Gemensam berättelse

Scot McKnight skriver vackert och tankeväckande om äktenskapet. Varför är ett livslångt äktenskap eftersträvansvärt? För att bibeln säger så? Tja, det finns faktiskt andra svar och McKnight ger ett av dem: minnen. Läs hans personliga post här. (Och glöm inte att läsa kommentarerna som alltid ger andra infallsvinklar.)

När bibeln säger att de två ska bli ett kanske detta ett är deras gemensamma berättelse, deras historia. En skilsmässa innebär att ett eller flera kapitel rivs ut.

"Divorce makes you tear out pages of your life, sometimes chapters, long chapters, or many chapters. It messes up the story, the story that makes two people one. Kris and I have lived together, struggled together, and loved together for 33 years — plus the four or five of dating prior to our marriage — a memory in tact, with no chapters torn out, and with most chapters now written together … that’s a good argument for not divorcing."

"Two lives interwoven into one life. Divorce rips apart what has been woven together."

"Perhaps this is at the heart of the old argument: “and the two shall become one.” Is the “one” the story they have woven together? Is it the common story that declares the oneness? Is it more than that?"

Men om vår historia har stora hål? Då måste vi låta Guds nåd och tiden laga dem, öppna fönstret och släppa in ljuset, berätta om dem och låta dem bli en del av vår gemensamma historia. Livet är inte alltid en komedi men det är den enda berättelse vi har. Vi måste ta vara på den. Och kom ihåg att slutet inte är skrivet än!

(Jag kommer även osökt att tänka på vad som sjöngs på en bröllopsfest i Stockholm, påskafton 1967: "Rune Eva sammanveva.")