Igår var vi på konsert med barn från Do Re Mis barnehage och Barratt-Dues barnorkester samt Mari Maurstad.
Intäkterna från konserten gick till ett fadderprojekt i Zululand i Sydafrika. När Maurstad informerade om projektet berättade hon att 'där nere är de väldigt kristna' och de hade bett till Gud om hjälp.
-Tänk vad förvånade de måste ha blivit att det var jag som var bönesvaret! fortsatte Maurstad, som tydligen hade svårt att se sig själv som "ett tecken från Gud" som hon uttryckte det.
Ganska festligt när icke bekännande kristna blir bönesvar. Kanske det är vägen till sekulära humanisters hjärtan? Inte löften om ett glassigt liv utan hopp om ett liv med mening. Ett liv där ett enda glas vatten betyder något för Jesus.
Läs Maris historia här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar