I Norge är det dyrt att bygga vägar. Orsaken är det oländiga landskapet med höga berg och fjordar. Något oväntat prioriterar ändå norska politiker att bygga nya vägar just där det är som högst berg, djupast fjordar och färst människor. Det handlar om "distriktspolitikk" (glesbygdspolitik) och monumentala minnesmärken över "samferdselsministrar".
Antagligen är det därför E6:an och E18 genom Østfold ända tills nyligen förblivit, i bästa fall, kurviga 80-zoner utan vägrenar. Här är nämligen Norge lika platt som Sverige och inbjuder icke till topprioriterade, prestigefyllda vägprojekt.
Jag minns ännu min häpnad när jag på 90-talet ankom Norge på E18 och passerade en varning-för-gårdstun-skylt. Hallå! E18 gick rakt igenom en bondgård med laggårn på ena sidan och mjölkbonden på den andra.
Men sedan några år tillbaka pågår dock storstilade motorvägsbyggen även i det platta Østfold. Man har nämligen kommit på att det inte behövs några fjäll för att bygga tunnlar. Om inte Mohammed kommer till berget, så får berget komma till Mohammed, typ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar