Gud, gudar och gudsbilder

Ofta ser jag påståenden av typen "jag ogillar hans gudsbild" eller "hans gudsbild skrämmer mig" eller "jag har en ljus gudsbild". Detta är nonsensuttalanden.

Nonsens? Ja, i den bemärkelsen att vad jag tycker om någons gudsbild endast är en fråga om smak. Jaså, du gillar en dömande gud och du gillar en tolerant gud. Så intressant! Och så typiskt i ett humanistiskt, och åtminstone i retoriken ateistiskt, samhälle. Vi bollar gudsbilder som om de vore abstrakta smakriktningar. Vi förespråkar religionsdialog för att finna en gemensam gudsbild. Et cetera.

Nonsens! En gudsbild är inte en abstrakt målning utan ett porträtt. Det handlar inte om vilken gudsbild som är vackrast utan om vilken som är mest lik modellen, nämligen den Gud som finns. Det är ointressant om KG Torshammars gudsbild är finare än min, målad i en mer harmonisk, icke stötande färgskala. Frågan är om hans gudsbild eller min gudsbild är mest lik Gud. Ty det finns ett facit. Vi har inte bara en karta. Det finns en verklighet mot vilken vi kan stämma av vår uppfattning.

Det är på denna punkt som samtalet mellan den troende och den icke-troende blir nästintill omöjligt. I synnerhet som denna vitala skiljelinje sällan är känd. Det är ju eftersom den kristne har mött den Gud som finns, har en egen förstahandserfarenhet av Honom, som hon inte kan ändra uppfattning. Jag kan inte helt sonika måla dit en mustasch på min gudsbild - ty jag vet hur Han ser ut. Jag känner Honom och den sanningen binder mig.

Men det motsatta kan också ske, nämligen att min gudsbild är teologiskt oklanderlig, på pricken lik originalet, men ändå helt fel. Utexaminerade söndagsskoleelever minns kanske historien om Israels barn i öknen och guldkalven. Du finner historien i 2 Mos 32:

Gud har fört ut Israel ur Egypten och nu är de i öknen. Mose är på Sinai berg och mottar budorden. Efter en tid blir Israel otåligt. Då gör de en guldkalv, pekar på denna och säger: "Detta är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land." Lägg märke till denna beskrivning av Gud. Han är den som har frälst dem och fört dem ut ur Egypten. Helt rätt! Just sådan är Gud. Frälsaren. Det är ju detta som troende judar firar än idag varje påsk. Men ändå var det helt fel. Deras gudsbild liknade Gud men de tillämpade den på en avgud.

Idag säger somliga att Gud är kärlek. Helt rätt. Men vad är det de pekar på? Pekar de på den Gud som finns eller pekar de på en hemmagjord guldkalv? Teologi allena säger inte hela sanningen. Vi måste gå till källan.

Du säger att Gud är kärlek? Bra, var är Han? För mig till Honom så att jag kan få möta Honom. Känner du inte vägen? Då känner du heller inte Gud. Då är den gud du dansar runt blott en guldkalv som du har skapat själv.

Jesus sa: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig." (Joh 14:6)