Fem-och-ett-halvt-åringar är inte mycket sentimentala. Idag var det sista dagen i barnehagen innan skoläventyret så småningom tar vid. De senaste veckorna har jag målat upp tårdrypande avsked med alla kompisarna. Jag har talat med henne om hur livet består av olika kapitel och nu är ett kapitel slut. I morse kramade jag henne och sa med darr på stämman - Sköt om dig nu idag, älskling. Ha det riktigt skoj denna din sista dag i barnehagen...
Och i eftermiddags undrade jag förstås hur det hade gått.
-Gick det bra?
-Ja.
-Hur känns det då?
-Skönt.
-Men kommer du inte sakna barnehagen?
-Nej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar