Frälsta kändisar

När en kändis av något slag blir en kristen blir det gärna en stor grej i kyrkvärlden. Wow, har du hört!?

Vi plockar gärna fram dem till plattformen för att höra deras historia. (jag vet, det är lite pinsamt...)

Det kan vara duktiga musiker, idrottsmän, journalister etc. Vi beundrar dem och tänker på allt de kan uträtta i Guds rike nu när de har blivit frälsta.

Min fråga är denna: om dessa personer hade vuxit upp i kyrkan - och i synnerhet i dess mer karismatiska former - skulle de då ha uppnått den position de gjort? Hade de haft tid att öva sitt instrument flera timmar per dag? Tränat och tävlat i sin idrott dagligen ink söndag?

Vilka möjligheter har en ung kristen att förvalta just det pund som hon fått från Gud och ändå räknas in bland de radikalas skara? Trots att det kanske innebär att hon inte kan gå på alla möten eller ställa upp på alla aktiviteter.

Hur förvaltar kyrkan sitt uppdrag att utrusta alla de troende till att utföra *sin* tjänst? Vi ska väl inte bara träna predikanter.

Nej, undervisningen ska träna de troende att vara ljus och salt där de är, på den plats dit de är kallade.

Det måste finnas utrymme att öva sin talang hundraprocentigt och samtidigt räknas som en fullvärdig medlem. Om vi inte menar det så bör vi sluta applådera när kändisar blir frälsta.

Published with Blogger-droid v1.6.4