Personligen har jag inga problem med Åke Greens formuleringar i sin numera berömda predikan. Det är definitivt inte på kanten av vad som ska få sägas. Det är min principiella ståndpunkt - yttrandefrihet är kanske den allra viktigaste fri- och rättigheten i ett demokratiskt samhälle.
Och jag förmodar att Greens predikan riktar sig mot aktivister á la Gardell. Jag menar att Gud inte har några problem med vare sig synd eller syndare - all synd är sonad en gång för alla, och alla syndare är högt älskade. Problemet är när synden försvaras och det är det som sker idag. Kyrkan ska var öppen för alla ofullkomliga (dvs oss), men poängen är att vi måste erkänna vår ofullkomlighet och söka Guds hjälp för att förändras. Om Green avvisar en homosexuell som vill ha hjälp vore han fel ute, men det tror jag inte han gör. Men vi kan inte komma till Gud på våra villkor. Jesus har frälsarkransen och vi är hjälplösa i vattnet. Det är allas vår situation och en predikants uppgift är därför ofta att göra människor uppmärksamma på sin situation.
Men självklart, i mötet med den som redan är varse sitt behov behövs inga skarpa ord. Påminner lite om barnuppfostran. Några ömma barnasjälar gråter för en tillrättavisande blick, medan andra hårdhudade busar inte reagerar förrän de fått en rejäl avhyvling :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar