Gud, gudar och gudsbilder II

Läs gärna mitt förra inlägg först. Jag vill här göra några tillägg.

1. Jag skrev att det är möjligt att ha rätt i läran om Gud men samtidigt vara en främling för Honom personligen. Omvänt kan vi ha en bristfällig kunskap om Gud samtidigt som vi har lärt känna Honom som vår Frälsare. Det är möjligt att ramla in på ett kristet möte, höra en enkel predikan och bli förvandlad för livet.

2. När jag presenterar Jesus för mina medmänniskor är det nödvändigt att de tillsammans med mina ord också får känna Hans närvaro. Mänskliga ord och förklaringar kan bara ge en bild av Gud - och denna bild kan stöta bort åhörarna eller på ett bedrägligt sätt locka dem. Men om mina ord är Guds levande Ord sker något helt annat. Guds Ord träffar ditt hjärta och ger dig ett de facto möte med Gud. Detta Ord beskriver inte Jesus. Detta Ord är Jesus.

3. Om en människas innersta, blir berört av Gud - genom Guds Ande och överbevisningen i Hans Ord - leder inte det med automatik till en omvändelse. Jag sa att en gudsbild både kan locka och skrämma människor. Gudsbilden kan vara fin, tilldragande, mysig och kravlös eller fyrkantig, dömande och hård. Men i mötet med den Gud som finns, bortom alla beskrivningar och bilder, finns också valet mellan att gå bort eller komma nära. Alla människor vill helt enkelt inte följa Jesus.

4. Om jag köper en mänsklig gudsbild blir jag religiös. Min ideologi utökas med en gudsbild. Denna gudsbild är emellertid förhandlingsbar. Gudsbilden är ett konstverk under konstruktion. Jag lägger till och drar ifrån, snyggar till och anpassar. Inspirationen hämtar jag hos mig själv.

5. Är då alla andra religioner bara drömmar och fantasier? Nej, en människa kan mycket väl ha upplevt ett gudsmöte och bygger sin tro på egen andlig erfarenhet. Ändå känner hon sig inte igen i den kristna läran om synd, frälsning och dom. Den kristna gudsbilden är henne helt främmande och hon kan inte acceptera den. På ett kristet mötet ryggar hon tillbaka, atmosfären skrämmer henne. De kristnas gud är inte hennes. Och så är det. Det finns nämligen ett tredje alternativ. De två första är 1) en mänskligt konstruerad gudsbild (m.a.o. fantasi) eller 2) Gud själv. Det tredje alternativet är en avgud. Inte en avgudsbild utan avguden själv. Kalla det gärna en demon förklädd som en ljusets ängel.

6. Låt mig avsluta med en fråga angående den så kallade religionsdialog som somliga präster och imamer förespråkar. Är Gud och Allah en och den samme?

För att svara kan vi se på gudsbilderna. Hur beskrivs Gud och Allah i Bibeln och koranen? Svar: mycket olika, men om vi skalar bort 90% kanske vi till äventyrs kan sy ihop kompatibla gudsbilder. Men resultatet blir förstås bara en mänsklig idékonstruktion. Detta är liberalteologernas dialogvariant. Synkretism.

Ett annat svar får vi av välvilliga evangelister. Dessa menar att muslimer och kristna egentligen tillber samme gud. Beskrivningarna av honom, i koranen och Bibeln, skiljer sig förvisso men om vi drog bort ridån skulle vi se att det bara finns en person där bakom. När en muslim ber aftonbön går alltså denna bön upp till Gud i himlen. (På ett generellt plan kan jag hålla med om att alla människor på jorden har möjligheten att ropa till Gud om hjälp. Han är den allestädes närvarande och Han känner allas tankar. Det går faktiskt inte en sekund utan att du är i Hans tankar. Han älskar dig.) Men detta är för enkelt. Om vi talar om en troende muslim så kommer hans böner - om död över de otroende och jungfrur i paradiset - att gå till den avgud som jag tror finns, nämligen Allah. Om du ber med vägledning i koranen kommer du aldrig hitta Gud. Du kommer bara hitta Allah. Med koranen som karta i handen kommer du springa rakt i hans vedervärdiga famn. Det är först när en muslim lägger bort sin karta och ber förutsättningslöst som Gud kan uppenbara sig för henne i Jesu Namn.

7. Vill du läsa mer om ett närliggande tema?