och rötter för att bota bröstcancer, kropp, mun och virginal lukt / utsläpp.
* Magisk trollformulering för bröst- och penisförstoring / minskning.
* bota Stop Nightmare, Bad Dreams & Convuction.
* andlig rening, fettförbränning och sockerreglering i kroppen.
* fertilitetsmagi - FRUKT AV KVINNOR & Bär ditt eget barn.
* Fri från att mörda & kidnappas.
* dekret magi, STAV LOTTERI & VINN-SPEL STAV
Internet hjälper verkligen mycket med att ge en snabb och brådskande lösning på livsproblem.
här är Dr.Amisos personliga e-postadress; herbalisthome01@gmail.com
Skicka en kommentar