Ingen är fullkomlig

Jag har idkat självcensur på den här bloggen. En av mina läsare ifrågasatte min tro efter att ha läst ett inlägg där jag nämnde att jag inte grät när Palme mördades. Med det menade jag dock endast just att jag inte blev ledsen. Jag kände inte Palme och jag tyckte inte om hans åsikter. Av det följer dock självfallet inte att jag tyckte det var bra att han mördades. Långt därifrån! Statsministrar ska avsättas vid val och på inget annat sätt.

Men jag ber om förlåtelse för att jag uttryckte mig plumpt och respektlöst.

Jag skrev också att socialdemokratin har varit en olycka för Sverige - och i synnerhet sedan Palmes tid. Det menar jag fortfarande. Högskattesamhälle. Castro- och Arafatkramande. Dagissamhälle. Abortindustri. Normlöshet. Trygghetsnarkomani. Neutralitet mellan rätt och fel. Maktfullkomlighet och svågerpolitik. Uppfattningen att politiskt valda ledare - och i synnerhet socialdemokrater - drivs av en högre moral än exempelvis företagsledare. Jättestat. Storebror. Förakt för människans fria vilja och rätt att välja. Ateistisk grundsyn.

Men jag tror också att ingen är fullkomlig. Ingen utom Jesus. I jämförelse med Honom kommer vi alla till korta. Rika och fattiga. Svarta och vita. Gamla och unga. Borgare och sossar. Libertarianer och kommunister. Kristna och muslimer. Kort sagt vi människor. Politik är inte räddningen. Religion är inte räddningen. Jesus är räddningen.

Att jag på min blogg ivrigt förespråkar en borgerlig regering är således inte för att jag ser några frälsande egenskaper hos Alliansen. Det gör jag inte. Men jag tror att gänget i tunnan kommer ge större utrymme för det civila samhället på statens bekostnad. Och det kommer gynna människan. Respekt för hennes fria vilja. Utrymme för sann pluralism i åsikter och värderingar. Ekonomiska möjligheter att följa hjärtat.

Men liberalism utan Gud är också en återvändsgränd. Som Jesaja sa: Vi gick alla vilse som får. Var och en gick sin egen väg...