Detta är post nummer två om trosundervisning. Missade du gårdagens inledning hittar du den här. (Se även grafik. Idag reflekterar jag över de oranga boxarna.)
Sedan tidigt 80-tal har trosundervisningen berikat mitt liv. Personligen har jag alltid blivit välsignad. Aldrig känt mig påhoppad. Oftast blivit starkt uppmuntrad i mitt andliga liv. Jag säger därför amen från djupet av mitt hjärta till undervisningen om tro.
Men det jag säger amen till är främst vad jag personligen har uppfattat som trosundervisningens väsen, nämligen tron på en god Gud och tron på seger.
Budskapet vilar på Jesu försoning som i klassisk trosförkunnelse omfattar the double cure - rättfärdiggörelse och helande. Helande är alltså inte en godtycklig välsignelse utan vilar på att Jesus bar våra sjukdomar. Helande är inte ett medel utan ett mål. Jesus helade alla vare sig de tackade Honom eller ej.
Rättfärdiggörrelsen ger oss rätt att komma inför Fadern och be i Jesu namn. Men rättfärdiggörelsen beskrivs också ofta i termer av den nya skapelsen. Som nya skapelser är vi iklädda auktoritet att använda Jesu namn på samma sätt som Jesus själv gjorde. Tala till berget, stormen, febern, demoner.
Budskapet om tro och seger är motsatsen till ödestro. Det är en tro på en god Gud som gjort allt färdigt på korset och som nu gett sin församling befallning att inta landet. Du måste alltså be för att få. Tro för att ta emot. Tala för att segra. Det är en kamp, men det är en god kamp, en kamp som du vinner. Du behöver inte övertala Gud. Gud är för dig. Han har redan hjälpt dig. Men du behöver tillbringa tid i Ordet och i Guds närhet tills Hans verk på korset blir uppenbarat för dig - då kan du kasta berget i havet.
En annan huvudpunkt är undervisningen om blodsförbundet. Genom Jesus är den troende i förbund med Gud. Herren är en Förbundsgud. Han är din Frälsare, Läkare, Försörjare och Befriare. Utifrån detta kommer t.ex. undervisningen om ekonomisk frihet. Fattigdom är inte en biblisk välsignelse. Förbundet är också starkt kopplat till Bibelns roll i trosundervisningen. Guds löften är eviga. Vi kan satsa våra liv på att Ordet inte sviker. I förlängningen påverkar detta även synen på staten Israel och det judiska folket. Guds löften om landet gäller idag. (Här går dock åsikterna isär. I synnerhet de mer dispensationalistiskt lagda hävdar nog att eventuella löften till Israel inte är aktuella förrän efter det förmodade uppryckandet av församlingen.)
I morgon ska jag se på delar av trosundervisningen som jag är mer tveksam till. Stay tuned.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar