Valår

Gott nytt år på er! 2006 blir ett spännande år. Vinter-OS, fotbolls-VM och riksdagsval. Två pseudohändelser och en riktig även om några måhända är böjda att behandla de tre tävlingarna som varande av samma slag. Journalister t.ex.

Ivriga läsare av denna blogg (i den mån de finns) har säkert förstått att jag hoppas på ett regimskifte i september. Jag har ännu inte bestämt mitt partival men självfallet blir det något av de allierade partierna. Mina ledstjärnor i politiken är klassiskt liberala och definieras enklast som frihet framför trygghet. I teorin åtminstone förfäktar jag (nästan) en nattväktarstat. Men jag är samtidigt moralkonservativ. Jag är bibeltroende fundamentalist. Jag tror på Adam och Eva. På uppståndelsen. Himmel och helvete. Jag tillhör Jesus och mitt liv är beroende av Honom. Han är den strålande morgonstjärnan i mitt liv. Han älskar mig och det betyder allt för mig.

Jag anser därför att det finns moraliskt riktiga och moraliskt förkastliga val en människa kan göra. Rätt och fel är objektiva storheter bortom demokratins domäner. Jag tror exempelvis att det är bra för ett samhälle att kärnfamiljen består och att äkenskap är livslånga. Men just eftersom detta är eviga sanningar - givna av Gud - är det sällan något som staten ska besluta om. Eftersom det inte finns någon middle ground, en neutral plats, är det bättre att begränsa statens makt.

I ett flerkulturellt samhälle är det omöjligt att finna en gemensam värdegrund. En ateist och en troende kan knappt förstå varandra - värderingarna kan sammanfalla, ja, men de vilar på diametralt motsatt grund. Profeten Habackuk skriver om kaldéerna: "De är fruktansvärda och hemska, de avgör själva vad som är lag och rätt." Och jag håller med, precis som KG Torshammar anser att fundamentalister är hemska. And that's OK - det heter yttrandefrihet och religionsfrihet.

En illusion i Sverige är t.ex. att skolan är religiöst neutral. Det är den självfallet inte och den kan heller inte vara det. Därför behövs friskolor - och helst bara friskolor. Någon måste bestämma vilken skola Kalle ska gå i och vilka värderingar han ska itutas - och då är föräldrarna ett bättre val än riksdagsmajoriteten. Det är klart att en del föräldrar kommer göra olyckliga val men livet är inte rättvist. Och varför är det värre om föräldrarna "väljer fel" än om riksdagsmajoriteten gör det? Utvidga folkstyret genom att begränsa politikens område.

På en avgörande punkt skiljer jag mig alltså från liberalismen. I min värld är inte individen den enda storheten. Parallellt finns också familjen. Jag tror att mamma och pappa har rätt att bestämma över sina barn. Men det är en rätt som begränsas av varje individs unika värde och en rätt som avtar successivt med barnens ålder. Och om min ultraliberale granne vill ge lika rösträtt i familjerådet åt sin treåring får han förstås det. (En annan sak: hur kommer det sig att så många liberaler totalt åsidosätter det ofödda barnets rättigheter?)

Till sist, av min syn på politiken följer att jag inte ser någon frälsare vare sig i Alliansen eller i Godis Påsens rödgröna röra. De viktigaste händelserna 2006 är vare sig fotbolls-VM eller riksdagsvalet. Det viktigaste som sker i år sker i ditt och mitt hjärta och i våra handlingar. Jag ämnar använda lejonparten av min tid till att be för dig och att vittna om Honom som älskar alla barnen. Och den ödesdigra söndagen i september tänker jag lägga min röst på det parti som i största mån låter mig göra just detta.

Låt mig citera Honom som gav människan hennes fria vilja, som gav dig friheten att välja: "Jag tar idag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet, för att du och dina efterkommande må leva, genom att du älskar Herren, din Gud, och lyssnar till hans röst och håller dig till honom."