En skruv

Vi tillbringade nyårsafton i goda vänners lag. Somliga gamla vänner, andra nya bekantskaper. (Fast riktigt gamla vänner har jag inga i detta land.) En man i synnerhet underhöll med livfulla historier från sin vardag. Först talade han om båtar. Sedan talade han om cykling. Jag är inte särskilt intresserad av dessa ämnen men han hade förmågan att göra allt intressant. Han talade om cykelmodeller, okända cykelvägar, punkteringar och cykeltillbehör. Han funderade på att skaffa dubbdäck till sin cykel - men skulle han också ha extra fälgar eller nöja sig med själva vinterdäcken? Decisions, decisions. Vi våndades med honom och gjorde våra små artiga anmärkningar.

Det var när jag idag skruvade i ett par skruvar som jag åter kom att tänka på nyårsbekantskapen. En av hans berättelser handlade nämligen om en jobbig skruv på en båt. Skruven satt fast och var nästan rund i toppen. Det var ett problem men vår vän löste det med hjälp av en hammare och en smula skicklighet. Sedan berättade han om skruv nummer två... och klockan var ännu inte tio på nyårskvällen.

Vad får en människa att tro att någon annan än han själv skulle vara intresserade av dessa två skruvar? Kom högre upp! som en pastor brukar säga. Eller starta en blogg! Fast å andra sidan fångade t.o.m. dessa skruvar vårt intresse, där vi satt nedklämda i soffan mellan chipsen och svinesundsgodiset.

Berättaren är allt, berättelsen är inget.

Välkomna till ett nytt bloggår!