
...but a giant leap for me.
I våras köpte vi ett gammalt problem. En mörkblå bil. Häromdagen var det minusgrader och batteriet gav upp när jag skulle iväg på morgonen. Min ryggmärgsreaktion var fatalism. OK, då får den stå här. Vi har gott om plats på tomten. Förr eller senare rostar den bort.
Men tyvärr var jag tvungen att få igång bilen för på tisdag ska den in på verkstan (för ett annat problem). Ironic, huh?
Alltså fick jag bege mig till Biltema. Där har jag förstås varit förut och köpt dataprylar, leksaker och annat tjafs - men nu snackar vi biltemas bilavdelning (ja, de har en sådan).
Killen bakom disken ställde förstås en del knepiga frågor (årsmodell? motorstorlek?). Tja, den är blå. Men jag fick iaf ett batteri mot betalning.

Väl hemma googlade jag fram i vilken ordning jag skulle ta bort/sätta dit kablarna. Så fram med verktygslådan (men rör inte sågen) och skruva och böka. Och till sist vrooom - det gick!
to be continued...
2 kommentarer:
Vi är storligen imponerade!
Mamma och pappa
Jag med (över kommentaren). Tack så mycket! Nu väntar jag bara på syrran.
Skicka en kommentar