Narnia

Min äldsta dotter är inte gammal nog för narniafilmen. Det gäller även min yngsta. Därför läser vi boken. Kapitel ett och två läste vi med en dags mellanrum. Från kapitel tre och framåt har det varit svårare att sluta, inte bara för åhörarna utan också för uppläsaren.

Det var några år sedan jag sist tog mig an serien men upplevelsen är större denna gång. Delad spänning är dubbel spänning. Vad gäller jämförelserna med Sagan om Ringen är självfallet Tolkien den i särklass bättre berättaren. Men Lewis värld har en komparativ fördel - den magiska garderoben i det stora engelska huset. Jag får minsann lust att själv bege mig ut på upptäcktsfärd och leta hemliga ingångar till andra världar.

För övrigt finns en viss likhet mellan Lewis Narnia-serie och Tolkiens Bilbo, i synnerhet de frekventa kommentarerna direkt riktade till läsaren i klassisk barnboksstil.

En sista kommentar: Häxans regim kännetecknas av en värld där det alltid är vinter men aldrig jul. Jag tror inte det finns en bättre beskrivning av hopplöshet och tristess. Tankarna går till vårt eget land under Godis Påsen från Vingåker. Konformism, politisk korrekthet, byråkrati och maktfullkomlighet. Vitmenat och fint på ytan men det skramlar tomt när det skakar.

Sverige behöver åter höra och tro julens evangelium.

Dock natt skall ej förbli där nu ångest råder.
Kom, kom signade jul.
Hans Namn skall vara Underbar i Råd,
Väldig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.
På hans axlar skall herradömet vila.
Och du skall ge Honom Namnet Jesus.
Världens Frälsare.
Ditt enda hopp.