Muhammed Ghandi

Saddam erbjöd ordning och förtryck. Idag råder kaos och frihet. Och oskyldiga dör hela tiden, då såväl som nu. Finns det inget alternativ?

Det intryck som sitter igen efter en typisk nyhetssändning är att USA spränger bilbomber som dödar civila och poliser i Irak. Men det är ju inte de allierade som spränger sig i luften på Iraks gator och torg. Själva orsaken till att USA fortfarande är i Irak är ju för att stoppa dessa bombdåd. Tyvärr fåfängt som det verkar. Men tro mig, ingen skulle bli mer lättad än George Bush om USA kunde ta hem sina soldater.

Det troliga scenariet om USA lämnar Irak nu är emellertid fullskaligt inbördeskrig - mer våld m.a.o. - och slutet heter antagligen Saddam II eller kanske Khomeini II. Tillbaka till ruta ett alltså. Ordning och förtryck.

Men det finns ett alternativ och en gyllene chans för Iraks befolkning. Alternativet är att den tysta majoritet som deltog i valen gör upp med terrorismen. De som är konfliktens oskyldiga offer måste resa sig. Iraks folk måste välja fred framför särintressen och makt. Irak behöver en orange revolution. Det blir aldrig fred i landet förrän invånarna själva visar modet att säga nej till krigsherrar och mullor. Nu är det upp till bevis om det finns en fredsälskande majoritet. Nu är det upp till bevis om islam är en fredens religion.

Kan islam ge den moraliska styrka och vägledning som behövs för att våga och vilja fred?

Var finns arabvärldens Mandela eller Ghandi?