Jag är så glad att det finns en himmel. Jag är så glad att vi ska få träffas igen. Jag är så glad att vi inte är ensamma i världen. Jag är så glad att godhet finns, när ondska och meningslöshet tränger sig på. Jag är så tacksam att det finns en strimma av hopp mitt i den mörkaste natt. Jag är så glad att det finns en Gud.
Jag är så glad att Han är oberoende av mina försök att förstå och förklara min omvärld. Jag är så glad att Han håller min hand och bär mig genom allt. Jag är så glad att om allting annat vacklar så finns Han där ändå. I alla mina dagar.
1 kommentar:
Jag blev så glad när jag läste det Du skrev, fast jag egentligen är ledsen. Idag dog Anders farfar Gunnar, 89 år. En man som ägnat sitt liv åt att vara en lärjunge. Han var ett föredöme, och en man med stor värdighet. Vi saknar honom, men som Rebecka sa: "Nu är han med gammelfarmor".
Vi ses igen!
Då kan man vara glad - i alla fall.
Skicka en kommentar