Trosundervisning del 5

Detta blir den avslutande posten om trosundervisning. Se föregående delar här. Idag vill jag dela några tankar om en emerging :-) trosundervisning.

Trosundervisningens främsta inspirationskälla är Jesus i evangelierna. Den Jesus som är 100% närvarande och engagerad. Den Jesus som inte bara har medlidande utan också kraft att stilla stormen och bota alla sjuka.

Evangeliernas Jesus är radikal, gränsöverskridande, oberoende. Han är ekonomiskt fri men han samlar inte på hög. Dagens människor blir inte imponerad av ändamålsenliga lokaler. Vi behöver det enkla evangeliet.

Jag tror på en förening av Jesu undervisning om lärjungaskap och Paulus undervisning om den nya skapelsen. Nyckelbegreppet är "i Kristus". Vad innebär det att vara född på nytt? Vi behöver vidga vår förståelse av detta begrepp till att också innefatta efterföljelse och lärjungaskap. Att vara i Kristus handlar om att vara underordnad Jesus - följa Honom. Att göra vattentäta skott mellan din "position" och din "vandring" är olyckligt. Jag vill hellre leva med vissa paradoxala element än skruva ihop en egen konstruktion.

Framförallt måste vi förnya omvändelsebegreppet. Det är inte bara vår ande som blir frälst - med själens frälsning som ett frivilligt tillval. Omvändelsen börjar med vår vilja. Jag böjer mitt hjärta.

Trosväckelsen måste hålla fast vid sin radikalitet och helhjärtenhet. Det betyder emellertid inte att t.ex. all lovsång måste var högljudd. Men det betyder att allt måste vara helhjärtat. Jag vill absolut inte tillbaka till försagda bönestunder där tystnaden trycker och bön blir en uppvisning. Men sann tystnad, tystnad mättad av Gud, fokuserad tystnad, är en del av trosväckelsens framtid. Bevara oss för vain repetitions.

Jag vill också minska vårt fokus på marknadsprinciper och tillväxtstrategier. Dyra lokaler. Påkostad marknadsföring. Ett TV-program till varje predikant. Det är gamla metoder. Industrisamhället ersätter arbetskraft med maskiner men det är inte församlingens väg. Kristendomens alternativ i dagens samhälle är en familj, ett socialt sammanhang. Tillsammans med alla de heliga.

Tänk om vi började ge, verkligen ge, till de fattiga, till grannen, den nödställde. Tänk om kollektkorgen var öppen i båda ändar. Ge och få. Ingen i församlingen lider nöd. Vi betalar varandras räkningar. Vi tror på Gud som George Müller.

Vi ska inte bli "lagiska" men vi måste kasta bort vår rädsla för disciplin. Jag tror att tro förflyttar berg. Jesus är densamme idag som igår. Hans Namn är över alla andra namn. Men jag erkänner samtidigt att jag inte har denna tro. För att jag är en dålig kristen? Nej, men jag känner tyvärr inte Jesus tillräckligt. För att lära känna Honom allt bättre måste jag börja följa Honom. Det kräver disciplin och hjälpmedel. Både nattvardens nådemedel och vardagens bönetider.

Vi måste fortsätta hålla Guds Ord högt. Jag är vad Guds Ord säger att jag är. Jag har vad Guds Ord säger att jag har och jag kan göra vad Guds Ord säger jag kan göra. Vi ger Gud rätt. Kanske detta är själva kärnan i trosundervisningen? Vi ger Gud rätt. Vi underordnar oss Jesus. I valet mellan vårt eget förstånd och förtröstan på Honom väljer vi det sistnämnda. Och vi tror att Hans Ord är Hans vilja - men inte som en uppslagsbok utan som en uppenbarelse, ett personligt tilltal i en levande relation, tillsammans med Fadern, Sonen, den Helige Ande och alla de heliga.