Jag har tålamod. Vänta är inga problem. I synnerhet inte som det är mig som alla måste vänta på.
Men det finns ett gränsområde i tålamodets land där det ständigt uppstår skärmytslingar. På ytan råder fred. I'm humming along. Men plötsligt utan förvarning blossar det upp för att lika plötsligt dö ut igen. Ett rop. Ett aj. En däng i väggen.
Det handlar om de små rörelsernas tålamod. Att trä en nål. Flytta en hackig mus i små små inkrement. Eller putta i minigolf. Då kommer mitt out-of-character utrop. En vild rörelse i frustration. Det är den allt för hårt uppdragna fjädern som på ett ögonblick rasar mot viloläget.
Gaaah!
Det är då jag river ned tapeten vars bubbla jag bekämpat i en halvtimme. Sen fortsätter jag.
2 kommentarer:
Bubblor brukar försvinna över natten när tapeten har torkat. I alla fall ibland. Mamma och pappa
I say bubbles, because there were several.
Skicka en kommentar