Mikael Bodenberg trampar oförtrutet vidare i sin företrädares fotspår. I dagens debattartikel på Brännpunkt försvarar han regeringsförslaget om massiv avlyssning av din och min kommunikation.
Han framför tre argument som antagligen avser att dämpa kritiken.
1. Signalspaning handlar inte om att gripa och döma individer som begår brott...
2. Lagförslaget handlar inte om att avskaffa meddelarfriheten...
3. Det är inte fråga om att registrera individers kommunikation, spara kopior av samtalstrafik eller registrera individers åsikter. Signalspaningen fokuserar aldrig på individen utan på informationen.
Nyckelorden här är "handlar inte om", "inte fråga om". Men kritiken handlar inte heller om dessa saker. Kritiken "handlar om" att någon lyssnar på vad jag säger. Punkt.
Att denne okände någon i förlängningen kan sprida informationen vidare gör förstås saken etter värre. Men i sin kärna är problemet att någon läser mina brev. Vill jag berätta något för världen så gör jag det här på bloggen.
Hela förslaget bygger på den förfärliga föreställningen att övervakningsbyråkraterna inte är människor. Att staten och dess anställda är neutrala, känslolösa, objektiva, ja rentav goda.
Socialistiskt och konservativt von oben perspektiv i smaklös förening.
Och se den avslutande meningen: "Signalspaningen fokuserar aldrig på individen utan på informationen." Trams!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar